Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anledde dock ett vibrato, som något
inverkade på intonationens renhet. Fru
Edling (Ileana) och Frk. Laurin (herden)
hade endast mindre partier men skötte
dessa väl.
Fröken Janson spelade Paraschiva,
»en gammal Zigenerska», men hennes
ungdomliga utseende stämde ej väl öfverens
med epitetet »gammal». Sångrolen utförde
hon väl, som vanligt. Fru W.
Strandberg alternerar med henne i denna rol.
Af dekorationerna ådrog sig första
aktens grufsehakt största
uppmärksamheten. Landtfolkets kostymer, som lära
förfärdigats i Rumänien, och sålunda
verkliga nationalkostymer, voro särdeles
präktiga, den ena icke lik den andra, alla
lysande af mångfärgade stickningar,
silfvcr-och guldbroderier. Brudparets drägter
voro särdeles rika och praktfulla.
Hvad beträffar »Neagas» framtid på
scenen, våga vi ej yttra någon spådom,
men tvifla på att den kommer att åtnjuta
samma popularitet som tonsättarens mera
melodiösu och dekorativt praktfulla opera
»Den bergtagna».
Om de andra nyheterna kunna vi
endast yttra oss helt kort. — »Afrikaresan»
på Nya Teatern är uppsatt på ett högst
lysande sätt. Libretton är ganska städad j
men ej synnerligen roande och musiken j
står i qvickhet och uppfinningsförmåga ej
så litet efter den i »Fatinitza» och
»Boc-caccio». Bland de mest anslående
numren äro i första akten »Antarsids
kupletter, Titanias entrée och en trio mellan
Fanfani, Tessa och Buccametta samt
qvar-tetten». I andra akten framstår mest
»rosenduetten» mellan Titaniaoch
maronit-fursten Antarsid, af Fru Östberg och Hr
Kloed föredragen på ett utmärkt sätt.
Äfven lyssnescenen efter denna innehåller
vacker musik, och Tessa, frök. Jonson,
har flere rätt nätta och väl sjungna saker
att bjuda på. Tredje akten är ganska
matt.
Hervös »Kosackflickan» på södra
teatern lockar mycket folk men är till
både libretto och musik underlägsen
dennes »Lilla helgonet». Fröken Anna
Petterson uppbär hufvudrolen förtjenstfullt,
hon sjunger vackert och spelar raskt och
behagligt. Vi beklaga att hon skall
nödgas sjunga en så lasciv sång som
»Vass-skärningssången», hvilken snarare borde
uthvisslas än, som nu, applåderas.
Operetten har ännu några andra vågade
saker, som just ej bidrager att ställa den
högt på rangskolan bland dessa simpla
operetter, hvilken genre nu borde vara
utsliten.
Professor Byström hade d. 14 febr.
en »Motettafton», denna gång i
Storkyrkan och biträdd af fröknarna A.
Kjellberg (violin) och E. Petterson (sfing), nya
teaterns kör och musikvänner. Efter ett
inledande Allegro för orgeln af Professor
Byström följde Gloria Patri af Palestrina,
vidare Andante för violin af Corelli, Ps.
424, sådan den ännu af gammalt sjunges
i Dalarna, Recitativ och Aria af Händcl,
Prelude för orgel af Clerambault, En
gammal julsång »Dies est lætitiæ», grunden
för Ps. n:o 60, Ps. n:o 250 från Dalarna
(solosång) och slutligen Ps. n:o 124 (ur
Luther-codex 1580). Psalmmelodierna
voro harmoniserade af Prof. Byström. —
Dessa förtjenstfulla musiktillställningar
borde af allmänheten omfattas med mera
väl äro af betydenhet för
musikbildningen som ock erbjuda en musiknjutning
af ädlaste och sällsyntaste slag. Prof.
Byström annonserar om flera
kyrkokon-serter i landsorten under närmaste tiden
och biträdes vid dessa af fröken Berthe
Gaston.
Pianospelningens följder. 1 tvenne af den
bekante massageläkaren, dr
Zabludov-ski, assistent hos geheimerådet v.
Berg-mann i Berlin, utgifna monografier med
titeln: »Om massagens betydelse för
kirurgien och om dess fysiologiska
grunder», yttrar sig författaren om de
genom musiken, företrädesvis
pianospelet, förorsakade moderna sjukdomarna
på följande sätt: »Medan vi (läkarne) i
fråga om violinisterna ha haft att göra med
dilettanter, ha pianospelerskorna
öfver-vägande varit fackuiusikidkerskor.
Patienterna kommo under vår behandling, sedan
de en kortare eller längre tid (1 — 4
månader) hade måst helt och hållet
upphöra med att spela. Vi hade att göra
med den s. k. paralytiska formen. Vid
hvarje försök att spela erfors en
tilltagande plågsam trötthet i handen och
underarmen, i några fall ända upp till
skuldran och ryggen; hos somliga ensidig,
hos andra tvåsidig. Två gånger kunde
smärtan härledas från fjerde fingret på
venstra handen. Dessa patienter voro
talangfulla och flitiga unga flickor. För
att fullgöra de anspråk, man hade på
dem, måste de dagligen spela 6 till
8 timmar. Sjukdomen verkade mycket
nedsättande. Som de först kommo till
massagebehandlingen, sedan de en kortare
eller längre tid upphört att spela, tillät
jag dem i början af deras kur att spela
en fjerdedels timme om dagen. Hvar
tredje dag ökade vi denna tid med fem
minuter, men hvarvid en fem minuters
paus måste göras efter hvarje fjerdedels
timme. I stället måste patienterna
inskränka sig till endast få fingeröfningar
och åtnöja sig med att spela de äldre
klassiska kompositörerna Haydn, Mozart
och Becthoven. De nyare deremot,
Cho-pin, Liszt och Rubinstein, genom
hvil-kas musik de hade ådragit sig sin åkomma,
fingo de under kuren blott sällan befatta
sig med. Dilettanterna lyckades det oss
att bota efter omkring sex veckors
behandling; efter flera månader inga recidiv. Men
fackpianospelerskorna fingo, ehuru det
efter några veckor var möjligt för dem att
utan smärta spela några timmar, kort tid
efter kurens slut recidiv, så snart de åter
började sina lektioner och spelade fyra
timmars tid eller derutöfver. Efter flera
månaders lidande blefvo de nödsakade att
lemna musikskolan.» — Med anledning af
ett dylikt utlåtande har man nästan rätt
att påstå, att Mozart och Becthoven
skrif-vit en sundare musik än Chopin, Liszt
och Rubinstein. (4. B.)
Från in- och utlandet.
En musikalisk pnstaflan anordnades
under förlidet år af ordenssällskapet Par
Bricol härstädes, omfattande
kompositioner för mansröster. Pröfningsnämnden
har nu tillerkänt priset (300 kr.) åt hr
Emil Sjögren för en kantat af Holger
Drachmann »Landtmanfærd», i svensk
öfversättning benämd »Islandsfärd».
Kantaten som sönderfaller i tre
af-delningar, är skrifven för manskör med
orkester.
Hedersomnämnande tillerkändes jur.
kand. O. F. Hagman för en qvartett
»Den hvide, röde Rose». Hr H. är
sedan Upsala-tiden känd som en begåfvad
tonsättare. Till åtskilliga af våra
»studentspex» har han skrifvit musiken.
Efter hvad det förljudes, lär hr
Sjögrens kantat komma att uppföras vid en
stundande konsert inom Par Bricole.
Ett svenskt musik-lexikon, en af
författaren i lifstiden kompletterad och
rättad upplaga utaf J. L. Höijers
förtjenstfulla arbete, väntas utkomma.
Hr Lejdström har den 6 Febr.
upp-trädt på en af 1’Association Literaire et
Artistique Internationale — hvilkens
hederspresident är Victor Hugo — gifven
minnesfest med anledning af Ludvig
Holbergs 200:de födelsedag, hvilken fest egde
rum i den eleganta Salle Krigelstein vid
Rue Charras. Hr Lejdström utförde der
tvenne nummer, af Bengzon och Hallström
samt belönades för båda med det mest
lifliga och enhälliga bifall.
Det har förut varit sagdt, att hr
Lejdström från Paris ämnade begifva sig till
Frankfurt am Main, för att afsluta sina
studier, men vi tro oss veta, att han
öf-vergifvit denna plan samt kommer att
lägga sista handen vid verket i Paris.
Hr L, har af Ambroise Thomas erhållit
tillstånd att öfvervara sånglektionerna i
konservatoriet.
Om »Stig Hvide», den norska operan
af Ole Olsen, hvilken, som vi förut
omtalat, är antagen till uppförande på Stora
teatern i Stockholm, berättar norska
Dagbladet, att texten är skrifven af
kompositören sjelf, hvilken tagit ämnet dertill
dels ur Marsk-Stig-visorna, dels från
Ingemann» roman »Erik Menveds barndom».
Operan är i 5 akter och börjar med Stig
Hvides och den danska adelns
sammansvärjning mot Erik Glipping samt slutar
med marskens död på borgen Hjelm i
Jutland. Hvar och en af operans 5
akter är af ungefär lika stort omfång som
två symfonier. Men kompositören har
också arbetat på sitt verk i 10 år. Ole
Olseu är den förste norske kompositör,
som skrifvit en stor opera och hvars ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
