Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gutta
269
gälda
»gutta, subst. [Min/, gutta] benämning pri en
(reumatisk) sjukdom hos jaktfalkar m. fl, en annar
sywk-dom som kallas gutta, som komber j wingana äller
laaren aff ondo viisko som gaar aff maganoro, oc
stwn-doia nidher j fötherna oc ta kallas podangel PMSkr 275.
»gyl (göl. goöl), /. [Jfr Fin. kulju] djup håla,
avgrund, svalg, baratrvm . . . häluitis diwp ok gööl
GU C 20 s. 49. gurges itis gööl ib s. 324. ey löpir
stridhe forsin nidbor for högha bärghit, ok in i diwpa
gölena swa liastokt, som människio nathurin £;)T7 432.
— gol, fördjupning i flod eller sjöbotten, swa al
bec-kiagangen vtb ok widt i gölnue swnnan vid waagness
bro Bergkvara 92 (omkr. 1490).
gylla, v. Jfr förgylla.
gyllene (». gyllena GU C 20 (hand 2) s. 48;
n. best. Troil 1: 371 (1472). gillene Troj 18. -a ib 2.
gullene SSkb 142 (1504—05)), adj. gyllene, av guld;
guldskimrande, med utseende av guld. thär offwer
skal hon föras j eth gyllene stykke (aureo amictu)
Mecht 31. birgitta gullene styrit dedit 3 öre quit
SSkb 142 (l504—05). then som skulle wynna tlienne
wä-deren mz then gillena wllen Troj 2. ib 18. — bildl.
tolff gyllene friedagha ärä j aareno hulke thy kallas
gyllene friedaga at swa som gullet oworgar allan malm
swa ouerga thenna xij friedaga alla andra j störstä
verdogheter som a thöm gud yerldenne bewist hafuer
SvKyrkobr 239. — gyllene ar, jubelår (hos judarna el.
katolikerna), jubileus , . . gyllena aar GU C 20
(hand 2) s. 48. then stora tilsökningh som nu
instundar pa gyllena aarit af pelagrimomen Troil 2: 371
(1472). alth thät aaridh som war gyllene aar, war
glädhis oc loffsangx aur JMPs 9. ib.
gyllene (gyldene, gylnenä STb l: 64 (1476).
gillene. gillen STb 5: 206 (i5is). gullene STb
2: 262 (1488); 4: 122 (l506). gullen SJ 2: 229 (l493);
SSkb 232 (1507). pl. -a JTb 13 (1458); SJ 2: 30 (1477).
-e PMSkr 15. gyldena Svartb 425 (1447). gillene
ib (Skuld) 548 (i486). gullene SSkb 232 (i507). gyldén
FMU 4: 207 (1463, vidim. fr. 1507). gullen SSkb 236
(1507). gulen STb 3: 440 (1499). göllen HLG 3: 51
(l520)), m. benämning på guldmynt av skilda slag. ban
tog igen sin gudz pening ... en gylnenä och en skilling
STb 1: 64 (1476). JTb 75 (1481). sagdes for retta, ath
erich olsson anname sin gullene falzske j gen STb 2:
262 (1488). ib 3: 440 (1499). PMSkr 15. item
bastw-gekarren hans kynnegen ij göllen mik fath foor
bastwgelön nw öm sancte michils tiidh HLG 3: 51
(l520), — arnesker gyllene, se amesker. — daniz
gyllene, gyllen från Danzig, fore tiwffw danitz gillene
Svartb (Skokl) 548 (1486). — lätter gyllene, gyllen av
sämre slag (ss arnoldusgyllen, horngyllen o. d.). for cc
letta arneuiska (fel för arnemska?) gyldena Svartb 425
(1447). for viii lätta gyllenna JTb 13 (1458). oc hade
henne ther vppa giffuit ffem oc firatigi lette gyldén
FMU 4: 207 (1463, vidim. fr. 1507). — rinsker gyllene,
rensk gyllen, twå (2) renska gyllena SJ 2: 30 (1477).
jak köpthe for en rensk gyllene plaaster STb 1: 397
(1482). SJ 2: 229 (1493). en rynsk gullen SSkb 232 (1507).
ib 286 (1507). STb 5: 206, 208 (1519). — ungersker gyllene,
ungersk gyllen, tha ffandz i stadzsins kysta j nobel,
twå vngerske gullen, twå rinska gullen och iiij
horneken gullen SSkb 236 (1507). STb 4: 122 (1506).
PMSkr 453. — Jfr arnoldus-, horn-, horneken-,
postolons-, postulatus-, rin-, rinsk-gyllene.
gyllenstykke (gullene-, gillen stikk), ».
gyl-lenduk. aff gull, sylke, gullenestykke, flogheeldh
stuc-ker schal her epter aff tollis som annat STb 3: 10
(1492). eth par messekleden off gillen stikk BLG 3:
57 (1522). — »gyllenstykkes kinrtil (gyllenstyks
kiortel), m. kjortel av gyllenduk. wár röde
gyllenstyks kiortel FMU 4 : 339 (1470, avskr.).
»gyllental (gyldental(l) SvT ss, 89, 91, 92, 93,
94, 96. gulden tal ib 85, 95), n. [Ä. T. gUldenzahl.
Mlat. aureus numerus] gyllental, tal angivande ett visst
års ordningsnummer i måncykeln. SvT 85.
»gylling, jfr forgylling.
*gyllling, /. förgyllning. PMSkr 433, 587.
»gynnare, se göntiare.
»gys (gysa. gös. göss. göös), m. [S». Dial.
gys. Jfr Fsv. gius] gös. jtem iiij ört. for j geddo
oc j gyss Skotteb 343 (1436, Borgm). kööp i skäninge
verinelandss spikilax oc törr göss Brasks Cal 269.
Brasks Matordn 6. longor oc göös medh olia ib 9. —
♦gysa nät (gyssenätt), ». gösnät. ATb 3: 68 (1497).
gädda (gedda. pl. -or. -ar HLG 2: 30 (1512)),
f. gädda. 1 skippund fintzska gäddhor VKJ 283 (1466).
rökta geddor Arfstv 63 (1474—75). for torra gäddhar v
ortugh HLG 2:3o (i5i2). Jfr lappa-, skäria-giidda.
— »gäddo ben, n. ben av gädda. PMSkr 522. —
»gäddo dragll, n. gäddrag. ffiscarana . . . haffua
alla reda . . . geddadrag, märda ... aff gardsfogtanom
Arnell Brask Bi1 28. — gäddo llOYUdll (gedde
hoffwit), n. gäddhuvud. Schlegel o. Klingspor 83
(1461). — »gäddo ref (gäda-), f. gäddrev. VKU 86
(1556). — »gäddo stiärter (gedde-), m. gäddstjärt.
eet blaath gedde hoffwit. i eet liuit böliefield uti
skiol-den oc een gedde stiert på hielmen Schlegel o.
Klingspor 83 (1461). Jfr Hildebrand, Sv. Medelt. 2: 557.
giif, se giäf.
»gäfleboar (pl. gefflebo STb 5: 328 (1521, Kop).
pl. best. geffle bona: -bone), m. pl. Gävlebor. ath
ge|fle bona matthe vtföre j (1) lest strömingh STb 2:
221 (1487). ib 3: 89 (1493).
»gäfleborghare (geffle-), m. borgare i Gävle.
STb 4 : 82 (1505).
»gäfleiärn (geffle jern), n. järn som utskeppas
från Gävle. Stock Skb 287 (1505, Skip).
gäil, ff Se Sdw 2: 1230.
gäk (geek), m. gäck, narr. PMSkr 661. när
han . . . them (o: pengarna) rundelige giffwer lekarom,
och gäckom ib 697. — hovnarr! nilss klawesson myn
frves geek BLG 3: 30 (l52l).
gäkka, v., narra, bedraga, jngen skal gäkka äller
gabba annan mädh with oc wilya PMSkr 56.
»giikkare (gäckere), m. gäck, narr. sådane tingh
skole frögda konungens hierte. och ey gäckeres leek
och aperi PMSkr 684. ib 705. Jfr begäkkare.
»gäkkeri, n. [Á. Dan. gæckeri. Mnt. geckerie]
bedrägeri, osanning, swaa som ban baffde stwlith the
päningana aff skiparens kisto mädh sith gäkkerj
PMSkr 6.
gäld, /. — »gälda fulder, adj. Se Sdw 2: 1230.
»gälda, f. raseri, ursinnig vrede, aiax aff syna
gäldo oc oforwäyan sökte j slaget owänkter Troj 230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
