Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
af alla krafter höja henne till skyarna.
»Lion et lionne!» så helsade t. ex. The
musical standard Kubinstein och Menter,
da båda i London spelade den förres »bal
costumé». Men »enhver sil»; lejoninnan
behöfver ju icke uppsluka hjörninnan,
söderns herskarinna ej krossa nordens?
A. L.
L’Hérodiade.
Sistlidna 19:de December nick Jules Mas*
** senets nya opera “1’Hérndiade» lör
första gangen ofrer scenen pa Monnaieteatern i
närvaro af belgiska drottningen och en lysande
samling af personer, tillhörande den förnäma,
litterära och vetenskapliga verlden. Paris var
hiirvid rikt representeradt af högtstående
personligheter, hland hvilka ministern for de sköna
konsterna Antonin Proust, af de förnämsta
musikaliska storheter och litteratörer m. m.
Framgången var lysande, utförandet förträffligt,
oaktadt det storartade verket på jemforelsevis
kort tid blifvit inöfvadt; knappast mer än sex
veckor ätgingo till repetitionerna, de lysande
dekorationerna började man forst i medlet af
September att arlieta på, och kostymerna hade
inan ej stort mer än en månad på sig att
förfärdiga. Operatexten af Paul Milliet är författad
efter en K*rättelse »Herodias» af Gustave
Flau-bert, hvilken berättelse förläggaren Kiiordi i
Milano föll pä den idén att licgngna som text
till en ny opera lör Massenet efter den
framgång dennes »Roi de laihore» gjort på
Scala-teatern i Milano. < tperan var ftirst ämnad att
gifvas i Italien. Massenet erbjöd emellertid Mr
Vancorbeil vid Pariser-operan sitt partitur, men
da tillfälle ej var att sa snart uppföra densamma
derstädes, liestiimde sig kompositören för Briissel,
der o[jemn med den franska texten oförändrad
kunde gifvas, och der medlen for dess
uppförande stodo fullkomligt till huds. Texten till
operan är, som bekant, grundad pa den bibliska
berättelsen om Johannes Döparen och Ilerodias,
och kompositören hade här genom sjelfva ämnets
beskaffenhet en lika stor som svår uppgift att
Kisa. Den triumf han firat med sitt verk synes
vittna om att han vänligt löst denna uppgift.
Herodias är ieke hufvudjiersonen i stycket, sasom
namnet tycks antyda; denna är hennes dotter
Salome, som faller ofler för sin kärlek till
Johannes, ty då hon erfar att Herodias är hennes
moder, stöter hon i sitt eget hjerta den dolk,
hvarmed hon ämnat mörda denna. Intrigen rör
sig för öfrigt omkring en sammansvärjning mot
romarne, representerade i stycket af Yitellins och
hans soldater. Storartade musikaliska och
dekorativa scener har verket att bjuda på. Ojieran
saknar, såsom ofta nu mera är fallet, en egentlig
ouvertvr. Efter ett i ädel stil hållet törs|>el
inträder en storartad ehör af romare och judar.
Ett kort törs|)el, som under loppet af stycket
flere ganger upprepas såsom ett slags ledmotiv,
förkunnar hjeltinnan Sa lo mes uppträdande. Den
korta satsen, som uttrycker häftig lidelse och
klagande sorg, är af stor skönhet. Pä en »marche
sainte», en storartadt anlagd bön, följer en
förtjusande ballett, hvars originalitet och
konstnärliga kom|K)sition väckte allmän beundran och
framkallade långvariga applåder. Johannes
klagosång i fängelset och duetten mellan honom och
Salome gjorde äfven stort intryck. Mesta
beun-dran tilldrog sig femte akten i prokonsidns palats,
der Yitellins’ soldater halla fest. En ehör af
romarne i denna scen väckte stormande bifall;
praktfull var den derefter följande balletten af
slafvinnor från Egypten, Babylonien, Assyrien
och Fönicien, som tolka det romerska
verlds-väldets allmakt. De utförande konstnärerna
öfver-träfiäde sig sjelfva. Måle Du vi vier sjöng
Salome« hufvudparti, Blanche Descliamps
Hero-dias, herr Yergnet Johannes; de mindre
partierna: Herodes, Phanuel och Yitellius, sköttes
väl af hrr Manoury, Gresse och Fontaine.
Efter operans slut blef kompositören naturligtvis
framropad med stormande applåder, men visade
sig icke. Vid tredje representationen blef han
SVENSK MUSIKTIDNING.
dock framdragen pa scenen och måste mottaga
publikens hyllning. Xagra dagar efter denna
premiere blef Massenet utnämnd till riddare af
Leopoldsorden, en heder som ytterligare ökades
genom en middagsbjudning till hofvet, vid hvilket
tillfälle kompositören för den musikaliska
drottningen fick vid pianot föredraga några af sina
kompositioner.
––-»♦*–––-
Ett och annat från Paris.
Theodor < ioerings intressanta Pariserbref
till »Musikwelt» taga vi oss friheten
meddela ett och annat af det, livari äfven en svensk
erfarenhet kan känna igen sig, hvaremot vi
utesluta det alt för ensidigt urtvska.
I.
I Paris gör nian mycket, ja ganska
mycket musik; men jag måste redan nu
tillägga, att, så långt min personliga
erfarenhet räcker, den tyske allvarlige
musikvännen, vore han än icke såsom
ned-skrifvaren af dessa rader genom långvarigt
vistande i Munchen ganska bortskämd,
sällan (inner sig rätt tillfredsstäld.
Hvad som härtill i ej ringa mån
bidrager år tle ytterligt svåra omständigheter
med hvilka åtkomsten af musikaliska
njutningar i Paris nr förknippad — åtminstone
för ieke parisaren. Så t. ex. är lill det
förnämsta musikinstitutet, näinl.
konservatoriets konserter, för vanliga dödliga, de
der icke äro gynnade med särskild
protektion, tillträdet ännu omöjligare än
någonsin till museumkonserterna i Frankfurt
eller de filharmoniska i Wien. Och de
tillgängliga konserterna ega merendels rum
på en lid, som efter vårt begrepp är
mycket olämplig. Såväl de allbekanta
»con-eerts populaires» af Pasdeloup på Cirque
d’hiver som också de på senare tid
uppkomna konkurenskonserterna pä
C.håtelet-teatern under ledning af Colonne begynna
kl. 2 på middagen, lekt- stort bättre
förhåller det sig med operorna, som börja
kl. 8, pä många teatrar till och med kl.
V, eller 3/4 9, och hvilka lill IViljd af de
ändlösa mellanakterna räcka ända lill
midnatt, hvareftor man måste offra tre qvarts
timme eller 2 francs för att komma till
sitt hem. Det förstås att dessa
anordningar bafva sitt fulla berättigande, ocli
för att vara rättvis far man ej bestämma
dem efter ordning och sed i Tyskland.
Vi ligga gerna i vår säng kl. 11. Med
sådana anspråk får man ej komma till
Paris, än mindre begära att höra musik
der utan man måste billigtvis betänka,
att parisermusiken i alla fall närmast är
lill för parisaren, och alt denne på det
hela taget i musiken söker något helt
annat än en af de våra. Tysken — jag
menar den musikaliske — gar kl. 7 om
aftonen på operan eller konserten för att
höra ett konstverk, åt hvars njutning han
kanske under åtta dagar fröjdat sig, och
hvartill han kanske forberedt sig med
till-hjelp af ett klaverutdrag; han ej blott hör
pä musiken; han söker fatta densamma
och gripes af den; han snaskar ieke pä
det som bjudes för ögonblicket, utan
berusar sig i skönhetens lilskälla, och denna
njutning förflyktigar ej med ögonblicket
utan har en stadigvarande verkan. — 1
Paris blifver honom detta svårt, om icke
rent af omöjligt, äfven under
förutsättning af ett stilfullt och omsorgsfullt
uppförande af de saker som gifvas. Här, der
man dinerar kl. 7, är man kl. 8 sinnad
för all ting annat än klassisk konstnjutning,
som dock tillika är en sjUlsverksamhet,
oeh det brusande tröttande pariserlifvet
under dagens timmar förslår nog till alt
försvaga såväl andens som kroppens
elasticitet. Jag har åtminstone gjort den
erfarenheten. Och jag måste tillstå, atl
när jag någon gång bemannade mig att
en afton gä på teatern, så hade jag
alltid att utstå en hård kamp mot en af
trötthet förslappad kropp, så var jag
merendels absolut oförmögen att verkligt njuta,
hvarför jag i sista akten ofta måste
uppbjuda allt för att hålla ögon och öron
öppna, men likväl successivt inslumrade
äfven vid åhörandet af den skönaste musik.
Helt annat är det med fransmannen,
som man ej kan skylla för att vara
någon sofråtta. Honom generar det icke
att straxt efter dinern gå till operan, ty
hans njutning af musiken lider knappast
något intrång af matsmältningen, och
matsmältningen å andra sidan (hvilken enligt
Hufeland ej rätt förlikar sig med
själsan-strängning) störes lika litet genom
musiken, efter hans sätt att njuta af den, som
genom flanerandet pä boulevarderna eller
dylikt. Också kan man se huru föga
allvarligt han tager den här saken, dä han
alls icke betraktar det som en olycka, om
han försummar ouverturen oeh halfva
första akten. Han är ej heller van alt gä
till sängs klockan 11 på aftonen utan
tillbringar gerna halfva natten med att
amu-sera sig — oeli han besitter en alldeles
eminent färdighet i att amusera sig.
Efter dinern öfverlägger han sålunda med
sig sjelf, om han skall gä till cirkus
eller kanske till Bouffes Parisiens för att
höra »la Mascotte» (»Rosenkind»),
Audrans omtyckta operett; en tillfällighet,
vi kunna till ex. antaga en nyck af en
hans vän eller väninna, bestämmer
honom emellertid för stora operan;
biljetter äro redan ombesörjda, ocli så bär det
af till stora operan. Hvad som ges der
har man ej reda på — men det är också
egalt, förutsatt det ej är fråga om en
premiere, ty detta faktum allena är af sä
stor vigt oeh betydelse, att gent emot
detsamma skilnaden i värde mellan »Don
Juan» och »Profeten» har ingen betydelse
alls (hvarvid för öfrigt man ej har klart
för sig, om eller i hvad afseende en
sådan åtskilnad existerar). — Alltså, hvad
som uppföres är temmeligen likgiltigt: vår
parisare vill roa sig, ocli hvarför skulle
ej detta gå för sig på stora operan så
väl som på något annat förlustelseställe?
Dessutom är lian ju här icke endast
hänvisad till musiken. Pjesen är här en
långt vigtigare faktor för honom än för
den tyske konstfilistern; så väl den med
sin praktfulla »Mise-en-scéne» på operan
ingalunda föraktliga komedien på scenen,
som den än mera amusanta pä andra
sidan rampen och i foyern, hvarvid han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
