Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår Gud är oss en väldig borg.
Irlenna Luthers hjeltedikt,
protestan-t ismens fält- ocli segerhymn, dess
folksång, som inan äfvenledes sagt, har sin
egna mycket vidt omfattande historia. Det
storslagna, den helgjutna enheten af text
och musik i denna sång — en
ornedel-har manifestation af den anda, som
ursprungligen låg till grund för 1500-talets
mäktiga rörelse: reformationen och
hvilken anda medvetnast framträdde i
Luthers egen välbekanta person — har
för-värfvat den en ojeinförlig betydelse inom
den protestantiska verlden. Att denna
dess betydelse genom det Lutherska
för-fattareskapet oeh den värdige mannens
stora anseende blilVit yttermera stärkt,
är ock alldeles i sin ordning.
Poemet (efter Dav. 46 psalm, Deus
noster refugium), hvars ursprung frän
Luther aldrig förnekats, finner man, tillika
med dess melodi, år 1535 i Joseph Klugs
Geistliches Liederbuch, men skall
detsamma med säkerhet redan hafva funnits i
en, doek numera ej befintlig sångbok,
be-nämd Geislliche Lieder aulTs neue
gebes-sert. D. M. Luther. Zu Wittenberg, hvarä
pä sista bladet slär: Gedruckt zu
Wittenberg durch Joseph Klug, 15 29. —
»Såsom en segerhärold flög psalmen
ut ibland protestantismens anhängare oeh
blef snart allmänt begagnad vid
guds-tjensten». En mängd öfversättningar
gjordes; af dessa äro åtskilliga på latin,
såsom: Carmen Triumphale Lulheri
af W. Ammonius, 16. årh.: Arx firma
noster est DEus Defensioque fortis
etc. (Hyinnologia Sacra utg. af .1.
11. Panlli); pä Fransyska (i
LesOccu-pations Saintes, Hamburg 1686, s.
189): Notre Dieu nous est un bon
fort, Un boudier favorable etc.;
en engelsk öfversättning börjar: God is
our refuge in Distress (New-York,
1756); Pen vaste Burgt is onze
Godt lyder den holländska
öfversättnin-gens början; i danska psalmverk saknas
den ej; på Islandska af hiskop M.
Einart-son, KaupenhafTn, 1555: Wor Gud
hann er sno uoldugt skiöl, etc.
Den äldsta svenska öfversättningen
till-räknas Olaus Petri. — »Vår nuv. sv.
afviker i senare hälften af hvarje strof
i metriskt hänseende från originalet,
hvaraf också förändringar vid koralen
blifvit föranledde» (Beckman).
Detta närmast vidkommande texten.
Den herrliga melodien, ehuru visserligen
ett med texten, utgör, för sig betraktad,
ett ämne hvarom många lårdomsstrider
på den musikhistoriska forskningens fält
utkämpats. 1 det vi nu gä att i
musikaliskt afseende egna uppmärksamheten
åt denna sång möter oss 1) frågan om
melodiens härkomst, 2) hennes betydelse
och mångfaldiga användning, samt 3)
hennes metamorfoser, d. ä.: ä den samma
företagna ändringar, ombildningar,
förbättringar, omrytmiseringar etc. från
hennes första originella gestalt till det sista
utplånandet af hennes uregna, af en
lifskraftig anda pulserande rytm. Ty
från detta öde har den eljest så
vördade tonskapelsen ingalunda blifvit
förskonad.
* *
*
Melodiens härkomst! utbrister man.
Om den kan ju icke vara något vidare
att säga! Denna oförlikneliga koral,
Luthers egen.
Ja — vi skola framhålla de
vigtigaste bevisen för Luther såsom den
möjlige tondiktaren; fast regeln tillika
bjuder: audiatur et altera pars.
Länge utgälVns, af vördnad för den
musikhegåfvade reformatorns minne, men
utan bevisande skäl en hel mängd
koralmelodier för att vara af Luther sjelf
komponerade. Så A us t i ef er Not b (Hr
182), Nun freut euch lieber
Chri-■stenginein (Hr 35), Es ist das Heil
uns kommen her (Hr 144), Vom
Himmel liocli da kom ich her (Hr
63), Vater unser im Himmelreich
(Hr 31), Wär Gott nicht mit uns
dieser Zeit (Hr C), Ach Gott vom
Himmel sie dar c in (den af Mozart i
Trollflöjten använda cantus firmus, Hr
196), Jesus Christus unser Heiland
(Hr 152 6) Christ lag in
Todesban-den (Hr 103) — af Luther apterad
frän den urgamla mel. till Christ ist
er-standen —, Er hal t uns Herr be i
deinem Wort (Hr 450) — från Sit
laus honos et gloria —, Verleih
uns Frieden gnädiglich (Hr 303)
— från Da paccm domine in diebus
nostris —, Mit Freud’ und Fried’
fahr’ ich dahin (Hr 478) m. fl..
Psalmhistorikern Beckman ogillar (p. 340),
alt »J. Chr. Hæffner gått till den
ytterligheten att, utan noga historisk forskning,
tilldöma Luther Ilera koraler såsom hans
originalmelodier, vid livilka han har ringa
eller alls ingen förtjenst». Efter den
allmänna, stora kritiska sikt ningen af
grunderna för Luthers författareskap till dessa
och andra koraler (och hvarom kan läsas
hos, bl. a. förf., C. v. Winterfeld, Der
evangelische Kirch. gs. Leipzig 1843, I,
pag. 148 —163), återstod såsom
lutheri-ska melodier blott Jesaia dem
pro-plieten es gesehah (Hr 9), Wir
Glauben all an einen Gott (Hr 17)
och — Ein’ feste Burg ist unser
Gott. Denna sistnämda linner nu samme
förf. vara »den enda, öfver hvars
sångton, såsom Luther tillhörig, vi ega ett
uttryckligt vitnesbörd» (pag. 157), och
anför sä Sleidans yttrande, sångarens oeh
diktarens samtida: »dass er (Luther) die
zu dessen Inhalte ungemein passende
und zu erhebung des Gemflthes geschickte
Singweise dazu gemacht liahe»,
tilläggande förf.: »Och sannerligen, melodien
är ett alster af den sublimaste ingifvelse,
den modigaste, hängifnaste tillförsigt,
likasom sängen sjelf, och med honom så
innerligt förenad att han blott kan hafva
uppstått på samma gäng som denne
samt obetingadt utesluter möjligheten att
dertill egna någon annan melodi. Gifva
icke ord och toner oss den lifligaste bild
af den käre mannen sjelf! hafva icke,
sedan begges uppkomst, hvarje tidsålder
uti dem igenkänt samma bild!» Dock,
denne forsigtige musiklärde och
Lutlier-vän förutskickar vid sin samvetsgranna
och, detaljerade pröfning den erinran, att
»ett blott genom sannolika slutlöljder
funnet bevis för Luther endast må stå
såsom ett sådant, ett dömande i
förbigående, hvilket icke får undandraga sig
en ny, sträng ompröfning». —
Emellertid syntes vid denna tidpunkt i historien
Sleidans yttrande såsom ett tillräckligt
stöd för Luther såsom tonskald, helst i
betraktande af den underbara
samstämmigheten emellan koralens text och musik.
De öfriga yttrandena af Johann Walter,
Paul Eberus (Wittenberg) och D.
Chy-träus (Rostock), hvilka bruka anföras,
ega långt mindre öfvertygande kraft. Vi
få sedermera se det nu, att tyckas,
fullkomligt afgjorda spörjsmålet i en hastig
vändning gå en helt ny utveckling till
mötes. (Forts.)
Metallsträngar på stråkinstrument.
Efter Journal ile I.iöge meddela vi följande om
ett intressant prof, som föranstaltats i
konservatoriet i Liege med att använda metallsträngar
i stället för tarmsträngar på stråkinstrument.
UppKnnaren, Julien Hubar, som under trenne
års tid varit sysselsatt med lösningen af detta
problem, hade af konservatoriets direktör
erhållit tillåtelse att framlägga residtaten af sina
forskningar. Profvet verkstäldes på det sätt,
att de nya metallsträngarne blefvo spända på
nagni niveket ordinära instrument, värda några
francs hvartdem, ooli dcribland äfven en
violon-cell, som tillhörde konservatoriet, men som var
så dålig, att ingen ville sjiela på den. Dessa
instrument blefvo pröfvade tillsammans med en
Ainati, en Steiner ocli en Ntradivari.
Utgången blef naturligtvis, att de senare vunno seger,
men nederlaget för de dåliga instrumenten med
metallsträngarne var ieke större, än att den nya
uppfinningen väckte mycket uppseende. De
tarf-liga instrumenten hade genom de nya
strän-garue fatt egenskaper, livilka de förut alls ieke
egile. Alla voro ense om, att en dålig violin,
som blifvit försedd med metallstrimg.ir, niveket
väl kunde täfla med en, som blifvit köpt for
| tjugo gånger så högt pris. Annu märkligare
resultat ernådde man på violoncellen. Alla
detta instruments brister, såsom a-strängens
na-salljud, mellansträngames dofva ljud ocli
o-strängens surrande på tonen f, hade försvunnit. En
slutlig och afgörande dom kommer att bero på,
huru prof med instrument af verkligt värde
utfalla. Ett fel, som de ega, omtalas, det
nämligen, att de icke så lätt som tamisträngarne
sättas i vibration, fivadan stråken maste foras
med en niveket kraftig hand. Metallsträngarne
äro af stål och liksom tamisträngarne
öfver-spunna med koppar- eller silfvertråd.
Det är bara en tam varg. Den berömde
Violinspelaren Vieuxtemps uppfefde en gång en
märklig bändelse pä en af sina många resor.
Han hade tagit in hos en rik rysk familj ocli
satt just vid middagslmrdct, då lian såg en svart
massa med ett jiar stora glödande ögon, som
voro riktade pä honom. »Var lugn», sade linsets
fru, »slet är bara en tam varg.» Dä Vieuxtemps
om aftonen gick upp [)å sitt rum visade sig de
samma glödande ögonen för honom. »Var lugn»,
sade tjenaren, »det är bara en tam svart varg;
önskar ni att jag skall fösa bort honom?»
Morgonen derpå hörde Vieuxtemps bösskott
utanför sina fönster. »Ilvad betyder dessa skott?»
frågade han den inträdande tjenaren. »Var
lugn», sade denne, »de skjuta bara den stora
svarta vargen, emedan lian rifvit ihjäl kocken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1883/0118.html
