Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om man vill rätt uppfatta ett sådant
konstverk. Men äfven dessa böra dervid
betraktas lika litet isolerade, som harmoniken,
och sålunda qvarstår blott läran om
musikformerna såsom den disciplin, hvilken
alltid måste vara förbunden med piano- och
naturligtvis äfven med sångundervisningen,
och som ensam förmår lemna en
fullständig insigt i konstverket.
För sångundervisningen vinner
visserligen harmoniläran så till vida praktisk
betydelse, som den befordrar och underlättar
både tonträffning och ren intonation. Detta
införlifvande med konstverkets formella
gestaltning, hvilket ensamt gifver förmågan
att utföra det i den anda, hvari detsamma
skapats, kan emellertid lätt omedelbart
förenas med första undervisningen i pianospel
och sång. Redan de första fingeröfningarna
gifva tillfälle att fästa lärjungens
uppmärksamhet på symmetri och rytmiskt jemnmått,
äfvensom på intervallens större eller
ringare vigt med afseende på deras inbördes
förhållande. Redan de första
fingeröfningarna ‘kunna framställas mera
intresseväckande, om man gör lärjungen uppmärksam
derpå att följden af fem toner verkar mer
tillfredsställande ordnad i grupper af två
eller fyra
i2|34|54|32l12 eller
I234|5432|I234
än på annat sätt:
i2|345|43l21 eller
i 2345|5432 I>
att de sist upptecknade verka till och nred
ganska oroande, äfvensom att inblandade
terser intressera mera än en följd af blott
sekunder:
i3l24|35|42||i3|54|35|42||
I3|54|24|S4||35|3 » | 4 S I 4 2 I! i-
Ännu mera praktisk betydelse vinner
naturligtvis denna undervisning, om läran
om noternas värde och accent kommer
dertill, hvilket bör ske redan vid denna
ståndpunkt. Då sålunda hela tonskalan är
känd, blifver det lätt för läraren att för
lärjungen göra klar dess sönderdelning,
emedan härtill oftast hela konstverkets struktur
kan hänföras. Vår diatoniska tonskala är
ett alltigenom regelbundet indeladt
organiskt helt; den är sammansatt af fem hela
och två halfva tonsteg och halftonernas
läge delar skalan i två alldeles lika hälfter:
c — d — e —f ; g — a — h— c.
i i ’/a 11 Vo
När lärjungen sedermera lärt känna
kroma-tiska skalan, skall han ännu klarare inse,
att det är denna anordning, som gifver
diatoniska skalan förmåga att vara
grundlaget för ett fin-lemmadt, organiskt
utveck-ladt konstverk och att det uteslutande är
det halfva tonsteget, som orsakar denna
indelning. Hos kromatiska skalan
förefinnes detta mellan alla bredvid hvarandra
liggande toner och denna skala delas
der-före i idel små leder:
c — cis — d; d — dis — e; e — j;
f—fis —g o. s. v.
Ehuru vi använda alla kromatiska toner,
lägga vi emellertid icke denna, utan den
diatoniska skalan till grund för vårt
musikaliska skapande. Lärjungen lär sålunda
att som vigtigare toner erkänna förutom
grundton och oktav äfven qvint och qvart,
och det är icke svårt att lära honom i dessa
se skalans stödjepunkter, såsom tonika,
dominant och underdominant. I och med
öfningen af dubbelgreppen måste lärjungen
lära känna ackorden och ser då äfven,
huru skalans samtliga toner inordna sig i
de tre hufvudackord, som grunda sig på
ofvan angifna hufvudtoner:
c — d — e — f—g— a — h — c — d
och han inser lätt, huru de sålunda
ordnade grupperna förhålla sjg till hvarandra
i melodiskt afseende; att
underdominant-och dominanttreklangen ligga mest aflägset
från hvarandra, att den toniska treklangen
står förmedlande mellan båda:
/— a —c — e —g—h—d
och att detta naturliga förhållande äfven
har inflytande på melodibildningen. Huru
vidare dessa ackord verka formbildande,
läres lättast genom visan och dansen,
synnerligen valsen.
Hos dansen blifver det äfven lätt att
visa den rytmiska böjligheten, att påpeka
huruledes genom accenten icke blott takten
begränsas, utan äfven derigenom vinnas
större rytmiska enheter. Såsom bekant
består valsen af sex tempi, som verkställas
under en kringvändning. I
öfverensstäm-rnelse härmed består valsrytmen af två
tredelade takter (3 4 takter), som bilda det
rytmiska motivet; två sådana motiv
förbindas derpå till en fyrtaktig försats, som
åtföljes af en på samma sätt konstruerad
ef-tersats. Att harmoniskt framställa detta
rytmiska motiv, möjliggöres genom det
egendomliga förhållandet mellan dominant,
tonika och underdominant, så att följande
enkla schema uppstår: * 4
.? ■ !| i 11 I || I II ! I 11 I I 11 I I 11 1
4 ø s t\r) 0\é é » \ t * »\ø é
Tonika Dom. T. D. T. Under- D. T.
dominant
Hos visan må påpekas, att det framför
allt gäller att efterbilda den rytmiska
vers-bygnaden och att dertill begagna
ackordens inbördes dominantförhållande, för att
så sammanbinda de särskilda versraderna,
som de förut äro förbundna genom rim.
Dessa de enklaste konstruktionssätten bör
lärjungen hafva klara för sig redan under
undervisningens första stadium; han skall
derigenom spela de små tonstyckena helt
annorlunda än om han icke egde
kännedom om deras inre byggnad. Sedan han
derefter lärt känna de öfriga tonarterna och
tonskalorna, skall han småningom äfven
begripa, huru man med deras tillhjelp
vinner nya medel till rikare utrustning af den
naturliga, ursprungliga harmoniska stommen,
synnerligen genom upptagande af
paralell-tonarter och vidare genom lämpligt
införande af främmande tonarter antingen i
förbigående eller till verkliga modulationer.
Harmoniken uppträder här aldrig för sin
egen skull, utan alltid blott för att gifva
åt formen en individuel färg. Med
kännedom om dessa grundlägen är det lätt att
uppfatta äfven större former i deras olika
konstruktion; huru rondot utvecklas ur
visan, scherzot ur menuetten; huru visan
vidare frambragt variationsformen, och huru
denna finner användning i adagiot; huru
i den egentliga sonat- (Allegro-) satsen
motsatsen mellan tonika och dominant
framträder och dervid olika former af tematiskt
arbete användas o. s. v.: allt sådant
be-gripes derefter utan svårighet. Det är
nästan alltid nog med att blott uppsöka
huf-vuddragen i dessa former, för att sedan
inse, hvad som hörer till deras individuella
utsmyckning. Lätt begripligt är att en
sådan undervisning om konstverkets form
måste blifva verkligt fruktbringande för
pianospelaren eller sångaren. Harmoniläran
ensam synes under alla omständigheter
minst sagdt ändamålslös, om ej till och
med farlig, i det den lätt väcker förkärlek
för sådana harmoniska klangeffekter,
hvil-kas ensidiga bruk i vår tids musik
beklag-ligtvis urartat till en verklig sjukdom.
En liknande plan måste äfven följas för
den lärjunge, som verkligen vill sjelf blifva
en skapande konstnär. Äfven för den unge
komponisten medför nämligen den rena
harmoniläran föga vinst och är snarare
egnad att bringa honom på afvägar. Lätt
forledes han att anse harmoniken för
ändamål, då den deremot bör vara blott me-
del. Mången bland våra yngre
komponister har blott lärt sig modulera och
instrumentera. Detta kommer väl att fortfara
en tid, i synnerhet under en sådan tid af
estetisk begreppsförvirring som vår, men väl
icke för alltid. Äfven läljungen i
komposition borde icke lära känna någon
harmonisk figur, något ackord, någon
ackordförbindelse eller harmonisk vändning, utan
att på samma gång klart och säkert fatta
dess betydelse för formbildningen, dess
förhållande till melodi och rytm.
Harmoniläran borde numera ej vara sjelfständigt
föremål för undervisning, utan blott i
förbindelse med de lika om ej mera
berättigade andra faktorerna — med melodik
och rytmik — d. v. s. med formläran.
”1 djefvulens namn.”
j*gjn morgon ar 183: ljöd ringklockan i
port-(“A vaktarrummet uti ett mycket högt hus i
närheten af kyrkan S:t Madeleine i Paris.
Portvakten, till yrket skomakare, kastade åsido
den stöfvel han just var i begrepp att lappa,
öppnade och varseblef en herre med svart, lockigt hår.
»Här fins väl en våning att hyra?»
»Ja, min herre!»
»Låt mig se den!»
»Om förlåtelse, det fins tre våningar att välja
på, en en trappa upp, den andra två trappor upp,
den tredje högst upp i vinden.»
»Xå, så låt mig se vindsvåningen.»
XTär främlingen vid dessa ord uppknäppte
öf-verrocken och derigenom blottade hederslegionens
röda band i ett af frackens knapphål, studsade
portvakten och gjorde hvarjehanda invändningar,
med ett ord — vindsvåningen kunde omöjligt
anstå en sådan herre.
Men främlingen hade fast sig just vid den
våningen och sade:
»Låt genast rengöra rummen; om en timma
flyttar jag in.»
Sedan främlingen gifvit en napoleondor i
drickspengar, ser portvakten honom stiga upp i ett
elegant ekipage i närheten af kyrkan och skyndsamt
fara derifLn. XTu följde ett ganska lustigt samtal
mellan portvakten och hans äkta hälft, under
hvilket de uttömde sig i gissningar om huru en
riddare af hederslegionen och egare af en så vacker
vagn kunde hyra en vindsvåning.
Slutligen kom det äkta paret öfverens derom,
att den fina herrn kanske vore en bedragare, som
man måste hafva ett vaksamt öga på. Emellertid
rensades rummen från sina förra invånare,
spind-larne, och de temligen dunkla fönsterrutorna
befriades från årsgammalt dam.
Knapt var vid aftonens inbrott våningen
någorlunda ordnad, forr än främlingen körde fram
åtföljd af en betjent, som bar upp en kista af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
