Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musterflliefärgha
526
mykillikhet
av) ett slags blått (gråblått!) tyg. Jfr Hj. Falk,
Alt-westnordische Kltiderkunde 60. jtem michel jenssou
til schattnt eth mwsterfilie for xxxvj mnrck STb 3:
127 (1493). ib 130 (1493).
*inusterflliefiirgha (-ferga), /. en (grå)blå
färgnyans! ath han hade stolit j (1) graa kapa aff
mwsterfilie ferga STb 2: 241 (1487).
»musterflliekapa (mwsterffilij-), /. kappa el.
kåpa av musterßlie. en mwsterffilij twedoblat kapa
medh silff spenncn STb 2: 543 (1491).
*niusöra (musara), /. [Fdnn. musøre. Mnt,
müsore] musöra, benämning på arter av släktet myosutis
Lin. och på hieracium pilosella Lin. Se 0. Gertz,
Meijerbergs Ark. f. sv. ordforskn, 6: 107 f. — dekokt
på "musöra", drik musara seneboni och saluiam
LB 475.
muta (pl. mwther), /. L. 2) muta. ffesthä
lasso ... lagh ffor ath han ekke togh mwther vtaff ena
hwstrv fför heuness dotther hadhä stwliit ena hwila
vtaff hanss hwstrv ATb 3: 254 (l51l). — »lliuto
qvinna? (mwthe quinne?), /. kvinna som har
mottagit en gåva (ss ersättning för ngn rättighet el. dyl.)!
en nnvthe quinne (läsn. oviss; ordet quinne slår över
raden) quit j mark primum Stock Skb 151 (1519—20).
muta, v. muta. — (!) at hon inghen annen heller
muthit (får niuthitf) tiil kiips och fför skelige
pe-ninge än stadenom STb 4: 270 (1512).
*lliutare, m. person, som har givit mutor! ss
tillnamn. jönis mwtare heredtzhöfdinge i liamarkynd
heredt AktKungsådr 24 (1484).
»lnuto riighn (-rägn), n. [S». hial. muteregn.
Se Smedberg, Peder Månssons landsmansskap s. 68 f.]
duggregn. 21 dagen (i september) nordvest äller
swd-westli mädh muto rägn PMSkr 374.
IllUZa,/. L. (lärft)pansar! Se Sdw 2: 1270, B.
Pip-ping, Kommentar t. Erikskrönikan 115 ß. och B.
Thordeman, Nordisk Kultur 15 B s. 114 f.
myg (mygh. myygh), ». mygg. oftast koll.
skopp ok gudh flughur loppor löss myygh ok annor
tolken tingh SvKyrkobr (Lucid B) 137. ib 138. culex
... mygh harkranke GU C20 s. 157.
mygga (mugga), /. mygga. Se Smedberg, Peder
Månssons landsmansskap 54. smöryes oxa äller hästa
mädh syälfiäsk tha bita them ey bremsa äller mwggor
PMSkr 213. ib 214. muggor oc knoth fördriffwas mädh
brennestens rök ib 356. — niyggo tiiild
(myggio-tiel), n. myggtält. Inv Cur Tynnelsö 5 (1443). Jfr
canopeum ... mykit tiäll ... iudit xn abstul[i]t
canopeum eius a columpnis iudit togh bort mykit
tiällit (förvanskning i st, f. niyggo tiällit el. dyl.)
aff stolpnmen GU C 20 s. 72.
111V k, ». gödsel, spillning; skräp, en dagakarl ...
som ... giorde hweseth renth och förde vth grwss och
myk anneth vppa gillesens besth HLG 2: 57 (1517).
Jfr sniomyk.
lliykil (möghen GU C 20 (hand 2) s. 162. n. (nom.
och ack.) mykit Vg Fmmt I 8—9: 98 (1488).
my-kith rMSkr 560. myket GU C20 (hand 2) s. 11, 18;
Troj 191. myketh Uppl Lagmausdomb 49 (i492).
mi-kyt Prosadikter (Sju vise m B) 176. möket GU C 20
(hand 2) s. 26. möketh GU C 20 (hand 2) s. 162.
my-ghit SkrtUppb 10. myghith SvKyrkobr 255. migit
Svartb 546 (1484). dat. m. möklom Mecht 265. ack. f.
möklä J Buddes b 84. mykna PMSkr 240, 294, 331,490.
my kno ib 232. möghin Arfstv 109 (l480). pl. nom. f.
mykna PMSkr 475. ack. 171. möclä SvKyrkobr
(Lucid B) 195. mykne STb 5: 246 (1519). Se Sdw
2: 1270), adj. L. 2) stor, mycken (i mängd el. grad).
Se Sdw 2: 1270. fa mik thin son jak wil känna
honom swa mikyt at i skulin mik takka for konnist
innan siw ar Prosadikter (Sju vise m B) 176. skal ...
cristinä vitherläggia mik ... saa möghin rentha som
mik athnögher Arfstv 109 (l480). eth myt godz ...
j wirmo soken, saa migit som jac ther äghande iir
Svartb 546 (1484). ban komber titli mz swa möklom
kärlek Mecht 265. the som t.röstä pa syna möclä
rikedoma the jnlykkes j heluiti SvKyrkobr (Lucid B)
195. tu lärde swa möklä ondzsko at ... J
Buddes b 84. lika mykno olyo Iäth thär til PMSkr 232.
blanda thär ti! lika mykna wäsko aff stötto odhyrth
ib 240. giffwer haffwith lywd aff sig tha Iwgn är.
äller mykna fradlio oc bwblor flytlia thet merker
frosth komma ib 291. thy liiggia somme mykna asko
wm rötherna ib 331. sardonix ... späker mykna
käthy oc löslathy ib 490. klokka wm thio besmara
marker skal ha|fwa widheth liädhan wm kringh
kafflan ij [1 J] span, affwan wm kring holTwodith
hälffthena swa mykith ib 569. — n. en stor del, många.
mykit aff almogcn vitnede thet samme at te hadde
thet ey heller för hört Vg Fornmt 1 8 — 9 : 98 (1488).
— 71. mycket, med följande subst, av annat genus.
jöns ... kerdliä til peder ... om swa myketh iordh
som ix marc er werth Uppl Lagmansdomb 49 (1492).
— 7». huru mycket. Se Sdw 2:1210. schal hustrv elin
... lata tet dandemen see ok sclioda, mýkit tet är,
och vpscriffua pa twaa scriffter, hwadh tet är STb 3:
122 (1493). tha the haffue medh dandemen snman
rechnat, mykit thy är etc. ib 369 (1498). — dat. (el.
ack.) 71. i förb. med komp.: mycket. Se Sdw 2: 1270.
3) mången. Se Sdw 2: 1270. multus ta tum mögheii
GU C 20 (hand 2) s. 162. en dreng ... hade stolit
mykne peninge j tolboden STb 5: 246 (1519). ther
mykna flwghor bij oc bremsa ärw PMSkr 475. 4)
stor, hög, betydande. — 7». av stor vikt el. betydelse.
ey skal tänkas ath nieg är myket om sadant
höffwes-inanna döme Troj 191. — tí. adv. 1) mycket, ganska.
jllido ... innantiil Oc myket skada judo illisus ...
innautiil oc myket skaddher GU C20 (hand 2) s. 11.
ib s. 18, 26. vj skulom niyghit wudra SkrtUppb 10.
— vid komp. multo magis möketh häller GU C 20
(hand 2) s. 162. myghith winlighare, ok nyttelighare
är thz ath witha hans andeligha siäla helso SvKyrkobr
255. — (!) en ryddare ... hwilkin mykit (för mykilf)
ylgerningis man war MP 5: 92. — canopeum ...
mykit tiäll GU C20 s. 72, se myggO tiiild. — Jfr
ofinykii.
*mykilhet, /. = mykillikhet 3. Cod. Ups.
C 831 enl. A. Bengtson. Ark.f. Nord. Fil. 61: 256.
mykillika (myklika), adv. storligen, mycket.
thakkadhe honum myklika fore sin godh wilia
prosadikter (Karl M) 252.
mykilliker, adj. stor, väldig, härlig. Se Sdw
2: 1270.
mykillikhet (mykelighet. mikeli[g]het), /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
