Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser i två grupper; den ena af dessa
skildrar det öfvervägande martialiska
elementet med sin utpräglade rytm; den
andra deremot det för Chopin så
utmärkande melankoliskt drömmande
känslo-lifvet.
Till den först nämnda gruppen skulle
jag vilja räkna polonäserna i A-dur (op.
40 n:o 1), Fiss-moll (op. 44) och
Ass-dur (op. 53).
Med afseende på formens enkelliet och
det nationella elementets karakteristik
förljenar ovedersägligen A-dur-polonäsen
främsta rummet, ehuru den torde vara
mindre framstående i musikaliskt
hänseende än de öfriga och äfven saknar det
poetiska elementet — den rör sig nära
nog allt igenom i forte och eger inga
synnerliga kontraster i sina tema —, så
gör den dock intryck genom sin
ridderliga hållning och sin naturliga finhet. Den
mest högstärnda och djerfva i tanken är
utan all fråga Fiss-inoll-polonäsen,
tilleg-nad grefvinnan Delfi ne Potockas syster,
furstinnan Beauvau. Hufvudtemat är
af dyster längtan och vildt trots, men
afbrytes på det mest öfverraskande sätt
af ett älskligt mellanspel i mazurkastil.
Rent af underbar är den verkan man
erfar af detta styckes drömmande slut, der
det ursprungligen energiska temat i venstra
handen förklingar i det mjukaste piano,
medan åter på det af högra handen långt
uthållna Gis liksom klagande nedfaller
halftonen d, i form af tungt förslag. —
Ass-dur-polonäsen, som är uppfyld af
majestätisk värdighet, skrefs efter
hemkomsten från ön Majorka år 1840.
Nya Stockholmsteatrar.
■jj^edan i somras hörde man omtalas
att en ny teater här i hufvudstaden
snart skulle öppna sina portar för
allmänheten. Den uppgafs skola blifva
företrädesvis en operett-teater, och några
bekanta förmågor inom detta fack nämdes
såsom engagerade. Till föreståndare för
densamma skulle vara antagen en f. d.
teaterdirektör i hufvudstaden. Lokalen
för den nya teatern skulle inredas i ett
privathus, byggmästare Lundbergs stora
hus mellan Vasagatan och Kungsgatan,
och vara belägen i norra delen af detta,
vettande åt den stora gasklockan i
närheten af norra salutorget. Man fick till
och med höra att dagen för öppnandet
af denna teater var bestämd; det skulle
ske annandag jul — om vi rätt minnas.
Emellertid hördes intet vidare af. Det
glunkades om att lokalen ej uppfylde de
fordringar, som i sundhetens och
säkerhetens intresse måste ställas på en
offentlig förlustelselokal af detta slag och
att på grund häraf koncession vägrats af
vederbörande myndighet. Den trupp, som
skulle inviga denna scen och sedan verka
å densamma, lät under tiden landsorten
komma i åtnjutande af dess
konstproduktioner i afvaktan på Stockholmsteaterns
fullbordan. Detta är livad man försport.
Huru det förhåller sig med vägrad kon-
cession och teaterns beskaffenhet vilja vi
lemna osagdt. Otroligt förefaller det ej
att denna för teater ej byggda lokal med
läge i en stor byggnadskomplex skulle
anses olämplig, dock ha vi hört att
inredning af densamma lär pågå.
Ett nytt förslag till teaterbyggnad har
sedan kommit på tal. Det säges
nämligen alt ett bolag bildats för uppförande
af en teater å en tomt belägen i hörnet
mellan Jakobsbergsgatan och
Greflhure-gatan. Äfven denna påstås ämnad till
en operett-teater. Hur långt detta
företag avancerat ha vi oss ej bekant.
Man skulle väl nu kunna tro, att
hufvudstaden vore för närvarande
vanlottad på teatrar, när så godt som på en
gång två sådana teaterföretag skola vara
i görningen. Men så lär då ingalunda
vara förhållandet. En teater ha vi mist
med den gamla »ladan» vid
Kungsträdgården, men har det derföre visat sig
att de återstående teatrarne sedan dess
varit otillräckliga? Tvärtom. Publiken
är det som varit otillräcklig för dem, och
del är en känd sak att endast den lilla
teatern på Söder arbetar under gynsamma
ekonomiska förhållanden. Hur skulle då
än flere teatrar bära sig här? Kan man
väl tro att teaterförmågorna i vårt land
skola vara så rika och tillräckliga, att
ännu en ny scen i hufvudstaden skulle
behöfvas för deras tillgodogörande?
Knappast. Hvilka sådana som nu finnas
oanvända kunna vi ej uppleta. En och
annan af dem, som nu lysa i landsorten,
torde kunna rekryteras i en ny
hufvud-stadstrupp, men någon hel sådan af så
framstående egenskaper att den kommer
att öfverglänsa hvad nu här finnes af
dramatiska och lyriska krafter torde blifva
ganska svårt om ej omöjligt att hopsamla.
Och kunna ej våra nuvarande teatrar
tillfredsställa de anspråk publiken ställer på
sådana konstanstalter? Visserligen äro
våra kungliga teatrar ingalunda tidsenliga
livad sjelfva teaterlokalerna beträffar, men
vi tvifia på att ensamt en tidsenlig lokal
skall kunna draga folk, och att täfla med
deras lyriska och dramatiska scener lär
väl blifva en omöjlighet. Gå vi till Nya
teatern, så kan väl ingen finna densamma
otidsenlig hvad utrymme och beqvämlighet
angår. Återstår att se efter om någon
branche af lyrisk eller dramatisk konst
hos oss är orepresenterad. Som sagdt
är, kan snart ej för någon ny teater täflan
komma i fråga med Operan och
Dramatiska teatern på den stora operans eller
det större skådespelets område, knappast på
den högre komediens. Återstår då
operettens och farsens. Men ej heller i detta
afseende äro vi lottlösa. De teatrar vi
nu ega följa ju ganska bra och raskt med
sin tid liärutinnan. Knappast ges någon
lyckad ny fars eller ett lustspel i
utlandet utan att Södra eller Nya teatern
fae-mäktigar sig desamma, och det händer
ju till och med att en sådan pjes
upp-sättes på båda dessa scener samtidigt.
Och operetten? .la, hvad denna beträffar,
kan väl ej nekas att dessa teatrar följa
med sin tid. Allt hvad nytt hrr Lecocq,
Strauss, Suppé, Millöcker etc. nu
producera, få ju vi göra bekantskap med här,
och om än sångkrafterna ej äro fullt
tillräckliga i alla partier, så kan dock mot
uppsättningen ingen anmärkning göras,
helst livad Nya teatern beträffar. Hur
en ny operett-teater med svenska krafter
skall kunna hålla denna stången med hopp
om framgång och ekonomiskt bestånd,
kunna vi ej utgrunda. Ännu mindre
torde krafter vara att disponera för en
opera comique. Är det meningen att
odla den simpla offenbachiaden, så må
vi betacka oss för en ny scen för det
obscena, och spekulationen i den vägen
varder helt säkert misslyckad. Den
genren börjar blifva utspelt. Huru vi
sålunda än betrakta saken, kunna vi ej finna
hvarken att våra nuvarande teatrar äro
otillräckliga, ej heller att någon ny teater
kan vara behöflig för att representera en
nu orepresenterad konstart. Emellertid
böra våra nu varande teatrar taga ad
notam de nya teaterförslagen och försäkra
sig om sådana förmågor att de ej kunna
ha att befara uppträdandet af några
konkurrenter.
Huru i dessa tider någon person kan
vilja placera pengar i nya teaterförelag,
förefaller oss ofattligt, då erfarenheten så
tydligt talar om vanskligheten, ja,
omöjligheten att med fördel spekulera i den
vägen. Nog kan man förstå att
sysslolösa skådespelare eller sådana som tro
sig vara i besittning af öfverlägsna
talanger vigilera för att få en ny
liufvud-stadsscen att röra sig på, likasom
kapitalstarka teatervurmar eller innebafvare af
gammalt teatermateriel kunna vinnas för
åstadkommande af en sådan, men folk
med förstånd synes oss svårligen kunna
engagera sig i företag af denna art. En
sådan konkurrens, långt ifrån att gagna
konsten eller publiken, skulle endast blifva
ruinerande för de teatrar som nu existera
och ganska väl kunna räcka till ännu i
flera år samt äfven uppfylla publikens
berättigade fordringar i afseende på sceniska
nöjen. Emellertid ligger det i deras
intresse att mota en möjlig konkurrens
genom att draga till sig de förmågor, som
skulle kunna komma medtäflare till godo,
för att så mycket som möjligt fullkomna
sina prestationer.
Saken skulle ock kunna betraktas från
en annan sida, nämligen från synpunkten
af läget för de nu existerande och de
projekterade nya teatrarne, men icke heller
i det hänseendet kunna några nämnvärda
fördelar eller behof för publiken uppletas.
Mera centralt läge än hvad våra större
teatrar nu ega kan ju ej gerna finnas.
En teater vid Grefthuregatan skulle
visserligen kunna betraktas som en
lokalteater för Östermalm — dock ingalunda
i jemförelse med Södra teatern för
Söder-boarne —, men då kommunikationerna
mellan Östermalm och trakten vid
Kungsträdgården nu äro så goda, lära väl ej
Östermalmsboarne afskräckas från att
besöka de kungliga teatrarne eller Nya
teatern, om dessa gifva goda pjeser,
derfor att dessa äro en hårsmån mera af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
