- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 3 (1883) /
50

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klädd qvinna, så ofta ett dödsfall der
skulle inträffa.

Vårt land har — såsom vi veta —
numera också sin »Melusina», nämligen
den 2-aktsballett som d. 5 Jitni förlidet
år gick öfvcr vår operascen med musik
af Ivar Hallström och som ännu med
framgång gifves.

Wagneriana.

Wagner om Tannhäusers tillkomst.

Ml

d anledning af den tillämnade
reprisen af Tannhäuser torde det
intressera läsaren att se huru
Wagner sjelf, i sin »Miltheilung an meine
Freunde». söker förklara de personliga
förhållanden och stämningar, ur hvilka
hans behandling af Tannhäusersagan
framgick. Han var då helt oväntadt — frän
att förut halva lefvat i misére — nyss
vorden kunglig sachsisk kapellmästare i
Dresden. Wagner skrifver sålunda:

Genom den lyckliga förändringen i
min yttre belägenhet, genom mina
förhoppningar pä dess ännu gynsammare
utveckling, slutligen genom personliga, i
viss män berusande beröringar med en
r.y och mig tiligifven omgifning —
närdes hos mig ett begär, som dref mig till
njutning och för denna njutnings skull
vilseledde mitt inre, under det förflutnas
smärtsamma intryck och kampen mot
dem utbildade väsen från dess
egendomliga väg. En drift, som hos hvarje
men-niska tränger till omedelbar lifsyttring.
bestämde mig nu. särskildi i egenskap
af konstnär, uti en riktning, hvilken
återigen mycket snart och häftigt måste äckla
mig. Denna drift bade i lifvct kunnat
stillas endast om jag såsom konstnär
hade sökt eftersträfva glans och njutning
genom fullständigt underordnande af mit t
sanna väsen under den offentliga
konstsmakens fordringar; jag hade da måst
hängilva mig ät model och
spekulationen pä dess svagheter, och här, just pa
denna punkt, blef det plötsligt för min
känsla klart, att jag vid ett allvarligt
inslående pa denna riktning måste gä till
botten af äckel. Sinlighet och
lefnads-njutning framstälde sig således lor min
känsla blott i gestalten af hvad vår
moderna verld bjuder såsom sinlighet och
lefnadsnjutning; och för mig som
konstnär tedde sig detta såsom upphinncligt
blott i den anda, hvilken jag redan lärt
känna såsom resultat af värt eländiga
olfentliga konstväsen. I punkten rörande
den verkliga kärleken åter iakttog jag
vid samma lid hos ett af mig dyrkadt
fruntimmer det fenomenet, att ett begär
liknande mitt eget förmenade sig vara
tillfredsstäldt blott genom de trivialaste
möten, och detta pa ett sätt, att illusionen
aldrig riktigt kunde beslöjas inför begäret.

Vände jag mig nu ändtligen bort
härifrån med vedervilja och hade jag
derför att tacka min redan till
sjelfstän-dighet mognade, menskligt konstnärliga
natur, så yttrade sig denna, menskligt

och konstnärligt, nödvändigt såsom
längtan efter tillfredsställelse i ett högre,
ädlare element, hvilket, i motsats till
njutningslusten hos den mig omgifvande
moderna samtiden i lif och konst, måste
synas mig såsom någonting rent, kyskt,
jungfruligt, otillgängligt och ofattbart
älskande. Hvad kunde ändtligen äter denna
kärleksträngtan — det ädlaste jag enligt
min natur förmådde känna — vara
annat än begärel efter att försvinna ur
samtiden, att dö i ett element af
oändlig, jordiskt obefintlig kärlek, sådan den
blott genom döden kunde näs? Men
hvad var ända i grunden detta begär
annat än åler längtan efter den
verkliga. ur den fullaste sinlighets grund
alstrade kärleken — men en sådan som
ej kunde tillfredsställas på den moderna
sinlighetens äckliga botten? Huru
enfaldiga måste nu de i modern liderlighet
spirituella vordna kritikasterna förefalla
mig, hvilka i min Tannhäuser vilja
in-dikta en specifikt kristlig, impotent
him-lande tendens!

Jag bar här noga angifvit den
stämning, i hvilken Tannhäusers gestalt
manande återuppstod för mig och dref 111ig
till fulländning af dikten. Det var en
förtärande yppig öfverretning, som höll
milt blod och mina nerver i feberaktig
svallning, dä jag utkastade och utförde
musiken lill Tannhäuser. Min sanna
natur, som jag fullständigt återvunnit i
äcklet öfvcr den moderna vertden och
längtan efter ett ädlare och ädlaste,
omslingrade liksom med en häftig och brinnande
omfamning de yttersta gestalterna af mitt
väsen, hvilka häda utmynnade i en ström:
högsta kärleksträngtan. — Med detta verk
skref jag min egen dödsdom: inför den
moderna konstverlden kunde jag nu ej
mer hoppas fä lefva. Detta kände jag;
men ännu visste jag det icke med full
klarhet: — detta velande skulle jag först
senare vinna. — —

•lag hade med detta arbete
tillrygga-lagt en ny utvecklingsväg i den med
Flygande holländaren inslagna riktningen.
Med hela mitt väsen var jag dervid
verksam i sa förstörande grad, alt jag ju
mer jag nalkades slutet beherskades af
den föreställningen, att en hastig död
skulle hindra mig fullborda detsamma,
så alt jag efter upptecknandet af sista
noten kände mig så glad som om jag
undsluppit en lifsfara.

* *

*



A propos Wagners sorgmarsch

ur Götterdämmcrung erinrar Alt». Heintz i Allg.
I). Musikz., att Wagner (enl. en förut
offentliggjord anvisning) uttryckligen önskat, att
framför detta med puk-ciss begynnande partitur
vid uppförandet borde förutskickas de två
takterna ur originalpartituret vid Sigfrieds ord
»bie-tet mir Gruss». Do lyda utförda af fyra
basuner, sålunda:

Heintz säger sig hafva gjort detta meddelande
redan 1879 genom de anseddaste
musiktidningar oeh tillägger: »Mätte dock hrr kapellmä-

stare fästa afseende vid mästarens önskan och
låta komma till sin rätt denna underbara
verkan af puktonen dess såsom septima till
det föregående aekoidet pa ess!» —

Af vårt hofkapell iakttogs det som l>ekant

ieke.

I teaterfrågan.

Vi ha tätt mottaga följande skrifvelse:

.Med anledning af »Svensk Musik-Tidnings»
uppgift att 1818 ärs entreprenad af Kongl.
Theatern »efter blott fyra månader gjorde
fiaseo», får undertecknad vördsamt upplysa Herr
»A. L.«, att nämnde entreprenad inbringade
bolagsmännen, Hrr Tömer cx-li Du Pny, en
kontant behållning af 2,000 R:r Ilanco
och att densamma upphörde, på satt i F. A.
Dahlgrens anteckningar (som de kallas) pg.
99 finnes uppgifvet, till följd af Nådig
befallning genom Note af den 3 November s. a.,
undert. Casper Ehrenborgh; äfvensom, att
anledningen härtill var en, vid entreprenadens
öfvertagande, emellan II. Exe. Grefve
Lö-wenhjelm oeh öfverste Tönier uppgjord
öfver-enskommelse, att den senare matte begagna sig
af första tillfälle, som kunde gifva anledning till
Kongl. Teaterns återupprättande.

Högaktningsfullt
G. F. Törner.

Vi äro tacksamma för upplysningarna
och införa dem med nöje, ehuru vi visste
de flesta förut och ehuru vi icke rätt
inse afsigten med deras meddelande. Att
det kortvariga företaget lemnade någon
liten behållning, var oss ingalunda
obekant. men del oaktadt vidhålla vi värt
uttryck, alt detsamma gjorde fiasko. Eller
kan man säga annat om elt företag, som
ramlade vid första allvarsamma svårighet
(ett ifrågasatt galaspektakel) och som ej
ens synes hafva varit från början
allvarligt meuadt, att döma af sista
punkten i ofvanstående bref. Delta styrkes
ock af Berwalds sjelfbiograli, som ger
hela saken dess riktiga belysning, dä han
säger: »Flere utaf artisterne såsom:

Hjortsberg, Abergsson, Crælius och äfven
jag ined liere af kapellets ledamöter voro
ej nöjda med denna oktrov och antogo
inte de anbud som dåvarande
entrepre-neurer gjorde, utan ville heldre afbida
till dess konungens vrede lagt
sig(!) och han återtagit sin theater.» —

Då entreprenad nu är en fråga för
dagen, tilläta vi oss alt här i sammanhang
anföra Dahlgrens redogörelse för så väl
hela det i fråga varande försöket år 1818
som ock de k. leatrarnes senare öden
ända till 1803:

I anledning af ständernas vägran atl
anslå nödiga medel lill Kongl. Teaterns
underhåll, beslöt nu konung Karl Johan
den sammas upphäfvande, och förordnade
att i dess ställe en ny inrättning, under
namn af Stockholms Teater, skulle
organiseras såsom enskild entreprenad pä
vinst och förlust. Denna entreprenad,
till en början bestämd för lio års tid.
räknad frän den l juli 1818,
öfverlem-nades åt dåvarande andre direktören
öfverste Törner, som egde att med sig
förena en eller liere af de tjenstgörande
aktörerna, jemte anföraren för kongl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1883/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free