Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hata
291
hava
wegna pa fört och ey medh sauhcth STb 3: 357
(1498). — hava for hat, hata. Troj 165. han hade
pirrum myket for liaat ib 238. — Jfr hovudllliat.
hata, v. 1) förfölja. Se Sdw 2: 1234. — ref.
hatas, hata (varandra), tliät är oskälikin
grymhet . . . ath cristith folk . . . skola sina mollan
inbör-dis hatas ok dröffuas MP 4: 122. swasom the oskälika
älzskados j sköro liffuiriie . . . här j jorderike, swa
skulo thön hatas ok wän älzskas j pinonne ib 6: 131.
-hatail (hathan), /. hat. somlige pynas her medh
. . . krankdoma ok vranga manna hathan JBuddes b 53.
liatare, m. förföljare, fiende, forlat warom
owi-nom ok hatarom thiit som the mothe os göra Sv B
175 (slutet av 1400-t.).
iiatliker (n. hatzligit), adj. 1) förhatlig,
motbjudande, vedervärdig. hans förbannat lifueme
. . . vart allom hatzligit ok fordöincligit J Buddes b 148.
*liatska, /. — *hatskofulder
(hadzskoful-lir), adj. [ií’. Dan. hadskefuld] aum vittnar om hat,
hatfull, hätsk, malicia är annars skadha akältande
aff argasta wilia, hadzskofullir wtganghir (odiosus
excursus) ällir wtlopp SpV 141. ib.
*hatskelika (haskeliga), adv. [i’. Van. [-had-skelig]-] {+had-
skelig]+} ha/fullt, hätskt. Troj 165, 183.
•liatskeliker (haskelig. haskeligon), adj. =
liatsker. lathe förkynne och opläsä the haskelig oc
trugelic scriffuelse och breff erchebiscopen j lund hade
scriffuit wor kiere höffuisman til STb 5 158 (1517).
Troj 151.
♦hatsker (hazsker. hasker), adj. [Jfr ii hu.
hatischj hatisk, hatfull, hätsk, odiosus et odiosicus
hasker GU C 20 s. 374. ib s. 437. tiil sine opinbare
liaske fiender STb 5: 229 (1519). Troj 136.
katter (hath 1ILG i: 86 (1486)), »». L. hatt. —
till krigarutrustning hörande hatt, järnhatt i skulo
ath mynsta gaa i wordh hwaria natli pa gatwne xij
(12) mon medh skioldh ök hatt STb 1: 9 (1475).
IlL(i 1: 86 (1486). — ss fredstecken uppsatt hatt. wi
iinge nw strax tha hattani wara opstwngne pa badhe
sidher en script fra eder HSH 18: 169 (1497?). —
hatt ss symbol för självständighet, göre the änders,
haffwe sin hath oppa (o: må de skylla sig själva)
och se huru the sigh beskydda kunno G. Carlssonf
Hemming Gadh s. 70 (1500, H. Gadh). — Jfr biskops-,
fiiidher-, floghels-, iiirn-, lin-, liidhor-, ryo-,
saians-, stra-li ätter. — liatta band, ». L.
hattband. etli hatta bandh, aff sölff fletnth STb 3: 187
(1494). — »hatta inakare (hatte-, -makere),
m. hattmakare, ss tillnamn, hans hattamakere STb
3: 257 (1495). SSkb 21 (1501—02), 182 (1505—06),
STb 4: 49, 82 (1505). Stock Skb 31 (1516—17).
hatugher, adj. förhatlig, vvy wnrum för gudhi
. . . stivgghe ok oss jubyrdis hatughe SkrtUppb 367.
hava (haua. hafua. haffua. haffwa. haffue
SJ 2: 239, 246 (1493); STb 4: 126 (i506). hwaffwa
A T b 3: 167 (1505) o. s. v. haffwe PMSkr 710. ref.
haffuas BSII 4: 196 (1495). pre», -er. haffwer
Mecht ISO; SpV558. hawil’ ATb 1: 142 (l46l), 222 (1461?).
hwaffwer ib 166 (1505) o. s. v. affwer GU C 20 s. 254.
har STb 5: 170 (1517). Med enklitiskt pers. pron. i 1
pers.: hauik Vis sten 3. pl. 1 pers. haffuo STb 1: 50
(1476). 3 pers. haffwa JMPs 341. haffua Abbedval
i Vkl 92; Arnell Brask Bil 28. haffue ib 34. haffve
Linkbiblh 1: 194 (1526, Brask), haffwe PMSkr 695.
pass. haffue a Arnell Brask Bfl 20. hauis SvB 3
(senare h. av 1300-/J. impf. hafdhe SvRimd 45.
häfde Prosadikter (Sju vise m C) 229. haffdhe
SpV 289; SvB 343 (börj. av 1500-f..). haffde Arfstv
16 (1461); ATb 1:296 (1468) o. s. v. hwaffde ATb 3: 181
(1506). habde ATb i: 29 (1454). hagde SvTso. hadhe
STb 1: 145 (1478); SJ 2: 305 (1496). hade Arfstv 2M
(1461); STb 1: 76 (1476), 187 (1478); SJ 2: 160 (1490); STb
4: 116 (1506) o. s. t-, haddhe JMPs 341. hadde FMU
3 : 487 (omkr. 14Ú0J; ATb 1: 17 (1453); VgFornmt I.
8— 9 : 98 (1488); Uppl Lagmansdomb 42 (1492), 86 (1493).
pl. 1 pers. haffdhom SpV 289. haden HSH 13:
48 (1524, Brask). 3 pers. hafdho JTb 19 (1459).
häfde SV NS 3 : 562 (1420). haffde STb 3: 210
(1495). imperat. haff ATb 1: 194 (1463); SkrtUppb
24, 414. part. pres. -ande. -ende Arfstv 29, 30
(1461); SJ 2: 180 (1490). -andis Uppl Lagmansdomb
25 (1490); Brasks Kopieb 27 (l510); PMSkr 250. -andz
JTb 107 (1518); -endes SJ 2: 239 (1493). supin.
haf(f)t SV AS 3: 146 (1416) o. s. v. hafpt ib 562
(1420). haffuat SvB 357 (senare h. av 1400-t.). Se
Sdiv 2: 1234), v. L. 1) hava, hålla, at erich i
hielmista hadde icke mere aff her ericx landbo jons
i åkerby enijbondh Uppl Lagmansdomb 86(l493). — hava,
hava i sitt väld. haffde paffwen honom (o: Luther) han
brende honom slapro PMBref 329 (1518). 2) hava,
innehålla, omfatta, första aldrin til noe, haffwande
(habens) aar, tw thusandh, tw hwndrath firitighi, ok thu
SpV 381. 3) hava, behålla, undrar mik ok gauzke
storliga, hwi tw haffwer sten lylla frän skola
Kyrko-hist. Årsskr. 20: 346 (1500) (möjl. att föra till 4: hava,
hava ställd el. placerad, el. 13J. 5) hava,
innehav n, jach . . . liänncB . . . haua haft ena öö aff
wazstena clostre SV KS 3: 146 (1416). at clostret
rullan rätt oc allan til sania for:da twå örtughland
iord ]angelica hafpt(!) hafuer ib 562 (l420). her jenis
griis skal haffua helge korss altare STb 1: 150 (1478).
fyra päningx landh . . . som . . . doctor mattis aa
syna ok vaxalda kirkes veghna raadde ok i syna
haffuande värio haffde Uppl Lagmansdomb 113 (1493).
SJ 2: 180 (1490), 246 (1493). VKJ 80. — hava i
förvar. jak haffuer engte klede aff henne STb 1: 402
(1483). katerina hade (i sin tjuvgömma) eth par stor
forgilth spennen JTb ill (1525). 6) hava, innehava,
äga. thet (torpet) haffwer clostridh i eeno oudho
häffdha-skipte aff herra nichlis VKJ 269 (1447). som laurens
baa-swn, jdher borghare, til hustrv hadde FMU3: 487 (omkr.
1450,). girinne, huilken som är oskäüken kärleker at haffwa
SkrtUppb 341. — hava till äkta. baardh bergsuensson
hade peder bagges söster SJ 2: 96 (1487). ib 118
(1488). STb 3: 284 (1496), 421, 433 (1499), 4: 12 (l504),
116 (1506), 5: 170 (1517). 7) med obj. som mera
allmänt betecknas ss på ngt sätt varande till för
subjektet: hava, vara i besittning av. ]länna hoffuodz
krona teknadhe gudz tileningh, hwilka hon aldra mist
haffwer ower alla oc all creatur (quam ipsa maxime
hålet præ aliis creaturis) Mecht 167. o hwat äro
mankönsins nathur haffwir (o gloria conditionis
humana) SpV 558. hwad käremal lasse fatmestare
hwstrv Invaffde tyl sin bondha ATb 3: 181 (1506),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
