Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loksduetten med dess smiiltande innerlighet,
dess trånfulla fermatcr oeli bortdöende
slutfraser, att nu icke tala om den med sublim
inspiration framförda bönen i kyrkan.
Hland mycket annat lärorikt erbjöd sig
här äfven en hel del för oss främmande,
finesser i afseende å rytm och tidmått. Vi
påpeka det starkt lillbakahållna tempot i
balladen, det effektfulla ritardandot vid
dhn-ini, dimtni, di sii presto i juvelarian, den
accelererade passagen vid Ali! Ah ! derefter
— mera ett jubelrop än en åttondelsskala;
i qvartetten: dc starkt markerade
scxton-delarne vid Ven prego e scongiurol m. fl.
ställen, allt beroende af den dramatiska
accentens fordringar. Måtte man nu blott
laga vara på och vidmakthålla dessa
värdefulla anvisningar. I annat fall har ju
gästspelet förlorat en god del af sitt
konstnärliga berättigande.
Kristina Nilsson har nu lemnat oss.
Vid sin afresa var det hon, som i sin tur
| blomsterhöljde dem som hyllat henne med
i rosor och lager.
Men vid den succés pyramidal, hon här
med geniets hela rätt eröfrade, var det ieke
blott åt den fulländade konstnärligheten man
I gaf sin tribut. Man entusiasmerades äfven
af denna varmhjertade oegennvtta, som en
dast mot den föga klingande lönen af
lands-I männens beundran och tacksamhet förde
den firade artisten till hennes aflägsna
hembygd.
Och Kristina Nilsson håller gamla Sverge
kärt.
Den som personligen lärt känna henne, vet
nog att hon af hjertat skulle instämma med
en annan af värt lands frejdade
sångfurstin-! nor, Jmng Lind-Gold.se/imidt, i de
minnes-rader, Göteborgs museum förvarar af henne:
»O Sverige, du mitt gamla, mitt dyra
fosterland!
Till Gud och dig var sjungen (dl min lefnads-
sung.»
—Ä—
Utom ofvanstående uppsats om Nilsson af den
anmälare vi anmodat, har Red. fatt mottaga
nedanstående, som vi äfven införa, enär den, jämte
ampelt erkännande i hufvudsak, innehåller några
de-j taljanmärkningar som synas oss befogade:
Audiatur et altera pars.
••
fldmjukt böja vi oss för det öfverlägsna
Ns®1 geniet och erkänna gladt snillets
förtrollande magt; det är så skönt att låta sig
förtjusas af det som så förtjenar vår
beundran !
Men låt oss vara.sanna emot oss sjelfva.
Det fullkomliga, det högsta ha vi dock ej
funnit ens hos Nilsson. Endast den
fullständiga harmonien, förhandenvarandet af
a Ila de utmärkta egenskaper som
tillsammans utgöra den öfver allt klander stående
mästaren, endast allt detta förenadt hos
en person kan komma oss att erkänna att
vi funnit det »bästa».
Som sagt, lofsjunga henne vilja vi icke
för i dag. Alla varianter på den melodien
äro redan uttömda. Det är nu engång för
alla så mycket låttare att klandra.
I.yck-ligt är, då sjelfva klandret innebär ett in-
direkt beröm, såsom nu är fallet. Att
Kristina Nilsson är hvad hon är oaktadt
sina småfel, bevisar just hennes storhet.
Man har anmärkt om henne i St.
Petersburg att hon sminkar sig illa. Och
detta med rätta. Den krithvita
ansigts-färgen, som påminner om en pierrots
mjöl-couleur, klär intet ansigte i verlden och
ger det en anstrykning af onatur, med ett
ord af smink, som endast en Kristina
Nilssons spel kan försona. Litet mera varm
lifsfärg skulle göra hennes Margareta i tredje
akten mera lik den fraicha och blomstrande
ungmö man tänker sig, och i de senare
akterna kunde hvilken erfaren målare som
helst säga henne att rampskenet fordrar en
i gult stötande färgton för att åstadkomma
denna blekhet som situationen der fordrar.
Mjölfärg och cinober borde vara en
öfver-vunnen ståndpunkt för en så erfaren
scenisk artist. Dock — om Kristina Nilsson
sminkade sig grön så vore hon ändock
den mest genialiska och intagande
Margareta vi sett!
Vi ha anmärkt att den stora sångerskan
ibland är allt annat än graciös. Nå, hvem
har också sagt att Margareta borde röra
sig som en fin dam? Alls ingen, det är
sant, men några alltför kraftiga icke alltid
motiverade stora rörelser med armarne mot
bröstet torde dock kanske icke få anses
som mönstergiltiga . .. En flicka som är
kär gör bcstämdt aldrig så, minst då hon
är så blyg, så ljuf och så ung som
Margareta.
Hon sjunger som en näktergal! Ja visst,
hennes stämma är alltid skön, jungfrulig,
klingande, hennes sång alltid hänförande,
men man kunde måhända göra några
anspråkslösa anmärkningar ifrån vår point de
vue. Rösten är icke mera som den varit
för några år sen, den är tunnare och på
höjden betydligt mera ansträngd än förr.
För att göra denna lilla brist omärkbar,
filerar (spinner) hon ut tonerna på det
mästerligaste vis, öppnar munnen så
mycket som möjligt isynnerhet vid tangerandet
af de höga noterna, och ernår derigenom
just hvad hon önskar.
Vis ä vis sjelfva föredraget torde
kanhända våra egna artister ha mycket att
förvånas öfver. Särskildt påpeka vi tempi
uti qvartetten samt derefter duetten. Vårt
hofkapell hade troligen ofta svårt att än
ritardera, än accelerera med sångerskan,
att hålla ut fantastiskt utdragna fermater
på ställen der man aldrig anat annat än
hvad kompositören ditskrifvit •. Om någon
af våra egna, för att låta höra några för
sitt sånginstrument fördelaktiga toner, skulle
inlåta sig på äfventyr att skapa en sådan
mängd af fermater, hvad gjorde väl då
våra herrar dirigenter? Fåfäng fråga, de
våga nog aldrig. Mälzels metronom
pic-kar tydligt i öronen på dem alla . . .
Friheten åt de stora, tukten åt de små.
Evangelium för de höga och lagen för de små!
Allt nog, hon var oupphinnelig och
stor i alla fall, vår saknade, dyrkade
Kristina Nilsson! Hon har skänkt oss
stunder af sällsynt, af helig njutning. Hon har
gifvit oss en inblick i konstens himmel —
* Som man ser står detta omdöme i strid mot
den föregående anmälarens. Kör sin del är Red.
ingen vän af likformig takt, men häller dock ftire
att Kristina Nilssons fermater i duetten voro mera
virtuosmässiga än uttrycksfulla. Ej häller gilla
vi hennes omotiverade bröstklappningar.
Red.
livad mer om hon blottat några få
ofullkomligheter hos sig sjelf, vi beundra henne
än mer, derför att hon oaktadt dessa gjort
detta öfverväldigande intryck. Sjelfva
solen har ju fläckar och — förblir dock sol.
5. 5.
De ärade subskribenter, hvilka ombytt
bostad, torde for undvikande af dröjsmål i
expeditionen ofördröjligen uppgifva sin nya
adress i Huss & Beers musikhandel.
–––xx–––
Från in- och utlandet.
Kristina Nilssons konsert i Kristianstad var
öfverfyld och bifallet stormande. Så väl der som
i Malmö mottogs hon med formliga ovationer.
-«n»-
Stora teatern är efter den beklagliga branden
redan så återstäld, att på söndagen symfoni
konserterna kunna taga sin början, med symfonier af
I laydn och Beethoven samt norsk rapsodi af
Svendsen. — Få teatrar hafva väl sluppit undan så
jem-förelsevis lätt efter ett så hotande tillbud.
La serva ja dröna (Ett litet huskors) gafs på
torsdagen å Dramatiskan, för sent att i detta
nummer af tidningen hinna bedömas. Då denna operett
är af stor musikhistorisk betydelse, skola vi deråt
egna en utförligare uppmärksamhet.
-«€*>-
Vietoriamusik. Till förmälningshögtidligheterna
har ytterligare utkommit en mängd musikaliska
alster, bland hvilka vi blott fästa uppmärksamheten
på följande: Festpolonaise för piano, komponerad
af Frithiof Hertzman (Iiuss & Beers förlag);
Victoria-Marsch för piano af John Jacobsson.
-<€*>-
Emma T/iursby »kom, såg och segrade» äfven
i Norrköping. Huset var emellertid på de bättre
platserna icke stort mer än halfsåldt, hvartill dock
orsaken torde fa sökas dels deri, att prisen voro
tre gånger så höga som eljest är vanligt vid
konserter härstädes, dels deri, att hr Fischhof i
Stockholm hade skadat sin fot, så att underrättelse
under lördagens lopp meddelades, att han icke kunde
uppträda på aftonen, emedan han låg under
läkarevård. Deremot lemnades publiken ingen
underrättelse om, på hvad sätt hans nummer ä
programmet skulle fyllas. Hr Strakosch fullgjorde
emellertid, så godt han kunde, hvad hr Fischhof
enligt programmet skolat göra, i det han dels skötte
aekompagnementet och dels utförde åtskilliga
nummer för piano. Som det nu var, kom emellertid
publikens hela intresse att koncentrera sig kring
den unga sångerskan, som äfven hugnades med
flerfaldiga inropningar. En Battikonsert förestår
oss i nästa månad. (A.-B.)
-38-
En ny sångerska. I Göteb. Handels-Tdng
läses: En ung sångerska, fröken Augusta
Andersson, gifver konsert härstädes. Rörande hennes
föregåenden torde följande upplysningar kunna vara
af intresse: För omkring sju år sedan kom en
bonde från Vestergötland med sin 17-åriga dotter
till den aktade sånglärarinnan fru Hilda
Biörk-lund, född Sandels, och förfrågade sig, om hon
ville lära tösen att sjunga. »Jag har ingenting
annat att kosta på henne än mat och husrum.»
Den unga flickan intresserade fru B., och delta
deltagande ökades allt mer, ju närmare fru B.
lärde känna icke blott hennes ovanliga
musikaliska begåfning, utan äfven hennes person. Sedan
denna undervisning fortfarit under trenne vintrar,
hvarunder eleven genom sin flit och sina
natur-anlag gjorde hastiga framsteg, ansåg fru B. det
vara skäl, att Augusta Andersson (så var den unga
flickans namn) reste upp till Stockholm för
ytterligare och vidsträcktare studier. Då detta
emellertid icke var möjligt för henne såsom alldeles
obemedlad utan andras hjelp, intresserade fru B.
åtskilliga personer här i staden för henne, så att
hon nu under de senaste fyra åren satts i stånd
att kunna taga undervisning af professor Gunther
i Stockholm. Denne hennes lärare, som med de
största loford uttalat sig icke blott om hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
