- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
131

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dödhramaniift 131 döpilse

fiende, thelamonius aiax . . . gaff vlixi mäng
for-smädelig ord, v]ixes swarade honom treskfcj gån, fordy
wordo the död owener (propler quod capitales facti
sunt inuicem inimici) saa ath thelamonius aiax
vnd-sadhe openbarliga vlixem oppa liffwet Troj 272.

dödhranianna, gen. pl. se under dödher, adj. 1.
*dÖdhsiuker, adj. dödssjulc, svårt sjuk. hans
fa-dliir ward dödlisiwkir Ilel män 225.

*dÖdhspräkar, m. el. f. pl.t [Jfr Kht. sprecke]
dödsfläckar, ett slags hudfläckar hos döende, cum in
predictis duabus puellis ad mortem infirmaiitibus inni
gutte colerici sangninis, que vulgariter döödspräka
dicuntur, que certa signa sunt moriencium, in toto
corporo vtriusquo virginis erumperent Ser. rer. svec.
111 2: 277.

dödlistungill, p. adj. dödligt sårad genom (spjut-)
styng, en grek . . . hwlken war död stwngen med
eth glaffwen (ex quadam lancea letaliter vulneratus)
Troj 206. tha bleff han jlla saar an tha ey
död-stwngen ib 241.

♦döfnillg (döffningh), /. dövande, dövning.
ffas-cinus . . . i[dest] incautacio trwldomber ok döffningli
GU C 20 s. 254.

dög-lin (dyngdh Jiirs 14. dign MP 5: iso;
Troj 278. pl. dygna SvKyrkobr 89), n. L. dygn.
tha schal then samma . . . henne (o: papegojan)
vp-sätia latha jnuau dach och dygn STb 2: 340 (1489). —
Jfr iämdöghii.

döia (döö. impf. do. impf. pl. doo Hel män 260.
Jfr II. Pipping, Kom. till Erikskr. 202. dödde Sv
Kyrkobr 225. part. pret. n. doet SvKyrkobr 139, 225.
doit Prosadikter 316), v. L. då. sagdes wilia döö
ther vppa, ath for:ne joan nilsson war medh honom
i sälskap STb 1: 390 (1482). pa desse ordh wille
kaderina döö, at hon tette for henne sade ib 2: 237
(1487). — bildl. med dat. wäk vpp j tik gudhelighit
hopp, mädh syndanna betractan anghor ok ydhrogha
swa at thu maghe syndenne döö, ok gudhi liffua Skrt
Uppb 369. — med prep. ut af. thätta wil ok thz
kräffwir gudh aff niänniskionne, at hon skal döö wt
aff syndinne (ut moriatur homo peccato) andliin mz
skälomen uidherköffwande kötzsins laagh SpV 382. —
döia fr an, genom döden burtgå från. thät war en
wälburin jwmfru . . ., henne doo fran fadhir oc
mo-dhir Hel män 260. — *dÖln ut, dö ut; dö såsom den
siste i sin art, dö utan att få efterträdare, (gården)
är nw ödhe. thy at thär do landbon wt VKJ 76
(1447)-— Jfr sotdöia.
dökevaskirska, se duka vaskirskn.
dömn (dema: demer (pres.) FMU 3: 275(1442);
demde (impf.) ib 159 (1439), 275 (1442). impf. dömpde

SV 1VS 3: 208 (1417, avskr.), Uppl lagmansdomb 26 (1490),

34 (1490). dombde: -s SJ 2: 262 (1494)), v. L. 1)
döma. myiia rätuiso . .. som tik skal döma börth fran
my-nom liadhom MP 5: 98. the (0: korparna) sculu alle burth
flygha the tw sik som j dömen saman oc then ene sik som
j enan dömen wara Prosadikter (Sju vise mäst B) 216.
tha dömpde jac thär en gard j mollom aana oc
äng-ena Uppl lagmansdomb 34 (l49o). 3) med avs. pä
(ngt) genom dom förordna. Se Sdw 2: 1211. 6)
ädöma. Se Sdw 2: 1211. somlikom dömde jak lagh
som sighia wilie sig engha äwärkan giort haffua j

for:da skogha Svartb 434 (1449). 6) döma, bedöma.
döma tbät är at skodha äller athskilia SkrtUppb 39. —
döma om, väga, överväga, liwath hälstz thu giordhe
gudhi til hedhers, äller thinno siäl til gaiighx, hwru
thät ware wansampth, thät skwlle thu enkte döma
(vtrum difficile esset, non iudicare deberes) SkrtUppb 33.
7) pröva, röna, erfara! then tendarin (tänder den. o:
en ogenomkomlig eld, som brinner runt den skatt, man
har att vaka över) gierna then sum veet huat angist
vardhir a döniä Vis sten 4 (för det sista ordet
kräver dock rimställningen ordslutet -om»). — Jfr af-,
for-, til-, up-dömn.

dome, ». L. Jfr nldermnnz-, drotningn-,
diikinn-, diikins-, egliin-, fogliata-,
forstnn-dara-, fruo-, gnrdiiiknu-, hiirra-, kannnka-,
kesara-, klokkara-, konung-, konunga-,
konungs-, mals liinuz-, mnlmnnz-, mnstnrinnnz-,
prelata-, priara-, radliinanna-, rättara-,
stnds-skrimra-, styremanz-, tolskrivara-,
vardkskri-Yiirn-, yidhnvräkai-n-, nglio-, äptir-döme.

*dÖlllilse, n. pl. el. f.t dömande, at wi m&ghom
skodha wara atherlüsn j thinom hälga mandom»
ann-milse .. . krönilse, dömilse, oc korsfästilse SvB 19.

dömning (dömpningh J Buddes b 182, Sp V 344),
f. dömande, dom. syunde radliet är at tu alla
dömpningh jnthe scal akta, vtan liuat holtz tu sielfuor
seer eller hörer aff androm sighiäs, venth alt til thet
beztä J Buddes b 182. wmskärins j mwnnenom aff allom
bakmals ord||om, fafängom ok löghis ordhom, ok
döm-ningom (circumcidimini ore ab omnibus verbis
detraclo-riis, placentire et judicatoriis) Mecht 32. — omdöme.
enkte sker oppa jordhinne wthan saak thy äru gudz doma
aff ware falske dömpningh ällir meniugh (nostra falsa
opinione uel preiudicio) ey förelöpaskolandes SpV 344.

dönikn, se dövikn, v.

♦dönilse, /. (Svit 84J och «. pl.? 1) luktande,
odoratio; lukt, luktsinne, förmågan att lukta. for
latli mik thät iach haffuir syndhat motlie tik mädh
minne dönilse oc lånt mik kännä liurw sötliir tw äst
SvB 84. swenin sporde liwnr aff är mannin giordhir
mästariii swaradhe. ... aff thz öwirsta wädhrit
liöril-sen. aff nidhersto wädhrit dönilse. aff wntnith
smakan-nff iordhine haniian SvKyrkobr 99. 2) lukt, stank,
odor! SvB 89.

*dÖnsn, v. [Jfr Nyisl. daunsa] vädra, nosa, snusa
(om hundar), nictire dönsa ok skälla et est proprie
cauuui GU C 20 s. 353.

döpn, v. Jfr nydöpter.

döpilse (dypilse GU C 20 s. 49), /. (Sr B 501)

eller n. sing. el. pl. (se Sdw). eg. doppande, doppning;
dop, bildl. aff hans (o: Jesu) winstra fodhz sare
wtli-flöth os sälighethinne döpilse (lavacrum salutis) ok
aff them höghra fothenom fridhzens flodh Mecht 76.
— *dÖpilsn fndllir (döpilse-), m. gudfader,
fadder. compater . . . gudfader ok döpilso fader GU C
20 s. 129. — Möpilsn fonter (-fwnter), m.
dopfunt. härran ihesus gik til mz storo äro in processione
til döpilsa fwnten Mecht 105. — »döpilsn llUS
(döpilse-), ti. dophus, tempel avsett för dopförrättningar.
delubrvni . . . affgudahws ok döpilsehws GU C 20 s.
174. — *döpilsn knr (döpilse-), ». dopfunt, jtem
bör honom (0: klockaren) . . . bärä liws fore crismau

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free