Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pianostolen, hafva inga musikaliska anlag,
kunna aldrig komma någon väg med
behandlingen af pianot, detta instrument,
som för de stackars eleverna och ej
mindre för åhörande grannar blifver ett
verkligt tortyrinstrument. Men barnen skola
spela, det hjelper ej. Det är ej
meningen att utbilda dem till virtuoser, heter
det, bara de kunna lära sig så mycket
att de ha roligt af det sjelfva och spela
upp till en dans i hemmet, om det
gäller. Och på den ståndpunkten stanna
kanske de flesta. Det ginge dock an
om de skötte sig rätt på denna
anspråkslösa plats, men hör en dans spelas eller
ett musikstycke föredragas! Flertalet af
de exeqverande äro antingen fuskare i
föredraget eller omusikaliska dundergudar,
som ständigt begagna pedalen till fotapall.
Det klara, smakfulla, harmoniskt
välklin-gande föredraget — hur sällsynt är
ej det; lika sällsynt, som det falskt
vir-tuosmessiga pianoskramlandet är allmänt.
Det vore sannerligen en större vinst både
för föräldrarne och de omusikaliska
barnen, om dessa i stället finge egna sig åt
teckning, språk, slöjd eller hvad annat de
kunde ha anlag för än åt musik, som
plägar dem och, i lyckligaste fall, lägges
bort vid äldre år. Låt i stället det
musikaliska barnet, det som har öra och sinne
för musik och handlag för pianospelet,
låt det fä lära för en god lärare.
Såsom nu är fallet skola i ett hem, der det
finnes 4—5 barn eller flere, alla lära
spela piano och för att då undervisningen
ej skall varda för dyr, så anlitas en af
de legio som lära alt »grund+igt»
undervisa för ända ned till 25 öre pr timme,
och det stora flertalet af dessa
godtköps-lärare och lärarinnor (de senare utgöra
pluraliteten) hafva, äfven- om de kunna
visa betyg på studier vid musikaliska
akademien eller för kända mästare, hvarken
det intresse för eleven och hans framsteg,
som af läraren erfordras, eller den
erfarenhet och pedagogiska förmåga, som
erfordras för ett säkert och godt resultat af
undervisningen, denna konst som fordrar
af läraren ej blott grundlig insigt utan
äfven samvetsgrannhet och ett nit, en
upp-oflring af tid och krafter, som den
duglige, på och för sitt kall lefvande läraren
måste se lönade med ett pris, som kan
betrygga hans existens.
Af de många elever jag haft har nästan
ingen förut varit rätt behandlad; felaktiga
ställningar och rörelser på arm, hand och
fingrar äro allmänna; notkännedom och
not-läsning klen, intet begrepp om reglerna
löi-en skalas eller en treklangs bildning —
regler som äro lättfattliga för sjelfva
nybörjaren och gilva honom en säker
läro-grund samt utbilda hans omdöme och
väcka hans intresse mer än den
papegoj-lärdom af skalor och ackord, som
vanligen bibringas honom. Här, liksom i
allt annat, är den grundläggande början
af så stor vigt, att de som tro sig kunna
använda hvilken klinkare som helst till
att låta nybörjaren lära »de första
grunderna» för godt pris, begå ett stort
misstag. Sedan kommer den för Revens ut-
bildning så vigtiga saken: valet af rätta
musikalier för en snar och god teknisk
utveckling och för alstrande af en gedigen
smak.
Vända vi oss nu från eleven till hela
den stora musikidkande och musikälskande
allmänhet, som har elevtiden bakom sig,
har icke äfven denna ett musikstudium
alt sköta, kan man ej fordra att hvar
och en som befattar sig med och
reson-nerar om musik, detta allmänna
samtalsämne i våra salonger och våra hem,
äfven skall dokumentera sin humanistiska
bildning genom att visa sig vara bekant
med såväl tonkonstens högsta alster som
dess förnämsta stormän i forna och
närvarande tider — med ett ord: visa sig
ega någon kännedom om
musiklitera-turen, musikhistorien. Man anses obildad
om man icke är hemmastadd på andra
konstområden, om man icke känner
något till en Haphael, Scott, Zola, men
anser man sig väl skyldig att veta något
om en Palestrina, Haydn, Gluck eller
Rubinstein och hvad dessa lemnat eller
lemna veriden i arf. Skolflickan har
mycket väl reda på Saul och David,
Alexander den store och Napoleon, men
har man väl talat med henne något om
Beethoven och Mozart och hvad insats de
gjort i arbetet på mensklighetens
förädling genom konsten?
Till slut kan jag ej underlåta att i fråga
om vårt musikstudium påpeka vigten af
att känna hvad som timar i
musikverl-den och följa med den dagliga
utvecklingen af denna konst. Vi böra ej låta
den verldsberömde konstnären eller
konst-närinnan, hvilken man hos oss ej känner
ens till namnet, efter att ha spelat för
tomma väggar skratta ut oss för vår
okunnighet och sedan berätta för hela den
stora musikverlden hur föga man har
reda pä dess tilldragelser och
personligheter i ultima Thule. F. H.
Koralfrågan på kyrkomötet.
III.
^Ij^-’når utrymmet endast medger en
möj-ligast sammanträngd redogörelse för
hvad under diskussionen märkligast
förekom, få vi hänvisa den intresserade
läsaren till de i tryck småningom
utkommande mötesförhandlingarna.
Hr Lyth, motionären, inledde
öfver-läggningeri med ett sakrikt anförande,
hvilket lörtjenar läsas in extenso och af
alla koralvänner på det högsta behjertas.
Efter att hafva framhållit kyrkosångens
vigt och betydelse samt huruledes sekter
i vårt land vetat till sig draga många
personer, hvilka tröttnat vid den stela,
långtrådiga kyrkosång som på mänga
ställen i våra församlingar på senare
tider öfvats, betonade tal. den
omständigheten att vår luterska koralsäng hade
sin historia, och att »det vore väl att
hon hade en sådan». Den började med
reformationen. Den tillväxte under det
varma troslif som uppblomstrade i vår
kyrka under den tid, som följde efter
reformationen; och den nådde sin högsta
och skönaste utveckling genom utgifvandet
af 1695 års koralpsalmbok, hvilken ännu
många äldre personer i församlingen
älska och till och med begagna,
åtminstone i sina hem. Tal. trodde att vår
kyrkosångs återupprättelse berodde pä
att vi återginge, åtminstone i visst
af-seende, till den gamla kyrkosång som
fordom fans i vår kyrka. Sjelf hade
tal. från sin barndom månget kärt och
lifligt minne qvar af denna sång.
Hänvisande till sin motion beträffande sättet
för vår kyrkosångs förbättring, framhöll
tal. den brist på en auktoriserad
koralbok, som allt fortfarande råder,
omöjliggörande all kontroll och rättelse, samt
nödvändigheten att erhålla en sådan;
påminde vidare om hvad han ytterligare i
sin motion begärt och som oundgängligen
beholdes för kyrkosångens upphjelpande,
nemligen öfning af dem som skola
sjunga, en god och ändamålsenlig öfning
i kyrkosång af våra barn och vår
ungdom, och hurusom, enligt ett träffande
yttrande, »det bevisade ej blott mycket
lättsinne, utan fast inera en oerhörd
förmätenhet, då man trodde sig kunna
på slump och måfå göra i Guds hus
livad man aldrig lärt, aldrig öfvat». Men
för att en sådan öfning mätte komma
det uppväxande slägtet till del behöfdes
framför allt duglige och nitiske organister,
skicklige lärare och ledare i kyrkosången.
I sin motion hade han begärt dessa
begge saker, och öfvergiek nu till en kort
granskning af hvad utskottet i sitt
betänkande gifvit och hvad det afslagit.
Denna granskning (till hvilken vi
framför allt hänvisa), utgörande den
fullkomligaste vederläggning af ett det
meningslösaste utskottsbetänkande som väl
någonsin skådat dagen, hade bort vara
tillräcklig att bereda motionens och den
goda sakens framgång. Men huru
annorlunda blef icke nu utgången! — Sedan
tal. påpekat faran af att, som utskottet
föreslagit, undanskjuta
sångundervisningsfrågan, i det sålunda mänga år
ytterligare komma att förgå innan vår
kyrkosång blefve ordnad, yttrade han,
vidhållande allt det hufvudsakliga af
motionen :
»Ja, mina herrar, jag har nu sagt
hvad jag ämnade, och jag anhåller
vördsamt och ödmjukt att kyrkomötet måtte
behjerta detta vår kyrkas såsom jag kan
försäkra mycket stora behof. Vi hafva
redan i våra grannriken i allmänhet
infört hvad jag begärt. 1 Norge linnes en
koralbok af Lindeman, antagen till
efterföljd. 1 Bayern linnes ett utmärkt
koralarbete af Zahn, tryckt i ej mindre än
10 upplagor, som också der är påbjudet
till efterlefnad. 1 det.öfriga protestantiska
Tyskland tror jag visserligen icke att
man ännu kommit så långt, men man
arbetar der lifligt pä att erhålla just
livad jag här begärt. Jag anser derför
att det är hög tid på att vi i vårt land
allvarligt tänka pä att ordna dessa
förhållanden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
