Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oräknadlirr
592
osakn
studder trygger ok siorädder (trol. fel för orädder)
GU C 20 S. 292.
oräknadlier (oreknath), p. adj. oräknad, icke
inberäknad. HLG 2: 59 (1517).
oräknande (-rek-), p. adj. ojämförlig, makalös;
obeskrivlig, jnenarrabilis ... oreknande GU C 20
(hand 2) s. 24.
♦oräntadher (orent(h)-), P- adj. fri från ränta; om
fastighet: för vilken ränta icke betalas, affhendhe
väste monsson sygh ffornempde tompth ... och
tyl egner honom ... tyl ewerdelyghe eghe ohindhre
och orenthede vthan alle renthe eller aff geldh
KTb 119 (1523). ib 120 (1530).
♦orälfärdlioyhet (oretfierdog-), f. orättfärdighet,
orättfärdig handling, thet ider nogen nöd driffuer
till sligt blodz wtgiwtelse heller oretfierdoghet
STb 5: 337 (1521, Kop).
♦oräthet, f. orättfärdighet, jac haffwer syndath i
girogheth orätheth nidoghet SvKyrkobr 307.
orütlika (oorettelika Arfstv 45 (l46i). oräteliga
SvKyrkobr (Lucid B) 182. oorättelige Arfstv 49
(i 461). vrettelige Liber ecct Vallentunensis 63 (1506).
orätzlika SD NS 3: 328 (1418, avskr.)), adv. L.
orättvist, pä orättmätigt sått, med orätt, at thet (o:
godset) war hans foräldrom orätzlika vndan
gangit SD NS 3: 328 (1418, avskr.). k[ongh] käril
hadhe villelige ok oorättelige dömpt Arfstv 49
(1461). — orättfärdigt, otillbörligt, the som oräteliga
ok vthan alla miscundh nidhertrykkä fatiga
almogan SvKyrkobr (Lucid B) 182.
♦orätlikhct (orätte-), f. orättvisa, orättfärdighet.
människionna synde... som äro lönskaleghe
orätte-likheth, skörliffnadir affgudha dyrkan (o. s. v.)
MP 5: 91.
♦orätta (pres. orätter, oretter), v. [Jfr Mit.
unrechtigenj förorätta, handla orättvist el.
ohederligt mol ngn. huar en tolkit görendc försmår ok
orätter sin jemcristen SvKyrkobr (Lucid B) 186.
om än han nogan tiidh fegdar ellir oretter noghan
borgare antige meth ordhonj ellir gerningom
STb 2: 93 (1485).
»orätta (oretta), /. [Jfr Fdan. (med) urette.
Mit. (to) unrechte och se SAOB: O 1392] 1) orätt,
orättvisa, orättfärdighet, mädh orätta, med orätt,
orättvist, olagligt, ad the foro thera fisskewaten
met oretto SD NS 3: 254 (1417?). per skyttes
wyndöga ... är sidan til mwrat medh oretta SJ
2: 180 (1490). — til orätta, d. s. Jfr Sdiv 2: 174 s. v.
örätter, m. 1, orültcr, adj. 1. meth hwat rät herra
algot thet hafuer, til rätta älla orätta, thet kunna
godhe män wäl besinna SD NS 3: 122 (1416).
Thomas Varningsbref 7 (1436). 2) orätt, orättvisa,
oförrätt, contumelia härdska ok orättha GU C 20
s. 145.
örätter (oretter), m. L. 1) orätt, orättvisa,
orättfärdighet. mädh orät, med orätt, orättvist, olagligt.
the ... wildo sik them tileghna met öret SD NS
3: 254 (1417?). 2) orätt, orättvisa, oförrätt,
jmprope-rium ii smäliker vanhedher orätther oc atlöghe
GU C 20 (hand 2) s. 17.
örätter (n. oreth ATb 1: 4 (1451)), adj. L. Jfr
E. Roseli, Prefixet o- i nordiska språk 1: 78 /., 97.
1) orätt, orällmätig, olaglig. — orätt, orättvis, vrång.
war hans thorn skylter om en span at han skul ...
wara mynne en rether thet lotha wy metha spånen
ta war han rether oc war oreth oppa hanse sacht
ATb 1: 4 (1451). — mädh orätta, se ovan under
orätta, /. 2) orättvis, orättfärdig, orättrådig. —
orättfärdig, ond. ärc the (o: klostir folk) orätte, tha
äru the kättara SvKyrkobr 115. 3) icke riktig,
felaktig, jtem for orät math ij tunnor öl for iij
mark Skotteb 406 (1466—67, Kämn). — (?) som en
orätter (för othätter?) bather som watnit löper
snarligha bade vth ok in MP 4: 120.
orätvls (-wiiss), adj. 1) orättvis, oråttmätig.
jniquus ... non equus ooiefn oc orätwiiss GU C 20
(hand 2) s. 29 (kan även föras till 2). 2) orättvis,
oråttrådig, orättfärdig, ond. nu fore thy at adam
ouergaff ... thessä räthuisona, födhes alla
oräth-uise som aff hanom koma SvKyrkobr (Lucid B) 187.
orätvisn (oräthuisa), f. orättvisa, orättrådighet,
orättfärdighet. SvKyrkobr (Lucid B) 187. thennä
oräthuisan kallas nw arffs synden ib.
oröntcr, p. adj. 2) som icke rönt el. erfarit (något),
oerfaren, med ack. betecknande det vari man är
oerfaren, aff hwilkom än tha at nakra a
hionalagx-sins wäghna, waro (för ey waro) orönta könith
(quarum nonnullce licet expertæ conjugium) SpV
162. — med indirekt frågesats, thy ärw the darwtte
ok orönte hwat contemplacio äller andelik skodhan
är SkrtUppb 94.
orördhcr, p. adj. 1) orörd, icke vidrörd. ... oc
husins äller idhre dukata som her liggia in
deposi-to sculu blifua orördhe oc ominzkadhe vppa mina
wäghna Troil 5: 298 (1447). jmmotus ... orördher
GU C 20 (hand 2) s. 13. ib s. 158 2) oberörd i
sexuellt avseende, jungfrulig, intakt, osmittadh
orördh oc ren äst thu maria (inuiolata, integra et
casla es, maria) JMÖ 182. likkawäl är pighonnas
sköthe altidh orört (semper tamen est intactum
puellare gremium) ib 193.
orörliker (oröreliker. n. orörlighit), adj. L.
orörlig, hwat thet häldher är ij rörelikom stykkiom
äller orörelikom Svartb 118 (1363). thet iach ...
annamer ... olaff ... mz godz, thienare, rörligith
och orörligith NMU 1: 159 (1509). — (?) j
wis-dommenom är wndhirstansins ande, hälaghir,
enslika ... orörlikin (för rörlikin? Lat.: mobilis)
SpV 545.
♦orörlikhet, f. orörlighet, oföränderlighet.
stadhe-lighin är han j guddomsins stath, ok j sinne
äwärdelikhetz orörlikhet ällir owmskiptelikit (in
immutabilitate suæ æternitatis) SpV 506.
os (ooss), m.? och n. mynning, utlopp. Jfr J.
Kalén, Namn o. bygd 9: 132 ff., K. G. Ljunggren
ib 24: 122 ff. — i dammbyggnad, ath sancte clare
closters qwärn ... war them bygd til förfång med
thy at thär war icke ooss eller vagalid i genom
Uppl Lagmansdomb 103 (1490). ib.
os, n. saft (av växt). Se Sdw 2: 127 9.
osadher (osadder. osaadher), p. adj. osådd,
obesådd. jtem befunne for:de synamen fyre (a:
svedjeland) swedhna, tha (för twå) sådde, twå osadde
Svartb 524 (1477?). ib 525 (1477?).
osaka (-adhe), v. förklara, oskyldig, fria. ath
magnus smidz hustrv osakade magnus ath han
war hwaske i rad ällir dad medh tha hon the
kannona stal ATb 1: 74 (1457). exculpare ...
osaka GU C 20 s. 158.
♦osaka, adj. oböjl. icke sakfälld, fri från ansvar el.
strajf. tha dömde jak ... lassa ... osaka oc oskulla
for thet drapeth SD NS 3: 521 (1419). at
människi-an wardhir swa oskyllogh oc osaka för gudhi, som
hon haffde aldrigh syndat SkrtUppb 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
