Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofkapellet, hvilket komine att
bibehållas. Den nya styrelsen erhöll oinskränkt
nyttjanderätt till samtliga teaterhusen med
alla tillhörigheter af hvad namn och
beskaffenhet som helst, jemväl till de
loger, hvilka kongl. hofvet förut innehaft,
viljande Kongl. Maj:t efter vanliga
priser låta betala de platser som kunde
konuna att för dess räkning reqvireras.
Dessutom öfverlätos åt styrelsen de till
Kongl. Teatern anslagna statsmedel; men
något bidrag frän konungens hand- eller
bofkassa finge icke vidare uppbäras.
Teatern stäldes i afseende på den litterära
delen af sin verksamhet under
hofkans-lerens tillsyn, och räkenskaperna skulle
aflemnas till riksmarskalkens granskning.
Om konungen funne för godt att före
entreprenadtidens utgång återupprätta
Kongl. Teatern, vore entreprenören
skyldig att. mot vissa vilkor och förmåner,
afträda inrättningen. — Öfverste Törner
erbjöd nu skådespelarne Hjortsberg och
Abergsson samt kapellmästaren Du Puy
att deltaga i entreprenaden, hvilket
anbud dock endast af den sistnämde
emot-togs. Stockholms Teater började sina
föreställningar den 6 september 1818.
Men då, i november månad, Karl Johan
aflät befallning om uppsättande af ett
lämpligt stycke för ett tillämnadt
galaspektakel, och teaterföreståndaren fann
sig nödsakad att, i entreprenad-anstaltens
iidresse, deremot göra invändningar,
beslöt konungen genast att återställa Kongl.
Teatern och anslog af egna medel 30,000
rdr riksgälds årligen till dess underhåll;
hvilket skedde den 3 november. —
Stockholms Teater hade under sin korta
tillvaro lemnat en behållning af’ 3.522 rdr
riksgälds.
Del årliga bidrag Karl Johan anvisat
till den äterstälda Kongl. Teaterns
underhåll, hvartill ytterligare lades af
kronprinsen Oscar 6,000. och af prinsessan
Sofia Albertina 1,500 rdr, såsom hyra
för deras loger, var till en början
be-stämdt att utgå under två är.
Förhoppningen. atl inrättningen skulle emellertid
kunna upphjelpas ur sitt ekonomiska
betryck. visade sig dock bedräglig, och
utgifterna öfverstego inkomsterna med allt
större belopp. Konungen beslöt likväl
ar 1820 atl bibehålla teatern intill rikets
ständers nästa sammanträde, då förnyad
framställning skulle hos dem göras om
ökadt statsanslag. I afvaktan af bifall
härtill anvisade han, jemte förenämnda
enskilda bidrag, utaf allmänna medel 25.500
rdr såsom ärligt understöd ät den
nöd-stälda anstalten. För den händelse åter,
att ständerna skulle afslå den tillämnade
propositionen, anhefaldes att alla
kontrakter vid teatern skulle uppsägas till den
1 juli 1823, på det intet hinder då mätte
möta inrättningens upphörande. Viddetta
års riksdag beviljades dock endast ett
särskildt belopp af 24,000 rdr, men intet
stående anslag för Kongl. Teatern.
Emel-lertid befann sig denna, till följd af
kon-trakternas uppsägning, frän den 1 juli
samma år i ett sä fullkomligen upplöst
tillstånd, alt, då konungen i nämnda
med anhållan om den uppsagda
personalens skriftliga löfte att frivilligt biträda
vid dessa föreställningar. En sådan för
den kungliga inrättningens värdighet
förnärmande omständighet synes liafva varit
hufvudsakliga anledningen, hvarföre Karl
Johan å nyo beslöt att, oaktadt den
felslagna förhoppningen om allmänt
understöd, låta teatern fortfara, utlofvande han
att ikläda sig dess skuld och att höja
sitt enskilda bidrag till 54,000 rdr
riksgälds ärligen. Inrättningens verksamhet
fortgick sedan orubbadt och med
synnerlig framgång, under grefve Lagerbjelkes
utmärkta styrelse, intill den 24
november 1825, då den s. k. Arsenalens brand
inträffade, hvarefter Kongl. Teaterns
lyriska och dramatiska afdelningar måste
inrymmas på samma scen, hvilket
medförde väsentliga hinder för skådespelens
oafbrutna gång och derigenom ökade
svårigheten af verkets upprätthållande.
Kongl. Teaterns öden ifrån denna tid
intill vära dagar förete inga andra yttre
omskiften, än att år 1863 en särskild
scen för dess dramatiska afdelning a nyo
bereddes, med samma anordning som
under den förra Dramatiska Teaterns
tillvaro egde rum allt sedan 1813,
nem-ligen att äfven operetter, vaudeviller och
andra skådespel med inflätade
sångstycken åro ämnade att stundom upptagas
på den nya scenen, under det att den
egentligen lyriska eller — såsom den
nu benämnes — Kongl. Stora
Teatern begagnas jemväl vid uppförandet
af vissa dramatiska arbeten.
Inrättningens inre organisation deremot har sedan
1825 varit underkastad täta
omskapnin-gar, i ändamål att förbättra dess
ekonomiska ställning. Äfven under dessa
senare tider har gäng efter annan fråga
uppstått, än om teaterns upphörande
såsom kunglig, och dess förvandling till
enskild anstalt, än om den sammas
fullständiga upplösning, hvarvid dess
förrader skulle afyttras till betäckande af den
allt mera stegrade skulden. Men hvarje
gång har konungen åter funnit sig
bevekt att. med högst kännbara egna
uppoffringar. låta inrättningen fortfarande
bestå. Det sedan 1809 utgående
statsanslaget, 6,750 rdr årligen, indrogs af
ständerna vid 1840 års riksdag; men vid
riksmötet 1844 beviljades ä nyo ett
årligt bidrag af 9,000 rdr, hvilket vid 1853
års riksdag höjdes till 30,000. och
slutligen vid riksdagen 1858 till 75,000
rdr. — ett understöd, som öppnat
ut-sigten att de linanciella svårigheter, med
hvilka Kongl. Teatern så länge haft att
kämpa och hvilka nödvändigt utöfvat ett
hämmande inflytande på dess
verksamhet, kunna, om icke fullkomligt, dock i
väsendtlig mån nndanrödjas. —
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
