Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och livad som förr endast var möjligt
för några få utvalda, att förvärfva sig en
omfattande och historiskt-musikalisk
bildning, det varder nu genom pianot en
möjlighet i vida kretsar; vi kunna nu få
höra hvad som helst utan den
förmedlande konstnären, i det vi sjelfva kunna
spela det. Härafockså den enorma tillväxten
i pianoliteraturen, hvilken derjemte vinner
en oerhörd öfvervigt genom de särskildt
för pianot bestämda kompositionerna.
Pianot är den musikaliska skolans
instrument; utan detsamma skulle vi ej
i tekniskt afseende hunnit så långt som
vi gjort. Redan i medeltiden, der vi
finna första början till pianot, nyttjades
det till didaktiska ändamål. Parallelt med
pianots (klaverets) utbildning går
utvecklingen af harmonien och notskriften. De
hvita tangenterna representera
medeltidens musik, de svarta den moderna
musiken. Hvad som komponerades af
grekerna och de gamle äfvensom af
medeltidens kyrkotonsättare låter alltsammans
utföra sig på de hvita tangenterna. Den
nyare tiden har tillagt de kromatiska
tonerna. Pianot är likväl ännu ej
fullkom-nadt, det har inga fjerdedelstoner; men
det är i alla fall det vigtigaste
instrumentet för undervisningen, utan hvilket
ingen modern konstnär kan reda sig.
Pianot är hemmets instrument. Förr
var det harpan och lutan, ehuru dessa
ej voro så utbredda, som nu pianot. Från
en mycket anspråkslös början har detta
utvecklat sig, men det har nu blifvit
förnämt; ingen menniska skulle i våra
dagar våga begagna »hackbrädet»,
»spinet-ten», eller »clavieembalen»- i stället för
det klangfulla »pianinot» eller
»flygelfotte-pianot». Pianot kan dock aldrig blifva
oss en så intim vän som violinen,
hvilken också med åren varder allt bättre
och ofta nog går i arf genom flere
generationer, under det pianot deremot blifver
med åren allt sämre och sämre. I fråga
om pianot hafva vi ej heller kommit till
en så absolut byggnadsteknik som med
violinen, derigenom förändrar sig också
speltekniken och kompositionssättet.
Derfor sakna också många sinne för äldre
pianokompositioner; man förstår ej att
fatta dem historiskt, och så blir
modesaken framför allt herskande i
pianospelet. Moderniteten förgriper sig på de
skönaste perlorna i musikliteraturen,
om-bildar dem till behag för den moderna
tekniken, »förbättrar» och moderniserar
dem till skada för den sanna konsten.
Men vi borde Undra vårt öra, icke
kompositionerna.
Pianot är qvinnornas instrument
och spelar en vigtig rol i den vigtiga
sociala frågan om utvidgandet af hennes
arbetsfält. Men dermed befordras åter
en viss ensidighet. Musiken är en konst
för sällskapslifvet, för pianots öfvermakt
träda emellertid alla andra instrument
tillbaka, och en betydande literatur ligger
förgäten och begrafven under dammet
i biblioteken. Ett allmännare
framträdande af stråkinstrumenten kan hjelpa
upp saken, och derför är det glädjande
att se huru på senaste tiden äfven
qvin-norna egna sig mera åt violinen.
Pianot Ur också instrumentet för
omusikaliskt folk, ty det kan mer
än något annat bedraga oss i afseende
på vår egen musikaliska förmåga. Med
ett annat instrument märker den
talangfattige snart hur det är bestäldt, ej så
med pianot, ty på detsamma kan han
lätt dresseras till en viss grad. En följd
häraf är den massa dålig och förderflig
musik, som bara går ut på effektsökeri.
Man bör ej underskatta de följder som
sådan musik utöfva på nerverna, på
men-niskans både andliga och lekamliga
välbefinnande. Man talar om smygande
ni-kotinförgiflning, man kan lika väl tala om
smygande musikförgiftning. Men huru
hjelpa den saken? Här tjenar
polisförordningar och pianoförbud till intet. Här
lijelper blott en fördjupning och
utvidgning af det musikaliska vetandet, och i
samband dermed den insigten, att en hvar
som ej har talang gör bäst i att icke
spela. Då skall man komma att
återvända till den gamla enkelheten, och våra
grannar skola ej kunna så ofta klaga
öf-ver att varda störda.
Pianot är ett nödvändigt ondt.
Musiken skulle gå om intet utan detsamma.
Det är ett stort godt, när det får
inskränka sig till sin sfer. Går det ut
öf-ver densamma länder det till ondo. Trots
allt detta, om vi älska eller hata det,
om vi betrakta det som en tröstbringande
vän eller såsom en fridstörande fiende,
stå vi dock alla, alla under pianots
myndighet och bann.»
Vår Pristäflan.
Obs. annonsen å sista sidan.
Från Scenen och Konsertsalen.
Febr,
Stora Teatern. 11. Auber: Den Stumma
(Fe-nella: Fru Christenson).
» » 12, 18. Ciounod: Romeo och Julia.
» »13,17,25. Cherubini: Vattendraga-
ren. (Antonio: Hr
Bröder-man).
» » 15. Adam: Konung för en dag
(Nemea: Frk. Andersson,
Piffear: Hr Bröderman,
Zelida: Frk. Laurin).
» » 16,20,22. Meyerbeer: Profeten (Jo-
han) Hr Sellman, Fides:
Frk. Janson, Bertlia: Fru
Edling, Vederdöpame: Hrr
Rundberg, Strömberg,
Lund-quist, Oberthal: Hr Rosén).
» » 27. (100:e g.) Fides: Frk Wel-
lander.
» »24,26,28. Hallström: Neaga, opera
i 4 akt. af »Carmen Sylva»,
öfvers. fr. tyskan af Fr.
Hedberg. (Vlad: Hr
Strömberg, Radu: Hr
For-stén, Neaga: Frkn Grabow
ochEk. Ueana: Fru Edling,
Sandu: Hr Odman,
Para-schiva: Frk. Janson och
Fru W. Strandberg, En
herde: Frk. Laurin). l:a
g- ¥•
Febr.
Nya Teatern. 13. Suppé: Boecaccio. (125 g.).
» »21,23-28. » Afrikaresan, kom.
opera i 3 akt. af M. West
och R. Genée, öfvers. af
E. Wallmark. (Titania:
Fru Östberg, Fanfani
pa-sclia: Hr Ringvall,
Antar-sid: Hr Kloed, Miradillo:
Hr. Petterson, Tessa: Frk.
Jonson), Buccametta: Fru
Bergström (l:a g. %l).
Södra » 9—14. Hervé: Kosackflickan.
» » 16—25. » »
» »23-25,27. Hauptner: Den lilla sång-
fogeln, sångspel i 1 akt.
(Netchen: Frk. Grönberg)
(l:a g. VO
» » 28. F. Poise: God natt granne!
ojierett i 1 akt af
Brunswick och Beanplan, öfvers.
af F. Arlberg (Hr
Rund-qvist, Frk Grönberg).
Storkyrkan 16. Prof. Byströms Motettafton.
Sista hälften af denna månad har
varit rik på teaternyheter. Till dessa kunna
vi räkna »Profeten», som återupptagits.
Vidare hafva vi den länge väntade stora
nyheten Ivar Hallströms »Neaga» på
stora operan, »Afrikaresan» af Suppé på
Nya T. och »Den lilla sångfogeln» af Th.
Hauptner på Södra Teatern, hvilken
gif-ves der såsom förpjes till »Kosackflickan».
Meyerbeers storartade och praktfulla
opera »Profeten» (komp. 1843 och första
gången gifven 1849 i Paris — 1852 i
Stockholm), hvilken senast gafs härstädes
förlidet år med hr Labatt i titelrolen,
återupptogs d. 16 med herr Sellman i
denna rol. I N:o 11 af denna tidning
bedömdes då sjelfva operan något
utförligare; vi hafva nu ej tillfälle att ingå i
någon detaljgranskning af den för öfrigt
väl bekanta operan, utan inskränka oss
till att omnämna, att. den äfven med sin
nya rolbesättning var värd publikens
bifall. Herr Sellman saknar visserligen
herr Labatts manligt kraftfulla
hjeltete-nor, men hans röst tränger ändå fram
med styrka äfven i det högsta läget, ehuru
något skarp vid större forcering. Det
dramatiska utförandet lemnar intet öfrigt
att önska; han är en ståtlig Profet efter
Scribes-Meyerbeers romantiska, emot den
historiska verkligheten stridande, teckning.
Fröken Janson är en förträfflig Fides och
fru Edling förtjenar beröm för sitt
utförande af Berthas parti. Den svåra
duetten i fjerde akten emellan dessa båda
gaf ett vackert prof på deras konstnärliga
förmåga. Vederdöparnes partier sköttes
med säkerhet och jemnhet, och i grefve
Oberthals rol gjorde herr Rosén bättre
lycka än i sina föregående roler, ehuru
äfven här oförmågan att tydligt uttala
vissa konsonanter verkade störande.
Körerna gingo i allmänhet bra och
skridskobaletten utfördes med en säkerhet och
liflig-het, som kunde ha hedrat skridskoklubbens
prisvinnare. Den 27 Februari firade
»Profeten» sin 100-årsfest på svenska
operascenen, då Frk. Wellander på ett
högst förtjenstfullt sätt sjöng Fides (på
tyska) i st. f. Frk. Janson, som hastigt
insjuknat.
»Neaga», den rumäniska
folklifsbil-den, sceniskt behandlad af »Carmen Sylva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
