Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satins blef lian introducerad hos baron
Erlanger, hvarigenom tillfälle bereddes
honom att göra flere intressanta
bekantskaper särskildt inom konstverklen i
Paris, oeli lian hade äfven en god vän i
sin landsman davarande
legationssekreteraren Fr. Dne, som hlef lians elev i
kompositionslära. Allt det bästa Paris
hade att bjuda på i musikväg kunde han
nu fii höra. Det var just då Kristina
Nilssons och Pattis glansperiod, Faure
dominerade på stora operan,
konservatoriets oeli Pasdeloups konserter stodo
i sitt högsta Hor. Han skref ej mycket
under denna tid, från hvilken hans
förnämsta verk är A-dur-konserten för
violin op. 6. — Vid fransk-tyska krigets
utbrott lemnade han Paris 1870 på
uppmaning från Leipzig, der honom erbjöds
ledningen af Eulerpekonserterna. Kriget
föranledde dock inställandet af dessa,
men till ersättning fick han under
säsongen 1870—71 i Gewandhaus sjelf
dirigera sin D-dur-symfoni, som mottogs
med stort bifall. Under detta uppehåll
i Leipzig blef Svendsen förlofvad med
sin nuvarande hustru, en amerikanska,
hvarför han 1871 begaf sig till Amerika,
der han gifte sig. Härifrån återvände
han till Leipzig samma höst och blef,
sedan nu kriget var slut, anförare för
Euterpekonserterna under ett år.
Sommaren derpå slog sig Svendsen ned i
Bayreuth, der han dagligen hade tillfälle
till umgänge med Richard Wagner, hvars
kompositioner och ideer han då
grundligt liek studera. Samma höst återvände
han till fädernestaden, der han med glädje
mottogs af musikens vänner och
tillsamman med Grieg 1872—77 upprätthöll
det högre inusiklifvet der, hvilket
förnämligast gaf sig uttryck genom den under
Griegs auspicier stiftade »Kristiania
Musikförening». I nder denna tid verkade
Svendsen äfven såsom lärare i musikteori,
ensomblespel m. m. Ar 1877 begaf han
sig äter ut i verlden, först till Leipzig,
sedan till Rom, der han lillbragte
vintern, vidare till London och Paris men
återvände, enligt löfte, 1880 till
Kristia-nia. der lian återtog sin verksamhet som
Musikföreningens dirigent, och hvilken
befattning han allt sedan innehaft, tills
han nyligen utnämdes till hofkapellmästare
i Köbenhavn.
Handels Passions-Oratorium.
jrj|jrändels handskrift till detta arbete tins
‘mL» ej qvar, men utom två afskrifter i
Ruckingbainpalatset bland hans
qvarlåten-skap nämner hans biograf, Chrysander,
två andra i Berlin, livilka äro tillkomna
redan 1720. Den ena af dessa är till
hälften skrifven af J. S. Bach och har
till påskrift Oratorium Passionale.
Poesi a di Broeks et Musica di
Hendel. Ingångssyinfonien bildade
Handel af sin tredje klaverfuga. Genom de
nio högtidliga takterna som följa efter
denna inleder han begynnelsekören
Bort frän lint oeli synd går den som tror
på sannan Gud, med lionom enad.
Berättelsen börjar med instiftelsen af
nattvarden. »Men Jesus kom med sina
lärjungar att äta påskalara.» Redan detta
enkla recitativ visar oss den kyrkliga
fromma och högstämda ton, som Hände],
gripen af de heliga tilldragelserna, anslår
i sina recitativ, jemförda ined andras, t.
ex. Keisers. 1 alla hufvudsakerna,
särdeles i fyra tonsatser, är Händeis verk
upphöjdt öfver all jemförelse. Koralen,
som afslutar nattvardshandlingen, inledesaf
endast två takters förspel af violiner och
orgel. Här är ingen yttre ståt, ingen
tvedrägt mellan församlingens sång och
det som tonmästaren ditlägger, allt är
från samma grund, framsprunget ur den
sanna fromhetens källa. Sången har i
i Händeis behandling ännu qvar den
enkla kyrkliga melodien, tonsättaren liar
här träffat koralens grundväsen och icke
blott bevarat dess stora verkan utan
äfven hela dess oskuld.
Kristi bön i Gethsemane »Min fader!
om möjligt tag från mig denna ångest»,
är ett ytterligare bevis på den hänförelse,
med hvilken Händel liängaf sig åt sitt
ämne, och i hvilken förklarad gestall
Brockes rim gingo ur lians händer.
Sången i D-moll med den i
strängackompag-nementet uttryckta bäfvan J •( J j 3
målar för oss hela det fruktansvärda
lidande, som trängde sig på Frälsaren,
ångesten i hans själ, som söker slita sig
derur och som ändtligen med barnslig
undergifvenhet utbrister »icke min vilja
utan din». Visar sig Kristus här som
en menniska, hvilken fri från skuld
likväl beherskas af köttets svaghet, då han
ser det stora lidandet framför sig, så
finna vi honom i vexelsången med
modern :
Maria: Skall min son till döden foras?
Skall jag se lians grvmma lott?
Kristus: Ja, jag lider for dig goda,
Genom mig skall du finna himlen—
såsom den kärleksfulle sonen, hvilken
för den gråtande modem förgätit alla
egna qval och hänvisar på det
gudomliga rådslutet. Af ännu djupare
andlighet genomträngd och i musikaliskt
hänseende rikare är den varnande sången
af /ions dotter: »Du, som Gud
langmodig pröfvar . . . kan ej samvetsröst
dig varna med sitt hemska rop: fullt
måttet är!» I det fulltoniga
ackompag-nemanget af stränginstrumenter och orgel
faller sångstämman in, och knappt har
den i heligt allvar svingat sig mot höjden
förrän den i en högre ton och med
starkare klang kanoniskt ätergifves af oboen.
På den mörka grunden af den
harmoniskt rika och öppna F-moll-tonarten och
förenad med soloinstrumentet är den
upphöjda sången fullt egnad att gifva
äliö-rarne begrepp om syndens skräck och
det eviga gudomliga straffet i sin fullhet.
En högst märkvärdig och storartad
verk-kan gör här stigningen från grundtonen
till lilla nonan (f-gess). Den, som med
ett lättfattligt och lätt utförbart exempel
vill visa huru hos Händel anden
genomtränger tonlifvet, huru af tonerna
lef-vande, aldrig föråldrade gestalter
framväxa, livilka tala ett för alla tider och
folk lättligt urspråk, den behöfver endast
framtaga denna sång. Lägger man till
de ofvannämda styckena åtskilliga lyckligt
träffade drag i de mindre körerna oeli
arierna och särskildt den högtidliga
tre-stämmiga sången öfver ordet: »Det är
fuUkomnadt» och den herrliga sången
med kör »kommen I alla som ären
be-dröfvade», skall man öfvertyga sig att
detta Händeis sista tyska tonverk ej var
ett fåfängt arbete, att det verkligen
lönade mödan att smycka en förgänglig
dikt med oförgängliga toner.
Af de icke nämda satserna äro några
lånade från förutvarande oden, Te deutn,
kantater och operor; de nyskapade äter
halva till större delen flyttat öfver till
andra verk isynnerhet till Esther och
äfven Debora; en är till och med
använd i operan Julius Cæsar. Historiskt
taget liafva vi i ett verk, som slog
Keiser ur brädet och blef afskrifvet af Bach,
den kraftiga mellanlänken i utvecklingen
af och den sista, stora ansatsen till den
nordtyska protestantiska kyrkomusiken,
och så ofullkomligt det af flere skäl
måste blifva, är det dock egendomligt
derutinnan, att det visste förena tysk
fromhet med den fina italienska smaken
samt den engelska karaktärstyrkan och
klarheten i ämnenas behandling.
Musikföreningens program.
II.
Södermans Hjertesorg.
»“»pallad» är ursprungligen — såsom
namnet antyder — benämning pä
en sorts dans-sång. Sedermera brukades
ordet ballad om sådana folkvisor, i
synnerhet skotska och engelska, men äfven
i allmänhet germanska och nordiska,
livilka genom ett tungsint vemod och en
nästan dramatisk form skilja sig från den
sydländska (specielt spanska) romansen,
med dess mera lätta karakter oeli episkt
lyriska form. 1 konstdikten uppträder
balladen företrädesvis i Tyskland, der den
infördes af Burger och sedermera
odlades af Göthe, Uhland, Heine m. 11.
skalder. Snart kastade sig äfven
kompositörerna öfver denna diktart och tonsatte
densamma, dels i strofiska melodier, dels
i mera utvidgad, genomkomponerad form.
Den senare arten daterar sig från André,
Zuinsteeg o. a., och nådde i Tyskland
sin höjdpunkt med K. Löwe.
I Sverige har det dramatiska gry,
som alltid linnes i balladen, synnerligen
tilltalat nationallynnet, och det vill synas
som skulle vi i dylika halft dramatiskt
skildrande diktarter liafva funnit en
ersättning för den med rätta hos oss
öfver-klagade bristen på verklig dramatisk
diktning. Det är väl öfverflödigt att
liärut-innan påminna om våra folkvisor, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
