Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forsla undervisning. Den begåfvade
gossen visade redan tidigt prof på en
ovanlig musikalisk talang oeli kunde redan
vid 6 Ars ålder sjelf skaffa sig sitt
uppehälle genom violspelning. Vid 12 års
ålder inträdde lian vid konservatoriet i
Prag, hvilket den tiden stod i största
anseende oeh der han studerade
violspe-let under den bekante oeh ansedde
Fredrik Pixis, broder till pianisten oeh
komponisten Peter Pixis och lärare för den
berömde violinisten Ferdinand Laub. 1
harmoni- oeh koinpositionslära
undervisades han af konservatoriets direktör
Dio-nys Weber, som lefde under Mozarts tid
oeh troligen hörde till antalet af hans
vänner.
När år 1842 Mozarts minnesstod skulle
aftäckas i Salzburg beslöt konservatoriets
föreståndare att ditsända en deputation
af 6 lärare och 12 lärjungar, hvilka ej
endast skulle representera konservatoriet
utan äfven deltaga i den musikfest, som
skulle ega rum derstädes. Bland dessa
utvalda befann sig äfven vår unge
konstnär, som gladde sig mycket åt denna
utmärkelse emedan en af anförarne var
sjelfve Mozarts son, de båda andra voro
Franz Lachner och Sigismund Neukomm.
Ar 1843 lemnade Czapek konservatoriet
och antog engagement på ett år vid
böh-miska teatern i Prag, och efter detta års
förlopp begaf han sig till Berlin, der han
blef anförare för konserterna i Friedrich
Wilhelmstadts Casino. Sedan han vistats |
i Berlin 2’/, Ar tog han engagement som {
kapellmästare vid »Steyermarkische
Ge-sellschaft», med hvilket han företog en
konstresa genom Tyskland och
Skandinavien, och livars konserter öfveralll
mottogos med stort bifall. Det kom 1847
äfven till Göteborg, och här blef den
ännu unge, men icke dess mindre
utmärkte virtuosen och komponisten utnämd
till musikdirektör vid kgl. Göta
Artilleriregemente. Dermed började nu hans
lefnadsbana i Sverige. Hans verksamhet
här inskränkte sig likväl ej endast till i
militärmusikchefens utan riktade sig åt
hela musiklifvet. Så var han äfven
kapellmästare för tyska operan vid Stora
Teatern och för Harmoniska sällskapet,
sånglärare vid stadens förnämsta skolor,
organist etc. Med ett ord intet egde !
rum på det musikaliska området utan
att Czapeks hjelp blef anlitad. Trots
denna mångsidiga verksamhet fann han
ändock tid att med ifver hängifva sig åt
komposition. Frukten af denna hans flit
är ett stort antal gedigna och värdefulla
verk, som öfverallt, der de blifvit utförda,
skördat största bifall. Dessa
kompositioner äro: flere konsertstycken för olika
instrument, flere kantater, bland hvilka i
synnerhet »Das Weltgericht» må
nämnas, hvilken är tillegnad kon. Oscar 1
och af honom skänktes till Musikaliska
Akademien i Stockholm. Samma år,
1857, invaldes Czapek till ledamot af
denna akademi efter alt redan i fyra år
hafva varit associé i densamma.
Derjemte har han komponerat flere
symfonier, af hvilka den andra i ordnin-
gen lillegnades Musikal. Akademien, flere
messor som alla med mycket bifall
gif-vits i Göteborg, Stockholm, Dresden,
Paris etc. samt äfven pianokompositioner.
Efter utförandet af hans stora katolska
messa i Madelainekyrkan 1881 erhöll han
en ganska smickrande skrifvelse af dess
kapellmästare Gabriel Fauré, och en
korrespondent från Paris yttrar efter
messans uppförande: »Det är icke första
gången den utmärkelsen vederfares den
äfven här kände och uppburne
kompositören att hans musik uppföres i en kyrka,
der ännu för få år sedan Saint Satins
var kapellmästare och der nutidens
främsta komponister på den andliga musikens
område räkna för en ära att få sina
arbeten bekanta.»
Efter en trettioårig trogen
verksamhet vid regementet tog Czapek afsked
från sin befattning som dess musikdirektör
och rönte vid detta tillfälle många prof
på den aktning ock vänskap han
tillvunnit sig under denna långa tjenstgøring.
Fortfarande är Czapek verksam som
musiker och är bland annat den ledande
själen i ett sedan 2 år tillbaka
existerande qvartettsällskap, Eugéne Sundbergs
qvartettsällskap, som bär namnet efter
den, som till detsamma donerade den
vackra summan af 10,000 kronor. För
att nämna de yttre utmärkelser, som
kommit Czapek till del, så är han riddare
af kgl. Vasa-orden och äfven innehafvare
af (lere utländska ordnar.
Det är icke allenast såsom en
gedigen komponist och utmärkt exekutör
Joseph Czapek med rätta är högt värderad,
det fins hos honom äfven andra
egenskaper, som värdigt sluta sig till hans
musikaliska. Vänfast som få och lifligt
intresserad för allt som tillhör tonkonsten
är han städse redo att räcka en hjelpsam
hand, der hans insigter och erfarna
ledning kan vara af nytta. Godmodighet
och verklig humor genomgår hela hans
väsen och utgör kärnan i hans på visst sätt
originela personlighet; kommer dertill att
hans uppträdande prydes af den sanna
förtjenstens anspråkslöshet, är det
naturligt att han icke allenast genom sina
konstnärsegenskaper utan äfven genom
sin älskvärda personlighet vunnit en stor
vänkrets i det samhälle han tillhör.
Njutande af ett sällsynt lyckligt familjelif
eger Czapek äfven en för konstnären ej
så vanlig oberoende ställning, som
tillåter honom att ostörd egna sig åt sin
lifs-uppgift.
I konstens intresse uttala vi till slut
vår förhoppning, att den ännu trots sina
60 år, lifskraftige mannen må förunnas
att fortfarande skänka vår musikliteratur
nya alster af sin rika begåfning.
Vår musikaliska ungdom uppammas
vid klaverspelct till ett bullrande slägte.
De små skola bli trumningshjeltar. Men
musikens uppgift är att röra hjertat.
Mekanismen måste eldas af en lefvande
ande. eman. bach.
Ur en svensk tonsättares lif.
•J^rån Ystad styrdes kosan öfver Vexiö till
sis Jönköping. Mycket af intresse står
om denna resa att läsa i dagboken, som
vi nu måste för utrymmets skull lemna
orördt. Äfven i Jönköping gafs en
konsert (den 21 September) — också den
fåtaligt besökt — och Josephson tyckes
ej heller ha varit nöjd med det nummer
han sjelf hade alt bjuda på, nemligen en
improvisation öfver »Kristallen den lina»
och »Vermlandsvisan». Han kallar
försöket ett vågstycke och tillägger: »Jag
önskar alt en sådan improvisation ej
torde fresta mig å någon annan konsert;
bäst är att gömma inbillningens verld
inom eget bröst och egen kammare och
ej släppa ut de brokiga gestalterna,
innan deras former blifvit godkända.»
De båda vännerna voro nu trötta och
ledsna på sin färd och beslöto att, när
den redan annonserade konserten i V e
-st ervik var gifven, resa livar och en till sitt.
Såsom karakteristiskt för Josephson
må följande antecknas från resan till
Vestervik. Då han och Gunther på
vägen råkat i en liten tvist, som satt
dem båda i dåligt lynne och hotade att
förstöra hela behaget af färden, så
försonades allt genom — en vacker utsigt.
Det var utsigten från vägen förbi
Häg-gestorps kyrka, som, enligt Josephson,
var »af en så storartad natur, att allt
småsinne och oenighet dervid måste
försvinna». Vi se här ett nytt exempel på
den direkt moraliska verkan Josephson
mottog af en skön naturtafla. Lyckligt
om en vacker utsigt kunde verka lika
fridsamt och stillande på alla upprörda
lynnen.
Med saknad gå vi för öfrigt förbi
flera målande och stämningsfulla
beskrif-ningar från denna färd till Vestervik. De
anlände dit den 24 Sept. Snart voro de
båda resande här omgifna af sina
musikaliska vänner från förra hesöket, och den
26 Sept. gåfvo de sin soiré. Hecelten
var ungefär densamma som i Jönköping,
men Vestervikssoiréen var dock i andra
hänseenden »den trefligaste af de tre som
gifvits». Äfven följande dag stannade de
båda vännerna qvar i staden, och det
ångrade de ej, ty de fingo pä aftonen en
glad öfverraskning, då Jenny Lind och
m:lle Johansson helt oväntadt anlände med
ångfartyget Skandia. Gunther och
Josephson tillbragte genast en angenäm
qväll-stund hos dem på hotellet. »Det gladde
mig högt», skrifver Josephson, »att åter
se henne efter den lysande triumph hon
firat i Köpenhamn. Hennes geniala
anspråkslöshet har ingenting förlorat genom
dessa nya framgångar: hennes natur
vinner ständigt mer och mer harmoni, och
det är kanske derföre nu mera jemnhet
i hennes lynne och hjertlighet, än det
var före hennes utresa. Den som
kommit i något närmare förhållande till henne,
kan ej annat än hjerlligt hälla af henne.»
Jenny Lind stod nu på väg till
Norrköping, der hon skulle ge konsert, och
Josephson beslöt att äfven resa dit, då
34
SVENSK MUSIKTIDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
