Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sången i folkskolorna.
har fäst vår uppmärksamhet vid
en liten bok med detta namn,
skrifven af J. Mailing och innehållande
så inånga goda tankar, att ett införande
af de vigtigasle härstädes må gälla
såsom den bästa anmälan. Vi måste dock
reservera oss mot hvarje utsträckning af
vårt gillande äfven till de punkter, som
här nedan icke vidröras. Slutändamålet
med förf:s skrift — att förorda den
»Che-véska metoden» — kunna vi nämligen
på inga vilkor finna vare sig önskvärdt
eller på minsta vis framgånget såsom
nödvändig slutföljd af hans förträffliga
premisser, utan tvärt om stå i strid med
hans fordran pä insigt i den musikaliska
literaturen. Hr M. yttrar bland annat:
När en komposition föredrages, tager
åhörarens själ del i alla de rörelser, som
tonerna och rytmerna i förening
verkställa, och genom en helt naturlig
idéassociation föras hans tankar på sådana
lekamliga eller andliga tillstånd, som
kunna frambringa motsvarande
själsrörelser. Hans fantasi blir så att säga
uppspelt och skapar ined ledning af
tonmålningen en bild, hvilken, just på grund
af denna ledning, måste blifva skön,
emedan toner och rythmer ej kunna
framkalla annat än öfversinliga intryck eller
en verld full af skönhet för hans inre
syn. När tonerna stiga och falla uttrycka
de en följd af olika sinnesstämningar,
men icke dessas materiella orsaker, hvilka
måhända ej alltid voro af fullkomlig
renhet. Häraf följer att åhörarens själ är
i en skapande verksamhet af den mest
förädlande art, och att ingen annan
konstnjutning är sä absolut fri från alla oädla
inverkningar som denna.
Härtill kommer dessutom, att ingen
af de andra sköna konsterna är så
populär som musiken. Alla menniskor (vi
räkna ej de få olycklige, som alldeles
icke kunna tåla musik!) erfara vid
åhörandet af hvarje musikstycke en mer eller
mindre starkt utpräglad behaglig
själsstämning, dä det blott är få konstverk i
målning eller bildhuggeri, som förmå göra
samma intryck pä den stora allmänheten.
För alt åsynen af målarens figurer,
hus och träd o. s. v. skall kunna »försätta
oss i stämning»; för att vi skola vara i
stånd att se det ideella uttrycka sig
genom det materiella — igenom det, som
vi se dagligen utan att mottaga något
ovanligt intryck deraf — så erfordras en
viss själsutveckling och en icke obetydlig
öfning. I musiken finner man dereinot
ingenting, som påminner om det kända
och hvardagliga, ingenting som fängslar
själen vid stoftet eller hindrar fantasiens
flygt.
Denna framställning af musikens
väsen och sätt att verka har blifvit gjord
för att visa, hvilken utomordentlig
betydelse den bör ega för allmänheten
framför de öfriga sköna konsterna samt
huru högligen önskvärdt det vore, att
alla menniskor blefve i tillfälle att idka
denna ädla konst. Det bästa i meuniskan
blifver genom den väckt till lif och satt
i verksamhet, och har man en gång lärt
att älska det sköna i en form, så skall
man snart upptäcka och äiska det äfven
i andra former; har allmänheten en gång
fått smak för en så ädel sysselsättning
som musiken, så försvinna efter hand
de brutala sederna och de råa
tänkesätten, och vägen är banad för moral
och kultur.
1 herr Olof Enerolhs förträffliga bok
om »folkskolan, dess ändamål,
medel och verkningar» fins bl. a.
följande yttrande om sången:
»Ni har helt säkert under lediga
stunder haft månget ögonblick, då ni känt
det af dagens mödor och omsorger
härdade och liksom förhärdade sinnet vekna
eller liksom mjukna, till exempel vid en
vacker sång. Ni har dervid känt något
högtidligt inom er, och ni har dervid ej
kunnat undgå att känna eller utropa:
hvad Gud är god! Nå väl, hvaraf
kommer sig detta? Månne icke deraf, att
Gud uppenbarar sig för oss äfven i det
som är vackert! — Att nu låta sinnet
för detta sköna, som till sitt innersta
väsende är gudomligt, förblifva ouppfostrad!,
det är ju alltså att lemna en vigtig del
af menniskans beröring med Gud å sido,
det är att försumma en vigtig del af vår
uppfostran, det är att låta ett af själens
rikaste källsprång utsina och dermed låta
sig beröfvas en annars oändlig tillgång
på de bästa och ädlaste fröjder. Men
arbetaréns lif är tungt och glädjelöst nog
ändå, utan att en sådan glädjekälla skall
med flit eller helt liknöjdt lemnas till att
uttorka......... Det linnes väl också
knappast någon, som icke behöfver
utgjuta sin glädje i sång. Känner man sig
icke som man vore döfstum i någon män,
om man icke har öra för en vacker sång
eller icke kan stämma in i en sådan, det
må gälla Gud eller fädernesland eller
andra menskliga känslor!»
Man kan mycket väl förstå, huru
herrar musici af en missledd kärlek och
beundran för konsten kommit till den
äsigt, att det vore en kränkning af dess
värdighet att utöfva eller befordra dess
utbredning på något annat sätt än i dess
bästa och mest upphöjda form. Men det
torde ej kunna förnekas, att det ligger
mycke.i egoism i delta sätt att älska
musiken. Det är ju nemligen att endast
älska den, för såvidt dess alla skönheter,
just med anledning af ovanliga
musikaliska anlag, kunna njutas som ett
monopol, men alt ringakta den, så snart den
skall erkännas som en Guds gåfva till oss
alla. — Nej, den konstnär, som verkligt
älskar sin konst, drifves af en brinnande
längtan att låta alla sina medmenn iskor
fä njuta af densamma — och det
behöf-ves väl ej här anmärkas, att det finnes
många sådana konstnärer och att alla ej
hafva en så skef åsigt om folkmusiken.
Om folkmusiken skall vara folkskolans
egentliga uppgift, så måste dermed
förstås följande:
l:o) Barnen böra lära sig att sjunga
utantill sä många som möjligt af de mest
förekommande psalmerna, fosterländska
sångerna, äldre folkvisorna (när de hafva
en för nutiden begriplig karakter) o. s.
v. Vid valet af sånger behöfver man
icke taga någon annan musikalisk hänsyn,
än att melodierna icke äro ledsamma
och intetsägande, utan bestämdt uttrycka
en stämning eller hafva karakter, och
framför allt måste de vara lättfattliga,
blott uttrycka en enkel stämning.
Der-emot föranleder innehållet af texten en
betydligare inkränkning vid valet af
sånger, och här behöfver väl knappast sägas,
hvilka texter man af moraliska och
estetiska skäl måste akta sig för att gifva
barn. Men det händer icke sällan att
en text alls icke passar till den stämning,
som melodien uttrycker, hvarföre man
endast af detta skäl måste förkasta både
text och melodi, oaktadt dessa hvar för
sig kunna vara goda. När man
iakttager allt detta, kunna alla slags
sånger begagnas. Men barnen måste lära
sig att sjunga sångerna fullkomligt rigtigt,
alldeles som kompositörerna skrifvil dem;
utförandet måste vara i sångens anda;
en liflig sång måste utföras glädtigt och
med lif, en allvarlig med lugn och
allvar, o. s. v. Allt detta faller så af sig
sjelft, att den erfarne och skicklige
läraren alls icke behöfver erinras härom.
2:o) Utom det alt barnen fä lära sig
så mänga tjenliga sånger som möjligt,
måste man äfven bibringa dem en sådan
kunskap, alt de sedan på egen hand
kunna lära sig de sånger, som i skolan
icke medhunnils eller som sedermera
utkommit. Sänglitteraturen måste, med
andra ord, göras tillgänglig för alla
barnen; de måste lära sig läsa de
musikaliska skrifttecknen pä samma sätt, som de
läsa bokstäfverna i en bok. Utan att
barnet eger denna färdighet, är det till
liten nytta att man väcker dess
musikaliska sinne och lärer det att känna behof,
som det i framtiden ej skall vara i stånd
att tillfredsställa. Hvad gagnade det t,
ex. att hafva lust och anlag för att idka
vetenskaperna, orn man ej hade lärt att
läsa? Först när denna färdighet är
för-värfvad öppnar sig en vidsträckt rymd,
der anlagen kunna utbildas och
kunskaper vinnas. Sången skall aldrig komma
att spela den roll i folkets dagliga lif,
som af så mänga skäl vore önskligt och
hvartill den genom sin natur är fullt
berättigad, såvida icke alla lära att läsa
musiken. Familjens medlemmar skola
icke, när aftonen samlar dem i hemmet,
kunna öfva denna ädla konst; ty när de
icke sjelfständigt och säkert kunna läsa
musiken, så erfordras en lärare till att
inöfva och lära sången. Samma
omständighet förhindrar arbetarne att samla sig
på fridagarna eller efter slutadt
dagsar-bete för att pä egen hand sjunga i chor.
När flera personer komma tillsammans
och en gemensam känsla, såsom
fosterlandskärlek, religiositet o. s. v., upplifvar
alla, — huru skulle icke sången kunna
höja en sådan stämning och gifva den
ett vackert och kraftigt uttryck 1 Men
huru ofta strandar ej försöket, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
