Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulltonig, skall äfven andningen vinna
i kraft, utsträckning och elasticitet.
Senare eller samtidigt bör man vänja
eleven att verkställa inandningen sä fort
som möjligt, så alt densamma icke
forsink ar rytmen och frasens inträdande,
livarför man ock i början bör rätta
tempots hastighet efter elevens
andningsför-mäga, således i förstone långsammare,
sedan hastigare. Hvarje öfning måste
nämligen tagas i samma takt från
början till slut och får ej på något ställe
ritarderas, vare sig detta sker i följd af
oofvad andhämtning eller bristande
strupfärdighet, hvilket också kan vara
orsaken.
Äfven en naturligen kort och
besvärlig andhämtning kan genom forsigtig
gymnastik med tiden blifva kraftig och
ulhällande. För att ej onödigtvis
anstränga stämman kan man utan atl
sjunga öfva sig i langt tillbakahållandc
och sakta utsläppande af andedrägten,
och företaga sådana öfningar flera gånger
om dagen.
Man vänjer eleven redan från början
att framför hvarje ulhällande ton eller
passage rätt djupt hämta andan, sä att
hon känner bröstet fyldt af luft, samt
sedan under sången utsläppa sä litet
deraf som möjligt, alltid långsamt och
likformigt, nästan som om hon ständigt
vore färdig att å nyo draga in den.
Sjungas stycken med textord, får en
sammanhängande mening eller fras icke
afbry-tas af inandning. Sä naturlig denna
regel låter, så hör man dock äfven
duktiga sångare förgå sig härutinnan. Vid
ovanligt länga fraser kunna emellertid
mycket öfvade konstnärer ofta vexla
andan så snabt och omärkligt, alt åhöraren
icke varsnar det; i så fall skadar det
icke frasens sammanhang, men dertill är
också en betydande skicklighet af nöden.
Gör det eleven någon svårighet att
finna, vid hvilka ställen i texten
andhämtning lämpligast verkställes, så må
man låta henne före sjungandet högt
läsa igenom texten; livad som da visar
sig i meningen sammanhängande, får ej
häller i sången afbrytas genom
andhämtning. 1 en fras som den följande:
+
# ~ =>r# -f-H^ ef
fp 4=- * -rt-.r - •—
ljiif, så-som blom - strens ilof - - ter
vore det falskt alt andas före eller efter
den med ett kors betecknade noten. Bäst
sjunges hela frasen i ett sammanhang;
skulle det blifva alldeles nödvändigt atl
afbryta den genom en inandning, så vore
enda möjliga platsen derför strax efter
ordet »ljuf». Liksom det talade ordet, har
äfven melodien sina afsnitt. Den fullt
af-slutade ordperioden begränsas af punkt,
melodien af kadens; den mindre
fullständigt afslulade ordföljden af kolon eller
semikolon, melodien af’half kadens, och
ännu kortare hvilopunkter i melodien
motsvara ordföljdens komma. Far man ej
skilja samhöriga ord, så får man ännu
mindre afbryta ett enda ord genom and-
ning, t. ex. om man skulle stycka ordet
»älskar» i en fras sålunda: ».lag äl
skar dig».
Andhämtningen sker alltid på
bekostnad af näst föregående not,
hvilken beröfvas en smula af sitt fulla
rytmiska värde; hvaremot den not som
följer efter andhämtningen måste gripas
strängt i takt.
Hvarje regel har undantag; så är det
ock någon gång nödvändigt alt strax
framför en utomordentligt lång ton eller
passage hämta andan, oberoende af
textsammanhanget, ty sångarens främsta
mal är dock alltid den musikaliska
frasen.
Portamento. Filerade toner.
Vanligen företagas dessa öfningar först
efter alla möjliga exerciser i
strupfärdig-het; jag har dock funnit lämpligt att börja
äfven detta studium ganska tidigt, sä snart
stämmans båda register äro tillräckligt
öfvade, således näst efter skalan och
ungefär samtidigt med färdighetsöfningarna.
Detta förfarande bidrager mycket till
röstens försköning och förädling, till ren
intonation och andedrägtens stärkande.
Portamento består, som förut är
sagdt, af en tons bindning med en högre
eller lägre. Man lemnar den första tonen
en liten smula tidigare än dess rytmiska
värde strängt taget fordrar och
sammanbinder den med den följande sä, alt denna
ä sin sida anticiperas eller tages en smula
för tidigt:
Uppåt sker detta crescendo, nedåt
decre-scendo. Ofvandet af detta portamento
underlättas om man sjunger noterna till
ord börjande på hård konsonant, t. ex. de
italienska tonbenämningarna: mi—sol—mi
o. s. v.
Att »utspinna» tonen (filer le son)
är lättare i högre register än i det lägre,
enkannerligen bröstregistret. Inom det
senare låter man först ansätta tonerna
pianissimo i falsett samt, under det de
småningom bli starkare ända till
lortis-simo. öfvergå till brösttimbre; äfvensom
derefter tvärt om börja fortissimo i
bröst-timbre och sluta pianissimo i falsett. Då
denna öfning fordrar en enda lång
respiration, så är det rådligast att i början
dela den i två, så att man först öfvar
från starkt till svagt (bröst-falsett), sedan
frän svagt till starkt (falsett-bröst), för att
längre fram kombinera båda öfningarna.
Dervid måste iakttagas den största möjliga
jämnhet i andhämtningen och renhet
i intonationen, sä att icke crescendot
medför en för hög, decrescendot en för låg
intonation.
En lon kan »fileras» på följande olika
sätt:
A) i samma styrka från början till
slut: f—f—f.
B) i samma svaghet från början till
slut: p—p—p.
C) i stark ansättning, småningom
förklingande till det svagaste pianissimo:
IT deeresc. ppp.
T)) i svagaste pianissimo ansatt,
småningom svällande till starkaste fortissimo:
ppp < cresc. ff.
E) ansatt i pianissimo, svällande till
fortissimo, och från denna högsta
styrkegrad, som måste beräknas på jämt
hälften af den samlade andedrägten,
åter förklingande till pianissimo: ppp
fff >• ppp.
F) ansatt i fortissimo, förklingande
till pianissimo, och derifrån (också med
jämt hälften af andedrägten) åter
svällande till fortissimo: ff ppp «=c: (T.
Orn man afmäter styrkegraden med
siffror och låter 0 betyda pianissimo,
4 fortissimo samt siffrorna deremellan
nyanser, så skulle naturligtvis öfningen A)
kunna tecknas blott med siffran 4, B)
blott med 0, G) med 4—3—2—1—0,
D) dito omvändt, E) med 0—1—2—3—
4—3—2—1—0, F) dito omvändt. —
Utgående från pianissimo, använder man
hälst den dunkla klangfärgen, hvilken
derpå i fortissimo öfvergår till ljus.
Jag anser lämpligt att äfven vid dessa
öfningar i början ej gå högre än till g5;
likaledes bör man, sedan man företagit
dem på vokalen a, sedermera också
öfva på alla andra vokaler i de olika
språken. (Notex. nr 17, pag. 71.)
Något om kungliga teatern i
Köbenhavn.
(Ur Jyllandsposten.)
|^|äsongen 1884—85 begynte ej, hvad
den kungliga teatern beträffar, under
lyckliga auspicier. Första föreställningen
skulle bestå af Scribes »Statsmand och
Borger» med ny instudering; men så blef
en af teaterns mest underordnade
skådespelerskor sjuk, och detta hade till följd,
att man måste begynna med »Mignon»
på röd lapp och till på köpet utan någon
repetition till operan, sä att den näppeligen
kunde vara någon mönsterföreställning.
Den 2 sept. uppfördes för utsåldt hus
»Don Juan», hvari herr Lange från
operan i Stockholm debuterade i litelrolen.
Det är nu allmänt kändt och erkändt,
alt operan i Köbenhavn står på en
ganska låg ståndpunkt, ja kan rent ut kallas
miserabel. Den stora publiken, som af
gammalt vant sig att se upp till den
na-tionela skådebanan, trots dess jemna,
säkra tillbakagång i konstnärligt
hänseende år från år, har tills för kort tid
sedan ej vetat detta. Uppträdde då och då
en T rebelli eller Vanzandt som gäst på den
kgl. teatern, så atl en för »vore Egne»
föga smickrande jemförelse trängde sig
på en, så tröstade man sig med att
sådana konstnärinnor ju voro stjernor af
första storleken, af europeiskt rykte, och
undantag förekommo äfven annorstädes.
Men så kom den Stockholmska operan
pä besök, och nu föll det som fjäll från
ögonen på folket, som fann hur dåligt
det var bestäldt här hemma på detta
område. Svenskarne hade icke synnerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
