- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 4 (1884) /
132

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvaruti en med dem organiskt förbunden
basstämma är underlagd:

Orsaken till denna olika verkan har
länge sedan blifvit uppvisad. 1 ex. 620
uppenbara de särskilda intervallerna icke
något organiskt sammanhang utan hvart
och ett af dem framträder såsom en för
sig fristående enhet, innefattande en
ursprunglig grundton med sin qvint. Dessa
tonföljder ega således icke, såsom sådana,
hvarken enhet eller mångfald. Men i ex.
621 eger deremot ett helt annat förhål- |
lande rum. Genom den i ex. a)
intervallet d—a underlagda dominanttersen h
framträder nämligen öfverstämman a
såsom underdominantters och nona, samt i
intervallets underton d som
dominant-qvint i den af det första intervallet
an-gifna tonarten. I ex. b) åter får, genom
den underlagda bastonen giss,
öfverstämman betydelsen af ursprunglig
dominantters, här framträdande såsom
moll-domi-nantqvint, likasom intervallets undre ton
c framträder såsom en till moll-dominant
förvandlad durtonikaters. Och ett dylikt
förhållande eger äfven rum i ex. c).
Här föregår således öfverallt en
fullkomligt harmonisk formvexling.

Om man på nedan stående sätt låter
öfverstämman fortskrida från under- till
öfverdominanttersen i samma riktning
som de öfriga stämmorna (ex. 627):

<*■

g

1 1 ":L l!

i E-Su-(£—B
t p:] FP

så framkallas derigenom i samtliga dessa
särskilda lägen fullkomligt ett och samma,
högst otillfredsställande intryck.

Likväl kan i fyrstämmig sats, äfven
i den stämledning ex. 627 framställer,
en viss mångfald åstadkommas och
enformigheten för öfrigt till väsentlig del
öfverskylas derigenom, att man låter den
fördubblade underdominanten pä nedan
stående sätt qvarligga i altstämman
såsom septima:

De särskilda bestämningarna komma
nämligen då i nya förhållanden till den
mot dem dissonerande underdominanten,
och det är hufvudsakligen på dessa
senare förhållanden och på den sistnämnda
bestämningens öfvergäng till septima, som
uppmärksamheten här fästes.

En analys af nedanstående exempel
skall bidraga till förklaringen öfver det
slags tonförhållande som kallas
»melodiska» qvintföljder (638—39):

n)

Uti ex. 638 a) förekommer, vid
öf-vergången till det andra ackordet, en ren

qvintföljd ^^ mellan sopranen och basen.

Men då, i det första qvintintervallet, den
öfre tonen c är en harmonisk
bestämning eller tillhör det för handen varande
ackordet, och den undre tonen f deremot
är en rent melodisk bestämning som icke,
uti ifråga varande afseende, är bunden
af eller vid den för tillfället rådande
harmonin, så kunna dessa, af fullkomligt
olika natur varande bestämningar icke
sins emellan bilda ett harmoniskt
förhållande af der. art, som vid den egentliga
harmonivexlingen gör sig gällande. Det
andra ackordets baston g (dominanten)
framträder derför här såsom företrädd af

toniken eller tonikatersen, och i båda
fallen är denna harmonivexling och
stämledning fullt lagenlig.

Hvad slutligen ex. 639 vidkommer,
så finner man lätt, att de vid a) och b)
förekommande rena qvintföljderna mellan
basen och mellanstämman endast äro
för-hällningar, så att nämligen vid a) tonen
ciss bildar en fritt inträdande förhållning
för g-durtonartens dominant d, likasom
vid b) tonen diss utgör en dylik förhåll-

ning för a-molltonartens dominant e.
Dessa qvintföljder äro således icke af det
oharmoniska slaget.

Det har nu emellertid visat sig, att
de för ifråga varande tonföljder allmänt
antagna benämningarna: egentliga, vä-

sentliga, oväsentliga o. s. v.
hufvudsakligen beteckna dessa tonföljders endast
yttre form, men ingalunda alltid angifva
deras verkliga innehåll. Egentliga
qvintföljder äro i verkligheten endast
sådana, hvilkas understämma fortskrider
från positif grundton till en annan dylik
sådan, samt öfverstämman likaså från
positif till positif qrintbestämning. En
sådan tonföljd, i och för sig betraktad,
saknar under alla förhållanden verklig
mångfald, och, med undantag af
dominantföljderna, äfven enhet, och är således
verkligt oharmonisk.

––-♦♦––-

FÖLJETONG.

Anekdot om Boieldieu.

fjjVJPot slutet af sistlidna århundrade
lefde alldeles obekant en ung
talang, som dittills endast hans gamle
lärare, en anspråkslös orkestermedlem vid
komiska operan i Paris, fullt kände och
uppskattade. Denne tviflade alls icke,
att den unge konstnären nog skulle vinna
uppseende, han hade ju så ofta hört med
förtjusning det själfulla spelet af sin
elev, hvilken så snart öfverflyglat honom,
och hade redan i tankarne tillegnat sig
en del af den ära Adrian en gång skulle
skörda. Det gälde nu bara att få honom
fram inför offentligheten och dertill yppade
sig ändtligen ett tillfälle. På ansökan af
den gamle musikern hade
teaterföreståndaren gifvit Adrian tillåtelse att föredraga
sina kompositionsförsök på en tillfällig
konsert. Han mottog underrättelsen med
glädje, tacksamhet, förtjusning och —
förskräckelse.

Förskräckelse?

Hyste han då misstroende till sina
krafter?

Nej, ty han visste att det som han
var i stånd att åstadkomma hvarken skulle
af känslofulla dilettanter eller af kännare
blifva underskattadt. Nå men om det
ej fattades honom mod och tillförsigt,
hvad kunde det då fattas honom?

— — En svart frack!

»Hvar skola vi få en svart frack?»
utropade de båda vännerna med förtviflan.

Den gamle läraren egde visserligen
en svart frack, hvars ursprung daterade
sig från början af revolutionen, som ännu
ej rasat ut, och hvilken frack paraderat
vid mången patriotisk fest, men sedan
hade den med största omsorg varit af sin
egare omvårdad och endast vid alldeles
utomordentliga tillfällen ur djupet af
byrålådan framdragits i ljuset. Så mycket
än Adrians fortkomst låg kontrabasisten
om hjertat, hade denne likväl en hård
kamp att bestå inom sig innan han kunde
besluta sig för att åse den sköna fracken,
sitt älsklingsplagg, på en annans kropp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1884/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free