Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eroicans första sats.
Xågra måttbestämningar.
II.
Q ni vi i föregående artikel lalt klar
för oss belydelsen af begreppen
symmetri och proportion, så blir nu
uppgiften att undersöka, i hvad mån dessa
bestämningar kunna tillämpas på Eroicans
första allegro. Till en början må
anmärkas, att Zeising användt »gyllne snittet»
i musiken endast på intervallens
elementära svängningsförhållanden, men icke
tänkt på att anbringa detsamma äfven pä
det färdiga musikaliska konstverket,
be-traktadt såsom en bestämd utsträckning
i tiden (liksom de bildande konsternas
alster äro en utsträckning i rummet),
hvarvid såsom en gemensam måttsenhet
osiikt erbjuder sig den likformiga takten
— naturligtvis blott skematiskt uppfattad
och oberoende af livarje tillfälligt
fördröjande eller påskyndande. Tydligt är
— enligt hvad förut antydts — att då
en tidslängd icke i likhet med en
rums-längd kan af ögat på en gång
öfverskå-das utan måste af blotta minnet
behållas och uppmätas, densammas
proportioner och symmetriska förhållanden ej
fordra samma relativa noggrannhet som
rumslängdens, och att da redan i den
senare en estetisk afvikelse från de
matematiska siffrorna medgifves, denna
afvikelse i den musikaliska tidslängden
måste få vara ännu större, men dock ej
så stor, att icke ett tydligt närmande till
det matematiska förhållandet eger rum.
För att åskådliggöra huru
symmetriska förhållanden kunna gripa in i
hvarandra redan i den hlotta horisontala
längdriktningen af en bygnadsfasad, återgilves
här nedan teckningen af en dylik, hemtad
från en af de mest regelbundna
bygna-der i verlden, Palladios kyrka 11
Reden-tore i Venedig. Vi skola sedan genom
jämförelse linna, hurusom alldeles liknande
hufvudsnitt osökt göra sig gällande i vår
symfonisats, hvarmed oek är bevisadt att
samma formella grundlagar, om än
modifierade, gälla för vissa af både
tonkonstens och den bildande konstens
längdutsträckningar, något som ingen af hrr
estetici — med undantag i viss mån för
Emil Naumann — hittills framhållit.
De hufvudsakliga perpendikulära
af-skärningarna i denna fasads
horisontallinier begränsas af: dörrens bredd,
kupolens bredd, densamma plus småtornens
bredd, samt slutligen äfven trappans bredd
innanför pelarne. Dessa afskärningar
kunna nära fås på följande sätt:
uppdela bygnadens bredd i åttondelar, så
slutar den andra åttondelen — enligt
livad nedanstående linie utvisar — straxt
till venster om trappan (vid c), den
tredje venster om dörren utanför kolonnen
(d), den fjerde i midten (e), den femte
höger om dörren (/), den sjette höger
om trappan (g). Första och sjunde
åttondelen sluta icke i någon afskärning.
Deremot erhalles kupolens hredd (b—h)
på ett ungefär genom att halfvera af-
0 2 3 4 5 6 8
stauden ad och fi, och småtornens
gränser (k—l) genom ytterligare halfvering
af ah och hi.
På liknande sätt kunna vi uppdela
eroicasatsen. Stycket a b är första
reprisen (151 takter), stycket bd samma
repris repeterad, således lika stort som det
förra; och hela stycket aå motsvarar af
hela satsens längd (840 takter med
från-räknande af de två oväsentliga
inlednings-takterna) verkligen i det allra närmaste
s/8 (närnl. 302 takter i. st. f. 315).
Stycket df är den s. k. genotnföringsdelen;
den mäter 244 takter, är således ej
öf-verdrifvet större än */8 (210). Det
återstående stycket fi (294 takter) indelas
liksom ad nästan på midten i två halfvor
hvaraf fh (153 t.) bildar den
återupptagna första reprisen och hi (141 t.) den
afslutande codan. Midten på
genomfö-ringsdelen så väl som på hela satsen (e)
utgör tydligen den grupp af cirka 8 takter,
hvarinom den dramatiska stegringen
kulminerar och striden våldsammast
utkämpas ända till och med den skärande
dissonansen,
1 V TSf»
fS- 1
^ fe. :: g f—
L —f - -f- r
som ined ens afbryder rörelsen. Isolera
vi nu dessa 8 takter —- livilka om man
sä vill kunna anses motsvara bredden af
sjelfva slutstenen öfver dörrhvalfvet —,
så fä vi altså inom de hittills uppdragna
hufvudsnitlen följande taklförliällanden:
151 151 118 8 118 153 141
en symmetri, hvilken är nära nog lika
fullkomlig som bygnadens! Den enda
nämnvärda afvikelsen gör, som man ser,
codan, hvilken tyckes vara något för kort
(141 takter), hvarvid likväl får antagas
att dess qvalitativa plus — medelst
instrumentationens ökade glans etc. —
ersätter dess qvantilativa minus. I
allmänhet äro alla måttförhållanden
ofördelaktigare mot slutet af satserna;
innehållets ökade vigt, rörelsens koncentration
m. m. verka helt naturligt att
uppmärksamheten här ej så noga fästes på de
rent formella måtten. I alla fall bör
ihågkommas, att först Beethoven var den
som gjorde codan tillnärmelsevis lika stor
som första reprisen; hos Jlaydn och
Mo-zart, der codan är liten eller ingen, kan
aldrig någon symmetri uppkomma,
åtminstone ej på annat vilkor, än alt första
reprisen icke omedelbart repeteras.
Men vi gå vidare. Styckena ac och
gi utgjorde som vi minnas hvardera s/8
af det hela. I Eroicasatsen faller snittet
c framför det ställe i första reprisens
repetition, der andra temat begynner:
Snittet g åter faller framför det ställe i
återupptagandet af samma repris efter
genom föringsdelen, hvarest tredje temat
begynner:
Stycket ar blir altså i Eroican 193 takter,
stycket gi 206 takter; det förra talet
närmar sig mycket, det senare nästan
sammanfaller med 210, hvilket är jämt
*/„ af 840. De återstående snitten bli
visserligen mindre noggranna: punkten
k, som faller framför tredje temat i
första reprisen, delar ab ej alldeles midt
itu, utan i 80 + 71 takter; punkten l,
som fäller framför hufvudtemats
kontra-punkterade upptagande i codan:
delar hi uti 80 + 61 takter. Emellertid
voro ju redan i bvgnadsfasaden dessa
punkter icke noggrant halfverande.
Vi skola nu i det följande se till, i
hvad mån vi kunna begagna våra snitt
äfven för tillämpningen af proportionens
lag. +. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
