Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - rikhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikhet
259
ringia
i gul oc silf Gr 26$. ib 259. 265. waro aa land oc
st-ädher riik MD 446. riker oppa alzskona fä MB 1:
210. then rikasthe herre paa gul ok lianer Di 237. thu
sigher india wara riikt mz mykith goz /1/ 4371. 3)
rik, riklig, ymnig, stor. rict offer Bu 9. rikt goz ib
56. rik ingiald ib 168. rika gauo (multa munera) ib
500. rikt roff MB 1: 421. wi wiliom os göra stora aff
idhre myklo rika foro Al 4390. i) dyrbar, präktig.
hon fik haiium sin rikan hofwodh duk aff silke ok gulle
Bil 12V. rikcr oc dyyr ston MB 1: 159. thz rika kar FI
1203, 1212. ib 290, 528. Fr 88, 356, 923, 1591. Iv 206, 277,
828, 1333, 1336 o. S. v. Al 185, S76, 3397, 3408, 4598, 7580,
10526. som rikan pascha kost hiolt Bil 694. awito han
for rika krasa ib (båda dessa ställen kunna föras till
3;. thz hafuer aldro varith giort . . . eeu rikaro
höghtiidh än ther var Fr 3013. giordho oet stoort
riikt crlikit hoff ST 405. — Jfr brfldll-, ful-, iiilll-,
of-riker.
rikhet (riikheet), f. [Mnt. rlkheit] 1)
rikedom. wi . . . som . . . fatighdoom fore riikheet härom
Al 43S8. goz ok riikheet ib 6266. 2) prakt,
prydnad, utsmyckning, aff riikheet war hon (taflan) mykitli
wärdh Al 187. the riikheet a hans smidho la Fr 97.
ib 2997. 3) dyrbarhet, föremål af högt värde, aldra
handa riikheet ther husith var mz innan brect Fr 321.
1’ikin, v. [Isl. rikja] regera, herska, rikia ower
alla wärldina MB 1: 14. girnadhis han at rikia ib
175. — ref. rik i.’IS, göra sig rik, rikta sig. aff annars
manz goz iillir iirwdlio rikias MD 83.
rikirsker (rigersker), adj. tillhörande riket.
oppa rigith eller tho rigerske (rikets inbyggare) Fil
5: 157 (1491).
rikt (riikt. rijkt HK l: (Albr) s. 212),/. 1)
rikedom, jättadhis hanum mykin rikt Bil 458. än nakar
itr j hedhir ok riikt Bir 3 : 330. ib 1: 43, 197. RK 1:
223, 1145, (Albr) s. 212. At 1118, 2667, 2904, 4160, 4795,
6101, 6261, 6512, 6571, 9629. Ber 250. TB 71. 2)
dyrbarhet. eet hälte . . . ther prisath var for mykil rikt
Fr 358.
rikta, v. rikta, göra rik. riktande cortisanos PM
LXIII.
1’iktan, se ryktan.
rilll (riim), n. [lit. rim. Mnt. rim] rim, vers.
oppa riim sangh hon Lg 3: 430. hona (boken) loot
til swenske wända aff latino oc swa til rima Al 10573.
then thorn loot vända til rima FI 2104. vardh thässe
bokin giordh til rima Iv 5742. Fr 3205. äpthor thy en
lagdho til rima och sagdho swa j kirkionne fafängth
pitra och patra thz är mz diäflenom snitra och snatra
JR 10. ey öka ällir margfald göra sin ordh, at the
synderskära oc aatskilia huart capitulum fran andro
ällir j riim oc bohändoghct (nec multipHcare
incisio-nes et distinrtiones capitutorum seu subtilitates
leoni-to tum) Bir i: 74. — dikt, qväde, bidher jak idher j
thetta riin MD 124. pläghadhe dicta faghir riim ok
siuiiga KL 72. hafdhe diktat faghir rim aff hänne ib.
rinia (-ar), v. [.V. rima. Mnt. rimen] rimma,
qväda. som iacli akter fore idher at rima FI (Cod. C)
10. wi kunnom qwädä och rimä (reden vnde syngghen)
Va 54. — dikta, göra historier, berätta (jfr Sv. dial.
rima). han skämmir sin mwn som onth riniar
(jnqui-nat oris ebur qui ruminat ad mala murmur) GO 448.
rimare, m. [Nyisl. rimari] rimmare, sångare, gaff
sik wt fore en saligare och rimare Va 53. gaffuo sik
wt fore qwädare och rimare ib.
rimfrost (riim-), n. [Jfr Isl. hrim] rimfrost.
pruina, rimfrost GU 8. swa som dag eller riimfrost
(pruinæ) MB 1: 323.
rimlika, adv. Jfr orinilika.
riiutal, ». [Isl. rimtal] kalender. Bil 830.
riiiila (part. pret. rundin L. runnen (i rim med
bundhin) MD 45), v. [Isl. hrinda] L. stöta, skuffa?
badhe stunghghiu oc runnen oc hiidhstrukin oc
spoth-thadhor oc bundhin MD 45.
ringa3 (ryngha?),/.? [Jfr Isl. hringja. Jfr
äfven Mnt. rinke] spänne (på sko)? hwilkin (nämt.
skomakare) som prydher sina gerningh mz wtläuzska
läddhro äller ryughom fala a windögha SO 19 (ordet
är kanske aU föra till ringer).
ringa? (pres. ringher LfK i4i), v. [Jfr Ags.
wringan, äfvensom Mnt. wringen] vrida, förvrida, thu
. . . ringher tith anlete LfK 141.
1’inga, adj. [Mnt. ringe] lätt. föga vägande,
obetydlig, ringa, the iak var plictig at hielpa oc löna
Ijik vägde them ringare än en böna RK 3: (Till. om
Chr. Il, red. B) 6260. — (?) ted ringa watn LB 7: 312.
1’inga, adv. [Mnt. ringe] 1) lätt, utan
svårighet, utan klagan, med frimodighet? ban lot sig siä]uom
j [l] öga wt stinga annad sin son thz giordo han ringa
Ml> (S) 2,14. 2) lätt, obesväradt, lättsinnigt, fräckt.
al then swerigis rikis rentha . . . brukade the danske
tha sa ringa RK 2: 7745. 3) obetydligt, at prebendo
canonicales faa äre och ringe fundercde FH 1: 57
(1486, gammal afskr.).
ringaþer, p. adj. L.
rillgbeu, n. [M ringbein] ett visst fel i fötterna
på hästar; ringkota? LB 3: 195.
rillgebloilia, f. [Jfr Mht. ringolbluome, äfvensom
Mnt. ringele] ringblomma, calendula officinalis Lin.
solscquium riugebloma LB 6: 284. olentropium sponsa
solis venuteria solscquium thz kallir riugebloma ib
3: 78.
ringer (ryngher), m. [Isl. hringr] L. 1)
ring, krets, the sattos alle i en ryngh RK 1: 3908.
for husith loth ban säthia ting som man pläghar i
en ring ib 2: 4073. fördhon swa til mothala tingh och
satthon midh i then ringh ib 4479. MD 194. 2) ring
(rf metall e. d.). hwart et aar tha lät dauid konung
göra en ring aff silff om trädh Lg 93. — ring i
brynja. brynian är aff mangom ringom Bir 2: 175. —
ring, länk. pauin gaff biscopinom en ring aff boiomen
Bil 115. 3) med fötter försedd järnring hvarpå
pannor m. m. sättas ifver elden, trefot? bunke (jfr
N. ring) ? vnam traham fcrream, ij paria ringa, vnam
caldariam cupream SD NS 1: 674 (1407). — Jfr arm-,
brynio-, gul-, gnls-, lärn-, örna-ringer.
1’ingia, v. [Isl. hringja] ställa i krets el. ring.
maximianus böþ ringia (sin her) um cring guz riddara
(jussit suum exercitum tntam legionem circumdare)
Bu 509.
ringia (ringa: -äa LfK 215. ryngia: -er SO
108. pres. -ir. impf. -de. part. pret. n. ringt, rinkt),
v. [Isl. hringja] L. 1) ringa, sätta (en klocka) i
rörelse för att frambringa klingande ljud. med dat. hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
