Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orhöna
591
orädder
Hildebrand. Sv. Medelt. 2: 55 8). 5 fiäderhana oc
3 orhana VKU 141 (1570).
*orliöna (orr-), /. [Jfr Mnt. ürhene, ürhön]
orrhöna- orre. steek ... järpa orrhöna eller
fiäder-hane Brasks Cal 26 6.
*orliüns (orr-). n. orrhöns, orre. ornix icis
epiceni generis sub articulo hec orhöss (fel för
-höns) GU C 20 s. 392. orrhöns eller fiäderhane
Brasks Matordn i.
"original (origenall), n. \Mlat. originale]
originaldokument, huvudskrift. som then prebendes
origenall jnnehaller GPM 2: 93 (1499). — Jfr origenaie
ib 66 (1508); pl. originalia PMBrej 331 (1518).
orivin (oreffuen AktKungsådr 28 (l50l). n.
ooriffuit HSH 13: 120 (1524, Brask). oreffuit STb
4: 142 (1507). oreffwidh Svartb 520 (1477). wriffwit
FMU 5: 5 5 (14 8 3)), p. adj. 1) oriven, icke nedriven,
oförstörd, sancte clara clösters kwärn som aaff
äller oskad oc oreffuen standit haffuer
AktKungsådr 28 (1501). HSH 13: 120 (1524, Brask). 2) icke
sönderriven, hel. kennis jach ... mik haffwa seeth
och läsith eth herra aruidh göstaffsons öppna
breff, oriffuit och osplitith FMU 3: 304 (1443,
samtida avskr.). ib 4: 203 (1463). Svartb 520 (1477).
FMU 5: 55 (1483). 3) odelad, arffuit ... schal
standa oskýfft och oreffuit til johannis baptiste
STb 4: 142 (1507).
orka (-ar. -adhe. pres. orker STb 4: 13 (1504);
HSH 13:76 (1524? Brask), vrka: -adhe SvRimd
44. horka: -ad(h)e ATb 1: 41 (1455); Troj 75,
177), v. L. eg. arbeta, orka, förmå, slå ut med.abs.
swa lenge han orker och formagh STb 4: 13 (i504).
— med dat. ok letom han haizhwgga medan han
äy botum orkadhe ATb 1: 41 (1455) — med prep.
swa at iak orkar ekke til honom (non potero ad
eum) SpV 521. wthan the vng trä ära som ey
orka vid frosth Sex ekon tr 263. — med inf. jak
vrkadhe bära han (a: säcken) ena SvRimd 44.
horkade han böta trem sinnom ATb 1: 41 (1455).
swa lenge husen orka staa KTb 89 (1474). Sex
ekon tr 264. PMSkr 51. kalker orkar ey tola then
starka hithan PMSkr 562. polidarius war myket
tiok oc feeth oc twng ath han horkade napliga
gaa oc sig regera Troj 75. ib 177. — förmå, vara
möjlig att, gä alt. orka fikonen ey wäl torkas aff
solennas hita PMSkr 332. wm the (o: bären) kwnna
ey äller orka brwkas samma daghen ib 339. HSH
13: 76 (1524? Brask).
orlof (-loff), n. L. lov, tillåtelse. 2 stoodhorss, meth
orloffue sakt, fik jac aff for:da mölnare VKJ 241
(1466). mädh edhre nads orloff swarar jak til
edher fförsta spörsmål JMPs 452. — orlov,
till-låtelse att lämna tjänst, avsked ur tjänst, hans ...
pige vort zack til iij marek fore festa peninga hon
hade tagit mothe sin matmoders vilie eller orloff
STb 3: 280 (1496).
ormbcr (ormer MP 4: 150), m. 1) orm. thy hawer
diäflin sina wist ok heman j tolka hiärta som en
ilskafuller ormer ok ether matker MP 4: 150.
ormen bliffuer bwndhin aff ordhen som trolkarlen
sigher ower honom JMÖ 8. PMSkr 476. sedhan
gingho the til andra sälla, j hwilka the ingingho,
somme j paddho liknilse, somme j orma oc somme
j draka liknilse JMPs 401. 2) insekt, kryp. Jfr
E. Holmkvist, Ark. f. Nord. Fil. 52: 347. PMSkr
256. rwtith trä thär etherkoppor haffwa gangith
äller andre orma ib 285. — Jfr lind-, räf-, skogs-,
valu-ormber. — ’orma bläster?, m. av insekter el.
maskar vållad inflammation el. tf.? ... oc förwaris
(kycklingarna) fran ormom thy orma blasther
dräper them alla oc thy skal hwsith offtha rökias
... tha kan ey orma blasther them skadha PMSkr
256 (mö/7, alt fatta som tvä ord). — *orma dövare,
m. ormtjusare. GU C 20 (hand 2) s. 121. — *orma
gräs (-grödss), n. ormbunke, felix ... quedam herba
quia folia eius quasi fila sunt et ideo dicitur a
filum wlgariter orma grääss GU C 20 s. 272. —
orma gräs rot, /. Se Sdw 2: 127 9. — *orma hovudh
(-howdh), n. ormhuvud. Prosadikter (Bart) 39. —
"orma konunger, m. basiliscum (fel för basiliscus)
orma konungher GU C 20 s. 51.
"ormhuggin (-hwgen PMSkr 214), p. adj.
ormbiten. orm hwggith fää PMSkr 214. ib. ib 235, 471,
476.
♦ormskin, n. ormskinn. GU C 20 s. 247. ib
(hand 2) s. 24. eth ormskin som ormen är
wthkrw-pen aff PMSkr 213.
*ormstungin, p. adj. ormbiten. PMSkr 463.
ormyrt, f. Se Sdw 2: 1279.
ornera (-ar. -adher), v. pryda, smycka. J Buddes
b 7, 9. prestä ... herliga orneradhe swa som til
at syunga messo ib 115. ib. PM Bref 332 (1518).
wärdoghe härra som ären pryddhe oc orneradhe
mädh wisdomsens dyrom stenom JMPs 525.
oro, /.1) oro, störande, för en biscopen mädh
confessore haffua fulkomligha hört oc ranzsachat,
eenfalleligha oc vtan oro Abbedval i V kl 90.
oroliker (oroligh. orolig(h)en. orolegin), adj. 1)
orolig, inquies ... orolegin GU C 20 s. 511.
jmportu-nus ... atträghen beräffwin och oroligh ib (hand 2)
s. 16. jnfestus a um genwerdogher vredher oc
orolighen ib s. 26. almogen är naturliga oroligen,
och fåkåta (popilius suapte natura lumulluatur)
PMSkr 670 (avskr.)
orolikhet (orolighet(h)), f. oro. fämpte
(girighetens dotter) är een orolikhet j samwiteno SvKyrkobr
355. göra the them andro bimen oroligheth PMSkr
304. — orolighet, beteende varigenom man oroar el.
ofredar, thätta diwrith haffwer ey storan krop,
wthan swa stora grymhet ok orolighet
(inquietu-dines), ok starkhet haffwer thz i sik SpV 437.
stridzfolk ... faar offta inbyrdis oroligheth oc
kiff j härenom PMSkr 141.
*orosamlika (-sambliga), adv. oroligt, atj
orosam-bliga medh idher wndersata sa leffwa skule
Hist Tidskr 1949 s. 252 (1512, H. Gadh).
*orost? /. Se Sdw 2: 1279 och T. Johannisson,
Göteborgs högskolas årsskrift LV1: 3 s. 193.
orre, m. orre. Jfr L. Moberg, Nysv. studier
28: 1 ff.
♦orrim? subst.? eeth marchland jordh ... engo
wndantakno, som ther till liggär äller tillighat
hafwcr aff aldher, förwtan skarpo och orrim,
vtan alla atherkallan SD NS 3: 572 (1420).
orrosta, /. L. strid. Se T. Johannisson, Göteborgs
högskolas årsskrift L V I: 3 s. 181 ff.
ort. m., se ordh, m.
*ort (orth), subst, förkortn. för ortogh(cr). vij
spen rogh xi orth spännen ATb 3: 218 (1509).
»ortogh (-ugh. -igh), se örtogli.
*oryggelika (-liga), adv. oryggligt, utan
inskränkning. hwad tw biwder thz skall oryggeliga
fwl-kompnas Troj 67.
orädder, adj. 1) orädd, oförskräckl. (?) fretus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
