Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han har improviserat dem nästan
allesammans, då han i en bjuden krets,
ombedd att lata höra en »fri fantasi»,
spelade hvad andan ingaf honom för
ögonblicket.
Om Ferd. David berättar man, att
han en gång, ehuru han spelat med
vanligt mästerskap, låtit stråken sjunka ned,
emedan handen darrat på honom, och då
han kände sig orolig, var han aldrig i
stånd att spela ett godt staccato. Adelina
Patti påstår att hon än i dag alltid
känner sig beklämd, när hon första gången
sjunger något nytt, hon må ha instuderat
det aldrig så väl. En annan primadonna
lär på den dag, då hon skulle uppträda,
icke ha kunnat förmå sig att sitta stilla
ett ögonblick, utan gick hela dagen fram
och åter i sitt rum, antingen sysselsatt
med nål och tråd eller talande för sig
sjelf och gnolande på sin rol; först när
föreställningen var slut, satte hon sig och
hvilade. — Jenny Lind gick en gång
med sångaren Reeves, tillsammans med
hvilken hon skulle uppträda under
aftonen, upp och ned i rummet, sä att de
oupphörligt mötte livarandra,
småsjungan-de sina partier. Jenny Linds man,
Gold-sclimidt, inföll slutligen: »Men du har ju
sjungit den der rolen så ofta, att du väl
kan den utantill, tänker jag», och fick
till svar: »Vi äro konstnärer, skola
uppträda i dag och veta väl hvad vi beliöfva;
lemna oss derför ensamma, jag ber» —
och hennes man måste låta henne vara
ostörd till aftonen. När man besökte
Jenny Lind en dag, då hon skulle sjunga,
kom hon vanligen in med noter i handen,
satte sig och språkade vänligt. Det dröjde
dock ej länge innan hon visade sig
orolig, reste sig upp och smågnolado för sig
sjelf, satte sig åter och föll i
begrund-ning, hvarpå hon plötsligen fortsatte
konversationen der den blef afbruten.
Hvad allt ha ej konstnärer försökt
och experimenterat för att blifva qvitt
den ominösa rampfebern eller för att
förekomma den samma. Den ene säger
att det är bäst att uppträda totalt
nykter, den andre anser en klunk vin för
ändamålsenlig, en annan åter finner en
stor klunk öl vara ett radikalmedel. Utan
att närmare yttra oss om värdet af det
ena eller andra medlet, hvilket har olika
verkan på olika naturer, vilja vi blott
säga, att den svåra sjukan »rampfeberu»
bör behandlas alldeles såsom sjösjukan,
med hvilken den har en förvillande
likhet. Den öfverfaller en lika nyckfullt,
och man undgår den bäst, om man äter
och dricker måttligt.
Holberg om Musiken.
G;jp anledning af Holbergsjubiieet tör det
«©» intressera våra läsare att se hvad den
store skalden, som bland mycket annat
äfven var musikalisk, tänkte om sin tids
musik. Vi anföra alltså ett utdrag ur
hans »Epistola XXX111», och detta på
originalspråket, enär hans egendomliga
stil skulle förlora allt för mycket genom
en öfversätlning:
Du takker i din sidste skrivelse for
den Musicalske Concert, hvortil jeg
inviterede dig: du roser Personerne, som
ud-forede den, men siger, at Compositionen
vilde ikke falde dig i Orene. Jeg or
selv eenig med dig i den sidste Post,
skiont jeg ikke tør give min Meening
offentligen tilkiende, af Frygt for, af disse
Tiders alamodiske Musicis at blive
an-seet som en Person af slet Smag og
Hørelse; thi de slags Folk væmmes nu
omstunder ved alt hvad som er sodt og
harmonisk, og finde ikke Smag, uden i
Dissonanser, og hvad som skurrer i Orene.
Denne fordærvede Smag haver nu
allevegne indsneget sig, og det i saadan Grad,
at om een af de Gamle stod op igien, og
anhørte een af de nu brugelige anseeligste
(’oneerter, vilde han bilde sig ind, at
Instrumenterne accordercde ikke med
hinanden, eller at Strængeue paa hvert
Instrument ikke vare stemmede. Den gamle
Music var simpel, men derhos naturlig,
behagelig og harmonicusc: Den nye
derimod er konstig, men tilligemed
unaturlig og skurrende............Thi de Com-
positioner, som nu gjores, sigte meer til
Konst end Angeneinhed, meer for at give
Musicantere og Sangere noget at
exer-cero sig paa, end at fornoye Tilhørere;
saa at det er gaaot med Musiken som
med vore nyemodiske Skue-Spill, hvilke
gamle Folk, hvis Smag er endnu ey
for-dervot, ikke kand aosee uden Væmmelse.
At Corellis Music og Molieres
Skue-Spill endnu erc udi nogen Agt,
foraar-sager allene samme Mænds Navne, og
den Reputation de have erhvervet: Thi,
hvis nogen nu omstunder enten vilde
componcre Stykker eller udarbejde
Skue-Spill efter deres Plan, vilde disse Tiders
Iviendere ingen Smag finde derudi,
saa-som de intet vilde have uden hvad som
er vanskeligt og konstigt; skiont man
kand sige, at det er aldeles ingen stor
Konst at componere en vanskelig
Concert; thi mangen een kand ved en simpel
Menuet vise Prøve paa et rart Genie og
et naturligt Talent, som ikke findes udi
de allerstärkest udarbejdede og konstigste
Stykker.
Det gick Holberg — säger danska
Musikbladet hvarur ofvanstående epistel
är hemtad — som det gått många efter
honom. Han har så lefvat sig in i den
musik, som var den herskande i hans
ungdom, att lian blef omottaglig för den
nyare riktning som senare uppkom. När
han förmenar att musiken är i begrepp
att gå under, har han så till vida rätt,
som den musik han älskade verkligen
måste vika för den, de nyare italienarne
hr agte fram. Han blott förvexlar den
musikaliska stil, som han personligen
hyllade, med musiken sjelf.
Musik är luftens poesi.
Jean Paiti,.
Musikpressen.
Tekniska studier för pedal-spelning,
utarbetade af L. Nilsson, pris 5 kr.; IIuss &
Beers förlag Stockholm.
gör att vid orgelspelning komma till
<•’<•) a» någon nämnvärd färdighet på
pedalen erfordras en omsorgsfull öfning,
hvilken kräfver mycken tid och möda.
Of-ningarne måste derföre fortgå efter en
särskild plan, så att fötlernas smidighet
uppöfvas. Herr N. har kommit till den
erfarenheten, att pedalöfningarne böra ske
helst oberoende af manual-spelet, på det
alt elevens hela uppmärksamhet måtte
uteslutande riktas på ernående af
fotternas smidighet. Detta påstående är nog
en sanning, men dock bör i denna
riktning öfningarne icke allt för ensidigt
be-drifvas. Lemmens har uti sin »Ecole
d’ orgue» upptagit sju sidor med studier
endast för pedalen, då deremot Herr N.
lemnar i sina tekniska studier 42 sidor,
oberäknadt de öfningar som stå anförda
uti den s. k. pedagogiska afdelningen.
Arbetet synes i öfrigt vara klart och
redigt uppstäldt, hvilket länder författaren
till heder. Genom särskilda plancher
öf-ver pedalklaveret har herr N. antydt
grunderna för sitt system. Dessa grunder äro
till största delen hemtade hos Lemmens,
och bestå dessa hufvudsakligen deruti: att
fotens spets och häl appliceras på ett för
foten ledigt sätt. Pedal-applicaturen har
förut varit anförd och behandlad utan några
bestämda grunder, och oftast har man
sett äldre författare använda en s. k.
korsbens-method, så galet applicerad, att
den ena foten flyttas förbi den andra på
det sätt, att fotterna förhindra hvarandras
fria rörelse.
Denna korsbens-method är dock
numera föråldrad och öfvergifven.
Med ledning af dessa tekniska
studier för pedalen kan nu den unge
orgelspelaren på egen hand, utan så synnerligt
stort biträde af lärare, sjelf förskaffa sig
en rätt god fond af pedal-teknik,
hvar-före vi på det varmaste rekommendera
herr Nilssons arbete. H.
Tyska kyrkans nya klockor, fyra
till antalet, hitsända från Stettin, äro af
olika storlekar, don största vägande öfver
200 centner, och alla gjutna hos Ebert
i Dresden år 1882. Alla äro försedda
med bibelspråk å tyska; den största har
derjemte en medaljong med konung Oscar
II:s bröstbild och derunder en
inskription, antydande att efter kyrkans brand
den 7 okt. 1878 har denna klocka
blif-vit omgjuten under konung Oscar II:s
regering, och tillika upptagande ärkebiskop
Sundbergs samt pastor Kittans och
dåvarande kyrkoråds namn. Statens inkomst
i tull för dessa klockor lär belöpa sig
till den betydande summan af omkring
3,000 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
