Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Andra tablån.) Byn Galcschti. Man
rustar sig till bröllop. Bland folket
synes Neaga som leder gamle Wlad
hvilken blåser i en säckpipa. Neaga sjunger
visor för dom och folket utför några
eldiga nationaldanscr.
Nu kommer bröllopståget in på
scenen. Först kommer brudparets vagn
dragen af ett par oxar och fullpackad med
saker och husgeråd, t. o. m. vaggan och
spinnrocken.
Brudgummen är Badu, bruden Ileana.
Då gamle Wlad med dotter vilja närma
sig Badu, och Ileana stolt frågar denne:
»Ar du tiggarens son?», låtsar Badu icke
känna igen dem, hvarpå akten slutar med
att Wlad uttalar sin förbannelse öfver
honom.
Tredje akten. Högfjell högt uppe
i Karpaterua. Ett gammalt kloster i
förgrunden. Ett par herdar blåsa en
vexel-sång på flöjt och alphorn. Klockorna
ringa i klostret.
Wlad med sin dotter inkomma. Den
gamle lägger sig till hvila, söfd af Neagas
slummersäng. Plötsligt tyckes den
gamles kropp blifva liflös. Neaga tror
honom vara död. Munkar och bondfolk
inkomma, bland de förre Badu, som i
klostret sökt sig en fristad. »Min far
är död!» Kastar sig öfver Wlad.
Dock tyckes ännu icke lifvet
fullständigt ha flytt ur den gamle, som vaknar
upp, lemnar sonen sin välsignelse och
derpå inslumrar till den sista sömnen.
Hans lik bortbäres.
Scenen är nu tom.
Plötsligt instörtar Sandu, som
berättar att han anstiftat- ett uppror i Ocnas
grufvor. Förvirringen var förfärlig. Man
kunde i mörkret icke skilja vän från
fiende. Han hade emellertid lyckats
undkomma, fast förföljd som ett villebråd.
Nu inkommer Neaga. De känna igen
hvarandra.
Stor kärleksduett. »Låt oss fly!»
Men i ett nu närma sig soldater på
alla stigar. Gevären riktas mot den
förrymde fången. Hans älskarinna breder
ut armarne för att skydda honom. En
gevärssalva smattrar och begge falla
lif-lösa till marken. Badu störtar ut från
klostret — ett rof för den grymmaste
förtviflan och sträcker öfver sig gifven
händerna mot höjden: »Blott jag, jag
ensam lefver!»
Dermed slutar operan.
(L’r »Hrad nytt frän Stockholm?»)
Läraren: —Ni är inte uppmärksam;
här står en åttondel, och ni tar en
fjerdedel.
Elevens fader (som sitter i
gungsto-len och hör på): — Alldeles min natur!
Hvarför skulle han ta en åttondel, om
han kan komma åt en fjerdedel?
––––-
Den goda viljan betyder i moralen
allt, men i konsten intet.
Schopenhauer.
Från vår flygande korrespondent.
Paris i Oktober 1884.
jMjjpan var ieke litet orolig öfver att de
populära konserterna skulle upphöra
med Pasdeloups retraite vid förra
säsongens slut. Publikens fruktan har
emellertid visat sig ogrundad, i det M:r
Benjamin Godard, såsom deras direktör,
förenat sig med den gamla orkestern, som
på några fa när är sammansatt af samma
medlemmar, och begynt gifva den första
serien af de s. k. »Concerts-modernes»,
som man beslutat uppföra. Den första
af dessa konserter har egt rum med
utförandet af Max Bruchs »Prélude de
Lore-ley», Camillc Saint-Saens’ 2:a-symfoni,
Gounods »1’entr’acte de la Colombe», en
noeturne af Chopin, två mazurkor af
Godard samt »1’Introduction et la Polonaise
héroique» af Theodore Bitter, som med
sin vanliga virtuositet exeqvcrade
sist-nämda pianokompositioner. Vidare gafs
»le poéme symphonique de Phaeton» af
Saint-Saens och »air de ballet d’Hamlet» af
Thomas — en komposition alltigenom fin
och delikat. Saint Saens’ här nämda
symfoni är ett ungdomsarbete, hvari det
oak-tadt stor originalitet är förherskande
isynnerhet hvad Scherzot beträffar. Gounods
»1’entr’acte de la Colombe» har förutom
sin skönhet också en liten historia att
bjuda den intresserade åhöraren, i det den
skall vara det enda, som ännu existerar
af ett försvunnet partitur. Hvart har det
månne tagit vägen? M:r Godard har vid
detta tillfälle stadfästat hvad man redan
förut bemärkt hos honom såsom director,
nämligen att han är en musikalisk
auktoritet och en raffinerad musiker. Dä nu
orkestern är utmärkt, väntar man sig en
serie af intressanta seancer under loppet
af säsongen.
Samtidigt med honom återtog M:r
Charles Lamoureau sina konserter, »les
nouveaux concerts» i Salle du chateau
d’Eau. Hans första séance inleddes med
ouverturen till Beethovens »Leonora»,
hvilken magnifika komposition fick ett
utförande värdigt ett verk af den genialiske
mästaren, och af den entusiasmerade
publiken begärdes da capo. Orkesterchefen
och hans utmärkta musici blefvo derefter
föremal för den lifligaste ovation af den
talrika åhörarekretsen. Utförandet af
Mendelssohns symfoni var visserligen
korrekt, men den spelades med en
enformighet, som — »malgré tout» — likväl
tröttar publiken. »Esquisse sur les steppes
de l’Asie centrale» af M:r Alex. Borodin,
en rysk komponist, gjorde mindre lycka.
Jag tror mig halva bemärkt, att man i
Frankrike finner de ryska komponisterna
föga intressanta, ty man hör dem nästan
alltid med mer eller mindre likgiltighet.
Något mera intresse visades derefter för
en Serenad af M:r Th. Gouvy,
förträffligt utförd af stråkinstrumenterna. Vid
Wagners herrliga introduktion till 3:e
akten af »Lohengrin» försvann den ryska
köld, hvilken liksom flyttade in med
Borodins skildring af de asiatiska stepperna,
och när det nu lågade upp med förspe-
let till bröllopsfesten . . . så var
parispubliken åter med.
På »theatre lyrique du chateau d Eau»
uppfördes sist »Etienne Marcel», opera i
5 akter och 6 tablåer af Camille
Saint-Saens med ord af Louis Gallet. Ämnet är
gammalt, musiken vacker och utförandet
i ett och annat respektabelt. M:r
Garnier — direktören — utför sjelf
tenorpartiet (Bobert) med stor säkerhet men med
allt för liten accent. Fastän intet är
spa-radt på operans mise en scene och
mycket arbete för öfrigt nedlagdt för att
presentera den riktigt fördelaktigt för
publiken, tör det vara ytterst tvifvelaktigt, om
den kommer att hålla sig särdeles länge
på repertoaren; det vore emellertid
ledsamt nog för herr Garnier om denna
förmodan skulle besannas, då han, efter hvad
som säges, skall stå till rest med 7000
fres på hyran af teatern, för hvars
betalning, eller för en del deraf åtminstone,
han endast har 8 dagars frist. *
På stora operan håller man på med
ett och samma: Sappho, AVda, Herodiade,
Afrikanskan etc. samt annonserar Faust,
till uppförande. En liten historia förtäljer
om ett hotande tillkännagifvande, som är
anslaget i dansösernas loge, rörande
deras hviskande och tasslande sinsemellan
då de äro på scenen, deras ögonkast åt
parketten, deras »signes télégraphiques»
etc. etc. och tillägger, att M:r
Vaucor-beil derefter samlat hela truppen omkring
sig och hållit ett fruktansvärdt strafftal
till sina vildkattor, från livilka man dock
tryggt kan afräkna Mauri och Sangalli.
»Allez, j’ai dit», slutade den stränge
direktören och gick ifrån de förfärade
dansöserna, som nästan icke hade mod att
dansa mera. Och tänk då, att hafva
hvirflat sig igenom två eller tre quadriller,
och så likväl vara tvungen att fortsätta
utan att få sända ett vackert smilande
och ett tecken till fåtöljerna — det är
horribelt!
Théåtre italien kan man snart med
full rätt kalla théåtre internationale.
Divan och primadonnan vid operan, den
berömda M:me Sembrich, är från Wien,
Maurel och Tamagno italienare, och nu
väntas spanioren Gayarre göra sitt inträde
der, för att ej tala om alla de andra,
som i verkligheten höra än till en nation,
än till en annan. Tenoren Tamagno har
rykte för att vara en af de bästa
tenorer Europa för ögonblicket eger att
uppvisa. Härom är ännu ej godt att hafva
någon bestämd mening; han får sjunga
sig litet varm först. Parisarne ha sina
fordringar, och det göra de rätt i,
särdeles då det gäller konsten. S.
–––x–––-
De största kompositörer ha väl
knappast kommit derhän att i fyra enkla
takter nedlägga en hel lifshistoria, en hel
kasts känslor, som man sannerligen tycker
sig höra, när man lyssnar till
grundläg-garnes sång. lea.
* Teatern har numera upphört. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
