Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myl
527
mynt
3) storhet, styrka, häftighet, o härra gud|i huru stor är
tliins söthlex mikeli[g]het Mecht 289. swa som eth kar
som ffulth ware mädh bästa oc ff&rsknst* wiin,
söndor-brusthe aff wiinsens star[k]het: swa söiidherbrasth
hans hiärtha fför kärleksens mykelighet JMPs 444.
myl (myll), m. klot, kula. pila le myll GU C 20
S. 447.
*lliylde, n. dial. mylle, årderstock.] —
*lliyl-dis ardher (myllesarder), n. ett slags årder.
Se Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 185.
*inylla, /. Jfr svartmylla,
»lliyllesker (n. myllesth), adj. från Mählhausen
(i Thäringen), mölnisk. — n. kläde från Muhlhausen.
han ssalde sswarthz myllesth ffür bryggesk ATb 3:
292 (1515).
mylna,/. L. Jfr papirs liiylna. — *mylno lins
(mölne-)j n. kvarnhus (till väderkvarn), nw kom
wädher hwast aff hafwith oc wände |ini lena som
mölne-hws Prosadikter (Karl M) 254. — "mylllO qväril
(mðlno-)j f. kvarn, mjölkvarn (i motsats till
låg-kvarn). Se Sdw 2: 1270. VKJ 169 (1447). — *HiylllO
skuld (mölla skyld), /. avgift som erlägges
fölen kvarn, jtem mölla skyld j öre myöll et pund all
oc iiij marc gotniska Arjstv 72.
mylnare (mölnare: -es Stock Skb 200 (1522—23).
mölnere STb 4: 85 (1505). molnare HLG 3: 116
(1528). melnere STb 4: 252 (1512); -es ib.
möl-lare GU C20 (hand 2) s. 150; Stock Skb 241 (1524—
25). mölare Arnell Brask Bil 7. mölre Skotteb 265
(1467—68)), m. L. mjölnnre. moleudiuarius ii möllare
GU C 20 (hand 2) s. 150. — ss tillnamn, arnd mölre
Skotteb 265 (1467—68). — *mylnara brodliir
(mölnere broder), m. broder till en mjölnaref at alt
tet, som dandemen giort hade mellen liiclis hoffman och
mölnere brodern pa norra broo, tliet scal bliffue
sta-ducht ok fast giort STb 3: 272 (1496). — *inylnara
gardker (mölnara-), m. gård som äges el. brukas
av en mjölnare. VKJ 11 (i447). — *lliylliarn
hiiil-paré (mölner bielper), m. en mjölnares
medhjälpare. stock Skb 56 (1517—18). — *myliiarn
lins-fril (mölnere-),/. mjtlnnrehustru. STb 5: 285 (1520).
mynd, /. Jfr urmynd.
myndelika (mynnelig. mindelige), adv.
1) myndigt, på ett befallande sätt. screflf iak honom
ter mynnelig til om ati skwldhe thäm (o: oxarna)
ffaa i godhä motthe GPM 2 : 232 (1506). 2) med
bemyndigande, i laga ordning, liurw wor ... herre
haffuer oss gunstelige boffalit oc mindelige niedgeffuit
om then skadelig köpenskap STb 5: 327 (1521, Kop).
— Jfr ftilmyndelika.
myndelika (-lige. -ligä. -ligen,
mynne-lige), adr. muntligen. Se Sdw 2: 1270. ok bönderna
hä|fde inkte bre|f eller skäligia bewisningh vtan ena
papersscrift til huilken biscopen myndligen swar
til-gaff Svartb 422 (1447). wor nadigli herre konungh
karl befälte oss badhum mynneliga j Stockholm nw i
waar at tagha oss flere godo mäu til bielpa ib 446
(l453) (möjl. att föra till föregående artikel, mom. 1).
ath samma breff war swa vplesit pa kopporbergx tingh
och mynnelige athsport fonne godemon brelfuit
vt-giffuit hade. om ... STb 4 : 24 (1504). hwicket i them
och myndeligä tilsagdhä at swa ... GPM 2: 330 (1505).
STb 5: 60 (1515). swarade hans nåde iders tionere
myndelige, at eder nåde mötte ... ib 313 (1520, Kop).
— personligen, tha skal tet hnnum p^r.sonlige och
myndelige autwoides j her|der STb 5: 27 (1514).
"mynder, adj. Jfr fnlmynder.
myndoglier (myndog Tr,j si. mindogh A Tb
1: 335 (1470). minogh ib 2: 163 (i48i). mindugh
ib 1: 236 (1466). mignoghir ib 2: 188 (1481 ?).
n. myndugt Uppl Lagmansdomb 104 (1490). Se Sdw
2: 127o), adj. Jfr A. Bengtson, Nils Ragvald!,
Domare-boken och Linköp ing xlegeitdari et s. 169. 2) myndig,
mäktig, betydande, ansedd, ther sattes the alla hwar
epter annan skickeliga som han war bördog oc
myndog tiill Troj 81. 3) bemyndigad, befullmäktigad,
med laga uppdrag försedd. Se Sdw 2: 1270. NMU 1:
100 (1420). kom ragul eskilz brodliir och giordhe
fordl eskil iniudugli och mektogh ofwir bägis thera
fädime och mödhirne sälia och byta huro hanom
täkkis ATb 1: 236 (1466). mat is ... giorde matis
person miudogh och mektogh at tala til ion ... om
een hesth »6 335 (1470). ib 2: 163 (l48l), 188 (1481?).
4) laga kraft ägande, t laga ordning utfärdad, laglig.
hulkit breff som nämpdin sagde myndugt oc gilt ware
Uppl Lagmansdomb 104 (1490). — Jfr ful-,
O-Iliyu-doglier.
*mynln (minya),/. [Mnt. minie. Lat. minium]
mönja. minium ii genus coloris ruber wlgariter
mynia GU C 20 (hand 2) s. 143. göra myror nokot
hindher, tha blandes samman mynia smör oc tyära
strykis pa trädh PMSkr 331. swaa lithas mädh
cino-ber, äller minyo mal i th ib 544. eth lod malna mynio
ib 545.
niynne, ». Jfr amynne.
*mynsters kliidlie, n. kläde från Munster i
Westfalen. FMU 5: 305 (1491).
»mynstors liiript (minsters lerveth),/. lärft
från Munster i Westfalen. HLG 2: 142 (1527).
mynt (mynth. mint Stock Skb 222 (1523).
mont: -it HLG 1: 57 (145l). Se Sdw 2: 127o), n. och
f.f L. 1) mynt, myntstycke, thät myntit ok motit
war gangande ok gäfft MP 4: 261. moneta ... mynth
GU C 20 (hand 2) s. 153. — koll. mynt, präglade
penningar. then dagli han fullelica bitaladher wardher
i tal ok mynt, som fore iir sagt SD NS 3: 207 (l4l7).
tette för:ne söuerius mint, som her claues hado
wt-giffuit Stock Skb 222 (1523). — mynt, myntsort,
pä-11 i 11 ga i thet nyia mynttidh SD NS 3: 460 (1419).
hundrade, och ottatighe mark reedha peninga sweriges
mynth. och j ortoge taal GPM 2: 80 (1515). all land
oc riike ther eij slaass ungorst eller ducata mynt
forwerre sig pa my|]then HSB 15: 12 (1526? Brask).
Arnell Brask Bil 17. 3) mynt, myntverk, baadh
iach honum sända syn swän och sölffuith astadh in pa
myntedh i stocholm GPM 2: 25 (1511). — mynt, mynthus.
olaff andirson vpa möntit HLG 1: 57 (1451). ib 65 (1456).
j bachgrenden, som man gaar till myntit STb 3: 336
(1497). ib 369 (1498). HLG 2: 84 (1517). — Jfr
dllka-ta-, stokliolms-mynt. — mynta mästare
(myn-the-. mynto-. monto- (för mönto-?) skotteb 62
(1461—62). -mestare. -mester), m. myntmästare.
Skotteb 62 (1461—62). Konsthist. sällsk. publ. ISIS s. 35
(1457—59). — Sä tillnamn, jost mynthemcster STb 5:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
