Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilen upphettande och för ögonen olidliga
gaskronan ersältas ined en elektrisk
lan-ternin. Beqvämare sittplatser pä raderna
torde ock kunna småningom anordnas,
hvarjemle korridorernas beläggning ined
mattor, sä som pä Nya teatern, är ett
liehof, som till nästa speltermin möjligen
kan tillgodoses.
Den fara som hotat våra kgl. teatrar
har öfverallt lifvat intresset för dem. Vi
hoppas att detta intresse skall praktiskt
yttra sig i ett flitigare besök, hvilket
verkligen bör för oss Stockholmare vara en
hederssak härefter, äfven som i en
allmän och liflig verksamhet till bildande
af en byggnadsfond för tidsenlig lokal
ät en nationalteater, som vi böra sätta
vår ära i att uppehålla. F. H.
FÖLJETONG.
Norske musikere.
Under denna titel har oss »til
An-; lneldelse» blifvit tillsänd en af Aimar
Grönvold författad bok med mer eller
mindre utförliga biografier af Kjerulf,
Svendsen, Bull och Grieg, om hvilka vi
med största intresse tagit kännedom. Ole
Bull är något knapphändigt behandlad,
beroende på att förut en större
brefsam-ling rörande honom blifvit genom hans
son utgifven. Ur kapitlet om Svendsen
ha vi redan i fjol jerntc tonsättarens
porträtt lcmnat ett utdrag, hemtadt ur Nord.
Musiktidende. Kjerulf och Grieg äro
uppenbarligen (och ined rätta) behandlade
med den största förkärleken. Ur
afhandlingen om Grieg meddela vi som prof
följande.
fjjlack vare hans kraftiga melodiska åder,
®i«’ hans idérikedom och lians solida
konst blifver den starka nationella
koloriten i Griegs musik aldrig banal. Han
talar sitt modersmål, men han talar det
med den äkta skaldens inspiration och
originalitet. Hans musik har derför detta
personligt kända, man kunde nästan säga
upplefda, som ofta bringar oss
komponistens egen personlighet så nära in på
lifvet, att man liksom ser honom rakt
in i hjertat. Han förekommer sällan pä
afstand i sina kompositioner, det vill
säga, det är vissa egendomlighet er i hans
stil, som nästan öfverallt komma igen,
vissa modulationer, vissa rytmiska
vändningar, pä hvilka man känner honom,
och hvilka gerna träda så starkt i
förgrunden, att han liksom sjelf är med i första
ledet öfverallt. Det är detta man kallat
det enformiga i hans musik; men den
enformigheten har han gemensam med
de flesta, som ha en starkt utpreglad
stil, och det kan icke heller vara
annorlunda hos en så subjektiv skaldenatur
som Grieg.
Såsom diktare är han utpreglad
lyriker, och lyrikern sjunger ju gerna om
sig sjelf och af sig sjelf samt talar helst i
första person. Grieg har passion och poe-
tisk kraft i sin sång och dertill ett djup i
känslan som ofta har uttryck för det
gripande. Han kan vara både »himmelhoch
jauehzend» och »zum Tode betröbt». Detta
gäller så väl hans vokal- som
instrumcn-talsaker. men har kanske funnit det mest
pregnanta uttrycket i hans romansdiktning,
•lag skall såsom betecknande för
omfånget af hans talangs utsträckning i detta
hänseende endast påpeka sångerna »Min
Tankes tanke», »Det Förste» och »Gnten».
Man har kallat honom Nordens
Cho-pin. Det besläglade hos Chopin och
Grieg ligger i deras gemensamma
förhallande till hvad man i musiken liar
kallat romantik; det har i Griegs musik
med dess folkmelodiska klang och dess
molltoner stundom visat drag, som
påminna om det motsvarande hos den
polske romantikern. Men likasom Grieg ej
har Chopins franska elegans, är der i j
Chopins musik ej heller något som
svarar emot det djerfva och viljekraftiga,
nästan trotsiga hos Grieg. Jag skulle
hellre vilja kalla honom Nordens
Schu-mann. Hans förhållande till denne
komponist har nämligen efter mitt förme- !
nande haft ett djupare inflytande på
honom, och detta så mycket mera
förklarligt, som det här är större slägtskap
mellan individualiteterna, personligheterna,
närmare nationel förbindelse mellan den
nordiska och den tyska diktargenicn än
mellan don nordiska och den polsk-franska. 1
enskilda romanser och pianosaker (t. ex.
delar af Amoll-konserten) spåras tydligen
påverkning af Schumann. Det är
emellertid icke så mycket i den enskilda
kompositionen som mera i Griegs hela
riktning och utveckling som musiker,
hans hänförelse för den store tyske
mästaren haft inflytelse på honom. I hans
konstidealitet, hans begär att tränga till
botten af en stämning, hans djupa
subjektivitet, hans allvar och hängifvenhel
i konstnärskapet, hans starka poetiska
känsla, som aldrig offrar sin fantasi för
formen, i utvecklingen af allt detta, som
danar hela fysionomien, tör Schumanns
hild ha verkat manande och befästande.
Men det tins i Griegs musik ännu
en annan sida, som jag tror bör
framhållas starkare än som skett, och det är
humorn. Humorn hos Grieg är beslägtad
med folkvisans, djerf, saftig och rättfram,
såsom t. ex. i ett par af de förträffligt
arrangerade danserna och visorna för
manskör, pianokonsertens final och
partier af violinsonaterna; dertill kommer
hans stora rytmiska förmåga, som
knappast någonsin firat sådana triumfer som
der, hvarest det humoristiska elementet
också inblandar sig. Och likväl äro de
egentliga scherzosatserna hos Grieg högst
sällsynta; detta hänger kanske
tillsamman med, att det lättare, mera graciösa
och smidiga sydländska lynnet, hvilket
gerna söker sig uttryck i scherzosatser,
ligger honom fjermare. Deremot röjes
l. ex. i musiken till »Per Gynt» och
»Sigurd Jorsalafar» en förmåga af
musikalisk karakteristik af situationen, och i
somliga af lians vokalsaker, I. ex. »Foran
Sydens kloster», en kraftig passion i en
trång, koncis form och en känsla för
motsättningarnas verkningsfullhet, som
alltsammans vittnar om att den
dramatiska tondiktningen ej ligger honom
fjer-ran, hur framträdande det lyriska
elementet än är i all hans produktion.
Der-I emot är jag icke öfvertygad om, att han,
med sin förkärlek för de mindre
genrebilderna med det fina detaljarbetet, är
livad inan kallar en symfonisk natur, och
att gjutningen i stort skall fullkomligt
lyckas för honom.
Emellertid är det i Griegs första
och enda stråkqvartett någonting som
pekar längre ut än allt livad han hittills
gjort. —
Jag har sökt att antyda konturerna
till en diklarfysionomi, som förekommer
mig vara en af de intressantaste och
betydelsefullaste i det nya Norges andliga
verld. Jag tror att han pä musikens
område tillika är en af de
egendomligaste och mest originella förmågor i
samtiden, och att det stora uppseende hans
arbeten väcker utomlands ständigt skall
vara i stigande, ju mer han blir känd.
Han är en af dem man måste känna noga
för att rätt värdera, han är i den
meningen ej en populär talang. Men har man en
gång fördjupat sig i hans musik och
försonat sig med hans egendomligheter,
kommit ut öfver det som man kallar det
bizarra hos honom, då liar man gjort ett
verkligt nytt fynd, som man ej släpper
ifrån sig, utan häller allt mer och mer
kärl.
Från scenen och konsertsalen.
Musikföreningen.
Qen andra af Musikföreningens
kon-’*<sr° serier afslutade d. 6 dennes
föreningens denna vinter ej synnerligt lifliga
verksamhet. Utförandet var i förhållande
till de ojeinna krafterna (cirka 8 tenorer
mot en 30—40 sopraner) i hög grad
för-tjenstfullt, om än ej så fulländadt som
de föregående åren och som man nu efter
sä läng öfning kunnat hafva ännu större
skäl att vänta. Vi vilja dermed
naturligtvis ingalunda säga att föreningen gått
tillbaka, men blott att — troligen i följd
af ogynsamma omständigheter — en
lindrig dåsighet tillfälligtvis hvilat öfver henne
under denna säsong.
Men om man i afseende på utförandets
jemnhet, kraft och nyansering förr hört
bättre prestationer än de i alla fall goda
som nu erbjödos, så ha deremot lä
program varit så intressanta som detta. Främst
glänste Aug. Södermans »Wallfart»,
troligen det högsta, hvartill ännu
balladkompositionen i någon tid och något land
kommit, en af dessa de lyckligaste
men-niskosnillens lyckligaste skapelser, der en
ursprungligt individuel och aldrig
slappande inspiration ingått äkta förbund med
en form, sä på en gäng tekniskt
regelbunden och ideell förklarad, att äfven den
surmulnasle kritik måste slunga pennan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
