Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian 110g ernå den kraft i framställningen
som man väntar af den oförvägne
fiskar-höfdingen. Fenellas parti gafs af fröken
Zetterberg mycket behagligt och
uttrycksfullt, äfven om det våldsamt passionerade
och tragiskt gripande deri ännu uteblifver.
Det är mycket svårare att under pauserna
i en talrol tigande spela ett stumt spel än
att på ett talande sätt spela stum — har
man ganska träffande anmärkt för att
framhålla alt denna mimiskt plastiska uppgift
icke hörde till de svåraste som kunna
erbjudas en skådespelerska.
Nytt teatern har funnit för godt
inför-lifva »Niniche», den remarkabla
badarepje-sen, med sin repertoar. Kan det väl vara
mer än en mening om det estetiskt
klandervärda i en dylik manöver? I sanning,
den teater är alt beklaga som så planlöst
förlorar sig i ett oroligt experimenterande
å alla möjliga af den sceniska konstens
gebit, att den för att bereda sig utkomst
måste taga sin tillflykt till — lättsinnigt
operettkram.
Från konsertverlden må vi endast
korte-ligen påpeka en företeelse af intresse:
Konserten i Ladugårdslandskyrkan till minne
af framlidne komponisten J. E. Gille. Dess
piéce de résistanee var en af den
oför-trutne musikerns nio messor, alla uppförda
i härvarande katolska kapell, nemligen den
tredje af dem (i Edur), hvilken såg dagen
för en tjugu år tillbaka. Den är skrifven
för soli, kör och stor orkester, hvilken
sednare nu var remplacerad af piano och
orgelharmonium. Denna messa synes
liksom den på musikaliska konstföreningens
förlag utgifna (n:o 7, A-dur) vara en
produkt af en förtrogen bekantskap med de
gamla kyrkmusikaliska tonsättarnes arbeten,
livilkas mindre för andedjup och otvungen
religiös stämning, än stränghet och
metodisk beräkning utmärkta skrifsätt
företrädesvis tjenat kompositören till föresyn.
Endast undantagsvis afvikcr han härifrån för
att anslå en modernare ton, såsom i Credo
(bassolo) och Benodictus (qvartett). Mindre
klassiskt anlagd törefaller den ofvan nämda
a-durmessan. För öfrigt är Gilles musik
mera polyfon och välljudande än verksam
genom originel uppfinning. Utförandet
hedrar den kraftiga kören och dess dirigent
dr Svedbom. —h—
Rättelse. I förra revyen förekom ett tryckfel
som härmed rättas. På tal om »Ett litet huskors»
och hr Janzons uppträdande deri nämndes om »den
lifliga musiken* i st. f. mimiken.
––•••––-
Violinens ålder.
||| ett nyligen utgifvet arbete af engelsmannen
George Hart öfver violinens historia
behandlas, bland annat, frågan om hur länge detta
instrument varit till i sin nu varande form; och förf.
visar, att violinen i egentlig mening icke har att
räkna sin ålder längre än 300 år tillbaka frän
närvarande tid. Det första med säkerhet kända
exemplet på dess användande i orkestern möter oss
i partituret till Monteverdes* opera Orfeo» år 1607,
der det kallas piccolo violino alla Francese, och det
första solostycke, som finnes skrifvet för detsamma,
är enligt mr Hart en toccata af raulo Quagliati,
en föga känd musiker, som lefde i Koma omkring
är 1600 och bland annat skref ett drama eller
ma-skeradspel med titeln »Carro di fedetta d’Amore».
Violinen — egentligen »den lilla violan» — synes
till en början ha varit i någon mån ringaktad af
sina större och ärevördigare föregångare. Att detta
åtminstone var fallet i England visar sig af en
märklig anekdot, som läses i sir Roger år3 Eslranges*
pamflett Truth and Loyal ty Vindicated», som
ut-gafs två år efter restaurationen och hvari förf.
yttrar:
»Mr Edward Bagshaw söker bevisa att jag flere
gånger utbad mig ett enskildt samtal med Oliver,
och att jag orta bar min violin med mig under
kappan för att lättare skaffa mig inträde. Säkert
har denne Edward Bagshaw varit skeppsprest i
Gravesend, då han kan hitta pä något sådant. En
fiol under min kappa! . . . Min fiol är en basfiol,
och att bära en sädan under kappan, faller sig litet
besvärligt. Det var bra hyggligt af honom, att han
icke talade om för mylord, till hvilket sällskap af
birfilare jag hörde. Hvad den der violinhistorien
beträffar, torde dermed hänga tillsammans på
följande sätt: Dä jag befann mig i S:t James’ park,
hörde jag, att det spelades på orgel i ett litet lågt
rum hos en mr Hickson. Jag gick in och fann
der samladt ett litet enskildt sällskap af fem eller
sex personer. De bådo mig taga ett instrument
och spela en stämma. Jag gjorde det, men den
stämma jag spelade var icke särdeles egnad att
gifva stöd åt hvad man sagt. Tillfälligtvis och
alldeles oväntadt kom Cronnvell in. Han fann oss
spelande och lemnade oss, så vidt jag minnes,
stadda i samma sysselsättning.»
Beskyllningen att ha spelat violin synes ha
varit minst lika obehaglig för sir Roger, som den
att ha svikit sina pligter som rojalist.
Till hrr organister samt öfriga den
svenska kyrkosångens idkare och vänner!
Undertecknad vågar vänligen och ödmjukast
anhålla om insändande af tre psalmmelodier — de
af resp. församlingar mest och hälst begagnade —
för att vid någon kommande motettafton i Jakobs
kyrka utföras. Melodierna, upptecknade sä, som
de, om också afvikande, verkligen af församligen
sjungas, behagade insändas till och skola tacksamt
mottagas af
Redaktionen af Tidning för kyrkomusik,
Stockholm.
Claquens uppkomst
i Paris lär datera sig från den 24 april 1776, på
hvilken dag man första gängen gaf Glucks »Alceste».
Drottningen uppbjöd allt för att åstadkomma en
lysande framgång åt operan och vidtalade de
förnämsta kavaljererna vid hofvet, särskildt comte
d’Artois och comte de Provence att sörja för att
vid vissa ställen i operan ett allmänt applåderande
skulle låta höra sig. Detta var naturligtvis en
högst angenäm och välkommen riddarpligt emot
deras unga, sköna och älskvärda drottning. Ilela
huset var sålunda fyldt af den unga högadeln, som
vunnits för denna lilla konstnärliga konspiration,
genom hvilken de kunde visa sin artighet mot
drottningen. På alla platser, i alla vinklar och
vrår voro de sammansvurna grupperade, hvilka vid
de af drottningen utmärkta ställena uppväckte
stormar af bifall. Kramgangen blef ocksä glänsande,
vid hofvet liksom i hela Paris. Direktörerna vid
operan togo detta efter och föranstaltade vid första
uppförandet af operan »Enée et Didon» en likadan
ovation. Hvad Marie Antoinette undantagsvis satt
i verket, har sedan under ett helt århundrade
utgjort en verklig teatralisk landsplåga.
Från in- och utlandet.
Isabel Wennberg har efter ett synnerligt
framgångsrikt uppträdande vid flere konserter i London
ingått vid ett teatersällskap som under Carl Kosas
ledning för närvarande gifver föreställningar i
Iluddersfield (stad i grefskapet York). »Fröken
Wennberg», säger en tidning på platsen om
hennes uppträdande i Faust, uitförde Siebels parti,
hvari hon uppenbarade en synnerligen behaglig
kontraalt och ett vackert musikaliskt sångföredrag.
W. är engagerad att medverka vid de ansedda
Populär Coneerts i London. På nyåret torde hon
jemväl å scenen komma att uppträda der.
Hjalmar Meissner, den unge lofvande
pianisten, som flere gånger härstädes offentligen
upp-trädt med mycket bifall, västas sedan sept. månad
i Paris, der han fortsätter sina studier i
pianospel-ning för den utmärkte pianisten Théodore Ritter,
i komposition för E. Durand. Han har nu senast
skickat hem några af sina kompositioner för piano.
Raoul Pugnos intressanta komposition »Scénes
de Ballet», som han föredragit vid flera af sina
konserter och som väckt en välförtjent
uppmärksamhet, kommer inom kort att frän trycket utgifvas
å Huss & Beers förlag.
-3H»-
Henrik Westberg har med stort bifall
uppträd t pä Giirzenichkonserten i Köln den 25
sist-lidne oktober. Vid tillfället firades kapellmästaren
Ferdinand Hillers 70-äriga födelsedag, och hans
oratorium »Saul» uppfördes, llr Westberg sjöng
Davids parti och alla tidningar på platsen voro
enhälliga i sina loford öfver detta partis utförande.
Köln. Zeit. tycker, att hans »timbre» ännu är något
utländsk, men att den dock böjer sig mer och mer
efter den tyska vokalfärgen, och tidningen hoppas
att hr Westberg skall helt och hållet förvandla sig
till tysk sångare.
-<*©-
Organistutnämning. Konungen har kallat till
organist inom slottsförsamlingen musikdirektören
Aug. Lagergren, hvilken förut vikarierat för aflidne
prof. Mankell och sedan blef hans efterträdare.
förgen Mailing, den äfven i vårt land mycket
bekante danske musikläraren och kompositören,
har af konung Oscar tilldelats guldmedaljen Literis
et Artibus.
-NBfy-
Thursbykonserten i förrgår afton — säger
Korrespondenten, Landskrona tidning — gafs för
fullsatt salong och publiken uttryckte sin
förtjusning med ihållande applåder. Att miss Thursby
dervid tog broderslotten är helt naturligt, ehuru
pianisten hr Fischhof är en musikalisk talang af
stor betydenhet och förtjenar det största beröm för
sitt gedigna pianospel. Hvad deremot missen
beträffar, så kunna vi för ingen del instämma i’det
öfvertlödande bifall recensenter och
småstadspubli-ken i allmänhet öfver henne utgjutit; ty enligt vårt
förmenande är hon en ganska medelmåttig
sångerska, jemförd med t. ex. Carlotta Patti, Louise
Pyk och andra dylika storheter. Det beror väl
också mindre på om sådana personer, som herrar
Strakosch och hans vederlikar framskuffa, på
arenan verkligen äro sådana konstnärsstorheter som
de i den storartade amerikanska -puffningen»
påstås vara, utan gäller det väl uteslutande *Geld
zu kriegen-. Masspublikens bifall skatta vi
der-före icke högt, helst vi af erfarenhet veta, att stora
konstnärer härstädes ofta haft den nedslående
företeelsen af 40—50 åhörare.
-«>-
Finska sångerskan Hortense Synnerberg har
denna höst uppträdt vid en konsert i Milano,
arrangerad af fdharmoniska och filodramatiska
sällskapet derstädes, samma artistförening, inom
hvilken Alma Fohström nyligen låtit höra sig. Fröken
Synnerberg utförde en aria ur operan -Favoriten»
och en romans af Casella och skördade mycket
bifall.
Carl Warmuth, musikhandlaren och
förläggaren i Kristiania, har af konungen blifvit utnämnd
till hofnrusikhandlare.
-a»-
Fröknarna Lagervall, Aberg och Lindberg,
som med framgång konserterat i Norrland, gifva
sin första kammarmusiksoirée den 29 d:s i
Vetenskapsakademien .
-*t*-
Fritz Schonsboe är anländ hit och meddelar
undervisning i pianospel efter Neuperts erkändt
utmärkta metod. Se vidare annonsen.
-<€^-
Kristiania 4 Nov. 1881.
Jag stannade — hvad konserterna angår — i
mitt sista bref vid herr Neuperts; sedan har det
gått ganska raskt undan, oaktadt vi först i morgon
komma in i »vår egen» musiksäsong med
musikföreningens begynnande af den samma. Johan
Svendsen är naturligtvis äfven i år vald till fiir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
