Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döpis bnrn 132 egha
mädh sith rðklin ti! döpilso karedh AK 62. —
*dÖ-pilsa kliidhe (döpilse-), n. dopklädnad, vit
klädnad vari ett barn kläddes efter dopet, tha barnitli
ilr cristnath tha föris thz i liwiit kliidhe . . . tha
vnderstandz thätta döpilse klädhe thz lian skal a
do-madagli mz likania oc siäl op sta swa reen som en
ängel SvKyrkobr 5.
*dopis barn, n. gudbarn. tho thär synda mz
sinom lösta antiggia mz skyllom qwinnom eller döpis
barnom SvKyrkobr 70.
*d0pis dottir, /. guddotter, han badh sina döpis
dotter när sik liggia SvKyrkobr 70.
*dÖpning, f. döpelse, dop. swa som foräldrene
vorto foro sik rensadhe j theres döpning swa sculu
ok all barnen hwar fore sik rensas j syna döpningh
SvKyrkobr 191.
dör, se dyr.
*dëra (prts. -er), t>. [Mnt. dören] narra, svika,
bedraga, hwar tik annidh radlier han dörer tik
Thomas Varningsbref 8 (1436). Jfr dara.
döstera, se diostera.
döva, v. förklara kraftlös el. ogiltig, döda. tog
ryggie wy the forscriffne breff oc alledis döffwom met
thetta wart breff Svartb (Skokl) 523 (1477).
*dÖva, v. smälta (mat). Se Sdw 2: 1211.
♦döve, m. döv människa, jac hörde ey som en
döffue SvT 44.
döver, adj. L. döv. bildl. döff til gudz ordh
SvB 139.
*dÖvika, f. [Mnt. dövike, m.] dy vi ka, lapp i tunna
el. båt (eller det därtill svarande hålett). —- *dÖvika
navar (döffuioanaffuer Arnell Brask Bi1 29), m.
borr för dyvikor. the (o: ffiscarana i saltosiön) skola
haffua j sinne kista yie, bandakniff . . .
döffuioanaffuer Arnell Brask Bi1 29.
*dÖvika (part. pret. n. döuiokat), v. [Mnt. [-döveken]-] {+döve-
ken]+} tillsluta en tunna medelst en dyvika.
tunnebin-dcrene skole ey niora haffue for j (l) lest la* än
iij (3) öre for spilet ok för dönickat (fel för
döuic-kat?J STb 2 : 260 (US8).
dövil, m. Jfr diävul och fallandövil.
E.
e, se ä.
*ebaniträ, n. [Jfr Mht. ebànus. Mlat. ebanus]
ebenholts. taked war aff cedrins trä oc ebanj trä
(ex lignis cedrinis et ebani) Troj 40.
*eben, m.t [Mholl. ebeen. Mlit. ebénus. Lat.
ebe-nus. Grek. ébenos] ebenholts vartli palladz är . . .
täkth mz cbeno thz maa alrigh brynna Prosadikter
(Joan Prest) 348.
*edera, f. [Lat. (h)odera] murgröna, ther som
wäxer smaa sliff, pileträ, äleträ, smna röör äller edera,
ther är wathn PMSkr 207.
*edvards nobel (edwerdisnobele (ack. pl.)
Arfstv 56 (i47o). eddefersnobbla (ack. pl.) ib 67
(l474)), mt ett under konung Edvard 111 i England
från mitten av 1300-talet präglat guldmynt. Jfr
Hildebrand, Sv. Med. 1: 908 och 909 not 1. twsende sware
edwerdis nobele Arfstv 50 (l47o). thwsanda swara
eddefers nobbla ib 67 (1474).
edha, v. [Isl. eira. Jfr Tamm, Ark. f.Nord.
Fil-2: 343, Noreen, ib. 5: 394] opersonl. med dat. (eller i
dess ställe ack.), behaga, vara till lags. vm iac ma
tala som mik edhe Hel män 135. thöm tooc thz ilda
at edhä at thera stridh matte thöm ey at doglia
Vis sten 5.
edhbäris, adj. = od(s)bärt, tillåtet att gå ed.
rantzakade, withneda oc epterswore (för epterswäria,)
skolo förste edbäris warder, om nogher edh aff them
haffua wi] SI) NS 3: 219 (1417, gammal avskr.).
(Motsvarande artikel hos Sdw bör utgå).
edher (eidh FMU 3:211 (1441, avskr.). eddhom
(dat. pl.) ib 4: 347 (l470). ädh STb 4: 343 (1513)),
m. L. ed. sagde martin stadhenom tienist ok giorde
sin cedh STb 1: 62 (1476). tecktes eder ok vilia
draga til miuness liaar then eed gaar utli thenna.
knecktä eder sworid haffue HSH 17: 88 (1523, Brask).
tesse förskriffne ärende haffwe wij rätteliga
ransa-kadh . . . oc giorth wor helgans eedh thär vpaa Uppl
Lagmansdomb 110 (1492). STb 5: 16 (1514). kesaren
sade: wedli myn edh skal . . . han ekke düö j dagh
Prosadikter (Sju vise mäst C) 236. — ed, bedyrande.
tha swoor ban om sina dyra cedhe, at han wilde
bliffua baade wid|| sawstala och halliala, eller ban
skulde giffua sith hiärtablodh wth FMU 4 : 454 (1473).
owir all tliing flyen syni mine at vänias til edha,
swärin hwarte vm hymil ällir iordli, ällir nakan
annan eedh, idhar edhir wari swa, thät är, thät är, ällir
ney, ney, hwa idhkelika hafuir edh i munne i honum
är litin gudz kärlekir oc känning Hel män 139. jach
haffwer takith gud[z] napm fafongelica i myn mwn,
sworith myk meen ok Iwgith oc warth liwgara mz
edhom om gwdz dödh SvKyrkobr 308. Jfr fii-
dliernis-, skrymto-, vredhis-edlier. — edsbär
(-ber: -t Svartb 434 (1449). -bar (för -bart) ib
467 (1458): -t SD NS 3: 112 (1416, avskr.). -bör (för
-bört) FMU 3: 211 (1441, avskr.), 259 (1442)), adj.
L. — n. tillåtet alt gå ed. rantzakade, vitnade ok
epther swäriä skulu, tha edzbart är SD NS 3: 112
(l4l6, avskr.). eptor swäria skula, tha eedzbör (for
-b&rt) waardher FMU 3: 211 (1441, avskr.). ib 259 (1442).
Svartb 434 (1449), 467 (1458).
*edhizla (edizla), v. idissla. Jfr Lindroth, Ark.
för Nord. Fil. 44, Tilläggsband, s. 479. rumino . . .
vel rumo . . . edizla dröpia oc granlica ransaka GU C
20 s. 532.
»eþrikiar, m. pl. L. Se Sdw 2: 1212.
effen, se även.
egyptar, m. pl. egyptier, thätta är the säla oc
hälga natten, som röwadhe oc skinnadhe egyptana oc
rika giordhe hebreaua SvKyrkobr 318.
egha, se äglia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
