Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinan
1069
vindlandsfaru salt
(13-14 oktober) thär mykin köld är bärgas nw vin
oc korn ib. — *vins trü, n. = vinträ. thär bindes
the winsträn läghre pa twärkäppana PMSkr
317. — Jfr brand-, mässo-vin.
"vinan? /. = vin, f. (se denna artikel, stulet).
"vinas, v. refl. vara vänlig, vänslas, swa biwdhir
thät (o: barnet) thik mwnnen at minnas widh tik,
ok vinas oc fridhas som förra war vret oc grält
SkrtUppb 269.
*vinblandadher, p. adj. (upp)blandad med vin.
oxsimentum ti vinblandat ätika GU C 20 s. 397.
*viiihrännarc (-brennere). m. brännvinsbrännare.
ss. tillnamn, biretä winbrennere Stock Skb 6 3
(1517—18).
"vinbrännirska (-brennerska. -brenerska), /.
brännvinsbrännerska. ss. tillnamn, birete
wynbren-nerske Stock Skb 25 (1516—17). ib 110 (1518—19).
karin vin brennersske ib. ib 185 (1521—22), 203
(1522—23), 217 (1523—24), 232 (1524—25), 255
(1525—26).
vinbär, n. vindruva; även koll. GU C 20 s. 60, 63.
thy pintos the j helffwitis smidhio, hwar the
trod-dhos aff diäfflom swa som winbär JMPs 257. Se
även ex. frän SpV 105 under vinbära qvister.—
vinbiira klasi, m. druvklase. GU C 20 s. 60 (se
följande ord), jngen kan taga winbära klasan aff
törnå buskanom MP 4: 145. Christi jomfru hon
är ... swa som winbära klasin j wingardenom Sp V
105. hon prässar wth sötha smakin aff
winbära-klasanom ib. — *vinbära korn, n. vindruvskärna.
botrus tri vinbärakorn vinbär ok winbäraklasi
GU C 20 s. 60. fenicium (för fecinium) cii litit wyn
bärakorn ib. s. 259. — "vinbära löf, n. vinlöv.
pampinus ... winbära löff GU C 20 s. 402. —
"vin-bäralöf in|der (-fuller), adj. pampinius a um et
pampinosus a um winbära löff fuller GU C 20 s.
402. — vinbiira qvister, m. vinkvist, vinranka.
bumasta ... stor vinbära quister ok stoor vinbär
GU C 20 s. 63. propago ... nis p c affödha ok win
bära quister ib s. 49 3. hänna liws wändis j skwggan
rosen j tyrne ... winbäridh j willena winbäraqwista
SpV 105. Jfr vinbärqvister. — "vinbäraqvista band
n. corimpus (för: corimbus) pi walska roffuo
frvkth winbäraquista bandh GU C 20 s. 149.—
"vinbära rot (pl. -röther), /. vinstocksrot. jtem
propago est flagellm vitis extensum sub terra wlgariter
winbära röther GU C 20 s. 493.— "vinbära
stämpel, m. vinpress? prelum li vinbära stämpil
GU C 20 s. 479. pressorium ii win pres ok winbära
stämpil ib s. 482. — "vinbära stydliinger
(-stö-dingh), m. capriolus p c kedlingher ok winbära
stödingh GU C 20 s. 77. — "vinbära stütarc, m.
vintrampare. geremie lviii (för: xlviii)
nequa-quam calcator we solitum celeuma cantabit
vinbära stötare han skal ey ropa plägath rop GU C 20
s. 93.
"vinbärqvister (-ber-), m. = vinbära qvister.
balanite winbär ok stor vinberquister GU C 20 s.
48.
"vinbärskal (-skall), n. vindruvsskal. acinarium
rii winbär skall GU C 20 s. 6.
"vinbärträ, n. = vinträ. ceraunie arum vinbär ok
winbär trä GU C 20 s. 99.
vind, /. och vlnder, m. (ack. sing. el. pl. med art.
windhan Skotteb 408 (146 6-67, Kämn)) Jfr E. Lidén,
Ark. f. Nord. Fil. 45: 197 /. 1) vinda, redskap varpå
man snor strängar, haff eth anbwd äller lithen
windh mädh hwilkom tw snoo them (o: strängar
till lutor o. d.) PMSkr 398. 4) vindspel, jtem iij ore
til stadzsins skiwer (o: trissor) til windhan Skotteb
408 (1466-67, Kämn). gripes (med »saxen») wm
ändan aff then bokken dräghandis wp mädh enom
windh PMSkr 169. — "vinds kappe (vii[n]dz-), m.
(huvliknande) utbyggnad på tak för anbringande av
vindspel, hissblock e. d. item smeden for ...
mwr-hakar til vii[n]dzkappan for j öre HLG 2: 53
(1516). Jfr kappa bodh.— "vinds skiva (viindz-),
f. [Jfr T. windescheibe] skiva el. trissa i ett
hissblock. HLG 2: 51 (1516). — "vinds tugh (-togh), n.
lina i vindspel, item i mark for i vindztogh HLG
2:50 (1516). — Jfr garn-, stadsbrun-vind,
iärn-vinder.
vinda (impf. wandt Troj 308. supin. wint V KU
48 (1546)), v. 3) vinda, hissa, upphissa, en man til
systra badzstuw at winda watn SVklE 161. ath
man magh windhä sägel och bliffua bij sin siglatz
til ände GPM 2: 40 (1502). som torff plägha
windas pa taken j swärike PMSkr 169. iiij korghar,
som the plägha vindha teghil mädher HLG 2: 35
(1512). — vinda up, 2) svinga upp. tha fortröt
the-laganus ath honom saa giordes oc wandt op syn
knyttha näffwe oc sloo en aff wäknarana oppa
halsen Troj 308. — Jfr upvinda.
"vindare, jfr vatn-, vatns-, vatu-vindare.
"vindas (vindhaas), m. [Isl. vindàss. Ä. Dan.
vindås. Mnt. windas, winde-as[se]J (bål)rulle;
vindspel. Jfr K. G. Ljunggren, Meijerbergs Ark. f. sv.
ordforskn. 7: 17 ff. puluini dicuntur machine quibus
naues deducuntur et subducuntur in portum
kapo stok ole vindhaas GU C 20 s. 502.
vitidabro (winde-. pl. ack. med art. -brone), /.
vindbro, vindbrygga, gaffs timbermennenes
older-man ij marc för baade windebrone ytre oc indre
Stock Skb 76 (1518—19). gode vindebror göris i
portomen oc wthanföre PMSkr 164.
"vindelagh, n. [Mnt. windelage] ut- och nedfällbar
klaff på salubod o. d., bodklaff, boddisk. kornbodhen
... liafwer thu windelagh oc thwa döror VKJ 8
(1447). the (i klostret Marienmai) haffwa lithla
wpbyrdh, ey slakta the til clostred wm arith en oxa
äller koo vthan altid köpa lcötith pa windelaghen
PMBref 301 (1508).
vindelstcn, jfr vindslcn.
vindcr, m. 1) vind, ventus. bölian wäxer fore
wädher ok wind Al 3059. 2) vind, vindsvåning. Se
Sdui 2: 1331. STb 1: 69 (1476). eth nyt stenhws
medh thre wynda SJ 2: 17 6 (14 9 0). folmer schal ...
beholle en halffuan wýndh, en bodh och en kellere
vnder samma hws STb 3: 36 (1492); jfr SJ 2: 212
(1492). eth huss ... medh kellaren, boder och
výndh STb 3: 364 (1498). en stok ... som kom
...i nyie hwseth i öffuersthe vyndin HLG 2: 5 6
(1516). VKU 107 (1562). (?) en bygningh oc en
wiidh (väl fel för windh), hulkin wiidh (d:o) the
baade jämpt skiffta skulo SJ 2: 224 (1493). Jfr
lopt. — "vinda rum? vindsutrymme, ingan haffue
träkölne i windha[ru]m eller loftom widher
for:nä bodh (o: böter) STb 1: 444 (1462, Burspr).
— "vinds dyr (vins-, -dör. -döör), f. vindsdörr.
HLG 2: 60 (1517), 136 (1525). — Jfr vädhervinder,
hus-, trä-vinder.
vindcr, m., se vendir, m. pl.
vinder, m., se vind, f.
vindlandsfaru salt, n. [Jfr windland Bil 5 92 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
