Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Etude auf falsche- Noten samt Walzer
(spelad tvenne gånger), i synnerhet
eg-nade att fratnhäfva hennes fainösa
teknik och aldrig svikande träffsäkerhet.
Detta var ännu mera fallet med Webers
förtjusande Invitation å la valse, som
man också hade nöjet att höra vid tva
konserter och som Carl Tausig (för
Menters räkning?) med smak och urskiljning,
dock ibland kanske allt för rikligt,
utsmyckat med en mängd de briljantaste
arabesker samt en vidunderligt svår
kadens. Här hade man särskildt tillfälle
att beundra hennes färdighet i venstra
handen som hon uppdrifvit till en rent
af otrolig grad (hvilket måhända också
orsakat att bon ibland spelade
akompag-nementet allt för starkt på melodiens
bekostnad, hvilket deremot Essipoff pä
det sorgfälligaste undvek). I kadensen
utförde hon bland annat ett hissnande
vågstycke i form af oktavskalor i glissando
som med snabb fart ilade uppåt öfre
delen af klaviaturen. Det är troligen
vis-ä-vis hennes utförande af dessa
arabesker som man träffande yttrat att
hennes lingerspetsar hålla liksom kaskader
af perlande toner sväfvande i lutlen och
låta dem derpå sprida sig likt fallande
stänk af en vattenkonst. Schyttes »Uber
die steppe hin» var ett litet måleriskt
och djerft karakterstycke, viisendtligt
an-lagdt pä staccatospel och som genom
Menters tolkning erhöll en ypperlig färg.
1 Lis/.ts sångtransskriptioner
kulminerade hon med sin berömda talang i fråga
om pianots kantabla behandling och detta
till den grad att man snarare tyckte sig
höra »Lieder mit Worten», så tydligt kom
hvarje fras, hvarje accent till heders. De
Lisztska operatransskriptionerna tillåta vi
oss beteckna som höjden af hennes*
mästerskap. Den sunda smaken har redan
för länge sedan brutit stafven öfver dessa
till sin innersta halt sä konstlösa
produkter. Och det är icke utan, att, äfven
när de erhöllo en så utmärkt behandling
som här var fallet, man hörde dem ej
med alldeles oblandadt nöje, ja, mänga
uttryckte sin förundran öfver att Menter
ville slösa sin talang på sådana saker.
Hvart och ett af sina konsertprogram
af-slutade hon med en dylik transskription:
Tarantella (med motiv ur »Den Stumma»),
Tannhäusers ouvertyr och Don Juans fantasi.
Största intresset erbjödo de båda senare,
der konstnärinnan i hela dess vidd
visade sin förmåga i att allocka pianot de
mest öfverraskande orkesterellekter. 1
Tannhäuserouvertyren var hennes
mång-stämmiga spel af en så kraftig verkan
att man ibland nästan frågade sig om
allt detta utfördes med endast två händer.
Snarare lät det som ett quatremains, att
icke säga en duett för två pianon. Denna
komposition var emellertid öfverdrifvet
larmande och bullersam men så fick
också fortepedalen fria tyglar, hvilket
senare man jemväl vid flera tillfällen
kunde liafva att anmärka. Af
ojemför-ligt mycket större nöje var att höra
Don-Juanläntasien. Ref. må tillstå att
aldrig har pianomusik gjort ett så bok-
stafligen öfverväldigande intryck på
honom, som då han förundrad lyssnade till
denna fantasi vid första Menter-konserten.
Med hvilken koncentrerad styrka, sådan
vi aldrig hört någon qvinlig pianist
utveckla, med hvilken förkrossande blytyngd
hon spelade de i all sin enkelhet så
hemska ackorder som i introduktionen bebåda
guvernörens ankomst, med hvilken
ypperlig kolorit hon i duetten målade
förförarens passionerade, trånfulla anmaningar
och Zerlinas näpet koketta repliker, och
i champagnearian, hvilken ölversvallande
lefnadslust, hvilket bacehantiskt jubel,
långt skildt från den traditionella tamhet
hvarmed den brukar sjungas från scenen.
1 sanning, den som hört denna
sällsamma prestation skall sent förgäta den.
Det gifves många sätt att bestämma
graden af den konstnärliga storheten.
Ser man till Essipoffs utsökt eleganta
teknik och hennes förmåga alt på samma
gång gifva en verkligt fm tolkning af t.
ex. Chopin och med tillnärmelsevis
bibehållen ära träda inom gränserna af
det område der öfver ingången
Beetlio-vens namn är ristadt, då synes Essipoff
större. Tager man hvarken teknikens
elegans eller repertoarens oändliga vidd
i betraktande, utan tänker endast på
huru Menter inom sin inskränktare sfer
spelar, då tillhör hedersplatsen
odisputabelt henne.
Vi måste uppskjuta redogörelsen för
Adams operett, Aubers jubileum m. m.
— h—.
––-—<W»––
Från in- och utlandet.
Säkerhetsåtgärder å Stockholms teatrar.
Ofverståthållaren liar tillsatt en af (lera personer
bestående komité för att utarbeta och till
öfver-ståthållareembetet inkomma med förslag rörande
de åtgärder, som å hufvudstadens teatrar borde
finnas vidtagna för att, så vidt möjligt, vid
representationer förekomma eldfara, underlätta
dämpandet af redan utbruten eld samt bereda
allmänheten niidig säkerhet, när den vid sådana
tillfällen skulle afliigsna sig från teatern.
Enligt komiténs arbetsordning skall till en böljan
för hvarje teater särskildt afgifvas förslag till de
åtgärder, som med bänsvn till densammas
byggnadssätt, läge och beskaffenhet för öfrigt efter
föregående undersökningar på stället befinnas
lämpliga och ändamålsenliga. Sedermera
upp-göres förslag till de allmänna bestämmelser, som
för vinnande af ofvan nämnda syftemål anses
böra vara gemensamma för samtliga teatrame.
––––––––––-+––
Fru Menters härvarande impressario har
anmodat oss gifva till känna, att fru Menter,
derest hennes tid tillåter, kommer att omkr. den
7 febr. gifva en konsert med orkester å Stora
teatern härstädes.
Hr Fritz Schousboe har på uppmaning
af fm Menter åtföljt henne till Kjöbenhavn, för
att derstädes jemte henne offentligt s[K‘la
Rubin-steins fyrhändiga cykel, »Bal costumé».
Hvar är medaljongen till Du Puy’s grafvård?
––––––––❖––
Till musikföreståndare vid södra skånska
infanteriregimentet har chefen för detsamma
antagit och förordnat e. o. biblioteksamanuensen E.
Loven.
Musikkonservatorium. I sammanhang med
utfärdandet af fömyadt reglemente för
musikkonservatorium har k. m:t medgifvit, att i
af-seende å de elever, som redan vunnit inträde
vid läroverket, må fortfarande under år 1882
til-lämpas hittills gällande bestämmelser.
Utmärkelse. Sedan musikdirektören vid
Kronobergs regemente J. Fogelberg, på ansökan,
erhållit afsked, efter att med nit och skicklighet
hafva tjenat i 64 år, deraf nära 49 som
musikdirektör, har k. m:t den 16 sistlidne December
tillagt Fogelberg medaljen i guld af åttonde
storleken med inskrift: »För nit och redlighet i
rikets tjenst», att i högblått band med gula
kanter bänts å bröstet.
—.+––-
Paris. Den sedan länge forberedda operan
»Le sats», arabisk saga i fyra akter, ord oeh
musik af M:me Marguérite Olagnier, har
i slutet af förra månaden gatt öfver scenen på
Renaissance-teatem och gjort medelmåttig lycka,
trots nagra goda minimer och rik uppsättning.
Pjesens innehåll är följande: Tetida, dotter till
kalifen och förlofvad med Reschid pascha, gör
en ökenresa i närheten af pyramiderna, hvarvid
den vackre Xaghib (»le sals» — löparen, spelad
af Capoul) kommer i hennes närhet och
förälskar sig i henne. I häftigheten af sin kärlek
gifver lian prinsessan en kyss; förtörnad drager
hon sig tillbaka, men upptändes sedan af kiirlek
till den djerfve älskaren. I andra akten
förekommer Tetida i harem, der hennes bröllop med
paschan forberedes. Xaghib intränger till henne
under förklädnad, finner henne slumrande och
sjunger nu en serenad, efter hvilken hon vaknar
och sedan med honom sjunger en kärleksduo.
Tredje akten för oss till moskéen, der bröllojiet
skall firas. Tefida har lofvat fly med Xaghib,
men han infinner sig icke. Bröllojiståget
anländer under en ståtlig marsch och Xaghib, som
tror att han blifvit bedragen, störtar fram mot
processionen och stöter ned paschan. Kalifen
vill döda mördaren, men hans dotter kastar sig i
dennes armar och hindrar dödsdomens utförande.
I fjerde akten är man vid stranden af Xilen.
Kalifen, som låtsar ga in på giftermålet mellan
de älskande, låter dem göra en båtpromenad på
floden, under hvilken de störtas i vattnet men
räddas på en båt, som hållits i beredskap härför
af en slaf, som fått reda på kalifens plan. Komna
i land påträffa de en stam som väljer Xaghib
till sin chef, hvarefter intet vidare står i vägen
för deras lyckliga förening. Författarinnan bör
vara väl invigd i de egyptiska förhållandena, ty
hon har tillbragt sin bästa tid i Egypten såsom
maka till en veritabel bey. Musiken, som icke
saknar lokalfärg, beskrifves dock såsom temligen
ojemn.
— M:lle Mer gu i 11 ier är en ny stjerna,
som upptriidt som Caroline i »Toreadoren» på
Opera Comique, och som man förespår stor
framgång, dä hon redan vM denna sin debut
framstod såsom »artiste de prim o ca r t el lo».
Hon understöddes förträffligt af Mrs Taskin och
Bertin samt af flöjtisten Lefövre. Flöjten s|>elar
nemligen en stor rol i denna opera, som siiges
improviserats på några dag-ar af Adolphe Adam
och Th. Sauväge såsom en benefice-opera.
— Pä stora teatern i Reims har med
mycken framgång gifvits en ny opera »Suzanne» af
Paladilhe, »mandolinatans» bekante kompositör.
— Mr J. Faure, den beryktade
operasångaren, har blifvit utnämnd till riddare af
hederslegionen.
— Vid den högtidliga Auliers-festen på
stora operan kom till uppförande »Den Stumma»,
äfvensom en sefene af Mr Delilies »1’Apothéose
d’Auber«, med ord af Philippe Gille och musik
ur den gamle mästarens egna verk.
— På Opera comique har »Hoffmanns
iif-ventvr» gifvits för 100:de gången med samma
jiersonal — M:lles Isaak och Chevallier, Hrr
Talazac, Taskin, Belliomme, Grivot m. fl.
Oflen-baciis familj var inbjuden till öfvervarande af
festen och hade fått sig upplåten direktörens
avantscensloge.
— Gounod lär vara sysselsatt med
afslu-tande af ett musik-dramatiskt verk »Maitre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
