Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ i
SVENSK MUSIKTIDNING. 19
Adelina Patti i Amerika.
X’nn;\n Adelina Patti nyligen reste till Amerika,
’’ liir hon hafva uppgjort sitt testamente,
emedan man en gang spatt henne att hafvet skulle
varda hennes olycka. Patti, hvilken, liksom alla
konstniirinnor, iir vidskeplig ända till ytterlighet,
skall derfor ook nusi största motvilja hafva
undertecknat det kontrakt, som torde henne till
Amerika, och forst sedan hon i laglig form gjort
sitt testamente, lär hon hafva bestämt sig for att
inskeppa sig till Liverpool. Det enda som
lugnade Patti var den omständigheten, att den som
förutsagt hennes slut tillika uttalat den profetian,
att hon, dä denna olycka inträffar, skall vara gift
för tredje gången. Dä nu marquis de Caux
ännu är fullt vid lif och dä hennes eventuelle
andre gemal, hr Nicolini, njuter af en förträfflig
helsa, sa har hon slutligen kommit till den
öfver-tvgelsen, att hafvet åtminstone på denna färd ej
skall sjuda henne nägot fult spratt.
* *
*
I Newyork mottogs Adelina Patti med glans,
om än icke med samma häpnadsväckande
uppbud af alla reklam-ovationer, som hr Bnrmim
fordom fann tor godt att bereda Jenny Lind och
andra stjernor. Pattis agenter, ledsagade af flere
tidningsmän och utvalda nyfikna, foro henne till
mötes ända ut till öppna hafvet pä en enkom
hyrd ängare. Divan uppförde sig vid
framkomsten gladt, spirituelt och älskvärdt, hvaremot
Nicolini forhlef utomordentligt afmiitt och
reserverad. Väl anländ till hotellet vid femte
avenyen, blef Patti genast interviewad. »Jag
erinrar mig mycket väl denna stad», sade hon, »om
jag än har glömt åtskilliga detaljer och andra
svärma oretligt omkring i mitt minne. Jag mins
nog hur jag som liten flicka på scenen i Tripler
Ifall blef stäld pä ett bord och från denna tron
sjöng »Casta diva» och »IJna viks1». Jag hade
lu»rt komma förr, men jag var alltid sä rädd för
hafvet, och jag vet verkligen ännu inte, om jag
far mod att resa tilllwka till Europa.» — Pä en
annan fragil yttrade Patti: »Bland alla operaroller
är mig Elsa den käraste. Jag vill emellertid
först pä allra sista året af min teaterbana sjunga
Wagners musik. Den anstränger rösten mycket,
om man 1 »‘ständigt sjunger den, och jag måste
skona min stämma. Men när jag en gang får
uppträda i en Wagnerojiera, da skall jag bli
mycket glad, ty jag älskar denna musik; dock
skall det bli mitt sista offentliga uppträdande....
I Amerika kommer jag bara att låta höra mig
på konserter, inte i ojieror.»
Sist nämda beslut synes emellertid ha
misshagat amerikaname; ty den jätteframgang, som
Patti i Amerika hade väntat sig »på egen
räkning», var ganska vidt skild från de första
konserternas fiasko. Enligt ett kaludtelegram var
också Patti sa missnöjd med sin egen förvaltning
af aflärema, att hon antog ett anbud från
impressarion Abbev att under hans förvaltning sjunga
pä trettio konserter.
* *
*
Adelina Pattis första konsert i Brooklyn
(New-Yorks förstad) var synnerligt talrikt besökt,
hvilket måhända icke minst fär tillskrifvas denne
hennes nye impressario. Publiken var förtjust,
och allt gick utmärkt ända till sångerskans
hemfärd. Utanför teatern höll hennes vagn, men
utan hästar; hon skulle naturligtvis dragts hem
af åhörame, <x’h för att icke behöfva spänna ifrän
hästame hade de praktiske amerikaname alls
icke spänt för några. De hyrda entusiasterna
skulle just bölja dragi vagnen med fru Patti och
hennes gemål hr Nicolini, da en af dragame
trädde fram och sade till de andra: »Vi ha
ackorderat med hr Abbev om att draga fru Patti
för 50 cents pr man. Nu sitter också hr
Nicolini i vagnen och det är mot aftalet. Vi liegäm
derfor 1 dollar pr man.» Detta förslag mottogs
naturligtvis med bifall. Talaren gick derefter till
hr Abbev, och efter en längre underhandling
enades bada parterna om en betalning af 75 cents
pr man, och nu bar det å stad till hotellet
under »entusiastiska» hurrarop.
Till sist en pikant historiett rörande ett
omtvistadt och ömtåligt ämne: divans ålder.
En hr Max Maretzek har passat pä tillfället att
stämma Patti för ett ar 1861 begånget
kontraktsbrott. Han liegär 40,000 pund sterling i
skadeersättning för det hon icke uppfylt en förbindelse
att nämnda ar sjunga på en turné genom Mexiko.
Fru Pattis hufvudsakliga försvar skall bestå deri,
att hon uppgifver sig vid den tiden endast hafva
varit 17 år gammal. Maretzek har nu lemnat
följande intressanta uppgifter angående Pattis
ålder:
Primadonnors ålder är ständigt höljd i ett
hemlighetsfullt dunkel, men mången gang lyckas
det d(X’k genom omständigheternas
sammanträffande att bringa nägot ljus deri. Så hr jag i
stånd att bevisa, att Patti vid den tid jag afslöt
kontrakt med henne var äldre än 17 år. Folk
lefver ännu i New-York, som komtno på samma
fartyg som hon till Amerika 1846 och förklara"
att hon redan då spatserade ensam kring på
däcket och underhöll sig med passagerarne. Hon
var då 6—7 fir gammal. Hon hade nvss
förlorat sina, mjölktänder och höll pä att få nya
tänder. Ar 1851 uppträdde hon i Tripler Ilall
första gängen offentligt. Jag dirigerade sjelf
denna konsert. Hennes mor sade mig då att
Adelina var elfva ar rgammal, och tidningarna
1 »-rättade detsamma. Ar 1859 uppträdde hon
törsta gangen pa ojieran under Maurice Strakoseh,
och denne annonserade att hon var 17 ar. Nu
angifva ju impressarier primadonnornas ålder
aldrig högre, snarare lägre än den är, och
Ktra-koscli är för visso den siste som skulle gjort
henne äldre än hon var. I tre år figurerade
då Patti emellertid i tidningarna, öfverallt livar
hon uppträdde, såsom »den sjuttonåriga
primadonnan»!
Menter inför Europa.
jljed anledning af en uppseendeväckande
strid i Aftonbladet mellan två af
Sophie Menters bedömare känna vi oss
manade att inlägga några ord till
undan-rödjande af ett möjligt missförstånd.
Vår mening är dock här icke att
blanda oss i sjelfva striden mellan de båda
duellanterna, hvilket ej tillkommer oss,
men endast att uppvisa det den
angripande parten, helt säkert ofrivilligt,
misstagit sig i sin uppfattning af den
»europeiska kritikens enighet».
Yi syfta först på det påståendet att
»hele den europäiske Kritik — såvel den
navngivne som Xerne — har været enig
i at erkjende, at hun (Menter) her (i
Scliu-manns Karneval) har givet det mest
fuldendte der overhoved nogensinde er
præsteret på Klaverets Område». Såsom
representanter för »hela den europeiska
kritiken» uppräknar insändaren i Aftonbladet
sex namn, bland hvilka vi tillstå att ett,
Wölfel, är oss fullständigt obekant. Bland
de öfriga känna vi ej häller någon
»Hii-fer», men väl en Hiiffer, hvilken såsom
utpräglad wagnerist troligt nog kan ha
gjort sig skyldig till ett bombastiskt
uttryck. Detsamma tro vi om Lenz, så
vida dermed åsyftas den Lenz, hvilken
gjort sig långt mera känd såsom
fantastisk Beethoventolkare än såsom grundlig
kritiker. Deremot tro vi icke, alt vare
sig Hanslick, Helin eller Engel någonsin
gjort sig saker till ofvan citerade
påstående. Men äfven om så skulle vara
fallet — hvilket vi naturligtvis ej kunna
be-stämdt förneka — så utgöra ju de
anförda namnen på långt när icke »hela
den europeiska kritiken»! Tvärt om kunna
vi nämna åtminstone två pennor — med
lika god klang som de nyss omtalade —
hvilka bland nutida pianospelerskor icke
sätta vare sig Menter eller Essipoff »på
tronen», utan i stället Clara Schumann
eller Mary Krebs. Emil Naumann
upphöjer båda dessa till drottningar och
verkställer mellan dem i Musikal. Gentralblatt
nr 44 1881 en intressant jämförelse, för
lång att här intagas. Och i samma blad
nr 51 yttrar Emil Krause ordagrant
följande: »Ostridigt är, utan att vi vilja
träda någon annan qvinlig pianovirtuos
för nära, fräulein Krebs för närvarande den
mest framstående bland alla.» — Med
dylika yttranden för ögonen, hvad blir det
så af den europeiska kritikens »helhet» ?
Vi frukta den redan gåtl sönder.
Den gör det äfven beträffande förf:s
följande påstående, att »den samme
europäiske Kritik radikalt og uden Skaansel
har brudt Staven over Fru Essipoffs
Foredrag af ’Carnevalet’, et Foredrag, der
betegnes som livlöst, koldt og tört». Vi
kunna, mot förf:s påstående, ju icke
be-tvilla att detta stått att läsa någonstädes;
men livad vi högeligen betvilla är, att
detta kan med sanning sägas vara hela
den europeiska kritikens dom. Tvärt om
ligger framför oss en mängd utlåtanden om
Essipolfs spel, hvilka innebära raka
motsatsen af epiteten »kallt och torrt». Så
kallar henne A. Gleich »die geniale
Pia-nistin», och samma egenskap, genialitet,
tillägges henne af G. Flugel. An talar
en korrespondent från Liibeck om hennes
»universella begåfriing» och »högfulländade
föredrag i de mest olika grenar»; än
säger en annan från Bonn, att hans
»förväntningar af hennes utomordentliga
prestationer blifvit öfverträffade», och detta
ej blott i afseende på storartad teknik
utan äfven andlig uppfattning. Och för
att blott hålla oss till danska kritiker,
så skref Angul Hammerik i en
korrespondens under hennes vistelse i Köbenhavn
att hon var »säsongens lijeltinna», och
ännu efter Menters ditkomst har Gh.
Kje-rulf mod att erkänna, att »saa beror det
jo i alle Tilfælde i sidste Instans paa et
rent individuelt Skön, hvem man vil række
Palmen og hvem Laurbærkransen, ja,
endog hvilken af de to Belönninger, man
selv tillægger mest Værd — det bliver
simpelt hen en ’Smagsag’ — og at
disputere derom vilde være frugteslöst».
Se der några röster ur den europeiska
kritiken! Om i konserten af dylika
lof-sånger blandar sig elt och annat
meningslöst kraxande om att »Essipoff är en page
vid Menters fötter, ovärdig att lösa
hennes skoband», så kan ju dylikt nonsens
uppenbarligen endast komma från den
förvända foglarnes vitterhetsakademi, der
»herrar kråkor vunno priset», och den
kritik, som yttrar slikt, har dömt sig sjelf
till evig impotens.
Att Menter inför Europa står såsom
en erkänd storhet af allra första
ordningen, eger deremot sin fulla riktighet. I
synnerhet täda, så vidt vi kunnat finna,
den ryska och den engelska kritiken att
_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:28 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1882/0021.html
