Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilkora
1067
vilsvin
wilkor fore xxx (30) märcker SJ 2: íoo (1487).
ath iach haffwer wnth och giffuit j mith fria wilkor
...til norebergx prestebool nordansyö hijtto GPM
2: 82 (148 8). — godtycke, fastan skal wara enfaldh
vtan vilkor a mothe kyrkionna stadgha ok budhi
MP 5: 18 6. 2) (fri) rätt att bestämma el. välja; (fritt)
val; frihet, huat är frith vilkor — thz är een frihcet
at vthuäliä göth eller onth SvKyrkobr (Lucid B)
174. han schulle nw här antwarda herre erie all the
forrörda breff oc sina bewisning effter sit eghit
wilkor Arfslv 102 (1473). bulthin fore portenom ...
ok genstan skal vplätas for idher thätta goda ok
fria wilkoreth war jngom människiom giffuit eller
redabot för än war härra jhesus loth sik födha
MP 4: 33. JMÖ 53. thu som haffuer giffwit friihet,
thz är frith welkor, os som thu skapade ib 5 8.
Vissa av fallen kunna även föras till 1. — rättighet.
gaff köpmannen skiparenom welkor frakta thet
godzeth in pa annath skip ... tha är ... PMSkr 24.
5) bestämmelse, villkor, thenne ... rente och sääl
gaar vtaff samme ... stenhus hwart aar ... togh
til vtlösen epther stadzsins wilkor HLG 1: ill
(1467). löper han fran hanom, haffue jngen fridh,
hwar han kommer, epter sith wilkor STb 2: 206
(1487). Staffan ... dedit x mark quit met vylkor
at... SSkb 94 (1503-04). wtan swa ware ath
köpmannen oc thän förste skiparen haffdo giorth
nokor welkor annor sigh j mällen PMSkr 24.
9) egenskap (?) o gudh gaffwe at människian wilde
thz, som siälinna wilkor wthk[r]äffwir ällir siälfft
wilkorsins skäl (quod postulat ipse conditionis ratio),
tho wordhe lion aldrigh the creaturanna wndhirdan
SpV 29. mädhan han ey akthar sins eghins wilkors
skikkilse (suæ conditionis ordinem) ib 38. är thätta
brödhit wärldinna liff, huru kan tha wärldin
forgangas, aff brödzsins (för: dödzsins) wilkor
(mortis conditione) ib 567. 10) eptir sith egit vilkor
som han sielff vilkorede sigh for min herra Arfstv
30 (i46i). 11) tillfälle, lägenhet, mädan han reed
opsydes jämpte briseidam oc haffde gath wilkor at
snakka mz henne Troj 169.
vilkora (vel-. impf. -korede. -körde), v. 1) (av fri
vilja) lova, utlova, förbinda sig till. vilkorede her
martin allom arffuom wille til sware fore samma
arff SJ 2: 210 (1492). 3) överenskomma, skadhen är
ey räknandis äffther skiplönen, vtan then
skadha-lösnen haffde warith swa förordath, oc welkorath
tilförna j mällen köpmännena PMSkr 35. 4)
förelägga bestämmelse el. villkor, bestämma, at for:da
godz ... gaff... sancta byrghitta siälff... vnder
waart kloster ... oc wilkoradhe thet i breweno ...
at thet sculde aldregh sälias älla bortskiptas SD
NS 2: 570 (1412). — vilkora sik, förbinda sig litt
(ngt), genom löfte åtaga sig (ngt), eptir sith egit
vilkor som han sielff vilkorede sigh for min herra
Arfslv 30 (1461). her thure velkorde sik selff pa
sama tidh thät han ville lotha thät breff fore koma
ib 43 (1461). — Jfr for-, til-vllkora.
♦vilkore, n. Se Sdw 2: 1331.
villa (-ter), v.L. föra vilse. — avlägsna, skilja, tha
thin kärista son war fran thik wilther SvB 281
(omkr. 1500). — Jfr bort-, for-villa.
villa (vildha), f. 1) galenskap, raseri,
sinnesförvirring. topatius ... läker them willo haffwa j
hiarnanom PMSkr 492. 3) förvillelse, villfarelse.
högfärdhin är största willo ande (spiritus maximi
erroris) SpV 147. — misslag, fel. error ... vildha
GU C 20 s. 228. — *villo in|der (vildo-), adj.
erroneus ... vildo fuller GU C 20 s. 228. — Jfr
liiärn-, liovudh-, kämmenära-, tro-vllla.
villare, m. förvillare. —- som förvirrar el. förvänder
(ngt), huru troen han (o: Hieronymus) war ... til at
forwinna troenna villara Hel män 103. — Jfr
tro villare.
*villeand (pl. -ändher), f. vildand. PMSkr 266.
villebradh (wilia-), f. villebråd, fferinus p p et
fferina wädningh oc willabradh GU C 20s. 261.
ville mark (vylla-), f. vildmark, ödemark, danda
quinnor vm vende han j stoodh ... ok leeth thöm
löpä j vylla mark J Buddes b 95. systrana ... swa
som ffää wthan herdha, gangandhis j wille mark,
stwpadho j syndenas grop JMPs 397. Jfr vilmark.
vi||olle (willande. pl. ack. m. willena SpV 105), adj.
1) vild, levande el. växande i vilt tillstånd, om växt.
hänna liws wändis j skwggan rosen j tyrne ...
winbäridh j willena winbäraqwista SpV 105. 2)
vild, villande, om ödemark el. skog. stor stenröör
bewisa thet (o: förekomsten av äldre odlingar) nogh /
affwer hwilken är växin willande skogh PMSkr
192.
villcr, se vllder adj.
villeradha (vilrodhe), adj. L. och *villeradher
(-raadher), adj. 1) villrådig, rådvill, icke vetande vart
man skall taga vägen el. vad man skall företaga sig,
vilse, vilsekommen, wi warom swasom willeraadh
faarahiordh i mangskona villo oc wantro Hel män
9 7. — i förbindelse med fara. at ther j landit...
ärw ... monge som ära aff the aarena sottena
besmittade och fara vilrodhe (Svartb fot. 256:
ville-radhe) kringom biscopsdömit j blandh almoghen
Svartb 382 (i44o).
•villcstigher, m. [Isl. villistfgr. Fda. vildsti]
villostig, slig som leder vilse, deuium uii vel deuia
orum ville stigha GU C 20 s. 180.
villinger, jfr vitvillinger.
♦vilmark, f. = ville mark. kom för rättha kauppi
i tyrwis by och hans skiftislagha och kärde till
olof maskog om theris wilmark FMU 4: 466 (1477,
avskr.).
vilnas (velnas. -ades), v. [Sv. dial. velnas. Isl.
vilnaz] vänta sig; hoppas, sidhan resan är ändath,
oc batzmännena ärw frj oc qwittade fran
tyänis-tenne oc skipeno, magha the wäl bära withne j
mällen skiparen oc köpmännena ... thy the ey tha
velnas aff them nokra winningh, äller skadha
PMSkr 74. tha ma wij wisseliga welnas seger
offwer staden oc komber han Troj 230. — med inf.
äpter konung priamus velnades nw segerwynnan
faa offwer syna owener ib 237. the (duvorna)
welnas ey meer gaa PMSkr 2 60. — med sats inledd
av at. Ten stenen kalle [s) salamandra, men ey
welnas iagh att han kan finnes i Swerige PMSkr
650 (senare avskr.).
"vilnöt, n. [Isl. villinaut] vilt nötkreatur, bubalus
(för: bubulus) p c vilnöth GU C 20 s. 62.
vilsamber, adj. 1) viltsam. the ordin waro thöm
hälga apostolis okunnogh ok wilsam MP 4: 21. ath
somlika människior haffua wilsaman lösta ok
fafängan kärlek til hymmerikis, for thy thän wilin
forma them ey ti th leda ib 100. 3) vilsekommen.
moth thätta borttappade fareth ok wilsamna
liknas osla mankönit MP 4:12. ib 16.
vilsvin (-suyn), n. vildsvin. Prosadikter (Sju vise
m C) 237.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
