Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upstandha
1004
upsätia
omen byggia ok boo ok aff ålder hafft haffua
Priv f Sv st 83 (1436). engin ogipte borgara i
vpstc-derne fara vthlendes eller i norra botn vtan han
haffue sith bwra breff medh sigh STb 1: 465 (1476,
Burspr). Uppspriv 17 (1491). hans beyer feste lach
... ath han jngen vlaga köpp bcdreffuit haffuer j
vpstederner, ther han haffuer farith STb 3: 266
(1495). ib 457 (1499). GPM 2: 347 (1509). —
*up-städhers hor||hare (-stedhers-, -steders-. -stedes-), m.
borgare i uppstad, litzsle tyle zaker xl (40) marek
fore olaga köpslaghan medh vpstädhers borgara
STb 1: 37 (1475). ingen vpstedhers borgerc leggie
sith jern annerstades än pa jern torgit ib 466 (1476,
Burspr). ib 374 (1482). thet vpstedes borgere, tha
the vtlendes aff stederner komma, skola lata vege
thera hwmbla och salt som andre etc. ib 3:
457 (1499). ib 4: 264 (1512), 5: 27 (1514), 292
(1520).
upstanda (op-, opp-, -stoa. part. pret. ack. m.
-stadnan SvB 311 (omkr. 1500)), v. L. 1) uppstå,
stå upp, stiga upp, resa sig (ur sittande el. liggande
ställning). — särsk. stiga upp från vilobädd el.
sömn. manico ... skynda oc aarla komma aarla
opstaa GU C 20 (hand 2) s. 117. — uppstå frän död.
Jfr C.-E. Thors, Den kristna terminologien i
fornsvenskan 392 /. sidhan thu wpstodht aff dödha
SkrtUppb 76. SvB 311 (omkr. 1500). 5) uppstå,
uppkomma, med saksubj. epter thet at en osämiä
oc skilnather war vpstandin mellan ... karl ...
oc erie FMU 1: 382 (1381). 6) slå upp, vara rest. —
part. pres. stående, ett vpståndande swart anckar
vthij ett hwitt fielldh FMU 4: 180 (1461, nyare
avslcr.). hans nýa kraffwel ... medh ... olaff
ta-wastes vpstandende tackel STb 3: 223 (1495).
— part. pret. uppstående, är förscrifne källaren
hwälffdher medh vpstanden sten SJ 274 (1459).
7) växa upp, spira upp. herba surgit, gräset
opp-star, glosa thz är thz wäxer i stiälkan JMÖ 149.
8) uppstiga, flytta sig uppåt, saa opstandir
brw-dhin höghra opp (sic sponsa surgit allius) SpV 580.
— Jfr standa up och nyupstandin.
upstandilse (op-), n. pl. och f. uppståndelse (från
död), resurreccio som är min wpstandilse Mecht 99.
thet är til at vndersta ok kennä sonen, ok om
hanom opstandilse ok til gongh hafua til helga
fadren J Buddes b 16O. SkrtUppb 368. SvB 269
(sen. h. av 1400-/.).
upstiyha, v. L. 1) uppstiga, stiga upp (till ett högre
liggande ställe), dyurit som vpflygher (för
vpsty-gher; ascendit) w haffs dyupit MB 2: 349. 6) gå i
land, landstiga, (kung Kristian) matte siälff oc hans
fölgere her vp stiga oc gha her fram offuer land
Reuterdahl Kyrkohist III 2: 545 (1471?). — Jfr
stiyha up (äv. Sdw 2: 5 0 3).
upstinjja (op-), v. L. 3) sticka upp, sticka hål på.
tha likowel sker thet offtha ath arsen (på hönsen)
täppis aather, och tha wpstingis arsen mädh enom
penna ath the kwnna skitha PMSkr 256. •— med
objektsväxling, lappa (vin), huilken výnman, som
výn jntager j sin kellere ok tet vpstýnger vtan
fogatens och borgamesteres loff, haffue forgiort fatith
STb 3: 375 (1498). 4) deflorera, kränka (mö), ath
hinrik serken schal vtgiffue xv (15) marek for then
pigan, han vpstach och pa hanom fore sittiende
rctte klagadhe STb 2: 432 (1490). alla sonan
okfor-lichningh, ther kemmenerana göre medh thöm ey til
retta wele ... som är medh piger skennara (ä. fr.
vpstynga ok), slagh och pust etcetera ib 445 (1490).
— Jfr stinya up (Sdw 2: 859).
*upstoppa (opp-), v. fullstoppa, fylla, maria
wardher christi gönom gangandes porter,
oppstop-padh oc ful mz alle nadh (referta plena gratia)
JMÖ 89.
"upstydhia (pari. pret. pl. n. -stödh), v. stödja
under, stötta upp. bergen (med guldgruvor) ähro
vpstödh, ståndendes på styltor och bielkar PMSkr
602 (senare avskr.). Jfr stydliia up.
♦upstyra, v. arrigere ... verbum actiuum vpstvra
GU C 20 s. 37.
"upstädliers boryharo, se under upstadher.
*upstöpa (op-), smälta ned. V KU 41 (1544). Jfr
slöpa up.
upstöta (-stödha), v. L. jmpingo ... idest
iunge-re vel impellere op stödha äller nudda GU C 20
(hand 2) s. 15. Jfr stöta up (Sdw 2: 543).
upsupa (op-. opp-, part. pret. -swppin), v. eg.
uppsörpla, uppsluka, fullständigt upptaga,
överväldiga. at all hänna hälgasta siäl wpsupin
fullelika wmskiptes i siälffuan gudh (ut anima ... tota
absorpta transfunderetur in Deum) Mecht 119.
hwilkin (o:kärleker) saa stora makt haffwer, at ban
owiruindher dödhin alzthingis, honom opsupande
(ut ipsam morlem absorbeat), ok hon liffwer dödli
SpV 406. ib 464, 495. — part. pret. upsupin,
fullständigt upptagen, överväldigad. SpV 52. oc all
iomffrun, thz är mz likarna oc siäl bliffuer
äwär-delika i the hälga treffalloghet thz är oppswppin
aff guddomsens sötma, som stiärnonnas lyws aff
solenne JMÖ 127. — Jfr supa up (SvT 15).
upsvcar, m. pl. L. Jfr E. Hjärne, Namn och Bygd
40: 142 f.
upsvälyha (op-. -swölia. -swlghin), v. uppsvälja,
uppsluka, mz grymma drakanom teknas rädhelike
diäfwulen j häluite girnandis altidh opswälia oc
sluka thöm som thänna näruarande lustelikhet
älska meer än komaskulande godh thing
Prosadikter (Barl) 40. SvB 408 (b. av 1500-/.). — part.
pret. bildl. thu äst al wpswlghin aff fulstwppa
söth-ma SkrtUppb 15. — Jfr svälyha up (äv. Sdw 2:
571).
*upsviilyharc (-swäliare), m. uppslukare.
homerus kaller en tyrann almogens vpswäliare PMSkr
676 (senare avskr.).
upsyn (opsyn), /.1) uppsyn, blick, ansiktsuttryck.
nar människian ... slaar sik j sälskap ällir wenskap,
mz andro the persone som ey är fulkompligha
for-sökt ok fulbordhat j gudz räddogha, ok haffwer
samtalan, skipthir gaffwor, diärffwa opsyn
(aspec-tibus) tilsyn ok äpthirsyn, aff hwilko thz onda som
sik haffwer doolth j hiärtano, wardhir nw
oppin-barth SpV 8 8.
•upsyna (-sijnth), v. syna (ngt) till borttagande cl.
avlägsnande, kungiordee aa satte linghe, ath tec
haffde wpsijnth hindrik witikas quern FMU 4:
269 (1466, avskr.).
upsända (op-), v. 2) sända (ngn) upp (i landet).
then leyde, ther opsend är for thet tiilkomende
mötlie Rydberg Tr 3: 547 (1509, avskr.). — Jfr
sända up.
upsätia (op-, -setie. impf. -satte, -sette Skotteb 454
(1471—7 2, Kämn). part. pret.-sätter, -sättir JV/P 5: 64.
-seth STb 4: 106 (1506). pl. m. -sätte GPM 2: 33
(1511?)), v. L. 1) uppsätta, anvisa (högre belägen)
plats åt (ngn). — uppsätta, upphöja, almogen siälff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
