Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adriva
2
afbryta
om Adam ss den genom hvilken synd och död hafva
inkommit i menni skosläktet; om den gamla menniskan,
menniskans medfödda syndiga natur, nye adam (adam
t]län nye), om Kristus ss upphof till en ny andlig
skapelse; om den nya menniskan, den pånyttfödda
naturen. fasthan näpsir gamb]a adam Sp V 157. gamb]a
adam skodha sitliiande oppe j toppenom a tlie
laste-Jiko trätio nya adam skodha styrs]ö ole waldit ha[fwa
offwir andhelika sälhot ib 132. swa som mällan andan
ok kötidli är stor atskilnadhir, ok i mällan adam thän
gambla, ok adam thän nya (inter Adam veterem et
novum) ib 425.
*adriva, v. pàdrifva, tvinga, englio adriffwande
älla nödhgaude Sp V 431.
advent (-Wänt), «. L. advent, j aduenthith til
julanna MP 5: 14. för 4 wäle sil i adwäntet VKU
64 (1552).
*adhalbolbyr (adhol-. ädol-, ädel-), m.
egentlig el. gammal by. nummis ok keris äru ädol (»or.
adhol, Skokl iidel) bolbyia fram for hina andra byiana
Svartb 332 (1430). Jfr adlialbyr 2: 1187, bolb)T.
aþalkoua, /. L. — aþalkonu bara (adel-
kona-), ti. L. äkta barn. HSH 16: 101 (1527, Brask).
adlinns, adv. — i adhans (j iadhans), i jàns,
nyss. till thu j iadhans (superius) räknadhe
manuiski-ona wärdoghare änglenom 32.
’adliol, m. (Sp. dial. adel, al. D. dial. adde|. Mnt.
adel, addel] fäkreaturs urin, gödselvatten, vill jak
tik lätliä begynta medh orenaii adel] Budde 79.
adher, /. malmåder, silffwidh halfwer sina adil ra
(venarum) opböriau Sp V 506.
aj>ra (aadra), /. 1) fiber, muskel? ffibra . . .
aadra GU C 20 s. 265. 2) åder. jak skal slaa
edhcr ena aadra (gifva eder en åderlåtning), swa ath
hwar tlien aadrar (för aadraj i halfuo skal giffwas
widher ST b 1: 397 (1482). 3) vattenåder, källåder.
hon . . . saa ena stora adlira (venam) wpriiina w
samnia käldo Mecht 220. — Jfr hovudk-,
iiii’11-biiirgs-, salt-, vatn-adlira. — *adhrofulder
(aadro ffuller), adj. muskulös, senfull? ffibrosus . . .
p|enns fibris aadro ffuller GU C 20 s. 265. —
*adhlO-iäril (adraiern), n. åderjärn. Arnell Brask Bi1 37.
— *adlirolat (aadrolaat), n. åderlåtning,
bar-skäraron för aadrolaat VKU 118 (1565). —
sadhro-pikkan, f. puls. pulsus . . . adhropikkan GU C 20 s.
502. — *adlirO slaghare, m. åderlåtare. loth lian
korna til sik en adhro slaghara Prosadikter (Sju vise
mäst B) 195.
af (aa Troj 152, 163), prep. och adv. L. A) prep.
1) vid rumsbestämningar: af, från. han stötthe honom
aa hästen Troj 152. min goodz i östirgötlande som
jak skipte vidher . . . herra porsa geet ok lians hustru
... af finnedhe ok in i östirgötland RP 2: 123 (1886).
— från, ur. sagdes for retto, ath lucj skal aff bv
jmian odinsdag nestkomande STb 2: 29 (1484). 3)
vid tidsbestämningar: från. ath lenar haffdhe föth
op galthen aff (från det han var) griis i sinom gard|ie
JTb 9 (1456). — från, efttr. manadh aff manadh,
hög-tidh aff högtidh (mensis ex mente, sabbatum ex
sab-bato) Sp V 493. 6) för att beteckna ett skiljande:
"fi Jrån. fore hwilket goz . . . päther a]enninge mik
quitan ok skullüsan giort liawer aff . . . bo jonssou
FMU 1: 362 (1876). hwilkin qwinna tik gipter epter
at hon Kr aff barnbyrdh SvKyrkobr 73; jfr 3. the
gingo . . . sokkande ok sörghiande, kalla ok n]]aledhis
aff sik kompna (medtagna, "förbi") Sp V 276 . 7)
för att beteckna den från hvilken ngt tillkämpat el.
vinnes: från, öfver, han wau all eyne et slot aff xij
kempar Di 70. wän konungin aff babilonia sigher aff
egipto konung© MB 1: 12. nw fram bärs kronan
»kin-ande aff glimando gwlleno, giordh for thy sighrin är
fanghln aff fiondomen Sp V 584. Di 65. 11) för att
beteckna orsak, grutid: af. grecana bcgäradhe then
dagen räth aa (ex) falskhet ocjlklokhet Troj 163. 12)
för att beteckna den från hvilken en verkan utgår: af.
gör thu thz tw skalt wara en rikir mail aff mik
Prosadikter (Sju vise mäst B) 210. alt thetta forscriffna
loffuom wj . . . hnalda äwerdeligha aff oss oc waarom
älTtherkomondom Neuman Vokbal S2 (1467). kan han
som hälaghir är owir alla ha]g]ia, ey wardlia aff os
hälgharin (a nobis sanctior) Sp V 559. 13) för att
beteckna medlet: med. «om the . . . alle aff eu mwn
tilstodo SJ 2: 177 (1490). 16) vid beteckning af en
obestämd myckenhet, i symonahult ilgher clostrid litet
aff jordh VKJ 78 (1500). ath fiärdha rättcnoni bar hon
honom aff enom fethom kalif Mecht 57. 18)
omskrif-vande possessiv gen. lengden aff hussit wiidh
almenn-ingx gatan xiijd" (IS1/») alin SJ 2: 102 (1487). 19)
för att beteckna en särskild bestämning som tillägges ett
föremål för att närmare beskrifva detsamma: af om,
på. haffuer gifuit wt . . . ena tinkanno af fyra stopom
til hälg||a likarna gille HLG 1: 54 (i449). 21) med
afseende på. tyio gamb]a ängilska liobela, fulla aff wikt
och godho aff gwl SD NS 3: 44 (i415). — med
hänseende till, i förhållande till, fört thin wisdombir
giordliir wndhirsamlighin aff (ex) mik Sp V 521. B)
adv. häraf, deraf, känner lian, oc finner, at han enkte
aff (ex hoc) ökas, oc forbätras j gudz kärlek Mecht
342. — af (aff) för ok. SD WS 4: 204 (1406); Troj 231,
242; jfr Hjelmqvist, Stud. i Nord. Fil. IV. 3: 40/. —
Jfr bak-, fore-, hädban-, iu-, iämt-, iiordhaii-,
tliädlian-, thär-, ut-, utan-, öster-af.
a fallande, se affallande.
*afasteJ m. = fäste, alt thet godzet j hirwisalo,
som jach fik mod skypte aff andrise mukonen . . .
met to]ff afastliom Svartb 147 (1373).
afat (affath), adj. n. L. bristfälligt, tlia tilbßr thz
ath altli thz som affath iir j creatwreno tlia wpfyllis
thz j mik, ok mz mik (oportet ut omnis creatura
de-fectus per me et in me ... suppleatur) Mecht 61.
*afbezla, v. af betsla, defreuare affbezla GU C 20
s. 291.
afblasa (-bläsa), v. gm blåsande aflägsna,
bortblåsa. kötzsins älskare andans fionde . . . skal
aff-bläsas (exsuffletur), thz är aff wisas mz smälek SpFaií.
*afblomstra, v. beröfva (en qvinna) hennes
jungfrudom. liuilka niaunen ekke affblomstre (quam homo
nun deflorat) JMÖ 193.
afbröt, se abrot.
afbryta, v. bryta, kränka, besworen i . . . noghra
artide och puncter epter swerigis lag . . . huilcho Tdi
monge mötte affbrotue äre HSH 20: 259 (1508). — bryta,
synda, tliät angra oc grata som iak haffwer aff
brut-ith Sv B 395 (c. 1520). — Jfr bryta af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
