Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tiilens musiks egendomliga verkan
beror til) stor del just på oförmedlade
treklangsföljder.
Den reformträngtan, som brusade fram
under 15-lnindra-talet, lemnade
qvintför-budet orördt. Zarlino (1572) vidhåller
det i all ursprunglighet, Capranica (1591)
förbjuder äfven förtäckta qvinter; »man
får öfvergå ur en fullkomlig konsonans
i en ofullkomlig, icke tvärt om.»
I alla fall tänkte man ännu under
1600-talet tämligen tolerant öfver
qvint-förbudel. Athanasius Kircher (1650)
förmenar på sin höjd, att den som gör
qvintföljder må anses för, icke precis
ovetande, men dock oförvägen.
Det var först i det adertonde
århundradet som qvintskyggheten utvecklade
sig till nervös galenskap och monomani,
och det är särskildt Joh. Jos. Fux (1725)
som har äran af att i detta fall framstå
såsom en af alla tiders mest pedantiske
skolfuxar. Han gifver grundsatsen icke
såsom förbud utan såsom regel. Han
tål icke den förtäckta följden ge—da
ens mellan öfver- och mellanstämma, af
det dråpliga skäl, att om man tar bort
understämman så blir följden felaktig!
Han tål ej ens qvinter i motrörelse. Men
han öfverträffas dock måhända i
raffinerad kasuistik af Kirnberger, hvilken
förbjuder helt oskyldiga förtäckta qvinter,
men deremot tillåter öppna sådana, som
uppkomma genom stämmornas korsning
och sålunda döljas för ögat, ehuru de
likafullt i klangen finnas qvar!
Kirnberger — säger Ambros — kan jämte
sitt anhang gälla som prototyp för denna
»gamla skola», hvars grqjidlighet urartar
till grubbel och stränghet till pedanteri,
för hvilken musiken är jämt upp
detsamma som oktav-, qvint- och
tvärstånds-förbud och knapt har högre ändamål, än
att en skolmästare tillsänder en annan
några gåtkanon och ropar bravo åt sin
kollegas lyckliga lösning. Men det gick
dessa purister alldeles så som
»proktofantas-misten» i Goethes Faust, då han ilVade
mot dans: »man fortsatte ändå att dansa.»
Och då någon qvintgång upptäcktes bos
en erkänd mästare, så uppsökte man de
sällsammaste och lustigaste ursäkter
derfor. Zelter berättar, att dä han en gång
anmärkte några qvinter i Grauns »Tod
Jesu», så svarade man honom, att de ju
voro betecknande för stället i texten,
eftersom der talades om vskurkstreck/»
Sebastian Bach är alls icke rädd
för qvinter i figurerad sats. Zelter
berömde hos Goethe »sin Felix»
(Mendels-sohn) derför, att denne »med sina loögon
upptäckt sex rena qvinter efter hvarann
i en konsert af Bacli.» Förmodligen var
det den stora d-mollkonserten för ett
klaver; äfven utan loögon kan man
emellertid i en Bachs toccata i d-moll
upptäcka tio qvinter (i form af brutna
treklanger). Qvinterna i Glucks Arinida äro
ofta omtalade:
I brutna ackord förekomma
qvintföljder ej sällan till och med hos den
»guld-rene» Mozart, t. ex. i dylika figurer:
hvilka kondenserade bilda följande
harmonier :
Hän dels qvinter i pastoralen ur
Messias äro bekanta. Mera vågade äro
följande ur Deborah:
Haydn bar i inledningen till
Årstiderna en serie qvinter-, skickligt maskerade
genom motrörelse.
Beethoven är tämligen sträng, dock
förekomma äfven hos honovn flere qvinter,
särskildt s. k. »efterslående», äfvensom
genom sextackordfördubbling uppkomna.
Exempel på de förra (ur G-dur-sonaten):
hvilket Ambros krystadt söker förklara
genom att underlägga en fingerad
fundamentalbas, som antagligen endast i
Ambros’ öron klingar med. Schubert är
icke så noga; han har gifvit häfd åt de
kromatiska qvintföljderna genom sin
Schwa-nengesang:
Chopin åter har häfdat pianots
egenskap af klanginstrument, der man trygt kan
försöka åtskilliga »mixturregister:»
och. detta (ur mazurkan op. 24,2) bar
sedan ofta blifvit eftergjordt (t. o. m. af
vår »guldrene» Herman Berens, se
4-händiga klaverutdraget till ouvertyren ur
Lulli A- Quinault sid. 7) men i all
synnerhet af Liszt, hvilken ock, följande
Beet-liovens exempel, genom flcrfaldiga
fördubblingar ofta får hela massor af qvint- och
oktavföljder.
Schumann har många qvintföljder
redan ensamt i sina Etudes symfoniques.
Sjelfva Mendelssohn skrifver i
Midsom-marnattsdrömmen sålunda:
hvilket är svårt alt tekniskt försvara,
äfven med de liberala åsigter jag för min
del hyser. Bekanta äro de mycket
om-skrifna, men vida mindre farliga qvinterna
i Boitos Mefistofeles. Kromatiska
qvinter finner man äfven hos Wagner
(Rhein-gold), Verdi (Aida), Meyerbeer
(Huge-notterna, der man också kan se präktiga
diatoniska harpqvinter i brutna ackord),
m. fl. I Sverige är det i synnerhet
August Söderman, hvars utpräglade
klangsinne älskar rena qvintföljder, äfven i
vokal sats. Ensamt i lians »Nordiska
folkmelodier, harmoniskt behandlade för
mansröster», ett litet häfte på 8 sidor,
förekomma ej mindre än fyra stycken,
hvar-till jag torde återkomma. Bland senast
utkomna musikalier bar jag genast
upptäckt rena qvinter i Lagos trestämmiga
sånger, i Back er-G rönd ah Is sista
sånghäfte, i Rendahls prisbelönta melodiska
tonstycken m. m.
Den som hyser fördom mot
qvintföljder, han gör bäst i att ej taga i något
nutidens musikhäfte utan att — blunda.
––––––
August Wilhelmj
och Rudolf Niemann.
^f^ågra biografiska notiser om dessa
båda konstnärer, som nu gästa vår
hufvudstad, torde intressera våra läsare,
hvarföre vi här i korthet vilja meddela
sådana.
August Wilhelmj, hvilken för 14
år sedan konserteraue här i sällskap med
pianisten Rafael Joseffy samt den berömda
koloratursångerskan Aglaja Orgeni, är född
d. 21 Sept. 1845 i Usingen (Nassau).
Han erhöll sin första violinundervisning
af K. Fischer i Wiesbaden och utvecklade
sig ovanligt hastigt till en betydande
virtuos. Sin fullständiga utbildning vann
han 1861—64 vid konservatoriet i
Leipzig under ledning af David och var i teori
lärjunge af Hauptmann, Richter och sedan
i Wiesbaden af Raff. Redan under sin
studietid uppträdde lian på
Gewandhaus-konserterna. Efter afslutade studier
började lian sina konsertresor. Han uppträdde
först i Schweiz (1866) sedan i Holland,
England, Frankrike, Italien, Ryssland etc.,
öfverallt väckande största uppmärksamhet
genom sin eminenta teknik och geniala
uppfattning. År 1871 blef han utnämd
till professor. Han begaf sig 1878 på
konstresor i Amerika och derifrån 1881
till Australien, der han reste omkring
åtföljd af en orkester, och återkom året
derpå till Wiesbaden, der lian liar sin
bostad. Någon fast anställning bar lian
aldrig antagit. Vid festspelen i Bayreuth
1876 satt han såsom ledare för
violinisterna i Wagners orkester. Han är
nämligen en stor beundrare af Wagner. 1
Bie-berieh vid Rhein bar han en villa, som
han efter sin konstresa »jorden rundt» om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
