Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löften, som upprepade ganger gi fvits den
liiin-sofne, att stadse tjena honom oeh hans sak.
Honom kan man ej mer tjena, lian har gsitt dit,
iler mensklig hjelp ej mera nagot formur, men
desto varmare skall var stad omhulda hans efter-
lemnade anhöriga, hans begynta verk.–––––
Mästare, tag emot var sista kärleksgiird. sof godt,
sof godt hos oss!»
Sedan med dessa sista ord borgmästare
Muneker i stadens namn lagt en krans ]»a kistan,
följde samtliga deputationema hans exempel.
(Man hade skickat en sadan miingd prakttulla
blommor oeh kransar, att en särskild
brädställning maste uppföras till deras placering.
Härefter beträdde patronatforeningens
president, bankiren Feustel tribunen oeh Myste i
varmt vältaliga onl den dubbla uppgift, som
genom Wagners död förelag hans vänner: först
skulle de bidraga dertill att bilden af den
l»ort-gjingne mästaren, hvars verkliga snille under den
kamp han hade att bestå, iinda till dess hans
stora verk lyckades, genom partiernas hat Mi
ogunst blifvit vanstäld, atergnfs at efterveriden i
sin sanna storhet, oeh för det andra att hans
bo-gynta verk: festsjielen i Bayreuth blefve fortsatta.
Till ernående af delta mal skulle man taga till
mönster den aflidnes ihärdighet, hvilken ej liit
sig af nagni svårigheter afskräckas att bringa den
plan, han en gang fattat, till utförande.
Alven Feustel tog med hjertliga ord afsked af den
»dyre mästaren och vännen», oeh don djupa rörelse,
som Mniiktigat sig alla närvarande, intygade att
hans tal funnit ett troget gensvar i allas hjertan.
Sedan Bayreuths »Liederkranz» sjungit Weliers
»Grablied», satte sig taget i gång ungeiär i
tol-jande ordning: En afdelning af brandkåren åt-
följd af Ijegrafningshärolder; 7:de
infanteriregementets musikkår, civilklädd; vidare alla desom
buro kransar och hade till uppgift att nedlägga
dessa på grafven. Tre stora vagnar med
kransar oeh blommor, som skickats, foro omedelbart
töre den fvrspända likvagnen; denna följdes af
medlemmar i patronatforeningens styrelse, bvilka
höllo i ändarna af bårtäcket. Bakom likvagnen
följde grefve Pap|ienlieim i galauniform, sasom
representerande konung Ludvig af Bayern, till
honom slöto sig Wagners vänner, de mänga
deputationema, officerskåren, civila cmbetsmän,
sta-den Bayreuths styrelse, musikföreningarne, det
G:tc (’hevauxlegers-regementets musikkår, oeh en
ändlös mängd deltagande af alla klasser förlängde
det af fackelbärare ledsagade sorgetåget, som
öf-ver operagatan tog vägen till Wagners villa.
Pastor Wuchercr, omgifven af Wagners barn,
inväntade liket vid ingången till trädgården.
Den allidnes närmaste vänner lyfte kistan fram
vagnen och buro den till grafven. Endast
barnen och Wagners allra närmaste vänner kunde
få bevista invigningen af grafven oeh
jordfästningen. Den sista qvarten hade fru Cosima
ut-bedt för sig att ensam fa bedja vid kistan. —
Fru Wagner är sasom dotter af Franz Liszt
oeh grefvinnan d’Agoult katolik. Hennes gamla
72-årige faders närvaro vid begrafningen hade
hon afböjt, emedan hon befarade menliga
följ-der för hans helsa af den langa resan oeh
sinnesrörelsen.
–––x–––
Minnen från min konserttur i
Kaukasus.
.Vf Desirée Art61.
Öfvors. för Sv. Musiktidning frun förf:s manuskript.
•jj|j>ngagerade a!’ kejserl. kammarmusikus
Hr Louis Donis för en serie af 50
konserter, lemnade vi, min man Mariano
de Padilla, jag och pianisten Sternberg.
staden Tula och började vår tournée i
december 1879. Vårt mål var
Kaukasus och tournée» skulle räcka 4
månader. Vår impresario, som redan
företagit konsertresor genom Asien till
Kinesiska gränsen, hade vistats i Taschent i
2 år och der inhemtat kännedom om
lefnadssätt. sprak och lunk samt rgde
hela vårt förtroende, om vi ock icke hade
aning om de umbäranden, mödor och
faror som väntade oss.
Början af vårt konstnärliga
nomad-lif företedde emellertid stundom gladare
scener. L ti staden Elisabethgrad. der vi
| gäfvo var första konsert, fmga vi
tillfälligtvis en sal der en taskspelare aftonen
förut förevisat sina trollkonster. Uå jag
helt lugnt trädde ut på estraden och
[ hörjade min Trnna voee poco lä», instämde
ett dussin kanariefåglar och q vi t trade och
drillade, under det att en hop större
fag-i lar med sina vingslag gåfvo mig ett
rikligt »(lugel»-ackompagncmeut. Vår
föregångare. hexmästaren, hade vid
afslulan-del af sin föreställning qvarlemnat, i en
vrå af salen, buren med fäglarne, bvilka
nu oförväntadt ölvertogo en del af vart
program. Hvad effekt detta fullstämmiga
mellannummer tillvägabragle kan man lätt
tänka sig. Ender allmän munterhet
af-i lägsnades våra bevingade kolleger oeh
konserten fortgick i god ordning.
Från stad till stad gick del nu vidare
j lill Wladikawkas i Kaukasus, derifrån
»Militairslrasse» i all sin hemska
skönhet leder till Tillis. Man far denna väg
i postvagn. På ena sidan, som är af
äkta asiatisk karakter, oeh ulan skydd af
ledstänger, gick denna väg längs en flera
| hundra famnar djup, gapande afgrund,
och på den andra längs hinnnelssträfvande.
af is och snö hetäckta klippor, genom ett
bergspass, slingrande upp mot höjden. På
denna stråt, som Iillika är sä smal, att
blott en vagn kan der passera, jagade
postiljonen fram i vild fart; litet
emellan blåser kusken i sitt horn för atl
varsko de inötande att hålla stilla vid
något bredare ställe medan postvagnen
passerar. Vi hade tillryggalagt ungefär
hälften af denna väg, då plötsligen en
häftig storm uppstod, sä atl vi trodde
all klipporna skulle sammanstörta öfver
oss. Från ingen station kunde vi vidare
erhålla skjuts, då man öfver allt fruktade
för lavinerna. Våra . konserter voro dock
redan annonserade oeh dagarne bestämda,
hvarföre vi nödgades, trots den hotande
faran, genom stora pekuniera
uppoffringar fortsätta resan. Alltså foro vi vidare
på slädar, sittande pä halm. utsatta för
köld oeh regn och i en sinnesstämning
som ginge vi till döden, stumma oeh
vårt öde undergifna. under det alt kusken,
med en min som tydligt uttryckte: vi
äro förlorade! och mod blicken alltjeml
fästad på klippspetsarne, som hotade att
begrafva oss under den nedstörtande snön.
mumlade böner och korsade sig samt
åter och åter manade pä sina flämtande
hästar, som rusade framåt som om de
voro jagade af onda andar; dertill
stormens brus oeh sus, — det var en
ryslig färd! Våra lif hängde på en tråd.
.lag hade befall mig i Guds hand oeh
tänkte blott på mina stackars små barn
i fjerran.
Andtligen. o jubel! hlefvo vi varse
en byggnad uppe på höjden. Det var
posthuset. Vi andades lättare, kusken
dref på liäslarne med förnyad ifver. Vi
hade lyckligen och väl uppnått posthuset
och voro just i begrepp att fara genom
porten, då ett huller uppstod så
förfärligt, som om verlden gick ur sina
fog-ningar: en lavin hade rasat ned och
skakat och rubbat herberget. Hvilken
belägenhet ! Det var nu icke att tänka på
fortsättning af resan. Tvä dagar voro
vi nödsakade att tillbringa i detta hus i
ett ruin, hvars luft var förskänul och
der största osnyghet herskade. Hårda
golfvet var vår lägerstad, all komfort
saknades, maten inbars i obegripliga kärl
och var afsky värd. Den såg rikligt
af-skräeknnde ut. oeh lukten var allt utom
inbjudande. Dertill erhöllo vi blott en
knif och en gaffel för gemensamt bruk.
Hundarne. till bvilka vi erbjödo
anrättningen. betackade sig och drogo sig
tillhaka. Men dä värden med båda armarno
i sidan stolt förklarade att allt var
välsmakande. renligt oeh ordentligt, måste
vi väl slutligen tro det.
Andtligen var då vägen fri och vi
kunde fortsätta resan. Utan nämnvärda
äfventyr anlände vi följande dag till Tiflis.
hvarest vi oroligt väntades och
mot-togos med entusiasm. Derifrån har det
af till Kutnisk, hvarest ett riktigt Iredigt
äfventyr mötte oss. På konsertaftonen,
dii vår impresario begaf sig lill
kontrollen vid kassan, kom en liten nioårig
flicka i Isclierkessisk drägt och bad
kassören om en biljett lill första
representationen. första raden. Hr Donis tänkte
utI den lilla var skickad af någon annan,
men till lians förvåning tog barnet fram
en hufvudduk oeh räknade upp på
hordet fem rubel i helt små mynt,
hvar-efter hon gick stolt in i teatern och satte
sig på första raden. Xu hade
impresa-rion föranstaltat att programmerna till
andra konserten under en paus utdelades
till åskådarne. Med tårar i ögonen gick
barnet till kassören och bad honom att
han i stället för penningar skulle
mottaga en sten. en turkos, för en biljett
till påföljande konsert. Till första
konserten hade hon haft lid. 2:no månader
sade hon, all kopek för kopek samla de
5 rubler hon hetalt för att höra de stora
konstnärerna; men för den andra såg
hon sig ieko god till att så i hast kunna
skrapa tillhopa den erforderliga summan.
Då jag erfor delta, tillsade jag
naturligtvis om en fribiljett, oeh jag kan
försäkra atl det gjorde mig stort nöje all
följande afton återse den lilla entusiasten pä
sin plats å första raden. (Forts.)
Hr .1. F. Lagergren har begärt plats
för följande genmäle:
Till Redaktionen
af Svensk Musiktidning,
ITerr Redaktör!
Herr 1!. Willi. Hallberg i Landskrona har
till eder tidning insiindt elt “beriktigande» af en
notis, införd i sista numret af Tidn. fur
kyrkomusik. I denna notis uppgifves undertecknad
sasom den der, i renoveradt skick, meddelat
Herr TT. de llesta tri|i)icltaktskoralenie, hvilket
lin Herr II. bestrider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
