Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitl allmänna läroverk. Uti denna högre
gren af tonträlTningen torde ingen
undervisning hafva meddelats i konservatoriet
under de senare åren. Eller kan hr
direktören uppgifva, hvilka läroböcker,
hvilket system blifvit följda, hvilka öfningar,
hvilka prof eleverna i sådant afseende
lätt undergå? Vi hetvilla det.
Annorlunda var det på den tiden, då
professor Grönhamn var lärare i
tonträff-ning. Denne nitiske och duglige lärare
hade samtidigt liera tonträffningskurser
efter elevernas ståndpunkt, de mera
försigkomna eleverna lingo inför läraren
undervisa sina kamrater efter ett klart
och enkelt system, och om konsten att
uppsätta lämpliga tonträffningsöfningar lades
särskildt vinn. Då fans det äfven en kör,
en stor och god kör i akademien. Så
skulle det med lätthet kunna blifva äfven
nu, endast god vilja förefunnes; och
måhända denna goda vilja så småningom
kan framtvingas genom opinionens makt.
Stockholms folkskolor vore ett
lämpligt experimentalfält för
musiklärareeleverna; äfvenså torde hufvudstadens många
kyrkor kunna bereda organistkandidaterna
kännedom och säkerhet uti gudstjenstens
ritual. Hr direktörens uppgift derom,
att undervisning i ritualen förekommer i
snart sagdt hvarje orgellektion,
förvanskas betänkligt af det faktum, att
kandidaterna vid senaste organistexamen höllo
pä att underkännas just på grund af
bristande kännedom i — ritualen. (För
två år sedan blef en till och med
verkligen underkänd af samma orsak.)
T. A.
Från Musikläraremötet i
Jönköping.
D. 24 Aug. 1883.
Sedan en af inbjudarne helsat de
till-städeskonme deltagarne i mötet välkomne,
utsågs ordförande att leda dagens
förhandlingar. Derefter företogos till
behandling några frågor, hvaraf vi anföra de
vigtigaste.
1.
»Är någon förändring af de nu gällande
föreskrifterna rörande
musikundervisningen vid de allmänna läroverken
behöflig, och hvilka bestämmelser
anser mötet i sådant fall önskvärda
a) i fråga om undervisningen i sång
och teori? b) i fråga om
undervisningen i instrumentalmusik?»
Denna fråga gaf anledning till en
, längre diskussion. Atskillige talare sökte
framhålla, att vissa bestämmelser uti del
kongl. cirkuläret af den 19 juni 1866
voro i hög grad hindrande för ett
framgångsrikt bedrifvande af
musikundervisningen. Så ansågs t. ex. föreskriften i 6:e
paragrafen, enligt hvilken alla lärjungar
i kl:na 1—-3, således äfven de, som helt
och hållet sakna sångröst och musikaliska
anlag, skola deltaga i sångöfningarna, af
flera skäl opraktisk. Nämnde lärjungar
hade deraf föga eller alls ingen nytta.
De betraktade i allmänhet saken såsom
ett onödigt tvång, hvadan de ock
merendels visade sig ointresserade för ämnet.
Men då läraren icke desto mindre
stundom måste sysselsätta sig med dem
särskildt, vore deras närvaro hindrande för
de med sångröst begåfvade lärjungarnes
utbildning. Man ansåg derför, att
undervisningen för de i fråga varande
lärjun-garne endast uti l:a klassen borde vara
obligatorisk.
Den i paragraferna 4 <fc 5 för
klasserna 1—5 föreskrifna gemensamma
öf-ningen i koralsång ansågs likaledes af
flera skäl olämplig. Lärjungar, som
be-funno sig på väsentligt olika
utvecklingsgrader, skulle här samtidigt undervisas,
och antalet lärjungar i nämnde klasser
vore understundom så stort, att det mötte
betydande svårigheter att upprätthålla god
ordning. Denna anordning medförde
dessutom stor fara för rösterna, alldenstund
här naturligtvis endast kunde blifva fråga
om unison sång, hvarvid alla lärjungarnc,
oafsedt om de egde låga alt- eller höga
sopranröster, måste utföra melodien i
samma tonhöjd. Man ansåg derför, att
koralsången hellre borde öfvas under de
i fråga varande klassernas enskilda
sångtimmar.
Vidare framhölls, att då enligt del
kongl. cirkulärets 4:e paragraf blott 2:ne
halftimmar i veckan för hvardera af khna
1—3 skola användas för den förberedande
undervisningen och musikläraren dervid
har att undervisa samtlige lärjungarne i
hvar och en af dessa klasser, oafsedt om
de vid undervisningen i öfriga ämnen äro
fördelade i 2 ä 3 paralellafdelningar,
kommer lärjungeantalet under dessa timmar
understundom att uppgå till 60, 70, 80,
90 eller ännu mera, ett förhållande, som
ansågs i hög grad hinderligt för
undervisningen.
Den i paragraf 5 stadgade körsången
för khna 6 & 7 vore, så vida med denna
bestämmelse afses 4-stämmig blandad kör,
omöjlig att åstadkomma, enär i dessa
klasser sällan eller aldrig finnas
sopran-och endast undantagsvis altröster. Om
någon 4-stämmig körsång för blandade
röster skall kunna komma i fråga, måste
derför sopran- och altstämman rekryteras
från lägre klasser.
Beträffande undervisningen i
instrumentalmusik påvisades, att på grund af
olikartade förhållanden å olika platser inga
för samtliga läroverken bindande
gemensamma bestämmelser borde förekomma.
II.
».4r den för musikundervisningen anslagna
tiden i allmänhet tillräcklig, eller bör
icke musiklärarens
tjenstgöringsskyl-dighet åtminstone vid de mera
besökta läroverken ökas?»
Med anledning af denna fråga
yttrades, att behofvet af ett ökadt antal
under-visningsliinmar vore vid åtskilliga af de
större läroverken ganska känbart, och
man ansåg derför önskligt, att
musikläraren ålades lika stor undervisningsskyldig-
het samt tillerkändes enahanda
löneförmåner som läraren i teckning.
III.
»Kunna de nu gällande
kompetensfordringarna för musikläraretjenster anses
tillräckliga?»
Att kompelensfordringarna under de
senare åren mer och mer nedsatts,
ansågs icke lända musikundervisningen till
fromma. Såväl vid de högre som lägre
läroverken vore det af största vigt alt
musik- och särskildt sångundervisningen
lenmades i händerna på personer, som i
förening med erforderliga musikaliska
kunskaper egde någon vana och förmåga att
meddela undervisning, och man ansåg
derför att bland kompetensfordringarna
för i fråga varande befattningar vid såväl
lägre som högre läroverk borde i främsta
rummet ingå betyg uti
skolekantorskun-skap eller sångundervisningsskicklighet,
samt att derjemte för anställning vid
högre läroverk borde presteras betyg öfver
godkänd skicklighet i violin- och
violon-cellspelning samt instrumentation.
♦ ■ - —
Förhållningsregler vid
sångstudiet.
(Ur L’Etude du chant af H. Nissen-Salu man.)
fjet piano, som vid sångundervisning
tjenar till ackompagnement, måste
vara stämdt ej blott rent men äfven i
riktig normalstämning’; det bör icke stå
mot en vägg, då tonen studsar, ej häller
bör hela rummet ge för mycken resonans,
då detta hindrar passagernas tydlighet och
tonens renhet.
Eleverna — det må en gång för alla
anmärkas att denna sångskola
företrädesvis afser qvinliga elever — böra icke
under sitt sångstudium spela mycket och
ihärdigt piano; äfvenså förbjudes ett
ihållande solfeggierande samt att sjunga i
körer. De få ej sjunga oafbrutet längre än
2—3, minuter i sänder, men deremellan
livila sig sittande och utan att tala mycket.
Vid öfningar i hemmet böra de, med uret
framför sig, iakttaga samma
tidsbestämningar. Korta öfningar kunna företagas
6—7 gånger dagligen, men med
tillräcklig livila mellan hvarje. Den första
dagliga hemöfningen göres bäst om
morgonen och fastande; aldrig må de sjunga
omedelbart efter en måltid, ej häller
omedelbart före eller efter ett ansträngdt
pianospel.
Man anbefalle åt eleverna en enkel
och kraftig föda, särdeles ägg och kött;
sura, feta, kryddstarka saker, mycket smör
och ost, äfvenså mandlar, nötter och
dylikt som gör strupen torr, äro ej
lämpliga. Till dryck rekommenderar jag godt,
ej för starkt öl eller rödvin. Morgon
och afton ett glas friskt vatten. Dagliga
promenader (utan mycket samtal), då
vädret ej är kallt eller fuktigt. Tidigt
uppe och tidigt i säng.
Läraren bör se till att eleven aldrig
uttröttar sig och ej alls låta henne sjunga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
