Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyn
127
dyrbar
dyn, m. Jfr asikkio-, thor-dyn, samt dun.
dyna (dina HLG 1: 90 (början av iioo-tj.
diner (pl.) ib 3: 96 (1528)), /. dyna, bolster. — Jfr
hovudhdyna.
dyngia, /. L. Jfr duvo-, fuglila-, geta-,
oxa-dyngia. — »dyngio draghare (-ore GU C 20 s.
273), m. gödseldragare, person el. häst som
transporterar gödsel, ffimarius . . . equus qui portat fimum
dyugiodragore GU C 20 s. 273. olitor . . .
kaal-dra-gore ok plantare ok dyngio dragare GU C 20 s. 379.
— *dyngio hoper, m. dynghög, gödselhög, the . . .
beguto lian allan medh pess ok the oreuo vathne som
aff dyngiä hoponi vthrynner J Buddes b 79. ängin
thrilk eller dyngiohoop loktar swa illa eller oreent
fore mannom som et oreent hiärta foro gudh Sv
Kyrkobr 34. ib 49. Jfr Sdw 2: 1211. — »dyngio
kärra, f. gödselkärra, cenoueatorium (för:
cenouec-toriunij dyngiokärra GU C 20 s. 96. cophinus . . .
korger ok dyngiokärra ib s. 120.
dyune, se kynne.
dyr (komp. dyrre (n. adv.) Arfstv 95 (i46i).
dyranne (n. adv.) STb 2: 338 (1488)), adj. L. — n. adv.
dyrt, till högt pris. kiipa thät götz dyrro än the wärdh
äre Arfstv 95 (l46l). ath then hösten ... ey
dy-ranno soldes än fore xij (12) marek lubesko STb 2:
338 (14S9).
dyl’ (dör. dor Fredrik ed. Noreen 327 (jfr E.
Noreen Studier rör. Eufemiaiisorna 2: 30.). dorr-,
-an JTb 93 (1512). door Sp V 34. pl. dyr GU C
20 s. 55. dör ib. dörar: döra (ack.) Mecht 231.
dörana (nom. med art.) Skrt Ujjpb 54. (ack. med
art.) STb 1: 440 (1461, burspr). döror VKJ 8
(1447). dörer STb 4: 101 (1505). pl. gen. dorenna
(med art.) Mecht 232. pl. dat. dwrom Mecht 231.
durumen (med art.) Hel män 210), urspr. f. pl.,
sedermera f. sing. (Mecht 291, JTb 93 (1512) etc.) L.
dörr. bifores lium pe cor twenna dyr et hic et hec
biforis et hoc biforo thz tw dör haff ver GU C 20 s.
55. — bildl. döden är fore dörena J Buddes b 162.
hempdin war nw for durumen Hel män 210. dörana
ärw ypua til hwilonna Skrt Uppb 54. tha athirlyktis
j mangum stadhuni audhelikx wndhirstandz door, j
them som wanskelikit haffwa wndhirstandhit SpV 34.
Jfr badhstovu-, bodba-, brudha-, farstovu-,
gildstuvu-, hiiiiins-, iiirn-, kainara-, kirkio-,
kirkio gärds-, källara-, läktara-, lönda-, mak-,
spiskamara-, sten-, stenhus-, stuvu-, sulla-,
vinds-dyr. — »dura brytare (döro- GU C 20 s,
28), m. person som bryter upp dörrar, apercularius
dörohrytare GU C 20 s. 28. — »dlira dränger
(döre-), m. = dura Sven. Arnell Brask Bi1 31. —
»dura gat (dora-. döre-. pl. -lr), f. [Su. dial.
dörrg&t] dörrkarm, dörrpost, ther kundhe iak ey jn
koma, ffore thy doragatirna gingo bndha til saman
ok stängdho mik alstingis vthe MP 5: 81. han hög
sönder bord och bonke, döre oc döre gaather och
biller STb 5: 66 (isis). Jfr dura gäte. — »dura
gudh (doro- GU C 20 s. 284), ra. gud som har
husets ingång under sitt beskydd, fforculus . . . deus
qui preest foribus dorogudh GU C 20 s. 284. —
’(lura gäte (dorogäthe), 11. [/j/. dyragætti, [-dyri-gætti]-] {+dyri-
gætti]+} = dura gat. ther kunde iak oc ey inkorna
forthy ath dorogäthin gingo badhin til saman oc
stendde (stengde) mik alzstingx vte Rietz, Svenskt
dialektlexikon s. 226 (hands kr. t rol. från början av
uoo-t.). — dura liaki (döra- SpV 76, 253.
döro-GU C 20 s. 79. dörre- HLG 2: 13 (1509), 77 (i5i7)),
m. dörrhake, vändtapp. cardo . . . dörohaki ok
döro-iärns bol GU C 20 s. 79. — bildl. här synis j thänna
thwäggia naturanna skikkan, at södhre porthiu
wän-dliis oftba j skälomen, ok norre oppa likamans sinna
döra haka SpF 76. ib 253. — dura iärn
(dore-SSkb 33 (1501-02), HLG 2: 115 (1523). döra- STb 3:
373 (1498). döre- ib 381 (1498), HLG 2: 59 (1517).
dörre- ib 15 (1510), 56 (1517)), n. gångjärn till en
dörr. groffsmederue skole ey mera haffue än iij mark
fore faath jern til smydende j groffsmide, som är
inw[r]anckor, vindöge jern, dörajern och andra
swa-dana STb 3: 373 (1498). ib 381 (1498). SSkb 33 (1501-02).
HLG 2: 15 (1510), 56 (1517). for ij axelljern til
bode-fenstereth och ij porthbak och döreje[r]n och [-fe[n]s-terhaka-] {+fe[n]s-
terhaka+} ib 59 (l517). xi spiäl och en vendahaka och
för eth par dorejärn ib 115 (1523). — *dura iärilS
hul (döroiärns hol GU C 20 s. 79), n. hål för
vändtapp till en dörr. cardo . . . dörohaki ok
döroiärns hol GU C 20 s. 79. — »diiraiiiällom [-(dörra-mella[n]-] {+(dörra-
mella[n]+} GU C 20 s. 340), adv. från dörr till dörr,
från hus till hus. hostiatim adiierbium . . . [-dörra-mella[n]-] {+dörra-
mella[n]+} (Cathol: hostiatim [= ostiatini] id ost per
hostia quasi de hostio ad hostiuni) GU C 20 s. 340.
— »dura studh (döra Stodh), /. dörrpelare,
dörrkolonn. corinteus är ston . . . qwamer til bygning j
döra stodher PMSkr 469. Jfr dyrstudll. — dura
sven (dora- HLG l: 48 (1446). STb i: na, 136
(1477), 330 (1482). döra- Arnell Brask Bfl 7), m.
dörrvakt, "dörrsven"; kammartjänare! bäukt olafson
konungs cristoffirs doraswen HLG 1: 48 (1446).
Arnell Brask 7. — ss tillnamn, cristiärn doraswen
STb 1: 118 (1477). ib 136 (1477), 330 (1482). — dlira
trä?, se dyrtrii. — dura vaktare (dora- Sv
Kyrkobr 56. dyrO- GU C 20 s. 42. döro- ib s.
340), m. dörrvakt, dörrvaktare, först wardher han
hostiarius. ok är swa mykith som dorawaktare Sv
Kyrkobr 56. hostiarius . . . dörouaktare GU C 20 s.
340. atriensis dyrowaktare ib s. 42. — dura
var-dber (dörrevord), m. dörrvakt, dörrvaktare,
dörre-worden (fick) j (’/») mr.rk HLG 2: 81 (l516). ib 85
(1517).
dyrbar (dyrebar SvT 65), adj. dyrbar, hög,
helig. lieel dyrebar marteler gudz erlige riddere SvT65.
— »ilyrbära smyrilse? (-smörilse), n? ti. ff
dyrbar salva, ieroninius in quadam epistula pueros
tintin-natulos (för tintinnaculos?) et calamistratulos et
pere-grina vngeuta colentes devita expone ffly bielrobärora
ok krylat liaar haffuer ok aff sielsyna dy[r]bära smörilse
lokta GU C 20 s. 66. — »dyrbära smyrilsa kar
(dyrbärasmörilsekar GU C 20 s. 378. dyr
b&-ria-smörilse kar ib s. 13), n. kärl för förvaring
av (ngn dyrbar) salva, alabastrvm dyr
bäria-smö-rilse kar GU C 20 s. 13. olfatorium . . .
dyrbärasmörilsekar ib s. 378. Jfr dyrsmyrilsa kar. —
»dyrbära smyrilsa makare
(dyrbära-smöril-86 makare), i». person som framställer (dyrbara)
salvor, cirocopus . . . dyrbära-smörilse makare GU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
