Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilikin
324
hvit
III 7—8: 149 (1370); ATb 1: 203 (1464), 246, 251 (1466).
/. hwolka GadoUn Pants Bi 269 (i364). huilkenne
STb 3: 18 (H92). Se Sdu> 2: 1239), pron. L. Jfr
W. Åkerlund, Studia germanica tillägnade Ernst Albin
Kock (1934) s. 414 ff, E. Lidén, Ark. f. Nord. Pil.
36: 39 /., Dens., Bidrag till nordisk filologi tillägnade
Emil Olson (1936) s. 296 /., G. Lindblad. Relativ
sats-fogning i de nordiska fornspråken (1943) s. 118 ff.,
132 ff. 1) indef. interrog. qualis, vilken, hurudan,
i dir. frågesats el. utrop, hwilkin war gudh til at so
tha han war i iordhrike SvKyrkobr 104. liwilkin war
han til at se tha han foor op til himerikis ib 108. —
i indir. frågesats. ... jak ey kan vndersta mik
sielfuän, hwi eller hulkan han mik skapade J Buddes b
159. — n. huru. thässe xij gingo om stadin ok
ranz-sakado om stadzens grop liwar hon war gil ällir
ogill ok holkit hon skulle vm stadin ga ATb 1: 218
(l46i). 3) interrog. vilken, vern. — » indir. frågesats.
hau . . . sende sidan hustrr ragnil ok hennis dotter
til wagen och besee, huilkon seckon besth waar STb
3: 119 (1493). ... at thu lätli tiisso ffolkc see,
hwilken han är söm nw jngar JMPs 420. 4) indef.
rel. vilken, den som, vilken än, vilken som helst som.
huilikin [e]y komber till hcnnä (b: mässan), böte een
öro SvGst 67. SpV 545. tha scholo the pa bade sydor
hwar androm eth hal IT aar ti]forcn til segie, pa huilken
sydan tet helst honda kan STb 3: 369 (1498). —
hvilikin som, d. s. luva öller hwilke, som tlienna
fornempda gardh wilia nterlösa aff klostreno, tha skal
ban giefua thorn fyra mark päninga SD NS 3 : 606 (l42o).
— hvilikin som hälzt, d. s. hwilken som hälst|| wil
läsa jomffru maria psaltara, ban skal ffaa hiälp
JMPs 433. 5) indef. rel. qualis, som (vid slavisk
efterbildn. av lat. konstr.). hwilkin iak finder tliik
tholkin dömer iak tliik SvKyrkobr 27. 6) rel. qui,
vilken, som. medh crcliobiscopsens ok rikesons radli
brefwm ok ärendom, hwilki os forelaghdho oc iiluarlika
sagdho . . . Rydberg Tr 2 : 269 (1359). hundradha
march peniiinga . . . fore hwolka hundradha march han
mik quitan giordhe aff mit fengilse Gadolin Pants Bi
269 (1364). ib 272 (1368). foro hwilkan kopar then saini
bo jonsson skal oss gifwa korn oc nööt ib 273 (1370).
jak hawer saalt . . . mitli gooz ii västathorpe . . .
fore fämtighio mark penninga, hulka han mik ...
by-reet hawer Vg Fornmt III 7—8: 149 (l370). Vm Fornm
Årsskr 3: 88 (1371). Vg Fornmt 111 7 — 8: 155 (1378).
til hulkesins brclTs mcre visso oc stadhfästilso . . .
SD NS 3: 256 (1417). til hu]gons breffs möre wisso
. . . bedhis jac ärlika manna incigle ib 4)7 (1419).
ib 508 (1419), 595 (l420), 613 (l42o). Beckman Stud 239
(1436). ATb 1: 28 (1454), 59 (1456), 150 (l46l), 202 (1464).
rafwidh . . . kärde och til bondan om eth swärzdrägh
och ekke om hemsokn som hau häfde förstli klagath
til bondan hulkith vi borgamestara och radli spordom
hanom til hwi han ville ekke fylgia the klagan om
hemsoknena som han för häfde klagath ib 206 (1465).
ib 207 (l 465), 238, 242, 244, 246, 251 (1466) O. s. v.
j abels rwm gaff gud hanom tridhie sonen seth aff
hu |kers slekt christus sidhan föddes SvKyrkobr
(Lucid B) 143. ib 159, 178. tu sätto mannenom
stadgan hulkan ban ey kan ouerga ib 201. ib 219. gudz
son, wm hwilkan alt thz gudhi fadher offras, vpfar j
högxsta thäknat Mecht 318. ib 344. J Buddes b 75, 85,
160, 161. SJ 2: 111 (1488). brödh mz hulkers stork
ban gik j xl dagha SvKyrkobr 290. STb 3: 18 (1492).
GU C 20 (hand 2) s. 37, 56, 78. MP 4: 72. UrkShist
1: 33 (1504). . . . sinom tiänaroin i huilkas hiärta oc
siälom han siälffwer bodho andelika JMÖ 25. Hel män
180. vtau före porthen göres en förborg j hwikkeus
jngangli wari hängiaiide galdror alf järn PMSkr 164.
STb 5: 48 (1515). — hvilikin som, d. s. strand oc
grönsta . . . huilkin gooz som fiollo epter holmger
jonsson SD 6: 335 (1352). ATb 1: 206 (1465), 289 (1468).
— hvilikin than, d. s. somlike synas niänniskiom
syndarn, hwilkra thera innarmer wmganga är tho i
himerike SkrtUppb 66. 7) indef. vilken som helst.
maria war ä sannelika aff äwärdhelikhetinne skikkat
mz sonenom, okke aff timans hwilkelikhet ällir j
hwilkom tima, wtlian j gudz forewitaudis skälom ok
foresyn SpV 190. — hvilikin som hälzt, d. s.
quicum-que hwilkin som hälst GU C 20 s. 511.
*hvilker? (hwilke Mecht 131), jfr hviknl.
*hvilliail (hwyman Troj 7l), /. [Jfr hl. hvima,
tova? N. kvimn, beröva jämvikten, förvirra. Jfr T.
E. Karsten, Folkmålsstudier 9: 127 /.] yrsel, san stor
war lians (o: Menelaus’) sorg ... at han formatthe [ey]
sta oppa syna fötther wtlian aff hwyman oc
wan-mäktogbet störtto han om kwld Troj 71.
*hviins, n.f [Jfr Å. Nt/sv. Iiviniska, virrighet.
Sv. Dial. vimsa, v., vimsen, adj. Da. Dial. hvinis, adj.]
virrighet! virrigt beteendet virrvarrf altid skwla the
(o: gårdvarar) wara hwasse nioth främadhom. ey
skella äffthor hwims (O: lek, stoj el. dyl.!) äller jntho
PMSkr 248.
livin, m. L. Jfr T. Wennström. Tjuvnad och
for-ncemi (1936) s. 451.
hvina, v. Se Sdw 2: 1239.
hvinska, f. L. Jfr T. Wennström, Tjuvnad och
fornæmi (1936) s. 449 ff.
livirva (huirfua. hwirffwa. hwirffua), /.
eg.: inhägnad, inhägnat område, gärde, lycka. Jfr
V. Jansson, Namn och bygd 26 s. 138 ff. i hwirffwomen
RP 2: 275 (1394). then tyendin, som aff the liuirfuo
skulu gall ga SD NS 3: 234 (1417). KTb 66 (1431).
ib. VKJ 248 (1447). aff enne hwirffwo ibidem debet
J marc got. ib 150 (1466). ib 65 (l480). synnan
möl-stadlia ass äglier clostrit eua hwirffwo ib 142. Jfr
härads livirva.
livirvil (hwyrwil), m. 1) hårvirvel på en
häst. cesonia e quedam calucula (fel för carunculaj
in fronte equini pulli cum primum producit quod
(fel för prodit ex) aluo matris wlgariter hwyrwil
GU C 20 s. 102. — Jfr vatu-, viidher-hvirvil.
hviskan, f. viskning. SpV 206.
livisla (hwiizla), v. vissla. GU C 20 s. 276.
*hvisla (obl. hwitzlo), /. väsande, ethorlika
owenscus swek doldlio sik i swiklika ormsens hwitzlo
JMÖ 97.
hvislau (hwytzslail),/. väsande. Troj 21.
hvit (-ar. pl. huit VKJ 139), m. (Forssell, Hist.
11 2: 33 (l513)J och ff L. vitten, det minsta slaget av
silvermynt. Jfr Fr. v. Schrötter, Wb. der Münzkunde
s. 748 f. Se Sdw 2: 1239. VKJ 4 (1479). hwar som v il
. . . föra danska liwita hilt i riketh STb 1: 160 (1478).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
