Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
| 176 SVENSK MUSIKTIDNING.
förtjenstfullt sätt, om ork med mera
passion än som behöfdes. Hennes porlande koloratur var af briljant verkan.
Effektfullt klingade de begge sångerskornas ensembler, isynnerhet den stora duetten »Se, o Norma, se dessa späda!» Hr Sellman, som den af de begge vestalerna hårdt ansatte vice-konsuln, hade med mycken omsorg instuderat sin rol, och sårskildt bemödat sig om en vårdad frasering. Hvarje ord kom tydligt fram, och det låg dessutom någonting af käck manlighet i lians framställning, som dock icke alltid motsvarades af röstens
resurser. Hr Lundqvists malmfulla röst trängde som vanligt igenom. Nya teatern har framfört sin första egentliga nyhet för, säsongen:
»Drottningens vallfart», komisk opera i tre akter af Scribe, öfvers. af Fritz Arlberg, med musik af Richard Henneberg. Den nya operan har haft en mycket vacker framgång, och förtjenar det också. Texten tillhör ’ ursprungligen »Giralda», en af Adams täckaste operacomiquer. Den är ett lyckligt prof på Scribes
mång-bepröfvade fyndighet att af det enklaste motiv åstadkomma en kombination af intriger, den ena mera öfverraskande än den andra. Att handlingen förefaller väl osannolik och att textförfattaren
tillgripit det vanliga medlet att basera sin intrig pä förvexlingar i mörkret, hvilka uppfylla snart sagdt en hel akt, äro
saker dem man mindre reflekterar öfver, ty intresset hålles beständigt vid makt. Hr Henneberg är oss föga bekant som tonsättare. Så mycket större
öfverrask-ning har lian beredt musikvännen genom denna sin opera, som alltigenom röjer en teknisk erfarenhet, som endast står den rutinerade musikern till buds. Ett mognare förstlingsarbete för scenen än detta torde också icke höra till
vanligheterna. Hr Hennebergs sångmö är icke
ori-ginel, det är sant, men äfven om dess förebilder ej äro främmande, äro de dock långt ifrån så påtagliga att de kunna kallas reminiscenser. För den franska nyromantiken tyckes tonsättaren hysa en utpräglad förkärlek; den röjer sig icke blott i den täcka instrumentationen, utan äfven i spridda nummer, såsom i Manuels och Giraldas stora, anslående duett i andra akten (»I fröjd och i smärta»), hvars melodi tjenat till ledmotiv redan från operans introduktion. Detta
nummer synes oss vara operans allra bästa. Dess svärmiska lidelse, trånande melodik i förening med den retande färgprakten i orkestern, äro af en högst stämningsfull verkan. Äfven konungens smäktande
romans (»Blomma så skön, lyss till min bön») är, bland andra, hållen i det nyfranska maneret. För öfrigt har
tonsättaren hemtat sina förebilder från andra häll, än är det Adams eller Aubers skalkaktiga behag, än Plancpiettes
graciösa valsformer, än Suppés och Strauss’ spasmodiska marschrytmer, eller
svärmiska toner å la Gounod eller Wagner, som spela igenom. Men äfven om en viss ojemnhet i stilen härigenom
uppstått, desto förlåtligare som operan är komponerad på långa mellantider, så är det hela dock gjordt med så säker hand, så mycken smak och fyndighet, att man icke kan undgå att med största intresse åhöra denna musik. Att hr Henneberg är en erfaren
instrumenter, det visste man förut. Och han gör riktiga underverk med det lilla kapell som står till Nya teaterns
förfogande. Instrumentationen är öfverallt
färgrik och intressant, och isynnerhet har kompositören framkallat särdeles vackra klangeffekter med harpan. Pjesen är uppsatt med mycken
omsorg, och det utförande som kommer den till del kan icke annat än lofordas. Fru Hofer som Giralda kunde visserligen vara lifligare, men hon utför det vokala partiet med lika mycken smak som
skicklighet. Äfven öfriga medverkande: fru Cyscli, hrr Arlberg, Kloed, m. fl. fylla godt sina platser. »Drottningens vallfart» har redan visat sig vara en repertoarpjes. Om Sigrid Arnoldsovs konsert samt Tegnérsfesten hinna vi nu ej yttra oss utförligare, än att båda voro särdeles lyckade och den förra ingaf mycket vackra förhoppningar om den unga sångerskans framtid. —h— gj^- De prenumeranter, som
mottagit tidningen direkt från undertecknade men ännu icke erlagt prenumerationsafgiften, behagade ofördröjligen insända densamma till HUSS & BEER. Glist. Ad. torg 8. «å»> Från in- och utlandet. K. musikaliska akademien. Det af
framlidna hofnmrskalken frili. B. v. Beskow oeh lians maka stiftade stipendium å 2,000 kr., som afser att bereda en ung, fortjent, oiiemedlad och lofvande tonkonstnär tillfälle till utrikes
studieresa, kommer nu att för första gängen utdelas. Donation. Balettmästaren Carl Edström har, enligt L. V., genom gåfvobref till
Dramatiska och musikaliska artisternas jiensionskassa i Stockholm öfverlemnat 10,000 kr., hvarafhan förbehållit sig 5 proc. årlig ränta, så länge han lefver, med rättighet för nämnda [lensionskassa att derefter på öfligt sätt använda kapitalet. Hilma Wall, en ung sångerska, ger
tisdagen den 21 dennes i vetenskapsakademiens
hörsal en konsert. Afsigtcn med den samma är att bereda tillfälle för fröken Wall — hvilken redan tillbragt ett år i Paris med studier under ledning af madame Miramont-Delaguerril-re oeh professorn vid konservatoriet derstiides, mr
Bar-liot — att ytterligare fortsätta sina studier. Kristina Nilsson rönte en lysande
framgång vid konserten i Boston — säger ett
telegram till Times — inför den alldeles fullsatta salongen. Hon helsades vid sitt inträde på det hjertligaste sätt. Henrik Westberg har med stormande framgång uppträdt på en konsert i Breslau. International konsert. Enligt livad oss meddelats, kommer inom kort att här i
hufvud-staden gifvas en konsert af ganska egendomligt slag. Trenne lärare från konservatoriet i
Kö-ningsberg, barytonisten prof. Horaz Fenn,
violinisten Paul Stöving samt violoneellistcn Ernst Lent, komma nemligen att här gifva en
konsert, livars program uteslutande skall upptaga folkmelodier från så godt som alla verldens
nationer. A. B. Arion heter ett nytt studentsångsällskap, som bildats i Upsala och som, i olikhet med O. D., skall sjunga blott a capella oeh sålunda bilda
e-liten af den egentliga studentsången. Ett nytt musiksällskap är bildadt i Malmö. Hortensia Synnerberg har med stort
bifall uppträdt i Rom som Urbain i Hugenottema. Elev af Lamperti, har hon förut gjort lycka på Coventgardenteatern. Musikföreningen i Stockholm annonserar om abonnement, hvilket vi anteckna med desto större tillfredsställelse, som just i vår tidning (nr 6 d. å.) ett sådant arrangement lifligt förordats. Siegfried Salomon uppehåller sig i Paris i syfte att verka flir uppförandet af sina
kompositioner, och har hans konstnärskap af den f ranska pressen blifvit mycket uppmärksammadt och med beröm framhållet. Georgina Sommelius och Ingeborg Ås afsluta i höst sina studier för m:me Marchesi och hafva från nästa års böljan mottagit
engagement i Italien. —-+ På Skandinaviska föreningens i Berlin årsfest tog en ung svensk, hr Steinmetz,
lejonparten af bifallet. På ett synnerligen
var-dadt sätt föredrog han arian ur »Nattlägret i Granada», och med glädje erforo de till städes varande landsmännen hans lärares — en
professor från Wien — förhoppningar om denne sångares framtid. ❖ Kristiania d. */n- Den vigtigaste tilldragelsen inom
nnisik-verlden här sodan jag sist skref har varit
musikföreningens första konsert, å hvilken uppfördes Beetliovens »Sinfonia eroica», Max Bruchs
G-nioll-konsert för violin och orkester, en
»Karavanen-marseh» af Borodin, »Cavafina» af Raff,
»L’nga-rische Weisen» af Richter, och ouverturen till »Trollflöjten». Symfonien utfördes väl, ehuru man beträdande biåsinstrumenten kunde ha önskat sig något bättre, hvarjemte man måste lieklaga att oboepartiet af brist på en duglig oboe måste öfvertagas af en klarinett. Den omsorg
hvar-med Svendsen alltid leder utförandet saknades ej heller vid denna konsert, hvarföre den
färgrika instrumentationen i första satsen, den
gri-pande sorgmarschen och det lifliga scherzot,
gjorde stor verkan. Borodins »Karavanmarsch» är ett stycke äkta programmusik af
musikaliskt-po-etisk skönhet och verkningsrik egendomlighet. Sammanställningen af den ryska sången med klangen af den österländska visan oeh ljuden af hästars och kamelers tramp samt va|ienskramlet i öknen är liehandladt i en förträfflig
instrumentation. som på ett särdeles pikant sätt till sist dör bort i en enda hög ton, som varar flere takter igenom. Den fina, luftiga ouverturen till »Trollflöjten» gafs på ett bravurmässigt sätt. Förutom »Cavatinan» och »Ungarische Weisen», som fru Sehöning f. Muller utförde tillsammans med fröken Sina Ring i pianopartiet, och hvilka iitergåfvos på ett tilltalande sätt, spelade hon också Bruelis violinkonsert. Ilur resjiektalielt än hennes spel var i den senare, kan man dock ej säga att hennes violin räckte till här, hvilket
tydligast visade sig i första och sista satsen. Af andra konserter ha vi haft de svenska nationalsångames, fru Moes och en till förmån lör »Akers fattigpleje» samt herr Lammers’. De svenska sångame — som förfoga öfver ganska goda röster — hade samlat en god publik, som tacksamt lyssnade till de något enformiga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
