Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiiln
873
tana
om (a: om ett arv) Arfstv 21 (1461). ib 31 (1461).
thalade for:de niclis hinrik til STb 4: 58 (1505). —
tilltala, väcka åtal mol, väcka råttegång mot (ngn)
om (ngt), then gardli ... som risberge klostirs
fulmectuge sendebudh akter ider pa then tit til
at tale NMU 1: 152 (1498). — J/r tiltala. — re/1.
talas vidlier, samtala. — samråda, överlägga, til
thess alt raadit ff ar bätre tales wedh STb 5: 282
(1520). — Jfr vidhertalas. — Jfr ars-, be-, for-,
fore- (äv. Sdiv 2: 1219), fram-, ivir-, mot-, na-,
pa-, sam-, um-, upa-tala, ävensom Iiöghtalande
och otaladlier (Sdw 2: 1279).
tala, /. L. 3) talan (inför domstol), tha wart
rawid sakir xl mark for thet ath han togh annars
talu til sigh wtan lag ok rät ATb 1: 102 (1459). —
Jfr a-, sam-, tvä-tala. — taluhus, /1. samtalsrum.
warom wi kalladhe aff abbadissonne i wadzstenoni
oc hänna systrom i therra taluhws til witnisbyrdh
SD NS 3: 198 (1416). — tnlumau (talo-), m. L.
2) talare, talesman, orator then som beder mestare
ok annar taloman GU C 20 s. 387. — — talu
porter (tala-), m. port (el. lokal) i ett kloster i vilken
samtal må äga rum. Jfr C.-E. Thors, Den kristna
terminologien i fornsvenskan 16I /. thät stenhusith
j hwilko som är brödhranna talaporther Nio
handl rör Vkl 233 (1450). mik staddom j minom
ärandoni j brödherne thala port j nadhendal, kom
renliffwes man brodher olaff FMU 4: 172 (i46i).
— taluriver (talariff Troj 271), adj. talträngd,
pratsam. ling[u]osus ... taluriffuer ... linguax ...
talu-riffuer GU C 20 (hand 2) s. 87. lloquaculus ...
naaget taluriffuer ib s. 96. täslikes sagde
thela-monius ... ath vlixes haffde jngen tolken mandom
bedriffwit oc ey wara byrdog heller from j hädelhet
som han, wthan atenast talariff j smykian oc
falskom ordom Troj 271. — *talu rätter, m. rätt
till talan, rätt att göra anspråk. Jfr Sdw 2: 1313.
talan (tallan GU C 20 s. 248), f. L. 1) tal, talande,
ord. lloquela ... talan GU C 20 (hand 2) s. 96.
eloquencia thz är sniälle talan Mecht 140. bwkfyllis
dotter äru fam ... then adra är skör ordh oc talan
SvKyrkobr 356. härran kalladhe thit nampn oleo
trädh ... fructsampt, ok härlikit til högha thalanna
liwdh (ad vocem loquelce) SpV 27 5. ib. 3)
framställning. — berättelse, ffabula ... äwintyr jtem fabula
idest hystoria sansagha oc tallan GU C 20s. 248. —
Jfr a-, for-, fore-, liuf-, mång-, pa-, sam-, saman-,
st|valder- (Sdw 2: 477), stor-, söt-, til-,
vldlier-(äv. Sdw 2: 960 /.), äptir- (äv. Sdw 2: 1452) talan.
•lalande (-ende), n. tal, lalande, affwndin
ondz-skonna withnisbyrdh, j talande (in loquendo),
ropandhe SpV 15 9. större skadhe gör han medh
ontt talende och smikrande allo rijkena PMSkr
080 (senare avskr.). Jfr tiltalandc (Sdw 2: 654).
talare, m. talare, frastes ... thalare GU C 20
s. 2 89. Jfr a-, be-, for-, fore-, höghtliinga-, kirkio-,
til-talare.
•talelika, se vältalelika.
talerk (pl. talerker STb 5: 184 (1518). tallercor
Sex ekon tr 269. taldrickor VKU 149 (1594). ack.
tallerca Arnell Brask Bil 29. talirker STb 5: 184
(1518). tallöreka Skotleb 374 (1461—62, Kämn)), m.
och f. ? tallrik, jtem gaff iak xiij ort. for ij skok
tallöreka Skotteb 374(1461—62 Kämn). j tem the (o:
biskopens fiskare i Saltsjön) skola haffua j sinne kista ...
tallerca och lacatratt Arnell Brask Bil 29. tha
fför then dell hon sade ther quittit bleff j hussit,
hyender, fat, talerker oc sleffuer STb 5: 184(1518).
Jfr tin-, trä-talerk.
talgher (taligh HLG 2: 61 (1517). talligh Skotteb
402 (1405—66, Kämn)), m. L. talg. i pund talgh til
lýnona för vii ortogar Kumla kyrkas rb 94 (1511).
— ss tillnamn, hans talg KTb 158 (1444). — Jfr
smältara-, vädhra- (Sdw 2: 1017) talgher.
•talilse, n. pl. el. f. Jfr tiltalilsc.
•taling, f. Jfr tiltaling (äv. Sdw 2: 6 54).
talning, f. Jfr tlltalning (äv. Sdw 2: 654).
talugher, adj. talträngd, pratsam, blatero onis
taluger loquens GU C 20 s. 5 8. Jfr fa-, fåfäng-,
fram-, ful-, mång-, margh-, o-, stor-, tvä-talugher.
•talugliet, /. Jfr fram-, väl-talughet.
tamber (pl. ack. m. thaama JMÖ 29. frf. vok. i
änd. -m-, -mm-, tammer GU C 20 (hand 2) s. 118),
adj. L. 1) tam. mansuetus ... spagher oc tammer
GU C 20 (hand 2) s. 118. — om av lamt djurs kött
tillredd mat. Jfr Sdw 2: 1313. 2) tamd, inövad,
dresserad, subiunx ... tamber GU C 20 (hand 2)
s. 29. jugalis ... tamber scilicet iugo assuetus ib
s. 49. swa bindes (stutarna) til äryokroken tamme
ath dragha the jordh som löös är PMSkr 224.
när the (o: hökarna) ärw wäl tame ib 269. ib 270.
the (o: slaghökar) ärw starkaren til ath gripa
fiäderhana. gäs. tranor, hara. raagether. när the
ärw thär til tamme mädh hwndenom ib 276.
than som göme faren plägha haffua ... thaama
hwndda, som idkelika när faaren bliffwa JMÖ 29.
— övad, inlärd, then ringen plägha gode oc tamme
stridzmen göra när fiendana sig blanda mädh them
PMSkr 132. ey ath enasth skwla mennena wara
tamme til stridh, vtan jämväl hestaiia oc wäl
hallas ib 136. — Jfr otamber.
•tnmpa, /. tamp; rem. item koptlie jach ... en
ny lädersylia ... met nyia lampor och ij ryngar
HLG 2: 45 (1516).
•tanipcr, m. [Ä. Dan. tamp. NI. tamp(er)]
tamp, repstump, tågstump, item for en tamp i
klockan VKU 147 (1547—49).
tan (dat. med art. tannene PMSkr 416. pl. ack.
tänderna Troil 5: 315 (1505). tändernä GPM 2: 315
(1508)), /. L. 1) tand. wi see ingom länger än til
tänderna cominuniter loquendo Troil 5: 315
(1505). i kwnne och ingen lengher see änd tiill
tändernä GPM 2: 315 (1508). temperera (guldet)
mädh gwmj til at scriffwa mädh, oc gnidh sidhan
mädh tannenne PMSkr 416. — Jfr axla-, fram-,
midhio-tan. — Hanna fulder (-fuller), adj. dentosus
a um tanna fuller GU C 20s. 17 5. — tanna gardher,
m. landgård. Troj 188. — *tanna iärn, /1. dentana
... ferrum quo medici dentes tollunt tanna iärn
GU C 20 s. 17 5. — tanna kiöt (-kyt), n. tandkött.
han wardh thär til pustadhir. at alt tanna kytit
hoffnadho SkrtUppb 292. — *tanna lös (-löss),
adj. [Jfr Isl. tannlauss] tandlös, utan tänder, hin
röfuaren war tannalöss framantil Prosadikter (Sju
vise m B) 205. edentatus a um tanna lös GU C 20
s. 207. •— tanna yrt, /. Jfr Sdw 2: 1313.
tan, /.? Jfr Sdw 2: 1313.
•tana (thana), /. [Ä. Nysv. tåna. Sv. dial.
tana, tåna] bindel, linda. Jfr Sdw 2: 1313. hon
takir wp barnit oc löse af tanona SkrtUppb 265.
Jfr barna tana.
•tana (pres. tana SkrtUppb 264), v. [Si>. diat. tana,
tåna. Ä. Dan. taane] svepa, linda. Jfr Sdw 2: 1313.
en thera tagher barnit oc tana thät wäl SkrtUppb 264.
Ordbok
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
