Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord om den musikaliska pressen ocli den
musikaliska publiken.
För alt nu först och främst begripa
recensenterna, måste inan i London lära
sig alt läsa mellan raderna. — Det fins
väl kritici, som oförskräckt angripa det
sig spridande charlataneriet och som
döma med grundlighet och sakkännedom,
men i det hela måste inan tillstå att
kritiken i Londoner-pressen merendels
hestår af osmakligt smicker och beröm.
Man finner allt för ofta allting godt eller
passabelt, tager för mycket hänsyn till
de mäktiga konsertgifvarne och uppträder
ej nog beslämdt mot arrogansen eller
den halfmogna och bristfälliga talangen.
— Ordet »utsjungen» känner man här
ej till beträffande gamla sångare; en
gäng bra, alltid bra, och pressen strör
ännu rosor för sådana sångare-fossilier,
som skulle blifva ulhvisslade i en småstad
på fastlandet. —
Det måste gå allt för rasande innan
en recensent i de större tidningarne tager
bladet från munnen. — Han dödar sitt
offer mycket säkrare genom svagt beröm,
»faint praise». — Hvilken erinrar sig
ej hvilka svårigheter fru Schumann hade
att bekämpa i England, emedan hustrun
till »Times’» recensent också var pianist?
Snillet bos en Rubinstein måste tränga
sig fram äfven emot cliquens intresse,
men under hvilka svårigheter till en
början! Dock — »hvems bröd jag äter,
dens sång jag sjunger!» Hvilken är det’
som fyller annonssidorna i de stora
tidningarne med konsertprogram ? Cliquen!
Alltså hvems skydslingar fä icke dödas
ined faint praise? Förslån 1 än eller
livad? —
Den musikaliska publiken (hvem
skrattar der?) ville jag helst låta bli alt tala om.
— På aristokratiens och penningadelns
soaréer språkar man högt, äfven om en
af verldens största konstnärer håller på
att spela. — De finare judarne utgöra
ett lofvärdt undantag i detta hänseende.
— Många tillhörande den högre adeln,
hvilka skulle skämmas för att icke
pro-tegera måleriet och bildhuggeriet,
bekänna utan tvekan, att de ej intressera
sig för musik; de förstå ingenting deraf
och skola aldrig kunna hänföras deraf. —
Man kan få se dussintals sådana, som
sitta och gäspa på operan och som slumra
in under de »populära konserterna»;
bådadera måste man vara med om, efter det
är modernt, men icke har hjertat något
att säga dervid hos en hel mängd
åhörare. — Hofvet är just ej heller
musikaliskt; programmen för hof konserterna
skulle roa er, de äro ganska primitiva.
Medelklassen står i afseende på
musikalisk smak på väg att bättra sig, och
den stora tyska befolkningens surdeg är
i afseende pä musikodlingen icke utan
ett välgörande inflytande på
borgarklassens smakriktning i London. Och det
stora flertalet af Londons tyskar tillhör
den bättre medelklassen. — Den lägre
medelklassen och arbetsklassen,
Shop-keepers och hoc genus omne äro
hopplösa. Utan öra för musik, med råa
instinkter, söka de sin vederqvickelse i
mindre fina, mateiiela njutningar;
fler-stämmig sång i det fria känner London
icke till; det som skall ersätta sången
är en plåga för öronen, som drifver en
till alt stänga fönsterna och slita af sig
håret i förtviflao!
Kasta vi nu blicken på musikskolorna,
så finna vi på detta fält en mera
vidsträckt och intelligent verksamhet. —
London eger efter den musikaliska
adressboken 4,000 musiklärare. Af dessa kan
man till alla möjliga pris erhålla offentlig
eller privat undervisning; prisen variera
mellan three pence (omkr. 22 öre) och
25 shilling (omkr. 22 kronor) »för
lektion». — Det tins intet instrument i hela
den civiliserade verlden, som man ej får
lära här. Bland musikskolorna intager
Royal Academy hedersplatsen; denna
har ett statsunderstöd af 400 Pil. Sterl.
(7,200 kr.) årligen och har 300
lärjungar. Dess beklagligen numera blinda
dirigent Macfarren står i spetsen för
en stor lärarepersonal, som aflönas dåligt.
Anstalten kan med stolthet uppräkna
hundrade och åter hundrade dugliga
lärare, som utgått från densamma och
äfven några dugliga sångare och
sångerskor, men hvar finnas de pianister och
violinister som der utbildats? Kanske
den hast och hetta, med hvilken
undervisningen der bedrifves, icke lemnar någon
tid öfrig att befatta sig med handens
utbildning genom praktisk fingeröfning?
Ligger deri kanske orsaken, att Royal
Academy ej producerar några
virtuoser? Eller kanske slumrar blott den
medfödda talangen och väntar på den
gyllene tid, då engelsk talang i musik
ej noteras mer än 50 % under pari?
— 1 stadgarne för det äldsta engelska
konsertsällskapet, det philharmoniska, siar
också än i dag: att en inhemsk eller
engelsk konstnär må endast
erhålla halft gage! —
Rikare pä lärjungar är den för tre
år sedan inrättade Guildhall »Scliool
of Mus i c». Denna har 1,500 manliga
och (pinliga lärjungar och understödes
så rikligen af de gamla stenrika gillena
i City och af Lord-mayorn, att samtliga
skolinkomsterna kunna utbetalas till
lärarepersonalen. — Under den intelligente
kapellmästaren och violinisten
Weist-Hills ledning gifver detta jättebarn bland
konservatorier goda löften om sig. —
En sedan flere år förberedd och nu
under prinsen af Wales protektion öppnad
National-musikskola har grundats genom
en insamling af 100,000 Pil. Sterl. och
har till sitt mål ingenting mindre än
att ställa sig jemngod vid sidan af de
förnämsta konservatorier i verlden.
Friplatser för begäfvade lärjungar skola
finnas vid denna skola (men för all del
ingen protektion här vid lag), och
åt–skilligt annat lockande skall der erbjudas.
Detta är dock ej vägen till konstens
befordran. Musiken är fattigast bland
hennes systrar i England, och hvarför?
Rensa bara rent en gäng parasiternas
och humbugernas Augias-stall och jagen
bort dem, som göda sig af konstnärernas
blodssvett; väljen sjelfva cdra konstnärer
och lärare, och helalen dem sjelfva;
förliten eder ej i slö likgiltighet pä
kommis-sionshandlarne, detta förderf för en sund
utveckling af musiklifvet. — Ryggen
konsertsalar och dragen till England män,
som kunna visa er vägen i stället för
humbugar, som utsuga er, under det de
beskralta er i mjugg och fröjda sig öfver
andras oskicklighet, hvilka göra deras
egen existens möjlig.
Sörjcn för att ed ra uppväxande
konstnärer kunna få tillfälle att låta höra sig
i stället för att genom edra
kommissionäror stänga dörrarne till konsertsalen
för dem, förbjuda dem tillträde till edra
salonger och förstöra deras talang genom
alt låta dem för brödfödan sysselsätta sig
med den dödande undervisningen. —
Beröfven dem ej systematiskt alla
belöningar för deras flit, och det skall snart
visa sig, alt äfven i England, det land,
som kunde producera den odödlige
Shakespeare, talang och böjelse för musik oj
skola saknas. —
Det återstår ännu åtskilligt alt säga
om musikagenter, kyrkomusik, italiensk
och tysk opera, hvilket kunde hafva sitt
intresse, men derom en annan gäng.
Jag har nu så länge uttömt min vredes
skalar öfver det myckna förvända jag
sett, att jag kanske för länge pröfvat
läsarens tålamod. — Om vi lefva i tjugu
år till, du och jag, min ärade läsare,
vill jag än en gång berätta dig hur det
står till i England tjugu år härefter.
Kanske öfversvämmas dä fastlandet af
engelska virtuoser; kanske spelar man
dä engelska sonater i Leipzigs
tlewand-liaus; och den tyska publiken svärmar
då för engelsk konst, leende åt de
gammalmodiga ideerna hos fäderna, som ännu
1883 kunde låta sig hänföras af
Beetlio-ven och Weber, Chopin och Spohr??
— Kanske?? — Junius.
Enfsch’8 teaternlmminch. Nyligen liar
don af A. Entseh’s teateragentur utgifna
teater-nlmanaclian utkommit for 1883. Denna sedan
gammalt värderade hjelproda för teaterverlden
ingår redan i sin 47 årgång oeli står sålunda
jiå tröskeln till sitt jubileum. Först utgifven af
den nu aftidne teatersufflören Wolff i en helt
blygsam form, och sedan fortsatt af A. Heinrich
har den mer än 20 år sedermera stått under
den 1881 aflidne A. Entsoh’s energiska och
omtänksamma redaktion och utvecklat sig till det
rika omfång, den nu eger. Denna
teateralma-naeli liar blifvit ett behof flir teaterverlden. 450
teatrar äro till karaktär oeli personal
samvetsgrant och flitigt annoterede oeli omkr. 8000
dessa tillhörande personers namn oeli adresser
äro liiir uppgifna. Äfven de teatrar, som tillhöra
cartellforeningen, äro markerade. En kalender
med de for teaterverlden anmärkningsvärdaste
dagame öppnar raden af notiser, sedan i företalet
egnats en vacker runa åt den liortgångne C. K.
Entseli. Den vackra seden att tänka pa omtyckta
konstnärers jubileer oeli i nekrologerna binda
en immortcllkrans af tacksam erinran om de
hädangångna är också här biliehållen. LTtom
detta har T. A. Raeder omnämt de jubileer,
som firats af teatern i Frankfurt a. M. oeli
ojie-rahuset i Stockholm. Såsom vackra artistiska
bilagor tjena lyckade porträtt af Ludvig Bamays
och den om tyska skådespelskonsten i Newvork
viil fortjente Ileinrich Conried.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
