- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:2. Þ(TH)-Ö /
1030

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - väldelikhet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väldelikhet

1030

välför

206. 2) = vald olika 3. Ii nar nakat land (är)
viillelica (postestative) lialdit Bir 3: 401. i thet wi
. . . liaffue ... saa lengie liollot welleliga stocholnis
Blot ok stad BSH 5 : 648 (l52o). — Jfr ivll–,
lliailg-vitldelika.

väldelikhet (wällelikxhet), /. kraft, makt.
tliinna wällelikxhetz (motsv. ställe KL 404: lilius valdzj
gudhlik lönlik tliing MB 2: 398. Jfr valdelikhet.

väldeiliir (walle-), m. [Ä. Dan. weldcner. Mnt.
weldenér, weldeuöre] 1) maktinnehafvare, magnat.
tliz skipte lian mällan sina fränder . . . oc androm
wäldenärom sinom Al 9707. en kcsare j rom som hetli
augustus . . . SHiiillio vt bildh ok breff til alla sina
weldhenära koiiungha ok foghotta MP 5: 46. 2)
våldshärskare. oin thora bryllöps dngh giordhe thiinno
tyrannus iillir wällenärin stort . . . gästabwdh Spec.
Virg. 319.

viilder (valdar Bu 494. dat. väl Bir 3: 141. med
art. nom. weldren lv (Cod. B) 397. vällin ib (Cod.
A), waldin ib (Cod. C), ack. vällen Bu 505. dat.
vällenom ib 532. wellenom Bil 449. pl. ark. wella:
köth wella LB 2: 57), m. 1) sjudande,
framvällande. wtflytir hiärnin swa som brännande tiära
mz hetastom väl (elullitione) Bir 3: 141. 2)
upp-vällande el. uppspringande vattenstråle, then källa
väller swo soui then kätil ouer elle lienger oc vällin
alla weghna wm gånger lv 397. 3) sjudande el.
kokande massa, liit dacianus gcorgium sciuta i panno
mz uällanda bly . . . vändes hanom valdar (af senare
hand utskrapadt och utbytt mot malmer; se Ottelin.
Studier öfver Cod. Bur. I 50, hvarest äfven anmärkes,
att "det utskrapade ordet kan hafva varit vældar";
motsv. ställe i Bil har velder 1018) i panno tel suala
Bu 494. ban lät smi|ia vaglin af iaru. ok fylla mz oleo
quaþo ok tiäru. ok lät tända bal vndi. ok bränna, tel
vaghnen val. ok lät casta cristinani i mijiinn vällen ib
505. ib 532. Bil 449. — Jfr kiötvälder.

välder (wäller), adj. [Jfr Sv. dial. väll, vill i
D. dial. vall] storvulen? [ragwald] kiiapboffde wiillor
man och storhiigadlier (jfr motsv. ställe VGL IV 15:
10: baldär oc hugstor, äfvensom i den lat. texten i
llegistvum 1’psaliense: magnanimus et cordo tinnens,)
PK 235.

väldogher, «e valdogher.

väldygdlier, adj. väl utrustad med dygder,
mycket dygdig? salaniiol suri, sadi son, som thydher a
wart mani. wäl dygdher lierra MB 1: 383 (måhända
att fatta ss två ord).

väle, m. (och n.?) [Isl. véli, ».] stjärt, wälin (pä
fogeln fenix) är (af senare hand ändradt till näfwidh
år) röt som roos (Cod. C. stiärten rödhir som roos
992) Bil 306.

viilfaglllia, v. helsa välkommen, välkomna, helsa.
wart ban wördhelika wälfagnadher aff pawan oc
riddar-skåpet Lg 672. ib 3: 283. offtha wälfagnadhes hon
wördelika aff hälga apostlaiinas samqwämdh ib 424.

välfailgill, p. adj. valfången, på rättmätigt sätt
fången el. förvärfvad, aff wälf&ngna gozso Lg 3: 412.

välfart, /. [ii. Dan. velfart. Mnt. wolvart] 1)
välfärd, välgång, edhcr välfartli seer iak gernä HSII
19 : 67 (1505). liaffue vi lagt them fore vid tlieres
vel-fart, at then gingierd skall i theniie veke redeligen

vtkomnie BSH 5: 148 (1507); möjl. att föra ti/12. 2)
förmögenhet, egendom, mötte jag ther offuer miste arffj
eghe oc all min velfart FM 142 (l502).

viilfordliail, /. välgång. Gers Frest 15, 36.
Yiilforuumstoglier (welförnwmstog.
welfor-nwmpstog. välfornumstig), adj. mycket
förståndig. welförnwmstog man war ban HK 3: (sista forts.)
6082. — ss hedrande epitel i förening med följande
personbeteckning, erliga och welforuwmpstoga men erie
jönsson oc joan jönsson radmen j Stockholm SO 164.
bcskodilig oc välfornumstig män borginestero och radli
j uadeudall FU 5: 207 (1512).

viilfortlläuktor, p. adj. som väl betänkt sig. at iak
. . . wälforthänktor (med godt betänkande, efter
noggrant el. moget öfvervägande) . . . hafuer saalt . . .
ärkebiscop henrikc . . . mit godz aadliö SD NS 1: 336
(1404). Fil 3: 137 (1449).

välfrägdh, /. godt rykte, for thes helga fruens
namkiiniioga velfrägdh Lg 3: 557.

välfriigdhadher, p. aelj. välfräjelad, som heir godt
rykte, höwitzka oc wälfriigdhadba moiiniskior I ’KR 9.
ib 3, 4. Bir 4: 94, 95. aff reenliwis moniiiskiom oc wäl
frägdhadhom Ber 277. — (?) the som altidh liffua
kräseleka i thera godha dagliom . . . ophögdhe,
wäl-frägdhade (sannolikt för wälfriindadho; bene
paren-tati) Su 117.

viilfriiudadlter, p. adj.? som har anseelela
fränder, som har goda slägtfårbindelser. Su 117 (se väl-

friigdhadher).

Vill fäll O, n. till jordegendom hörande förmåner.
(Varnhems kloster öfverlåter) alt sit viilfälle pa lit|]||ra
i vänir, som iir fiskri til ena notli Vrk.fr. 1469 (enl.
uppgift af Bibliotekarien C. G. Styffe). Jfr yiil-

biilde.

viilfiirdh (-ir), f. [/si. vel ferd] vä/färd, välgång.
awiidas mot hans wälfärd ok godho Bir 1: 287. liar
wi hans gagn oc wälffärdh swa älskom som wart egliit
Lf K 49. wi . . . mistom wälfärdh marglia handa Al
3168. ban wägade . . . sitt liiff oc all welfärd It K 3:
(sista forts.) 5762. gudz hiälp hwein vij edher
herre-döme . . . ewig|| befale met siäl oc liiff i
lyckesamb-lige viil ferdh FU 7: 100 (1517). — framgång,
sam-glädhias mz honom i hans wälfärdher LfK 99.

välfiir[iogher (-färduger: -färduga KrLL B
22: pr. -ferdugher), adj. [Jfr Isl. velferiugr] L.
fullt rustad, tliet i äre begärinde vt af vaar stadh
strengenäs xii volferdogha män niedh harnisk, arborsth
ok godha värio BSH 5: 16 (1504). atli the skulle skicke
eder it tall folk aff verendz land, swa ad iiij («) gjorde
then v (5) volferdugh vt ib 163 (1507). atli i . . . vele
alstingis vare vederredhe med eders swenä velferdoghe
till hest BSH 20: 51 (l506).

välför (-föör), adj. L. 1) vid fullkomligt bruk
af sina lemmar. frisk, stop hon (den döda) up sva som
af symne. hcl ok välför (frisk och färdig) Bu 151.
möte en saloghar sinkar man. numin ok onytar sanctus
iacobus ba|i han helan liua. [ok] vp standa väl föran
ib 165. var pu väl för ib. varp ban väl för ib. — vid
fullt bruk af talförmågan, han kom tliit niaalös ok
tliädhan väl föör som ban bäzt war Bil 868. 2)
fullt kraftig, stark, bära fram ena book . . . swa stora
at en välför man formatte iikke mera bära KL 318.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/3/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free