Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanterlena
390
kapitel
kanterlena (canti-, cante-), f. [Lat. [-canti-lena]-] {+canti-
lena]+} sång. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ordforskn. 6: 29. hwilka brudhahus wisor oc cantilenor
(epithalamia) mill öron hördo for brudhennn kärlek
Mecht 238. jak wetli twå digdaffwlasta canteleiior
JMPs 383.
kanterlene? (canti-. cante-), m. =
kanterlena. the qwädha viisor ok cantilenar elf tor
man-drapp J Buddes b 45. ib 73.
»kantnäsadher (kanthnesadher), p. adj.
spets-näst? syma interpretatur curuum vndo sinus (fel för
siinus, plattnäst) . . . kanthnesadher GU C 20 s. 580.
"kantor (cantor), m. [Lat. cantor] kantor, präst
som vid en domkyrka bl. a. hade hand om ledningen
av körsången. ... att cantor, som nu är eller
framdeles wärde kann, skall dngeligo hölle tree prester,
som i linköpinng coor tiena skulo Bjärka-Säby 359
(1884; avskr. från b. av 1600-f). hor jülis magister
cantor i lincöping Troil 5: 314 (1505).
kanunker (canick. pl. canokka), m. L. kanik,
domherre, medlem av domkapitel, kirkeuiie prelatis
som äru hennes formen biscopa ok canokka SvKyrkolr
194 (Lucid B), ber erick laurentij canick j vpsale
STb 4: 87 (i505). Jfr mädh-, saiu-kaiiunker. —
kanunka dome (canoka- Bjärka-Säby 359 (1384,
avskr ). kanika- MP 4 : 26o), K. kanouikat. en wäl
bok lärder man ... huilkiu som kanikadöme mång häfde
jmpitrerat j rom badli(e) widh the domkirkiona ok
anderstadis MP 4: 260. — kanunka giiild (kanoka
gäld RP 2: 297 (1396). canecke gel G VM 2: 92
(1499). Se Sdw 2: 1248), «. kanonikat. om forde här
arflfwid, kan här epter wärde forseedh m[edh] noget
canecke gel ell[o]r landzgel, widh donikyrken ell[e]r
pa bygden G PM 2: 92 (1499).
kapa (kape Skotteb 407 (1466—67, Kämn). kabe ib
399 (1465—66, d:o), 406 (1466—67, d:o). kaapa SJ 2: 106
(1487). kope ATb 1: 24 (1454). kåpa: -o Troj 246.
kappa (i sht i bem. munkkåpa): -ona PMBref 316
(1512). koppa: -o HLG 8: 59 (1523). köpe: -en
STb 5: 73 (1515)), /. L. 1) hela kroppen
betäckande och ofta med huvudbetäckning försedd
överklädnad (buren av såväl män som kvinnor), kappa, kåpa.
Se Sdw 2: 1248 och jfr Branting, Textil skrud 101 /.
ber jönis gaff sinä dea katrina ena kope ATb 1: 24
(1454). swa mykit swarth amstordampst ath
liwar-thera faar en kaapa och en hetta aff SJ 2: 106 (1487).
— bildl. nw wilt tw omwända tyna kåpo oc mantell
och radha thz som owyrdeliget oc ogangneliget [är]
Troj 246. — munkkåpa, oc är jak jnthe ärolöss mädh
thet jak bär kappona PMBref 316 (1512). 3) spisleåpa,
rökhuv? svenoni muramestare, som muradhe kapan
vppa quinnasydan y bastughunne HLG 2: 12 (1509).
— Jfr floghels-, graskins-, gulspang-, ivir-,
kliidliis-, kor-, kragha-, manna-, opin-,
quin-110-, ridh-, skarlakans-, vadlimals-,
vinds-kapa. — kapo bonadher, m. Se Sdw 2: 1248. —
kapo ladher, m. Se Sdw 2: 1248. — kapo lös,
adj. L. Se Sdw 2: 1218 och jfr T. Wennström,
Tjuv-nad och forncemi 155 ff. — »kapo lltalia (pl. kapa
malyer), f. till en kappas el. kåpas utstyrsel
hörande malja. ATb 3: 26 (1494). — »kapo ringer
(kapa-), 771. till en kappas el. kåpas utstyrsel hö-
rande ring. hans . . . wyderkendes ath sich haffua
stolith en skena och ij kapa rynga STb 3: 17 (1492).
— »kapo spiinne (kapa-, kaapo-. -spenne),
77. till kappas el. kåpas utstyrsel hörande spänne.
ffibularium ii kaapo spänne GU C 20 s. 265. ib s. 343.
STb 3: 187 (1491). — kapo säkker (kape-, kapa-,
kaapa-), m. kappsäck. STb 1: 341, 342 (1482), 4:
234 (1512). ATb 2: 371 (1490). HSH 18: 264 (1525?).
kapel (cappel: -sins KTb 115 (1393). capal:
-alet Saml G: 176. kappal: -aleth SD NS 3: 265
(1417). Se Sdw 2: 1248), n., m. och f. kapell. Jfr
siiila kapel.
»kapeldiiiklie (cappel-), m. vid kapell
tjänstgörande djäkne. Arnell Brask Bil 28. Jfr kapella
diäkne.
kapella (capel(l)a: -ans Uppland 1941 s. 53
(1459); -ona KTb 117 (1393)), /. och kapelle
(cap(p)elle KTb 115 (1393); -et Uppland 1941 ä. 53
(1459), ib s. 55 (1460); -ens ib. pl. kapella Svartb
155 (1375)), n. — kapel. sancti yriens capelle, huru
tlioth bliffua regheras häffdas oc styras scal Uppland
1941 s. 53 (1459). ib (passim), forstendara til capellet
a capeilens wäglina ib s. 55 (1460). ib (passim). —
kapellförsamling, en osämia vm tw kapel IS, kem oc
joki, hwilko biscops dome the skulu heldre tilhöra
Svartb 155 (1375). scal aff hwario moderkirkio sokn ocli
cappelle tesseliliis (o. s. v.) ib 550 (1486).
»kapella diiikue (eapala-, capelle-), m. =
kapeldiiiklie. läsin mädh jdhrom capellano ällir
capala diekna SkrtUppb 165. aff thz offer . . . ffaa
smaswena oc capelledioknen lielffton nioot capellanen
Arnell Brask Bix 32.
»kapellalas (oappele laas), n. lås till ett
kapell. Stock Skb 159 (1520).
kapellan (oappellan. oappalan), m. L. präst
som förrättar gudstjänst i ett kapell; kaplan, hovpräst,
huspräst, präst i en särskild persons tjänst, tjänande
präst, ber ragwald . . . sancte trinltatis capellan i
aho domkirkio SD NS 3: 578 (1420, avskr.). . . . ath
her olaff johannis skal bliffua stadzsins cappellan och
halda första messono, som honom retteligan tilbör
STb 1: 4 (1474). SkrtUppb 160. hwat kan nw höras
ällir sighias slemare, än at . . . christi vicarius ällir
capellan, siar sik lösan, farando mz barnalathom,
käthe ok löshet SpV 238. STb 3 : 461 (1499). Arnell
Brask BV 50.
kapella präster (capala-), m. präst som
förrättar gudstjänst i ett kapell, kaplan. KTb 117 (1393).
kapitel (cappittel. capitil(l). capital), t».
1) kapitel, huvudstycke i en bok el. skrift, som rönis
j ärfdabalken j xv:de cappittel STb 4: 102 (1506).
2) kapitel, domkapitel. Trolles Jb Bil 129 (1453, nyare
avskr.). förde werdwgesta werdugä ffäder
erchie-biscopa med theris hederlig och fförnompstigh capitill
STb 5: 306 (1513, Bit). GPM 2: 292 (omkr. 1508).
ib 369 (i5ii). — kapitels (laglier (capituls-),
I7i. dag då kapitel hälles. I1SU 16: 93 (1527). —
kapitels llUS (capitals-), n. kapitelhus. i systranna
capitals hws Abbedval i Vkl 81. Jfr kapitelllUS.
— *kapitula bus, n. = kapitels lius. tha ...
kallade ban (o: abboten) saman alla sina brödhir j
sith capitula hws MP 5: SO. — »kapituli hus, n. =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
