- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
926

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tya

926

tysvar

*tya, se Itaydha.

♦tybast, n.? [JV. tysbast, tybast] libast,
källarhåls, daphne mezereum Lin. genestra tre arbor
vtilis propter lanificium vel genus virgulti
amaris-simi tybasth GU C 20 s. 310. LB 11: 3 (s. 451).

♦tyende? se siende.

tygh, n. och tyghe, n. Jfr R. Pipping, Kommentar
t. Erikskrönikan 112 ff. 1) tyg, redskap, don. —
don, tillbehör, jtem en zadel mädh alth sith týgh
STb 3: 305 (1496). 2) tyg, krigsredskap; det som
hör till en krigares utrustning; rustning. Jfr
Hildebrand, Sv. Medelt. 2: 258. 4) skeppsredskap,
det som hör till ett fartygs utrustning, taker skiparen
til legho äller läns annars bååth äller tygh PMSkr
80. — Jfr bohags-, bryggio-, bindel-, köken-,
raka-, rcse-, ridli-, ridha-, skip-, skrif-, värk-tygh
och hoftyghc.

’yflli (tyg. tykk ATb 1: 22 (1454). tug STb 2: 533

(1491). tögh ib 307 (1488), 495 (1490), 3: 368

(1498), 4: 35 (1504). tog: -en ib 2: 324 (1489).
töch ib 2: 304 (1488)), n. L. 2) vittne, en som vittnar.
tha kalledhä per redhersson fram for retthen
thw tykk som fornempde niels hinzsäs ordh och
pädher redhersons haffde hort thil fornä A Tb
1: 22 (1454). desse ware hans tögh, the han pa
sköt: mattis nic:sson, hawlayn STb 2: 307 (1488).
ib 304 (1488). ath serken schal kome fram medh
sin tögh nw pa mandagh nestkomendes ib 307
(1488). ib 324 (1489). sköt herman rogge pa tygh
pa sina hustru wegna om harnisketh, som ware
her mattis j rydh ib 354 (1489). ib 495 (1490),
533 (1491). hulkit tyg tilwore ath hon meth sin
bonda köpt och skelige betalet liadhe SJ 2: 262
(1494). STb 3: 368 (1498), 4: 35 (1504), 5: 48
(1515). Jfr vitnis tygli.

tygha (tyga: -ade STb 1: 75 (1476); -ede ATb
1: 4 (1451); -ath ATb 2:2 (1473). tuga: -ade STb
3: 12 (1492), 4: 77 (1505). thuga: -ade ib 2: 532
(1491). töga: -ade ib 3: 446 (1499); -ede ib 447

(1499)), v. L. 1) vittna, intyga, om vittnen, tesse
vithnade och tygadhe ath matis ... kom een
dagh gangande ... ATb 1: 326 (1470). tesse godhe
men haffwa tygath inne för rettin ath the hörde
ath ... ib 2: 2 (1473). STb 1: 75 (1476). thugade och
witnade her nielz sieger, at ... ib 2: 532 1491).
samma dach stode hinrik strobuck och tugade
oleff scriffuer hanom tet vp i ögonnen, ath för han
foor til erich thuresson ... ib 3: 12 (1492). oleff
marchusson tögade, ath hans priwalk kallade
clemit en týwff ib 446 (1499). oleff laurensson vnge
tögede och tet samma ib 447 (1499). ib 4: 77 (1505).
2) bevisa, bestyrka, giffue köp effter tidhen, nw pa
thenne tiidh fore v (5) marek leste sääl fath, och
framdeles bätre köp, om the kunno tygeth STb
1: 168 (1478). 3) med vittnesmål stödja? thetta erv
the tygh rauald tygede jtem först änders niclisson
(o.s.v.) ATb 1: 4 (1451).— *tyglia ivir, överbevisa
om. nils sade wilia tyga hanum thet offwir ATb 1:
127 (1460). Jfr ivirtyglia. — Jfr be-, ful-tygha.

♦tygha v. [Mnt. tugen] anskaffa; få till stånd.
edert herredom ffar ther betre köp en iak her
tyghe kan FM 608 (1513).

♦tyghan (týgan. tyghen), f. vittnesmål, intygande.
epther for:ne gode mentz tygan och wýderwaran
lade fonne hustrv cecilia vth sin frýtskýlling STb
3: 159 (1494). SJ 2: 252 (1494). fulmechtik giorder
medh dandementz witne och tygan ib 197 (1491).

♦tyghil (t(h)ygyl. tygel), m. [Isl. tygill. Ä. Dan.
tygel] 1) rep (till kyrkklocka). Kumla kyrkas rb
102 (1516). jtem lasse benthsson i boristom jx
ortog en thygyl campane ib io6 (1518). 2) tygel.
tog han j tygelen oc wände syn häst Troj 29. mz
tygelen styrde han syn häst j mot honom j fwlt
rännande ib 30. — Jfr klokko tyghil.

tyghilsc (tygelse), n. pl.? el. /.? 2) vittnesmål,
intygande, samma dach sades skypp[er]en fry fore
ij tunnar strömingh epter akares týgelse STb
3: 273 (1496). — Jfr betyghilse.

♦tykkia, v. [Jfr Mnt. tuk, drag, ryck] — 4tykkia
up, hissa (segel), haffde skiparen tykth wp
seglet oc köpmannen som gotzith haffde jnfraktath
bliffwe dödher PMSkr 97. Jfr uptykkia.
♦tyktare, se toktare.

tylft (tylth: -er Uppl Lagmansdomb 69 (1493).
tölffth: -er HLG 1: 132 (1490); STb 2: 456, 492
(1490). tölt: -eres ib 3: 217 (1495)), j. L. 2) ett antal
av tolv män som tillsamman svuro i en ed. mattis
smidz huss ... som thet thöm förre aff gath är
medh ij tölffuer (för tölffther) HLG 1: 131 (1488).
effther iij tölffther rantzaken, som ther offuer
warit haffue, sades mattis laurensson kelleren til
ib 132 (1490). STb 2: 456, 492 (1490). tha stode
thär iij tylther pa gwlwith som hanom alle wille
fullelige wärriä Uppl Lagmansdomb 69 (1493).
epter theris rantzaken och flere tölteres och
godementz ordhen, som ther offuer sende haffwc
warith, tha sades priwalk mwren til STb 3: 217
(1495). — Jfr tolft samt tvä- (Sdw 2: 687),
þra-(Sdw 2: 740) tylftaþer, þrii- (Sdw 2: 740),
þriinne-(Sdw 2: 7 38) tylfter.

♦tylftinger (tölt-), m. tolftedel, dimidius attunger
vno tölting minus SD 5: 628 (1347). Jjr tolftunger
(äv. Sdw 2: 66 3).

♦tymbilvika, se dymbilvika.
♦tymblare, m. [Jfr Lat. tympanum, puka,
trumma] pukslagare? HLG 2: 81 (1516), 85 (1517).
item om sonnedagen spelmeen vi öre met
tymb-laren ib 93 (1519).

typpil, m. hårband? Jfr A. Bengtson, Nils
Ragvaldi 235 /.

♦tyrannellkcr (-ligen), adj. tyrannisk,
utmärkande för tyranner, såssom ontt taall och smeker them
(o: barnen) förderffwa, teslikis och ondh lässningh
i skrifftene aff fabulas och poetis. och
tyranne-ligen effterdöme PMSkr 687 (senare avskr.).

♦tyranning, f. tyranni, anthenor ... räddes for
nestoris omylda tyranning Troj 46.
tyrva, v. Se Sdw 2: 1318.

♦tyrve (törffue. ty re: -et. tyrj), n. [Su. dial. tyre,
töre. Isl. tyr(v)i. N. tyr(v)e, töre] 1) töre, kådig
furuved; torr ved. åm han behöffde hugga sigh
törffue, thå var thet hånåm låffuadtt FMU 3: 506
(omkr. 1450, nyare avskr.). oc sa röffwade han ok
stall tyre ffra stadsyns borgare her ATb 3: 155
(1504). jtem hölle ferdigan allan fiskeredhskap och
raadhe til tyrj om winthren til warfiskith Arnell
Brask Bil 28. 2) eg. töresticka el. töretopp brukad
som trollskott, trolltyg. Jfr B. Hesselman, Nysv.
studier 4: 266 ff., N. Lid, Festskr. t. Hj. Falk
339 ff., E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 49: 322. ss
binamn. STb 3: 23, 36 (1492). týredh ib 49 (1492).
ib 50 (1492).

♦tyskcr, se thydhisker.

tysvar (tyswör SvKyrkobr (Lucid B) 200.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0940.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free