Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågar ej ens beskrifva», säger han i ett
bref till sin hustru, »det mottagande jag
rönt här. Skulle jag repetera alla de
vackra saker som vår tids största
konstnärer sagt mig, skulle jag komma
papperet att rodna och göra mig skyldig till
den ytterligaste fåfänga. I sanning, om
de här Parisarne icke göra mig
högfärdig, skall ingen i verlden kunna göra
det, och jag börjar tro att jag icke har
någon disposition för högfärd alls».
Operan intresserade honom framför
allt, såsom man väl kan förstå. Han
hade lyckan att i sällskap med Rossini
bevista en af dess största högtider,
reprisen af Spontinis »Olympia», som egde
rum d. 27 Febr. Van vid de tyska
te-atrarne, som denna tid endast hade att
uppvisa ganska blygsamma scenerier och
uppsättningar, blef han lifligt öfverraskad
af den rikedom och ståt, som
utvecklades på Pariser-operans scen, den första
i verlden. Men livad han framför allt
beundrade var orkestern. »Denna
orkester», skref han till sin hustru, »är
verkligen ojemförlig. Hvilken kraft, hvilken
eld, hvilken precision. Jag har aldrig
funnit någonting så fullkomligt.»
Efter fem dagars vistelse i Paris
fortsatte Weber sin resa. Den 4 Mars var
han i Calais. Ett nytt anfall af hans
hosta, hvilket inträffat under resan, hade
gjort honom ytterligt svag, emellertid
dröjde han ej att stiga ombord å
ångaren »The Fury», hvilken samma dag gick
till Dover. Dagen var mulen och regnig,
men vinden gynsam, så att öfverfarten
räckte endast tre timmar. Kl. 1 pä
middagen var man i Dover.
I ett bref skrifvet två dagar derefter
(d. 6 Mars) berättar Weber för sin
hustru om sista återstoden af resan och
om sitt mottagande i London.
Det återstår mig nu att tala om
Oberon. Första representationen af denna
opera egde rum d. 12 April: Se här
hvad Berlioz skrifver derom:
»Utförandet af Oberon var
tillfredsställande. Weber, en af sin tids
dugligaste orkesteranförare hade blifvit
ombedd att sjelf dirigera. Men auditoriet
förblef kallt, allvarsamt, dystert, very
grave .... Oberon inbringade ej
penningar, teaterföreståndaren kunde icke
betäcka utgifterna; han hade erhållit ett
vackert partitur och gjort en dålig affär.
Hvem vet hvad som dä rörde sig i
konstnärens innersta, viss som han var
beträffande sitt arbetes värde?»
Hvad som rörde sig i konstnärens
innersta, det veta vi; ty se här livad han
samma afton, sedan han kommit hem,
skref till sin hustru: »Gud vare tack och
lof, jag har denna afton skördat en
framgång, den mest fullständiga kanske, jag
någonsin vunnit. Det är mig alldeles
omöjligt att beskrifva en sådan triumf,
så fullständig, så lysande och så rörande.
vGud allena vare äran.’!! Vid mitt
inträde i orkestern reste sig den öfverfylda
salongen och mottog mig med oerhörda
hyllningsrop. Man skrek: »Lefve Weber!»
och »Hurra!» Man lielsade mig med hat-
tar och näsdukar. Det var med knapp
nöd publiken lugnade sig till slut.
Ouverturen blef bisserad. Hvarje
musiknummer blef två eller tre gånger
afbru-tet, så stor var entusiasmen. Brahams
aria da capo. I andra akten Fatimas
romans och qvartetten da capo. Finalen
begärde man också om, men detta lät
sig ej göra på grund af de sceniska
anordningarna. 1 tredje akten Fatimas
ballad da capo. Till slut blef jag med
stormande bifall framkallad. En större ära
har aldrig ännu bevisats någon
kompositör i England. Också har allt gått
förunderligt väl och alla hafva känt sig lika
förtjusta och lyckliga som jag sjelf.
Se här, du älskade hälft af mitt lif,
hvad din make oaktadt sin stora trötthet
ännu i dag har velat säga dig. Jag skulle
ej ha kunnat sofva lugnt, om jag ej
genast meddelat dig denna nya välsignelse
från himmelen. O om du i dag der
hemma kunde hafva en aning om denna
lyckliga utgång!»
Och nu, — hvem skall man mest
tro: Berlioz. eller Weber? Månne den
förre? Jag tror det icke, ty man kan ej
antaga att Weber bedragit sig sjelf och
sett en framgång, sådan som den här
beskrifna, der det i verkligheten varit ett
misslyckande. Ännu mindre liar han väl
kunnat föra sin hustru bakom ljuset, för
hvilken han ej en gång dolde sitt klena
helsotillstånd, hvilket borde oroa henne
mycket mer än operans öde. Vi kunna
alltså antaga för säkert, att Oberon vid
sitt första framträdande erhöll en stor,
en omätlig framgång; att auditoriet icke
förhöll sig kallt, allvarsamt, very grave,
utan tvärtom lifvades af en glödande
entusiasm och bevisade kompositören en
heder, större än det någonsin bevisat en
sådan. Till och med i Tyskland, der
Oberon gafs några månader senare, hade
den ej en sådan ögonblicklig framgång;
under flere år hade den att kämpa mot
en annan Oberon af Gyrowetz. som med
sin torftiga och flacka musik ej borde ha
framkallat ens en skugga af rivalitet.
Morgonen efter representationen
kompletterar Weber sin berättelse från
nattens vaka och talar med mera lugn om
värdet af sin framgång.
»Jag måste bekänna», skrifver han
bland annat, »att jag beträffande Oberon
kände mig i en mycket osäker position,
det jag ej erfarit i fråga om mina andra
arbeten. Rivaliteten mellan teatrarne,
den ytterst svårbesegrade publiken, fallen
för opposition både af vana och smak,
tilldragelserna under eftermiddagen *,
hvilka ej läto mig med visshet räkna pa
en god utgång, — allt detta fördubblade
glansen och värdet af framgången. Också
har i det öfver måttan stora bifallet ej
blandat sig den ringaste opposition,
öf-verallt den största entusiasm .... När
jag begaf mig till teatern kl. 6 var jag
litet orolig, — men allt har aflupit
förunderligt väl. Paton har sjungit beun-
* Första sångerskan, miss Paton hade blifvit
sårad i hnfvndet af en nedfallande dekoration
och hade ej knnnat bevista generalrepetitionen.
dransvärdt. Ensemblen vid
representationen andades denna värme och kärlek,
som min musik (du känner det nog!)
lyckas ingjuta hos de utförande».
Under återstoden af sin vistelse i
London talade Weber i sina bref till
hemmet nästan endast om sin dåliga
helsa och om sin allt mer tilltagande
längtan att återse sin familj sä snart som
möjligt. Slutligen gaf han i sitt allra
sista bref tillkänna, att detta snart skulle
inträffa. Han skrifver:
Ȁlskade Lina.
»Ännu en gång måste jag bedja dig
om ursäkt för min korthet och mitt
osammanhängande bref; jag har så
mycket att göra! Det besvärar mig också
att skrifva, emedan min liand darrar
och dessutom lider jag af otålighet att
få resa. Du erhåller ej vidare något
bref från mig, ty hör nu min grymma
ordre: svara mig ej mer på London utan
i stället på Frankfurt, poste restante.
Du blir föl vanad! Ja, ja, Paris tänker
jag ej passera; livad har jag der att
göra? Jag kan livarken vandra omkring
eller tala. Jag kommer att bannlysa allt
arbete under ett helt år. Alltså, den
kortaste väg, som är möjlig, för min
hemresa; från Galais genom Brussel, Köln,
Coblenz, sedan Rhein till Frankfurt;
hvilken behaglig sjöresa!
»Ehuru nödsakad att fara långsamt
och hvila ut mig en half dag ibland,
tänker jag vi göra resan på fjorton
dagar och jag hoppas finna mig i dina
armar i slutet af Juni. — Vill Gud reser
jag härifrån d. 12 Juni, om Gud blott
ville skänka mig litet mera krafter.
Emellertid, är jag väl en gäng i farten, är
jag säker på att allt skall gå bra, ack,
att fä lemna detta klimat; jag omfamnar
er hjertligen, mina högt älskade!
Pappa Carl, som ej lefver för
någonting annat än för er.»
Detta bref var dateradt d. 30 Maj.
Fem dagar efteråt, det vill säga d. 4
Juni kl. 11 förmiddagen ledsagades
Weber hem till sin bostad af Fiirstenau.
Han var lidande, men något särdeles
oroande symptom kunde ej märkas.
Morgonen derpå fann honom sir George
Smart död i sin säng, redan kall och
med hufvudet stödt på den ena handen.
Han hade ännu ej fyllt sitt 40:de år.
–––––
Från scenen och konsertsalen
liar under årets första veckor knapt något
anmärkningsvärdt nytt försports. Stora
teatern har ännu endast under
förberedelse sina två förut bebådade nyheter för
säsongen: Adams »Konung för en dag»
(Si j’étais roi) och Boitos »Mefistofeles»,
som båda för närvarande äro under
in-öfning med en dubbel rolbesättning.
Den 4 d:s vidtog den första
»abon-nementsaftonen» för året, då
»Afrikanskan» uppfördes. Representationen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
