Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiitft
386
kalder
iiita (iata), /. krubba. letli thu thik läggia i
iatuna mällan diwranna Skrtl’ppb 73. Jfr åsna iäta.
iätta (jatta. impf. iacte Saml 34 : 276. part. pret.
iäth. Se Sdw 2: 1247 och E. Lidén, Ark. f. Nord.
Fil. 36: 43 /.), v. L. 1) lova, utfästa sig. en
abote beddis euna iugfru ben oc iacte scriuleggia
hona j gulle Saml. 34: 276. — lova, försäkra,
framleds lofuum vi oc jattom trolicä, at , . . encte af
varrä vilghnä brytäs Rydberg Tr 2: 246 (1357). —
Jfr: polliceor . . . loffua in danico iätta GU C 20
s. 465. — *iätta lit, utlova, swa mykyt som wth är
iäth Beckman Stud 82 (omkr. 1450).
iättan, f. och n. (Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark.
f. sv. ordforskn. 3: 17 f.) löfte, eu vnghir wälboriu
man ga|f sik j hans klostir, ok giorde genstan sina
profossionem, sith iättan gudhi ok stadughan
liaudli-gangh MP 5: 28.
iätte (jätthe), m. jätte. Troj 102.
iliva, ii. L. Jfr oiiivande.
iävuglie {obl. iäfwgha), m. 3) misstanke.
. . . vm alla the twiidrägt oc iäfwgha, som mällan
kirkionua oc klärkdomen a ena sidhona ok oss oc
kronona a adhra sidhona til thänna dagli warit hafua
FMU 1: 360 (1376).
K.
kaap? (FMU 4: 463 (1476, avskr.)), se karp.
kabel (käbbel, kabil), m.t tåg, rep, särsk.
skeppståg, kabel, kabellen slogh mennena offuer bordh
STb 3: 286 (1496). ban hade annamet en käbbel aff
per slätte ib 380 (1498). ib. ib 5: 137 (1516), 139, 146,
164 (1517). (på en anordning för bestigande av murar
är) eth langth reep j then andra ändan äller kabil
PMSkr 168. — skabla garn (kable-.
kabelle-Stock Skb 289 (1492, Skip). gable- ib 284 (1491, Skip)),
n. kabelgarn. xviij lispund kablegarn Stock Skb 284
(1491—98, Skip).
kabelgarn (käbbel-), n. kabelgarn. ther fore
sades her benet kabbelgarnit til, som alf kopporen
wordet war, eller annat STb 2: 366 (1489). ib. Stock
Skb 289 (1490-i., Skip). STb 3: 223—224 (1495).
^kabelstriillger, wi. skeppståg, kabel. 19 pund
hampa til eu kabelstriingh til skepith VKU 23 (i64l).
kadlia, /. Se Sdw 2: 1247. — *kadlio fulder
(kaado fuller), adj. full av kåda. GU C 20 s. 324.
kafle, m. L. Jfr laglia-, lut-kafle. — kalla
bro, f. kavelbro. Värmland föiT och nu 1925 s. 90
(1454, avskr. från 1500-f.).
*kafle (kaffle), m. [Jfr Mnt. kavel, gom, käket]
den nedersta (något förtjockade) delen av en klocka,
slagring. klokka win thio besmara marker skal ha|fwa
widheth nädhan wm kringh kafflan ij [1 |J span
PMSkr 569. ib.
*kaiuta, f. [Mnt. kajüte] kajuta, pretoriolum ...
litit raadhus ok kayuta GU C 20 s. 483.
kaka (pl. kokerJ PMSkr 656 (avskr.)), f. kaka.
kakor oc eggiaosth Brasks Matordn 4. ey ähr altidt
giffuandes honungh och söker j lekedoms konst medh
saffran och koker PMSkr 6J6 (avskr.). Jfr bitzara-,
flat-, hunags-, hvete-, ost-, pipar-, vax-,
iig-gia-, öflätis-kaka. — *kaku bakare, m.
kak-bagare. STb 1: 417 (l48j). — ss tillnamn, frederik
kakwbakare STb 1: 263 (1480). — kakll dagher, m.
JJr Kock, Medeltidsordspr. 2: 314 /. — »kakll läghe
(caohu-. -läge), 11. portion av bröd med tillbehör.
Jfr Hildebrand, Sv. Medelt. 2: 473. Brasks Matordn 3.
retther a jula afftau förstli spikelax widh huart
cachu-läge stechesil och aal med sinap ib 12.
kaker (kaaker), m. 1) kåk, skampåle,
ra-widh swaradhe liwi skal swen sitia min räth iak hafwir
wunnith hanom til kaakon ATb 1: 232 (1465). tw estli
een skalk och tw vasth slagen til kaakon och tith
breff medli ib 243 (l466). kateriua . . . dömpdes til
kaakin STb 1: 143 (1478). ib. hon wilde scriffua eth
breff . . . och sia thot pa kaakon ib 275 (1480). ther
medh skal sama kannan (som befunnits "orätt") spikas
pa kaakin ib 279 (i481). hanis kiärkow war vptagin
och skulde ha|fua staath pa kaakin ib 324 (l48l).
vijdh almenningx torgit swnnan kaakin SJ 2: 154 (1489).
STb 3: 164 (1494), 310 (1496), 4: 15 (1504).
*kakil, subst. [Jfr Mnt. kaeliel, kakel. Á. Dan.
D. dial. kak(k)el, kakelugn] kakelugn, eodem anno
bygdes kakilon i nyyo stuiigune Ser. rer. svec. 1 1:
222 (l54l). ib 223 (1542).
*kakslaghare (kaakslagare), m. person som
dömls till kåkstraff, älseby sagde ath laris war een
kaakslagare oc een horinson ATb 1: 243 (1466).
kal (kaal(l). kall), m. L. kål. laktuca . . .
planteris som kall PMSkr 351. — kål, av kål el.
liknande växt beredd maträtt. Brasks Matordn 7. kaal
groff ib 10. (beta och målla) ärw godhe til kaall
PMSkr 352. — Jfr bla-, briidlilöps-, liovudh-,
spiro-, sylta-kal.
*kalcedonius, subst. [Lat. c(h)alc(h)odonius]
kal-cedon, ett slags halvädelsten, eth raffbandh medh
nokra calcedonius ATb 3: 6 (1493). Jfr kastidonieil-,
kastidonius-sten.
kalda (kalla), f. feber, frossa, thän osighelika
värk swidlia oc kalla som thu (0: Kristus) tolde
SvB 189 (omkr. 1520).
♦kalda reste? (PMSkr 598J, se kalda roste.
*kalda roste (kál(l)a-. kolla-), m. kallroste
(varpå kopparmalm underkastas en första röstning vid
jämförelsevis låg temperatur). köper malmen . . .
loggis sidan på skickeligen wedh, andre flona aff
wedenom, och andre aff stenmalmenom, och brännes så
en godan eldh, och tliett kalles kållaroste på swensko
PMSkr 626. ib. kåla resta (felläst för rosta enl. E.
Holmkvist, Ark. f. Nord. Fil. 52: 340.) ib 598.
kalda sot (kallosoth), /. feber, frossa. Jfr A.
Kock, Ark. f. Nord. Fil. 36: 158. JMPs 431.
kalder (kaller. Se Sdw 2: 1247), adj. 1) kall.
fore harda thoma ok kalda kistor varde the (o: de
goda) jnsette j äuerdeligin hymmerikis palacia Sv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
