Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forsitia
194
forskulda
(1462-63). ib 169 (1464-65), 173 (1464-65). ozenbryggeBka
d:t v mark ther met är hon alle forsitene ar quit
ib 195 (1465-66). quit for alle forsitende aar ib 201
(1465-66). ib 251 (1466-67). forsetin renlta STb 2: 35
(1484). ib 141 (1486). SJ 2: 178 (1490).
forsitia, v. L. sitta som ledare, presidera (för).
wi . . . fulmäctoghe giordhe a waars nadhogs herra
konungsins wägna at forsithia konungs räfster Priv
f So st 138 (1454; avskr.). — stå i spetsen för, styra.
Se Sdw 2: 1230.
*forsiunka, v. [Mnt. vorsinken] sjunka, gå till
botten. forgikx skýp och götz j samma heemrese ok
for-sanck j appenbare halfuith STb 3: 380 (1498).
*forsknmliker, adj. (mycket) skamlig, skändlig.
we wardhe the syndhogho folkeno ok tungho folkeno j
syndhinne, for skamlikom synom affonde släkt (semini
nequam, filiis sceleratis) MP 5: 16.
*forskattn, v. [Jfr Ä. Ban. forskatte. Mnt. [-vor-schatten]-] {+vor-
schatten]+} belägga med skatt, betunga med pålaga, kan
thet oc swa hända at gozit vardher forröuat älla
for-skattat älla ok als ti ii gx ödhelakt Gadolin Pants Bil
283 (1396).
forskikka (för-), v. 1) ställa, (an)ordna. tha
haifdom wj gorne personlige warit benegde til theiine
rese e huru gud haffde tekt henne förskicke HSH 13:
34 (1524?; Brask). 2) sända åt olika håll. haffue
wi lakt oc förskicket wort folk kring om menige
lii-ket i köpstäder clöster oc anner stadz HSH 13: 111
(1524). iak fik nu j thenna daga edlior nådes breff
aff om thenne suenske fotgongen till kalmara med
nogre flere the iak strax förskikkade en deel til
eder nådes embetzinen her j östergylland oc somme nid
til calmara ib 13: 134 (l535J Brask). — Jfr ofor-
skikkadher.
»forskilia (förskillia), v. bestämma, stadga,
förordna. iak . . . bekäunes . . . haffwa giffuit iiigridhe
siggadotter ... 2 gårda . . . med allom tham lagom
och skälom som wäsgötsk lag vtwijsa ok förskillia
SDNS 3: 351 (1418; avskr.).
förskingra (för-, part. pret. n. foreskyngrath.
STb 3: 393 (1498)), v. 1) förskingra, förslösa.
mädh bowerj förskingradhe han borth gotzit PMSkr
70. 2) uppdela, krononnes iord skulde icko
förskingras j sma iord Uppl Lagmansdomb 15 (1490).
3) förskingra, fördriva, driffwa mång sky samman j
en hop oc solen nalkas them förskingrando til nordan,
thet teknar storm PMSkr 393. 4) avyttra, woro
thet ok saa ath the bröder . . . for:da godz . . .
sälia wille heller thet i nogrehanda måtto
förskingrade fraa clostridh SDNS 3: 214 (1417). — Jfr
ofor-skingradher.
*forskingrare (för-), m. förstörare, förslösare.
profundo dis di sum dere långt vtgiutha förskingra vp
äta ok borth kasta vilde profundus a um rusare
föi-skin-grare ok diuper GU C 20 s. 490.
forskipa, -skipilse, se foreskipa, -skipilse.
forskiill (-skiäll FMU 1: 386 (1383?; vidim.
avskr. fr. 1538). -Skäl), n. pl. L. 3)
skriftermål, syndabekännelse, hon wil göra sin forskäl ok
scriptamal vppa thät ytersta MP 4: 307. scripta
tik raskelica ok gör thin forskäl MP 5: 146. ib 188.
5) bekräftelse, till mera forskiäll ock stadfestilsse
bedoms vij nådiges fadhcrs . . . insigle hengias vnder
thetta breff FMU 1: 386 (1883?; vidim. avskr. fr.
1538). — forskiiila man (forskiälä- SDNS 3:337
(1418). forskiälu- FMU 1: 371 (1378; gammal
avskr.). forskälu- SDNS 3: 82 (1415), 622 (l420).
foreskälä- Svartb 173 (i3so). fföreskälo- FM Cl
4: 54 (l454)), m. L. den som för ordet bland
fas-tama. — »forskiiils man (föreskäls- FMU 4:
54 (1451)), m. = forskiiila inan. thera föreskäls
man pedhar korpolan FMU 4: 54 (1454).
»forskiiila (för-, -skäla), v. bekräfta,
Iliker-uiss som vi til föreude . . . giiffuit oc bobroffwat
haff-wom for:de clostre andra hälffthena aff sama godze
som waar mynnogh breff oc theres ther vpa giiffuin
noogli forskälä FMU 4: 351 (c. 1470). tha för skälar
jac . . . met thesso myno broffwo oc gör thet allom
vitherligli at ... v k kel ax godz är mith rättliä
mö-dherne ib 352 (c. 1470).
*forskiiilman (forskal- Svartb 242 (omkr. i4io)),
m. — forskiiila man. forskalman lårens ölaffson
Svartb 242 (c. 1410).
forskrivn (för-, part. pret. n. -seriffuat STb
1: 72 (1476)), ». 2) skriftligen meddela, tillskriva.
wij haffue förscriffuit n[å]gre steder, ath tlieris
ful-myudige skule komme ... oss til tals STb 5: 320
(1520; Koj:). 3) skriftligen anklaga, i brev förtala
(ngn), hermaii messenian hauer forscriffuat olaff
mats-B011 til lybeka STb 1: 72 (1476). tha sporde . . . her
sten for:na köpswena till, hwarfore the hado swa
for-scriffwet honom och tesse goda men her i stadhin till
lubeke ib 248 (1480). 4) skriva, avfatta, wij mod wor
kiereste nådige herres stathollere, jonker henrik, hnffiio
pa ider nådes tröst oc behag fförscriffuit nogre breff
til helsingland, gestriko oc ge|fle STb 5: 325 (1521;
Kop). ib 326 (t521; Rop). S) proscribere, döma till
till landsflykt, göra biltog, wndhir hwilkins wald ok
rike tliin stranga rätuisa . . . sänd Ii i r os biltogha ok
forscriffua (proscriptas) SpV 288. — »forskriva til,
skriftligen hembjuda (egendom till inlösen), bödz
hanom biwda tompten heem, som henne atte, modli twå
men eller forscriffue hanom henne til STb 3: 331
(1497).
*forskrivilse (-scriffualsse FMU4: 330 (1469)),
n. pl. [D. forskrivelse] skriftlig anbefallning,
rekommendationsskrivelse. atj wel göre oc ]athen lianum
wore forscriffualsse niwto got aath FMU 4: 33u (i469).
forskrivin (sg. nom. m. forsoreuen SDNS 3:
145 (1416). ack. fi. försorevitll HLG 2: 117 (1523).
pl. nom. m. forskrepne JTb 7 (1456).
forscriff-uen SJ 2: 197 (1491). dat. m. (obest. och best. form)
forscrimpnom FMU 4■. 337 (1470). forsoriffunom
HLG 2: 93 (1519). best. sg. ack. fi forseriffwene
HLG 2: 71 (l517). ib 89 (1518)), p. adj. L, ovannämnd,
SDNS 3: 145 (1416) etc. — först och främst
skriven el. (skriftligen) uttryckt. BSH 5: 582 (l517). (Sdw
2: 1344/
forskulda (for-, fure- SvB 262 (senare hälften av
1400-talet), -skylda FMU 3: 288 (1443). -skylla ib
61 (1434?). part. pret. n. -Skulath SvB 73 (c. 1520).
-skillad Troj 92), v. 1) fövskylla, förtjäna, göra
sig förtjänt av. haffwa the thz siälffwe forskillad oc
fortiänth Troj 92. — genom sin förtjänst förvärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
