Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biiirgliogher
64
blänker
daga tha haffue reeda ena ferska bergning alf goda
wtkorada mal th oc thage en soa aff främsta vörthenne
oc slaa han til iij tynnor miöd Sex ekon tr 267 (trol.
är bergning felskrivning för brygning. Se Ark. f.
Nord. Fil. 48: 81j. — Jfr ftker-, hö-, lifs-,
SOl-biiirghning.
*biürghogber (berg-), adj. bergig, cliuosus . . .
bergogher GU C 20 s. 118.
biürghskriva (bärgh-),/. klippa, ban . .. wogh
j pwndom bärghin, ok bärgskriffwonar j
wägskalo-men (librnuit in pondere montes et colles in statera)
SpV 516.
*biiirghskrnver, m. bergstopp; se Kock, Ark. f.
Nord. Fil. 3: 149/., Sdw 2: 1199.
♦biiirghuver (bärg-, pl. -ar), m. berguv, alf
wg-lor oc bärgwffwa PMSkr 286. wglor oc bär[g]wffwa
ha|fwa klen öghon ib.
biiirgbvarþer, m. L.
biiirkö, /. — biiirköa lagli, n. Se Sdw 2: ii99.
biörn, se biörn,
biörke, se birke.
*blabär (-beer), n. [lsl. blaber] blåbär,
vacci-nium myr lilius Lin.; ss tillnamn, jens blabeer SSkb
303 (1508-09).
bladh, n. 1) blad (i fråga om växter). Sdw
2: 1199. Jfr eke-, biiirta-, sio-, skräppo-,
yin-rnto-blndll. 9) blad, stycke papper el. pergament,
i sht blad i bok. som her epter fyns scriffuat pa
tridio bladet SJ 2: 8 (1475). Skotteb 474 (1473; Kämn).
STb 3: 126 (1493). ib 148 (1494). 4) platt (i sht
skärande) del av ett redskap el. verktyg, särsk. knivblad.
PMSkr 536. Jfr knifs blailll. Jfr för övrigt ara-,
saglia-, skiold-, sviirds-bladh. 6) till ytterlig
tunnhet utslagen skiva av metall, särsk. av guld. gwl
slaghit j tynnasta bladh PMSkr 420. Jfr gul-,
ko-par-, silf-bladil. 6) spjale i katissa. Jfr
Hildebrand Sv. Med. 1: 212. catisse ved skal wara v alue
langer ey meer. item bunden xv alna hwar tridi blaad
ny veder Brasks Cal 264. — Jfr llilrdlia-,
Skuldro-bladli.
*bladhl0sa, /. [Ä. Dan. bladeløs. Mnt. bladelos(e)]
Sempervivum tectorum Lin. (taklök)? Se Smedberg,
Peder Månssons landsmansskap s. 46. yrth som wäxor
paa jordtakommen j swärike oc kallas vermicularis j[d
est] bladlösa äller semporuiua minor PMSkr 559.
*bladhra, v. [7j/. blaira] hastigt röra sig fram
och tillbaka, lölfwith pa trämen bladhra. oc lüffwith pa
birkenne röris än tha Iwgn är, thet merker storm
komma PMSkr 294.
*blag, n.f blånor, blårf item ön blag vog j mark
HLG 1: 90 (början av 1500-talet). Se Ark. f. Nord.
Fil. 48: 91.
blagaril (blaggarn), fi. blångarn, blaggarn; tyg
av blångarn. 15 alna blagarn VKU 20 (l54l). för 52
alna blaggarn til segel ib 31 (1542). ib 66 (1552), 96
(i558). — *blagarns väiver (blagars-), m.
blag-garnsväv, av blångarn vävt tyg i helt stycke, för en
blagarswäff, som woffs til folkedh VKU 78 (1554).
*blaglll (blaa gol), adj. blågul, gul med
skiftning i blått, falkens fägrindh oc godheth kännes j thet
när han halTwer . . . fföterna blaa gole (pedes lividos)
PMSkr 277.
*blaliet (blaa-), /. blå färg, skiftning i blått.
magnes är ... tilse som rostogth järn mädh enne
blaahet (cum cæruleitate quadam) PMSkr 482.
blakal (blaa kaal), m. blåkål. PMSkr 341.
*blakka? /. Se Sdw 2: 1199.
blakker, adj. Se Sdw 2: 1200. — Jfr
gra-blakker.
blakkotter, adj. black, blekgul, lacteus är en
blakkotther ston (ex citrino colore) PMSkr 479.
tur-chion är en hwithgol sten som blakkot myölk (lapis
flavus in album vergens ac si lac pertransiret in
fla-vum colorem) ib 492. si lenge thett rinder som rött
är, läte the rinne thy thett är köper, och tå thett
börier rinne så blackott eller blecktt, täppes holit
åter . . ., ty thett är slagg tå rinder ib 629 (senare
avskr.). — Jfr hvit blakkotter.
*bioler (blaa leer), n. blålera. blanda samman
blaa leer oc wathn PMSkr 340.
*blalera (blaa-), /. blålera. ranius är en jord
maxan lik bolo armeno, men hon är mera hwitheth
haffwandis än bo]us, oc är blaalera PMSkr 488.
blan, f. — ’ Itlalin garn, n. blångarn, för 6 marc
blanagarn VKU 96 (1558).
bland, n. Se sdw 2: i2oo. Jfr be-, fodher-,
sain-bland. — i bland (ij blant. j blanth),
A) nyttjat ss prep. i bland, bland, med gen. dat. el.
ack. SkrtUppb 223. SvKyrkobr 350. hon är
räknasko-landis j blanth tho fawizska jomfrunar 5/tF Si. B)
nyttjat ss adv. däribland, däri; till hopa. bärgitt aff
huilko alunit görs är huiter steen, och gool iblandh,
och än sommer brun PMSkr 641 (senare avskr.). —
*blaild ntiidll, prep. bland, hos. med dat. topatius . ..
gi|fwer framgangh blatidh mädh härrom (gestantem
principum gratiam acquirere facit) PMSkr 492.
blanda, v. 2) tillblanda, bereda genom
blandning. laath blanda miöd brygge oc bacha Brasks Cal
265. — bildl. diäwlin haffwor blandatli en dryk. thär
är i eld. thz är fwl lösta, oc brännesten thz är
los-tans fulkompnilse SvKyrkobr 71. 4) tillställa,
åstadkomma. hwat dröuilse hon mik idhelika giordhe medh
tliöm bandom oc blandan hon bant oc blandadhe badlte
medh then santa änders nw medh idlier är oc medh
gran nom Troil 5: 296 (1447). — blanda sik, 1)
blanda sig (i), befatta sig (med), the människia som
sik blandar i licamlicom ärandom äller ärfwodhe
SkrtUppb 68. 2) giva sig i sällskap. Se Sdw 2:
1200. — Jfr be-, in-, sain-, sainan-blanda,
ävensom bly-, sand-, vin-blandadher.
blanda, /. Jfr vatn- el. vatu-blanda.
blandan, /. 1) blandning, tillblandad dryck,
bildl. alntoghin drikker swa mykith aff diäwisins
blandan at the räkna thz eukte wara. at synda vtan
hiono-lagh SvKyrkobr 72. 8) stämpling, anslag, hwat
dröuilse hon mik idhelika giordhe medh thöm bandom
oc blandan bon bant oc blandadhe badhe medh then
sama änders nw medh idher är oc medh grannom oc
sinom winom Troil B: 296 (1447). — Jfr
sainnil-blandan.
blandilse, n.pl. el.f. .//V sainan-, til-blandilse.
blandning, /. Jfr be-, sainan-,
til-bland-ning.
blänker, adj. blank, glänsande, skinande, synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
